Världen ÄR liten

Ja, så var det tomt i hytta igen. Vi kom hem från vår "sydliga" tur  tisdag, det blev inte tid till något besök på Gardnos den här gången och det finns en hel rad sevärdheter som D&P gärna hade velat besöka, men tiden räckte inte till. Pierre fick sitt lystmäte under en tredagarstur i Telemark tillsammans med en norsk geolog medan David och jag åkte Telemarkskanalen tur och retur, inklusive en övernattning på det charmiga hotellet i Dalen och en dags rundtur i kustområdet då vi t o m fick se en lokal art av delfiner som hoppade kring båten. Sen körde vi från Skien till Haukeligrend och Röldal, gjorde ett antal stopp på vägen (fram med luppen!) och efter övernattning på hotell i Röldal körde vi via Odda och längs Sörfjorden upp mot Hardangervidda. Vi gjorde det obligatoriska stoppet vid Vöringfoss och två stopp uppe på vidda så det blev alltså sent innan vi kom hem igen tisdag kväll.

D&P reste med elvatåget till Oslo och när jag ändå var nere i Geilo så passade jag på att handla lite. När jag var på väg till min bil, så passerade jag en engelskregistrerad husbil och en herre som frågade om det fanns någon husbilsreparatör här. Det trodde jag inte att det fanns (har aldrig behövt fundera över ämnet) så jag frågade vad det var för problem med bilen. Men det var inte bilen som var problemet utan att den elektriska pumpen till duschen hade lagt av. Då kom en dam ut ur bilen och jag lade inte så noga märke till henne, nickade bara lite. Och plötsligt säjer hon "Maria Lindberg?" och stirrar på mig.

Jag kunde ju inte säja annat än ja, och blev förstås tillfrågad om jag inte kände igen henne. Det var något svagt bekant över hennes utseende, men jag kunde inte placera henne. Det visade sig då att detta var mrs Nelson som bodde i ett par hus från oss i Manchester. Hur hon kunde känna igen mig efter alla dessa år, det är mig en gåta. Mr Nelson hade gått till sina fäder och det var hennes nya man som hade tilltalat mig. Hade det varit mr Nelson som tilltalat mig, så hade jag troligen känt igen honom omedelbart eftersom han var väldigt lik Edward Heath och mrs Nelson hade lagt rätt många år till sitt utseende men jag kände faktiskt igen hennes röst. Mrs Nelson (nu mrs Carter) var kvarterets vakande öga och skvallertant redan när jag var barn, så jag kände inte någon större lust att konversera mer än nödvändigt... inskränkte mig till att säja att jag fortfarande bodde i Schweiz (det visste hon!) och var på tillfälligt besök hos vänner i Norge och att det var väldigt trevligt att stöta på henne så oväntat, och att jag redan var försenad. Jag lovade att komma på besök om jag kom till Manchester någon gång, de bodde fortfarande kvar på Ashlands Road.

Jag kände mig lite stygg när jag körde iväg, men jag hade faktiskt inte lust att prata med henne därför att jag kände på mig att mötet med mig och vad jag eventuellt kom att säja skulle bli hot news när hon kom hem igen... Nu vet jag inte hur många som kände oss som bor kvar på gatan, men jag misstänker att det finns en del.

Vädret är inte det bästa och det ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller. Marlene har mailat och berättat att det har varit kraftig åskaoch regn flera gånger nästan varje dag men nu såg de fram emot bättre väder några dagar. Det skall bli spännande att se om vi kommer att få lika stor tur med vädret nu i september. Enligt David så är september en rätt hygglig vädermånad i England och jag tror faktiskt att jag kan hålla med om det. skolan började och då slutade det regna...

Mellanlandning på Geilo

Vi kom tillbaka från vår "nordliga" rundresa igår. Vi kom så långt att vi körde Atlanterhavsveien och övernattade i en rorbu ute i havsbandet innan vi körde tillbaka samma  dramatiska väg. Pierre har varit i sitt esse, han har inte bara träffat kolleger utan också då och då tvingat mig att stanna bilen på de mest olämpliga platser och rusa iväg till "något berg" som han undersökt med något slags speciallupp och sen har han noterat i en anteckningsbok vad det är han sett. David och jag har sen fått sysselsätta oss själva ibland vilket har gått alldeles utmärkt. De som vill veta mer exakt var vi varit, kan läsa en mycket noggrann redogörelse för detta i Pierres blogg.

Sen undrar jag om det är riskabelt att vara ute och resa tillsammans med Pierre för när vi var i Romsdalen så kom det ett rätt stort stenras intill Trollveggen och tro det eller ej, men det kom ett litet stenras från Ramnefjell också när vi var i Bödal. Däremot håller sig Åkerneset och den stora plattan bortåt Tafjord fortfarande lugna, trots att han varit där.

I morgon kör vi neråt Telemark, det ser ut att bli acceptabelt väder där fr o m i övermorgon. Pierre skall på exkursion till något som heter Norvegica Geopark - intressanta grejor utspridda över ett större område i Telemark - tillsammans med någon geologkollega och David och jag skall åka på Telemarkskanalen upp till Dalen t o r. Pierre vill absolut komma till Gardnos och se platsen för meteoritnedslaget, hoppas att vi hinner med det också innan de åker hem igen den 5 augusti.

Flygtider

Det är ju bra att man kan kolla på flygplatsernas hemsidor om tid för avgångar och ankomster. Jag hade tagit fram Gardermoen och konstaterade att D&P:s flyg skulle landa 2232 istället för 2240. Då ringde Pierre och sa att de hade landat redan 2220. Det var ju utmärkt, så kan de nog komma med tåget in till Oslo som går 2308, annars blir det att vänta en halvtimma till. Sen blir det inte så lång sömn för dem, eftersom de skall med morgontåget hit 0811. David brukar inte ha några problem med att komma igång på morgonen, Pierre är trögare. De hade hittat ett dubbelrum för 550 kr på ett hotell vid Prinsens gate, billigare kan det väl knappast bli.

Vi stannar i Geilo tills på måndag morgon, men innan dess så kör vi bort till Hök. Rickard skall iväg och jobba i Haugesund i två veckor nu, så det är lite osäkert när eller om han får träffa D&P eftersom han sen är inbokad för två veckor i Förde. Men därefter får han hålla sig hemma när Henrik och Lisette är här!

Måndag morgon startar vi vår rundresa. Vädret ser väl inte ut att bli alltför lysande, men det verkar som om det kommer att bli lite bättre norrut än här i alla fall.

Marias resebyrå

Jag har hållit på och planerat för vår resa del 1 d v s i huvudsak Möre och Romsdal plus lite Sogn og Fjordane och så trodde jag att allt var klart när Pierre meddelade att han skulle vara med på en "konferens" i Hellesylt onsdag och torsdag nästa vecka. Det var bestämt att han skulle guidas av en geolog på Åkerneset och vid det nya rasområdet i närheten av Tafjord på onsdag. Men då, plötsligt så visar det sig att det finns ett halvdussin geologer som kommer att befinna sig i området vid den tiden och då skall de ha två dagar med exkursioner och erfarenhetsutbyte. Och då var tydligen Pierre hot stuff. Men nu har jag tråcklat ihop det i alla fall, och David och jag tar nog en tur till Geiranger och Dalsnibba (om det är klart väder) medan Pierre roar sig med sitt. Sen skall vi till Ålesund och Romsdalen inan vi åker hemåt via bl a Bödal.

Sista veckan som de är här skall Pierre studera en Geopark som finns i Telemark och Vestfold där det finns olika "attraktioner". En del av det kan kanske vara intressant för en amatör, men jag funderar på Telemarkskanalen och kanske museet på Vemork som alternativ för mig och David.

Och här på Kikut går allt sin gilla gång. Vädret varierar, jag läser böcker, umgås med grannarna, går turer när det är uppehållsväder och åker ner till Geilo och studerar turistlivet ibland. Det är mycket mer underhållande än man kanske kan tro. Och så måste jag städa lite. D&P kommer hit med tolvtåget på lördag.

Söndag på Kikut

Igår var jag inbjuden till födelsedagskalas hos Verena på Ustaoset. Verena kommer ursprungligen från Schweiz men har bott här sedan slutet av 70-talet. Det som är lite kul, det är att Verena gick i samma skola som Lisa och Lotta, och när någon av de två är här på besök, så ser de till att träffas. Rickard var också inbjuden, men föredrog efter en rätt hektisk arbetsvecka att sitta på altanen, dricka te och se ut över Jönndalen.

Rickard skall vara i Hemsedal den här veckan också. Han skall vara på plats i morgon 0730, så han kör dit redan i kväll. Och innan dess har han bjudit in sig på middag här. Det blir köttbullar, färskpotatis, små primörmorötter och förstås lingonsylt.  Vädret inbjuder inte till utegrillning, regnet ligger i väster och ser ut att komma närmare rätt snabbt.

Den här veckan skall jag ägna åt läsning och åt att planera D&P:s rundresa. Jag har fått en lista på vilka platser Pierre vill besöka och får försöka att lägga upp en vettig rutt och kolla upp logimöjligheter. Och så tänker jag smyga in några helt annorlunda attraktioner så att inte David less ihjäl.

Och inte för att jag är särskilt insatt i (eller intresserad av) svensk inrikespolitik, men ärendet med den här stackars deprimerade och kärlekstörstande ministern och statsministerns minst sagt märkliga agerande gör att jag kommer att fortsätta följa dokusåpan på nätet. Verkligheten är intressantare än dikten.

Fredagsrapport.

Geir blev försenad i Göteborg igår, så vi kom inte hem förrän vid tvåtiden i natt. Maja och jag hade god tid på oss i Lidköping där vi besökte två outletbutiker, dels en som bara sålde glas, porslin och hushållsartiklar och en som sålde lite av varje. Jag hade ju för avsikt att köpa en omgång porslin som jag inte behövde skämmas för, men det blev lite mer också. Mellanblå tallrikar, assietter och muggar från Höganäs, ett par stora, dyra och jättefina muggar med en blå ranka på, vinglas, vardagsglas från Iittala och en vit salladsskål. Sen var den andra butiken fyndarnas eldorado och man fick verkligen fundera över om man skulle ha vissa saker bara för att det var så vansinnigt billigt. Det blev i alla fall två kassar, en av dem med böcker. Jag fattar inte att man kan sälja relativt nyutkomna böcker för max 49 kr. Sen skulle  vi åka ut till Läckö slott som enligt Maja  lär vara  något  alldeles i särklass. Men det började åska och regna så vi nöjde oss  med att ta en promenad i  Lidköping som var en söt liten stad.

Sen åkte vi tillbaka till Trollhättan och handlade i en gigantisk ICA-butik. Det fanns en hel del där som definitivt inte finns på Geilo! Och tullen var inte intresserade av oss.
Nu väntar jag på att Rickard skall komma förbi och äta sen lunch. Han skulle sluta klockan tolv, men det har jag ju förstått att tolv kan lika gärna vara ett... Han har varit i Hemsedal den här veckan så han passerar Geilo på väg till Hök.

Tvära kast!

När vi satt och kollade semifinalen igår, så ringde först Pierre och sen Geir. Han skulle ta en snabbtur till Sverige idag och frågade om jag ville åka med. Det ville jag förstås och vi åkte från Geilo halv sex i morse, så tidigt att jag glömde min mobil i laddaren och nu sitter jag hos Maja och Vic och väntar på att grillkolen skall bli till glöd och sen vankas det fotboll igen. Sedan jag kom hit, vid elvatiden så har vi hunnit att gå en shoppingtur på stan och sedan har vi varit och badat i sjön. Sån lyx har vi inte möjlighet till på Geilo - om man inte har kvalificerat sig som vinterbadare först! Geir kommer och hämtar mig i morgon vid tvåtiden och innan dess skall jag åka med Maja till en något som heter Fabriksbutiken, porslin m m till rimliga priser. Det där med att ha skiffergolv i köket på hytta är inte riktigt hälsosamt för glas och porslin! Sen skall vi hemsöka en ICA-butik och så skall jag köpa de 10 kg mat som man får ta med. Bara för att j-las med tullen.

Och nu ropar Vic att han lagt flintasteken på grillen. Vi skall ha sallad och nybakat bröd till. Och rött på kartong.

Och nu vet ni varför jag inte svarar på min mobil.

Fotboll

Jag har avsiktligt undvikit att skriva något om VM. Jo, jag är intresserad och jag har sett rätt många av de matcher som gått i TV på kvällstid. Men jag tänker inte försöka vara varken expert- eller amatörkommentator. Men jag hoppas att Uruguay vinner i kväll. Jag skall över till mina grannar om en liten stund, väntar bara på att Pierre skall höra av sig först.

Idag har jag gjort klart jobbet som jag trodde skulle ta hela veckan. Jag skall bara göra en sista koll i morgon förmiddag innan jag skickar iväg det. Och nu har jag meddelat Erik att det är ingen idé att han försöker få mig att ta något nytt uppdrag förrän i oktober. Nu är det först den geologiska rundturen, sen besök av Henrik med familj och till slut årets andra kanalresa.

Yvette meddelade att det var helt ok väder just nu i Ascona, det har varken regnat eller åskat sedan tidigt igår och det det är utlovat solsken till och med fredag - men sen börjar det regna igen. Och åska. Nej, i år är det definitivt bättre att vara på Geilo, även om det är betydligt svalare här.

Nej, nu tar jag med mig telefonen över till grannen, nu har väl matchen börjat. Det är kanske lite oartigt, men det får dom stå ut med.

Rapport om söndagens begivenheter.

Det fina vädret håller i sig, men det är betydligt kyligare idag.

Först en komplettering från Rickard om det jag skrev om explosionen  i Kongo. Anledningen till att de från WHO:s krisorganisation tog kontakt med honom - trots att man känner till mögelallergin - var förstås att han talar flytande franska och det var tydligen akut brist på brännskadespecialister med den språkkunskapen.

Vi ombestämde oss igår, det blev inte Strandavattnet och ambitionen att gå upp på Blåbergi och sen följa fjällryggen till Urevassnuten. Det var nästan vindstilla så därför körde vi ut på Hardangervidda, parkerade bilen vid Dyranut och gick en tur på nästan fem timmar (inklusive några pauser) till Nybu och Bjoreidalshytta och sen tillbaka till Rv 7 där vi fick gå ett stycke för att komma tillbaka till bilen. Det är fortfarande ganska blött ute på vidda, men växtligheten har kommit igång och det är gott om fåglar av olika slag. Rickard hade säkert kunnat komplettera med vilka arter det var, men fåglar är inte mitt område. dom flyger och låter och kan vara rätt trevliga att se på, det får räcka för mig. Sen kostade vi på oss middag i Haugastöl, grillad öring, kall örtsås och nypotatis. Och sen säjer man: Släng er i väggen alla stjärnmärkta restauranger!

Och nu säjer jag till mig själv: sätt igång och jobba.

Solig söndag

Nu är himlen blå, det är +15 och näst intill vindstilla. Rickard kommer hit om en liten stund för brunch och sen tänkte vi åka upp mot Strandavattnet och gå en tur. Rickard blev tillfrågad om han kunde resa ner till Kongo eller något näraliggande land för att vara med i någon av akutgrupperna efter den hemska tankbilsexplosionen, men han svarade nej och kände sig som en svikare. Rickard drog på sig en kraftig mögelallergi under den första perioden som han var i Nagercoil och sedan var han där i sex veckor efter tsunamikatastrofen och fick besvär som det tog ett par år att bli av med. Jag tycker att det var helt rätt av honom att säja nej, han har ju inte blivit yngre...

Det har blivit ett dramatiskt skifte från förra veckans lugn och ro här uppe på Kikut. Nu är det bilar vid nästan varje hus, hundar som skäller, barn som cyklar och vuxna som kör med gräsklippare och trimmer. Jag begriper inte varför man skall ha en 25 kvadratmeters gräsmatta på en sluttande naturtomt. Grannen intill mig har en liten naturlig blomsteräng med "alpina växter" och så slår han ängen när sommaren är över och låter gräs och blommor ligga kvar tills snön har gått bort. En del växter har kommit över på min tomt, jag har små mörkröda digitalis, blå stormhatt, miniprästkragar och någon gul, krypande ärtväxt som jag ser fram emot att de kommer att breda ut sig ännu mer bland den alpina, krypande floran som finns här naturligt.

Nu hör jag Rickards bil utanför, kommer kanske tillbaka med rapport om vår vandring.