Ibland hakar det upp sig.

Det var alltså fel på den CD som jag fick, det var samma fel på en av filerna som jag fått via mail och det var fel på förlagets master. Då kontaktade man en av de två författarna till boken, han svarade inte i telefon eller på mail. Hans medförfattare är på semester i Albanien (!) och kommer hem igen  nästa
lördag. Och här sitter jag och skall både översätta och redigera. Lite sur har man väl rätt att vara? Det är en viss tidspress på ett sånt här jobb, man orkar inte göra ett kvalitetsjobb om man jobbar för länge varje dag och tidspress är något av det värsta som finns, då blir det riktigt dåligt. Jag trodde att det var ett specifikt avsnitt som krånglade och började förbereda nästa... Som det också är fel på. Och så vidare.

Nu har jag beklagat mig och kan övergå till annat. David kom hem från Canada i tisdags och han hade köpt presenter. Regula, Marlene och jag fick var sin väska, det var indianarbete (är det PK att skriva så?) och Pierre får ett par pärlbroderade tofflor när han kommer hem i morgon. Konferensen hade behandlat förändringar i djurlivet i sjöar i alpina områden och det är särskilt illavarslande att vissa typer av kräftdjur försvinner. Anledningen till detta är förstås den globala uppvärmningen. Exakt detta har David studerat sedan 2004 och det är inga små förändringar i små sjöar och vattensamlingar i alperna.

Rickard kommer hit i morgon förmiddag och stannar över helgen. Vi är bjudna till Regula, hela sällskapet på lördag kväll och L&S har varslat om att vi skall ha en singalong som hörs över hela Monte Verita. Jag har letat efter engelsk text till "Hele himmelen är åpen over meg" men det verkar inte finnas någon så jag har gjort en ordagrann översättning till engelska av refrängen och så får Pierre den i morgon, så får vi se om hans poetiska ådra kan göra något av den. Vi behöver ju ha något nytt också.

På måndag tar Leo och Stephan itu med att snygga till i Marlenes nya lägenhet. Hon ser fram emot att få flytta in där och jag tycker att det kommer att bli ganska tomt här när hon ger sig iväg. Sanningen att säja, så skapar det en viss disciplin när det finns någon mer här. Vi äter frukost i rimlig tid, jag går inte omkring i urtvättade jeans och d:o T-shirt hela dagen och det ligger inte tidningar, böcker och diverse klädesplagg här och där. Jag skall nog försöka vara lite ordentligare även när jag är ensam här. Om det går. Vi får se.

När tekniken sviker oss.

Jag steg upp ganska tidigt idag, hade tänkt att jobba på fram till lunch och sen "ta ledigt", vädret har varit, är och skall bli helt fantastiskt, åtminstone framt till slutet av nästa vecka. Jag satte igång min pc, stoppade i CD:n för att kolla igenom nästa kapitel. Problemet är bara att det är något fel på skivan. Då tar jag fram en av filerna som jag fått via mail för att använda den och den filen är det också fel på. Jag ringde till Erik, men han var på väg till Arlanda f v b till Umeå. Han skulle be någon på förlaget kolla hur deras "master" ser ut och sedan återkomma till mig.

I söndags var Pierre, Regula, Marlene och jag ute med båten. Vi gick ner till Porto Valtravaglia där vi åt medhavd lunch och sen vände vi hemåt igen, stannade till i Cannobio och gick en tur där och visade "Fetta di torta", det tårtbitsformade huset från tidigt 1600-tal för Regula. När vi kom hem igen så åt vi hämtpizza hemma hos Regula och hade sedan veckans "studiecirkel", Lukas, avsnitt 2.

I går var Marlene och jag på Ikea i Grancia och handlade till hennes nya lägenhet, hon hade ledig dag eftersom hon jobbade i lördags. Marlene köpte ganska mycket och jag köpte bara lite...

I dag kommer David hem från Canada, jag skall hämta honom i Bellinzona. Planet från Frankfurt skall landa nu, och om han har tur så hinner han med ett tåg som är i Bellinzona 1323. Pierre är förstås tillbaka i Glarus och kollar om bergen är stabila nog för vägbyggen. Eller något liknande.

Och fortfarande har ingen från förlaget hört av sig, varken på telefon eller via mail.

Jeg kan ikke tie om Jesus!

I går kväll kände jag att jag behövde lite extra input,  jag hade tampats flera timmar med ett trassligt avsnitt i mitt uppdrag. Då klickade jag på länken till Jesus, Jesus, Jesus sweetest name I know och jag fick massor av instant input! På You Tube får man ju en lista med annat i samma genre och jag klickade vidare och blev mer och mer inspirerad. Marlene satt och läste igenom ett kompendium med nyheter angående hennes jobb, så jag hade ju mitt headset på. Men jag kunde ju inte hålla mig utan började sjunga med och då kom hon och frågade vad det var jag höll på med.

Vi kopplade bort headsetet och jag hittade fler och fler helt underbara inspelningar. Jag gillar ju gamla sånger och här fick jag mitt lystmäte. När vi hamnade på norska inslag, så var det riktigt, riktigt bra, trots att inspelningstekniken hade stora brister och att man kanske hade mer känsla för orden än för musiken. Via Norge kom vi till Färöarna och hamnade sedan i Rönne på Bornholm. Jag fick ju försöka att översätta och förklara miljöerna som inslagen kom ifrån. Marlene gick och lade sig efter en stund, hon skulle ju jobba idag, men hon vill att vi skall leta reda på mer sång och musik av det här slaget, det tilltalar henne även om hon inte förstår texten, och som hon sa "really filled with the Spirit".

Jag satt och lyssnade en stund till och tackade Gud för att han hade sett vad jag behövde.,Sen hade jag faktiskt svårt att somna och den här härliga känslan den fanns kvar när jag vaknade - Der er jubel og fryd i min sjel, i mitt hjerte jeg har jubelsangen så klar, der er jubel og fryd i min sjel!

Nu skall jag snarast möjligt ta med mig David och Pierre på en nordisk rundvandring bland opretentiösa You Tube-nedladdningar. De är lite miljöskadade av att ha växt upp på stora kårer i England. David och Pierre har var sin akustisk gitarr, jag har mitt elpiano... vi får nog göra något av det. Marlene är den som har bäst sångröst och jag har faktiskt sett bilder på Regula som tamburinspelande juniorsoldat. Men det var förstås för länge sedan.

Och för er som behöver lite input lägger jag in länken igen:
http://www.youtube.com/watch?v=-1KYKCcEvIc

Söndag kväll i Ascona

Idag har vi startat upp vår studiecirkel igen och den här gången var vi hemma hos mig och det inkluderade även en improviserad lunch. Vi fick avbryta efter avsnitt 1 av Lukas, så vi repeterade det idag och så tar vi avsnitt 2 nästa söndag. Det fick bli vårt "holiness meeting". Vi, det är förstås som tidigare David, Pierre, Marlene, Regula och jag. Pierre hade fått tag i ett exemplar av Battle Orders när han var hos sin mamma, hon har varit "recruiting sergeant" under en period. Det är ju egentligen en bok för handledare till dem som avser att bli salvationister, men Pierre överlämnade den med varm hand till Marlene och sa att om hon hade några frågor så fick hon höra av sig till honom. Nu har vi bestämt att vi skall avsluta varje tillfälle med "praise and prayer" och jag tror att vi alla kommer att bli betydligt frimodigare efterhand. Nu blir det D&P som tar initiativ, jag är väl också med på ett hörn. Naturligtvis är det lite mer främmande för Marlene som är katolik och Regula som exsalvo som har halkat in på ett bananskal (ett välsignat sådant enligt Lisa) - i vår gemenskap.

Det känns skönt att vara tillbaka i Ascona och ha det gamla gänget omkring sig. Vi var bjudna på middag hos D&P igår, tournedos, rösti och bordelaise... mmm. Det blev sent, för vi kollade bilder och så såg vi  Regulas videofilm från vår kanalfärd. Hon är duktig på att filma och inte minst att redigera.
David reser till Canada i morgon, resan går via Frankfurt till Atlanta och sedan till Vancouver och därefter med något lokalt bolag upp till Jasper National Park. Han kommer inte hem förrän tisdag nästa vecka.

När jag var i Sverige så köpte jag "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" en sanslöst rolig bok. Författaren heter Jonas Jonasson och skall enligt uppgift bo här i Ticino. Rickard har boken just nu och när han läst denär det Lisas tur. Jag skall försöka kolla upp var författaren befinner sig, det finns en Viveka Hallqvist som bor i Torricella och som lär har koll på de flesta svenskar som bor här permanent. Jag får väl ta kontakt med henne.

På tal om böcker så har jag köpt och läst Gjenferd av Jo Nesbö. Han brukar ju på något sätt ha med en salvationist i sina böcker, om inte annat så lägger Harry Hole, huvudpersonen i böckerna en slant i en utsträckt insamlingsbössa. Sen har han ju skrivit den riktigt fyndiga boken Frelseren. Nu utspelas en hel del händelser i den nya boken på Fyrlyskorpset och kaféet på Urtegata. När Rickard hade läst ut den så var han ganska övertygad om vem som stått modell för Martine Eckhoff - som även förekommer i Frelseren. Så mycket FA har det väl aldrig förr förekommit i någon deckare? Det skall bli spännande att se hur översättningen till svenska blir. I Frelseren har översättaren inte ens brytt sig om att ta reda på exakt benämning på några företeelser och mest av allt stör det mig att "Fyrlyset" blivit översatt med "Fyrskenet",. Men det är väl jag som är överkänslig...

Och nu börjar det åska igen. Blir det ett lika praktfullt åskväder som det vi fick bevittan uppifrån Orselina igår kväll, så är det nog bäst att stänga av datorn - ja, ni vet att jag föredrar min stationära PC framför laptopen! Marlene sitter här i rummet intill och läser Battle Orders.

 Blessings!

- men hemma bäst....

Ja, nu är jag hemma i Ascona igen!
Det blåste rejält när vi kom ut i yttre Oslofjorden och på Skagerack. Som tur är, har varken Rickard eller jag anlag för sjösjuka, men det är ganska jobbigt när man måste spänna sig så fort man skall röra på sig. Och man spänner man sig även om man sitter stilla också. Jag hade inga problem med att sova, men Rickard hade varit vaken flera gånger när det smällde och slog i skrovet. Vi kom i alla fall fram till Kiel enligt tidtabellen och så var det bara att rulla iväg när formaliteterna var avklarade.

Vi körde Autobahn ner till Hannover, där tog vi av och körde på vackra småvägar ner till Münzenberg där vi stannade för natten. Ja, natten, klockan var väl sju när vi kom fram till Burghotel . God middag och riktigt snygga och fräscha rum - Rickard kände till hotellet sedan tidigare. Vi var ganska trötta och hade bestämt oss för att försöka starta tidigt nästa morgon. Det blev halv nio efter en ganska spartansk frukost. Hotellet serverade endast kaffe eller te, bröd smör och pålägg. Men vi åt oss mätta i alla fall. Vi stannade till i Heidelberg eftersom jag aldrig varit där och stoppet inkluderade lunch. Sen blev det så smånningom en slingrig och vacker väg söderut, genom Schwarzwald och så var vi framme i Magglingen vid halv åtta på kvällen.

Jag stannade där till efter lunch igår och sen var det bara att köra hemåt. När jag kom hit vid femtiden var det +26 och nu är det redan +20. Tyvärr ser det ut som om det skall komma en hel del regn i kväll och regnet skall fortsätta i morgon förmiddag också, men sånt får man stå ut med. Nästa vecka skall det bli fint väder igen.

Huset här var i toppskick när jag kom, Marlene påpekade att hon hade städat och städat och städat... T o m fönstren var putsade! I kväll är vi bjudna upp till D&P på middag. Vi, det är Marlene och jag. Regula har åkt till Bern, det var visst någon av hennes f d anställda som fyllde jämnt. David försvinner iväg till Canada på måndag, det är någon "vattenkonferens" uppe i Rocky Mountains. Pierre fortsätter med att kartlägga rasrisker i Glarus, ett arbete som kommr att pågå tills snön kommer. Marlene jobbar idag och hennes f d särbo har fortfarande inte synts till i Ascona, Marlene hade träffat någon av grannarna som varken hade sett eller hört något på hela sommaren.

Ja, nu gäller det att jag landar ordentligt och kan sätta igång med att jobba. Jag har hunnit att göra en hel del av det förberedande jobbet, så jag planerar att ta det lugnt och njuta av sol och värme den här veckan. Det har varit en märklig sommar. Värme är vi inte bortskämda med på Geilo, men sol brukar vi ju ha. I år har det bara regnat och regnat... Vi hade en ofattbar tur när vi reste runt tillsammans med Regula, visserligen kom det en del skurar, men det saboterade inte vår resa.

Klockan är nio och jag skall  a:torka håret, b:sätta på tvättmaskinen, c:köra till biltvätten och d:sedan åka iväg till Migros och handla lite mat.

Klart för avfärd!

Nu har jag snart gjort klart allt som jag kan göra inför avresan, städning, packning, kollat överallt som det kan finnas anledning att kolla något. Tvättmaskinen är i full gång med lakan och handdukar och jag har gjort en gratäng (tror jag det heter) på det sista som jag hade i kyl och frys. Den består av stekt köttfärs, frysta grönsaker, några kalla skivade potatisar i botten och över hela härligheten har jag hällt tre uppvispade ägg, blandade med en deciliter mjölk, salt, peppar och lite tomatpuré. Om den är god, det återstår att se, det luktar i alla fall gott. Den skall jag ta med till Hök när jag åker dit om ett par timmar, så får det bli vår middag. Rickard tyckte att det var bäst att vi startar från Hök i morgon, så blir det lite mindre stressigt. Han litar nog inte på att jag infinner mig på utsatt tid om denna skulle infalla i svinottan.

Rickard kommer att sörja för det här med golvvärmen och vatten när han kommer tillbaka hit igen. Det är bra att ha en händig fastighetsskötare. Det börjar bli vanligare att man sätter på lösa luckor över fönster i utsatta lägen om man lämnar huset för en längre tid under den kalla årstiden, men mitt hus ligger så pass högt att alla lägen är utsatta. Det blåser mest från norr och väster, så det kanske skulle vara idé att skaffa sådana, anser i alla fall Rickard. Han har köpt utvändiga ståljalusier till de stora fönsterpartierna vid altanen eftersom det kan kyla väldigt från dem, trots att de är något slags superisolerande fönster. Jag har ju inte såna stora fönster, mitt hus är ju ett väldigt traditionellt timrat hus. Men det tål att tänka på, det här med utvändiga lösa luckor. Det påstås ju (obs påstås) att den här vintern kommer att bli lika kall och snörik som de två föregående.

Färjan går klockan två i morgon och jag tror att man måste vara på plats en timma innan avgång. Google Earth och de flesta andra kartprogram anger cirka tre timmars körning till Oslo, men Rickard, som är van att köra den vägen, han säjer att de är alldeles för optimistiska, det tar minst 3½ timma om allt fungerar ok. Rickard skall passa på att åka in ett ärende i Asker också, när vi ändå passerar. Så - klockan sju är det frukost och omedelbart efter frukost är det avfärd. Vi vill ju inte missa båten...

Nu stannar tvättmaskinen och nu stoppar jag. Nästa gång vi hörs blir nog från Ascona.

Vädret och året befinner sig i utförsbacken.

Nu har vi bestämt oss, vi reser Oslo-Kiel på måndag och tar det lugnt ner genom Tyskland (Rickard vet - som alltid - några intressanta platser som vi kan stanna till på) och räknar med att vara i Biel torsdag kväll. Reser man med Rickard, så blir det ett och annat stopp på platser med intressant topografi eller historia.
Det har varit en fördel med det bedrövliga vädret som varit sedan jag kom tillbaka från Stockholm, jag har hunnit med att läsa igenom mitt uppdrag och även börjat med redigering och faktakontroll. Jag hoppas att det blir fint väder i Ascona, då har jag tid att både vara ute i solskenet och att vara social. D&P har hört av sig med förslag på olika saker som vi skall göra kommande helger. Jag har meddelat att jag prioriterar en långtur med deras båt och roliga strandhugg på pittoreska platser.
Marlene har fått klart med lägenhet från den 1 oktober, men den behöver snyggas till och det har Leo och Stephan lovat hjälpa till med. Lägenheten ligger i östra utkanten av San Lorenzo, på andra sidan av Monte Verita från mig räknat. Två ganska stora rum, kök med liten matplats, badrum med fönster och en mycket liten balkong har jag fått veta.

Det har varit en märklig sommar. Många av husen här som brukar vara bebodda sommartid har stått tomma och jag har förstått att de som har tid och möjlighet har tillbringat sommaren på varmare breddgrader. Det har faktiskt varit ganska tomt nere i Geilo också, det har t ex inte varit något problem att få parkeringsplats där, en säker indikation på att turistströmmen har uteblivit. Och igår hörde jag på radio att något meteorologiskt institut förutsäger en riktig vargavinter, inte bara i Skandinavien utan i hela Europa. Rickard har talat om att fylla på min vattenburna golvvärme med mera glykol och så är det fråga om vattnet skall kopplas bort vid tomtgränsen eller om jag skall ha på värmeslingorna i vinter, så som jag brukar ha. Men blir det riktigt kallt, så är risken för elavbrott betydligt större.

Usch, det är bara den sjunde september och man måste redan börja tänka på sådant. David, som är den obotliga optimisten, han har redan börjat planera för nästa års kanalfärd. Men då blir det bara en båt på "the great ring", som tar 3-4 veckor att avverka, kanske t o m lite längre. Det var nog bra att vi inte nappade på hans förslag att åka ut på en tur nu i september, det är stopp och restriktioner både här och där p g a att det är brist på vatten i reservoarerna. Otroligt efter allt regn, men så är det.

Nu ger jag upp!

De senaste dagarna har vi återigen haft problem med både internet och  TV efter ett jordras. Men nu på förmiddagen var det reparerat. Idag har det förresten nästan inte regnat alls. Bara lite lätta stänk. I morgon skall det regna och på måndag påstår yr.no att det skall bli solsken. Sen tar regnet över igen.
Det har verkligen varit en märklig sommar. Hur mycket regn det har kommit, det vet jag inte, men marken, även på hög höjd är vattensjuk och som sagt, det rasar här och där. Och som grädde på moset kommer sör- och vestlandet att få känning av resterna av "Irene" söndag och måndag. Trots att det regnat mycket, så lyckades Rickard ändå pricka in rätt resmål med uppehåll, t o m solsken när Regula var här. Bra gjort!

Men nu ställer jag mig frågan - Vad gör jag här??? Nu jag bestämt mig s för att köra hemåt och Rickard följer med. "Så får väl de som är kvar här århundradets bästa septemberväder" enligt Rickard! Vi har inte bestämt resväg ännu, om det blir färja Oslo-Kiel eller Larvik- Hirtshals och vi har inte bestämt avresedag heller. Det är ett par dagars arbete att rusta min hytte för vintern och Rickard har för avsikt att stanna hemma några veckor. Nu när Katie läser i Lausanne och Samuel är i Vancouver, så finns det ju gott om plats hemma hos Robbie och Lisa. Det skall bli spännande att se vad det blir av Samuel! Han är redan en liten frimodig stridis. (Liten... han är lika lång som jag.).Naturligtvis var det lättare att bestämma sig för att resa dit när Dwight och Lotta kommer att vara där några månader framöver.

Så nu har jag väl knappt en vecka kvar här och sen skall jag hem till Ascona för att a/arbeta och b/njuta av varmt och soligt höstväder. Men framåt jul eller nyår börjar jag väl längta hit igen...

Blixt och dunder på Ljusterö.

I natt har det åskat och det hörs fortfarande en och annan avlägsen åskknall. Dessutom har det virvlat till i luften riktigt ordentligt. Utemöblemanget av plast låg spritt över hela tomten och löv och grenar hade blåst av. Jenny och Markus har cyklat bort till båten för att se till den och under tiden skulle jag förbereda frukost, vilket jag har gjort nu. Huset har strandtomt men båten ligger i en småbåtshamn en bit bort.

I går var det strålande väder, varmt och solsken men ett och annat stackmoln på eftermiddagen. Stora, ovanligt höga stackmoln faktiskt. Vi var ute med båten till en obebodd ö rätt långt ute i havsbandet. Där fanns det blankslipade klippor och inne på ön ett par intressanta husgrunder. Markus hade forskat lite och fått reda på att ön hade varit ett smugglarnäste och att det hade skett flera mord där. Uppgörelser mellan två smugglarligor, antar man.

På kvällen var det kräftskiva tillsammans med ett par grannfamiljer. Ilsket röda sötvattenskräftor, räkomelett, jansson, rostat bröd, kex, ostar och förstås en hel del att dricka till. Nåja, festen höll sig inom rimliga ramar. Jag tog en snaps och sen fick det bli öl och vatten. Allsång i form av snapsvisor och Taube. När man skulle höja glaset och dricka - enligt texten i visorna - så var det flera som hade ett glas med vatten istället. En, och faktiskt bara en granne fick lite för mycket. Nej, det borde heta mycket för mycket att dricka, han hade nog grundlagt formen redan innan festen började och fick hjälpas till en solsäng.

Jag fick mail från Marlene igår. De senaste dagarna har det åskat riktigt ordentligt i Ticino och Regulas granne, som har (hade) en magnifik poppel på tomten hade nu bara en halv poppel. Uppe i Orselina hade det gått ett par mindre ras p g a kraftigt regn och i närheten hade blixten förorsakat ett par bränder.Den värsta värmen har dämpats, nu är det max +25 på dagarna. Men det är bara halva sanningen, för vi som bor rätt långt ner på sluttningen från Monte Verita har alltid några grader varmare än vad den officiella mätstationen anger. 

Vi kör tillbaka in till Stockholm i eftermiddag, i morgon skall jag ut på shoppingrond. Jag reser från Arlanda halv ett på tisdag, hemma halv åtta på kvällen förhoppningsvis. Det verkar som om det kan bli en relativt stressfri resdag. Men osvuret är bäst.

Fredag i Stockholm

Nu har jag haft ett långt planeringssamtal med Erik. Vi började halv tio, avbröt för lunch mellan kvart i tolv och ett och "knöt ihop säcken" mellan ett och halv tre. Sen tog jag en promenad till hotellet som ligger ganska nära Vanadislunden. Jag är ganska nöjd med hur man har planerat för mina uppdrag och jag räknar med att jag kommer att ha arbete 20-25 tim/v, kanske lite mer ibland. Det är stora koll- och redigeringsuppdrag, mindre översättningsuppdrag, ja i volym/timtid alltså. Mitt första uppdrag har jag med mig på CD, så att jag redan nu kan börja jobba på det, även om "officiell" startdag är först 11 september.

Halv fem kommer Jenny och Markus och hämtar mig, jag skall följa med dem till deras fritidshus på Ljusterö. Ja, egentligen är det Markus farföräldrars hus, men dom har nått en så respektabel ålder att det inte är aktuellt för dem att utnyttja det. Vi åker tillbaka till Stockholm söndag kväll och jag stannar här tills på tisdag, vill gärna få tid att shoppa lite. Nu ser det ut att bli bättre väder på Geilo, så jag kommer nog att stanna kvar där ett par veckor till. Om vädret håller i sig förstås.