Friidrott på tv

- och nu hejar vi på spjutkastaren Thorkildsen.

Vi kom till Gardermoen som planerat tisdag förmiddag och åkte med flygtåget in til Oslo S. Vi såg på tidningarnas första sidor att det hade varit skyfall i området mellan Drammen och Kongsberg, så Rickard köpte en tidning. Väl framme på Oslo S så fick vi besked om att Bergensbanan hade råkat ut för ett ras vid Hokksund och därför skulle tåget gå en annan väg. Vi hade några timmar på oss i Oslo och låste in vårt bagage och gav oss ut på stan. Det regnade lite av och till, men inte mer än att Dwight kunde komma så nära höyblokken som det gick och fotografera huset och omgivningarna. Sen lyckades vi hitta en restaurang som serverade varm mat mitt på dagen – det är knepigt hur nistepakkekulturen lever kvar, trots att det är en storstad med många turister sommartid. Kafeterior och ställen som serverar uppvärmd paj och sallader finns det gott om.

Tåget gick enligt tidtabellen men vi fick åka norrut, mot Roa och sen till Hönefoss, där vi kom in på ”rätt” väg. Vi hade förberett oss på förseningar, men vi var faktiskt framme i Geilo mindre än en halvtimma efter tidtabellen – vilket nästan är normalt även när tåget kör den vanliga vägen via Drammen.

Det var riktigt kallt när vi kom upp till hytta och förutom att vi skruvade upp värmen så fick vi elda i öppna spisen. Mysigt! Idag har det kommit lite regn, men vi har skymtat solen också, maxtemp på 13-14 grader. Vi har varit nere i Geilo och provianterat och kollat alla bygg- och anläggningsarbeten som de håller på med. Sen gick vi en tur häruppe, det händer saker hela tiden och man kan undra när området här uppe, särskilt då på andra sidan Skurdalsvegen, blir färdigbyggt. I morgon skall Dwight köpa en fleecetröja, han tycker det är kallt här. Men vädret ser ut att successivt bli stabilare och lite varmare. Rickard har planer på en rundtur ett par, tre dagar, om det blir fint väder.. Ja, inte till fots utan med bil. Han planerar för en tur som han kallar ”Det värsta av Norge".

Men tills dess att han drar oss med ut på smala serpentinvägar och tunnlar med ytterst sparsam belysning så är vi här uppe på Kikut och tar det lugnt.

Snabba beslut!

Lotta ringde för en halvtimma sedan och talade om att de hade bokat biljetter med morgonflyget till Oslo på tisdag. Planet lyfter klockan sju på morgonen och det medför att vi får övernatta på Radisson på flygplatsen, men även detta var fixat, liksom tågbiljetterna till Geilo. Tågbiljetten till Zürich fick jag faktiskt fixa själv och det har jag gjort nu. Avresa 1603, ankomst 1913. Så var det med den saken och nu får jag försöka att fixa till det här hemma.

Marlene, Regula och jag skall upp till D&P för grillning och söndagsandakt i eftermiddag så jag blev lite stressad, jag vill inte lämna huset här i totalt kaos, det dröjer några veckor innan jag kommer hit igen. Men jag har några timmar på mig i morgon också, så det skall nog fungera.

Mitt nya uppdrag kom med e-post i torsdags, uppdelat på inte mindre än tolv mail! Det är ett stort uppdrag, det visste jag på förhand. Erik hade sänt både böcker och cd-rom med snigelposten så den får Regula vara så snäll att vidarebefordra, om det nu inte kommer i morgon.

Jag har en del referenslitteratur som jag gärna skulle vilja ha med mig, men det går inte att släpa med den på flyget. Jag nämnde det för Stephan för en tid sedan och nu har han scannat in ett par hundra sidor från olika böcker åt mig. Stephan har en riktig superscanner där man kan anpassa scanningen efter sidornas storlek, det blir mycket mer lättläst på det viset.

Jo, jag måste delge er vad som står i nätupplagan av Berner Zeitung idag. Man har gjort en undersökning vilka kantoner och städer som är mest populära bland sina innevånare. Nu ges tidningen ut i Bern och ja, man kan väl dra vissa slutsater av att Bern toppar listan. Men det är en trevlig stad, det kan jag skriva under på. Slutklämmen i redogörelsen kan jag inte undanhålla er:

"Der sympathischste Kanton ist in der Meinung der Bevölkerung nach der Tessin. Er kam bei 100 möglichen Punkten auf 81,66 Punkte. Dahinter folgt Bern mit 77,56 und Luzern mit 75,12 Punkten. Das Schlusslicht bildet Nidwalden mit 60,69 Punkten.

Isopublic wollte auch herausfinden, welche Charaktereigenschaften den Menschen in den verschiedenen Landesteilen zugeschrieben werden. Dazu wurden ebenfalls 1326 Personen befragt. Die Resultate zeigen, dass sich einige Urteile hartnäckig halten. So gelten die Zürcher als arrogant, während die Tessiner in der Wahrnehmung der Bevölkerung als lebenslustig, aber nicht gerade fleissig beschrieben werden."

Levnadsglada men inte särskilt flitiga, sådana är vi i Tessin!!!

(Men jag måste nog ändå vara lite flitig fram klockan två, när jag skall hämta Regula och Marlene för färd upp till Orselina och den väntande grillen.)

Igår var det Schweiz nationaldag

- vilket firas på olika sätt i olika kantoner. Jag tror att nationaldagen kom lite i skymundan för OS i år. Men man är på god väg mot ett nationellt trauma, inga medaljer ännu i OS. Berner Zeitung hade en läsarfråga idag:

Die Schweiz ist nach sechs Tagen Olympia noch ohne Medaille. Enttäuscht?

Ja
Nein
Olympia interessiert mich nicht

Ja

33.3%

Nein

34.9%

Olympia interessiert mich nicht

31.9%

1425 Stimmen

Nej ni kan inte rösta här. Och jag är inte tillräckligt intresserad för att sitta framför TV:n. Möjligtvis när det blir friidrott, då händer det lite mer. Heja på Sverige? Nej, må bäste man/kvinna vinna. Mina vänner som lånat min lägenhet i London säjer att det är ganska lugnt i stan. De har varit och sett cykeltävlingarna (gratis inträde) och sparar på krutet till friidrotten.

I Biel sammanföll nationaldagen med Bielerseefest och när det mörknat avfyrades ett grandiost fyrverkeri. Här var vädret inte det allra bästa, men det var många som passade på att göra en utflykt tillsammans med familj eller vänner. Och så talade politikerna till folket på utvalda platser. En av de allra värsta, Giuliano Bignasca som är ordförande i högerextrema Lega dei Ticinesi talade på Monte Bre (vid Lugano) och hyllade Jobbik och utvecklingen i Ungern. Jobbiks ideologi sprider sig till Österrike och det finns de även  här som ogenerat talar om att vi måste rensa ut allt icke-europeiskt från Schweiz. Det inkluderar romer och judar... Pierre hade sett ett program i någon italiensk kanal där man inte hyllade, men ville förklara varför Behring Brievik ändå hade en poäng i sin ideologi.

Man kan undra vart Europa är på väg. De här extremt främlingsfientliga strömningarna vaknar alltid till liv när det blir ekonomiskt kärva tider. I stället för att gå till räfst och rättarting med dem som verkligen ligger bakom eländet, så gör man de mest sårbara till syndabockar.

Tomt i huset

Så var det tomt i huset igen, efter en riktigt trevlig vecka tillsammans med Peter, Anki, Martin och Robert. De hade besökt en tidigare kollega till Peter och kom hit från Salzburg måndag kväll. Peter är doktor och jobbar på Huddinge sjukhus. Anki är lärare om nu någon undrar... De hade kört via Tyrolen och Liechtenstein, genom Graubünden och över San Bernardino hit till Ascona, en rätt tuff dagsetapp.

Det känns alltid lite osäkert när det finns tonåringar med i sällskapet, de har oftast helt andra önskemål när det gäller sysselsättning, men det har gått bra. Båda två kör mountainbike (eller något liknande), och David visste var man kunde hyra sådana, så när de kände för det så tog de en tur. Sega uppförsbackar och branta nedförsdito har vi gott om här.

Sen tidigare var det bestämt att David skulle jobba ”på distans” förra veckan, Pierre kom hem onsdag förmiddag, det var något i deras utrustning som hade gått sönder och reservdelen skulle komma från USA först denna vecka. Det var en rätt lyckad tillfällighet, Martin som skall börja tvåan på gymnasiets naturvetenskapliga program, räknar inte med att få så bra betyg att han kan konkurrera om platserna på läkarlinjen, utan har haft funderingar på att bli meteorolog eller geolog och han fick en hel del information av Pierre om hur det kan vara att arbeta som geolog. Pierre tog också med sig killarna upp till ett par geologiskt spännande platser uppe i Vallemaggia. Robert tyckte också det var intressant, men det ändrade inte hans karriärmål – proffs i NHL.

Sen har vi varit ute med båten, en heldagsutflykt tillsammans med D&P, vi avverkade hela sjön, körde ända ner till Sant´Anna och gjorde strandhugg på ytterligare några platser. En dag var vi i Lugano och Campione. Nej inte för att spela på kasinot utan därför att Ankis mormor hade en släkting som arbetade där en gång i tiden och dessutom höll på med diverse mycket skumma affärer vilket ledde till att han ”sköt sig i gryningen” istället för att bli arresterad. Killarna tycker det är spännande att ha haft en skurk i släkten.

En vecka har gått fort och de körde hemåt igår. Jag hann med att få klart mitt uppdrag innan de kom och nu väntar jag med spänning på att få materialet till nästa uppdrag. Det kommer att hålla mig sysselsatt under några månader, kanske året ut. Jag väntar varje dag på att få materialet, det är alltid spännande att få ta tag i något nytt.

Lotta, Dwight, Rickard och jag kommer att resa upp till Geilo, troligen i början av nästa vecka. De andra har tänkt att stanna där i ett par veckor, vi skall ha hytta som bas för diverse utflykter, och sen stannar jag kvar ett tag till för att få arbetsro. Rickard kommer upp sen och hämtar mig och sin bil. Den måste vara ute ur Norge någon gång i oktober. Jag vet inte riktigt hur de kollar sånt här, men det finns en hel del regler kring att ha utländska bilar i Norge. Det finns ett par hantverkare som har haft en litauiskregistrerad bil i Geilo i flera år, man känner igen den på en amatörmässigt utförd reklam på bakdörrarna. Antingen kör de olagligt, eller också reser de hem någon gång varje år med den. Norge är fullt av konstiga regler, det måste jag erkänna. Känner man till dem så kanske man följer dem, men känner man som utlänning inte till dem så går det bra i alla fall...

Julia har kommit hem på ett par veckors semester. Om jag inte nämnt det här tidigare så jobbar hon på ett dataföretag i Tolouse som servar Airbusfabriken med diverse tjänster. Hon har kontrakt året ut, sen kommer hon tillbaka och börjar jobba i deras dataföretag. Eller rättare sagt, Leo och Stephans företag. Airbus har fått stora bidrag från staten för utveckling och produktion, men nu har man strypt tillförseln av euro till företaget... Alla länder som inte har infört euro har mycket att vara tacksamma för. När jag läste på LSE, det var i mitten av 90-talet, så diskuterades detta med en gemensam valuta för hela EU ”ecu”och våra föreläsare tog helt avstånd från projektet, med ett undantag - en tysk ekonom. När rasar korthuset och vad kommer det att kosta vanligt folk? För det blir i slutändan de som får betala.

Idag har det kommit en hel del regn och jag har "roat" mig med att städa upp i mina två källarförråd. Det är en evigt pågående plan, att få iordning där. Och min digitalkamera låg inte i sportbagen. Men när jag letade efter den där, det finns ett otal fack i sportbagen, då kom jag på var den fanns. Vill ni veta var? Nej, det håller jag för mig själv.

Släktbesök

Igår och idag har jag jobbat nästan oavbrutet hela dagen och det kommer jag att fortsätta med både lördag och söndag, så jag blir klar med mitt uppdrag. Men nu är jag trött i huvudet, inte ens en mugg starkt kaffe rådde på det, så jag tror att jag gör bäst i att lägga av för idag.

Nästa vecka får jag besök, vilket skall bli väldigt roligt. Jag har inte så många släktingar som jag känner till. Min mamma hade en bror och han dog barnlös, min pappa hade inga syskon och det är en släkting på hans fars sida som är ungefär jämnårig med mig, som kommer hit nästa vecka tillsammans med sin fru och två barn. Vi har inte träffats sedan jag flyttade till Ascona, så det skall bli spännande att möta dem igen. När jag har skrivit färdigt här, så skall jag gå och röja/städa i det minsta gästrummet. Där ställer jag in alla möjliga saker som egentligen hör hemma i källarförrådet. Det något större gästrummet (obs, jag skriver inte stora) håller jag lyckligtvis i anständigt skick.

Vi har haft riktigt fint väder de senaste dagarna, men nu i eftermiddag började det regna, men det verkar inte vara något åskväder på gång, bara lite vanligt regn. Nästa vecka ser det ut att bli riktigt fint väder, inte alltför varmt. Jag vet inte riktigt vad de vill göra, men David kommer att jobba hemifrån nästa vecka, så det blir nog en tur med båten någon dag. Annars blir det väl som vanligt, de vuxna får anpassa sig efter barnen, fast de här två killarna är väl i nedre tonåren båda två, så de gillar nog inte att kategoriseras som barn.

Och så drar det ihop sig till OS i London. Jag har lånat ut min lägenhet och kan av hela mitt hjärta säja att jag är glad att inte behöva vara i London under de här dagarna. Då tänker jag inte på eventuella säkerhetsrisker, utan på trängseln. Jag gillar inte att behöva trängas och stå i långa köer. Nej, skall jag se på OS, så sker det i lugn och ro här hemma, eller kanske ser jag de stora tilldragelserna på D&P:s mastodontskärm.

Nej, dags att stänga av pc:n och börja röja i gästrummet. Jag kom just nu på en sak, kan det vara där i den gröna sportbagen som min lilla digitalkamera ligger? Måste kolla!

Killkör och tjejkör och blandad kör

Vi hade en weekend med mycket sång, oväntat mycket! Lotta och Dwight kom hit fredag eftermiddag och på kvällen satte killarna igång att öva uppe i Orselina. De är en rätt hyfsad barbershopkvartett, Dwight är lead, d v s sjunger melodin, Pierre är tenor, Rickard baryton och David bas. De vill ha en traditionell armérepertoar, och testar olika sånger. Lördag eftermiddag kom Leo och Stephan förbi och de hade inte en aning om vad som försiggick. De blev imponerade och Stephan lovade på stående fot hjälp med att spela in på CD när de kände sig mogna för det.

Vi - tjejerna - satt hemma hos mig och försökte komma på vad som passar oss, vi är ju fem, så vi kan inte vara någon "Sweet Adelines" alltså den kvinnliga motsvarigheten till barbershopkvartett. Dessutom klarar varken Regula, Lotta eller jag en sån avancerad stämföring. Marlene och Yvette är bättre på sånt. Vi hittade några sånger där Yvette tog överstämman, Lotta och jag melodin och Marlene och Regula altstämman. Det lät rätt hyfsat faktiskt. Yvette är värd en eloge, hon tog sig an den frikyrkliga repertoaren med bravur - och hon tycker ju att  vi har roligare sånger än vad hon är van vid från katolska kyrkan. Både hon och Marlene påstår att de flesta nyare sångerna som de sjunger där passar bäst som vaggvisor. Lotta skall tala med någon i Sverige och höra om några av de klassiska strängmusiksångerna finns översatta till engelska, hon tycker att våra röster passar bra för den sortens sånger - men vem skall spela gitarr??? Någon repertoar har vi inte ännu, vi har bara känt oss för lite. Vi har en favorit, His Provision, men den vill vi sjunga tillsamans med killarna.

Lördagen gick åt till övning var för sig, men på kvällen var vi uppe i Orselina och grillade och avslutade dagen med att testa att sjunga tillsammans. I söndags hade vi vårt "holiness meeting". Yvette har inte varit med oss förut, men jag förstod att hon kände sig hemma tillsammans med oss. Vi avslutade med att sjunga just His Provision. Jag skulle vilja beskriva det som att tiden stod stilla när vi sjöng.

Lotta och Dwight stannade här tills igår eftermiddag, sen körde de hem till Biel. Det har inte blivit så mycket jobbat för min del de här dagarna, men idag har jag försökt att ta igen och det har gått rätt hyfsat. Jag tror att jag blir klar i början av nästa vecka. Men gång på gång, när jag sitter här och jobbar, kommer orden i sången till mig.

At the moment of my weakness,
When my need for pow'r is plain,
And my own strength is exhausted once again,
Then my Lord has made provision
For the day of my despair,
And His precious Holy Spirit hears my prayer, my prayer,
Then my Lord has made provision
For the day of my despair,
And His precious Holy Spirit hears my prayer.

Holy Spirit! Promised presence fall on me.
Holy Spirit! Make me all I long to be.
Holy Spirit! Holy Spirit!
Give your pow'r to me,
O Holy Spirit.

When the darkness falls around me,
When bewildered and afraid,
When I feel the most deserted and betrayed,
Then my ev'ry need is answered
By God's providential care,
And His precious Holy Spirit hears my prayer, my prayer,
Then my every need is answered
By God's providential care,
And His precious Holy Spirit hears my prayer.

Nothing now can rob God's servant
Of the peace that He bequeaths,
Nothing take away the strength His presence breathes,
Of the everlasting arms of love I'm daily made aware
And His precious Holy Spirit hears my prayer, my prayer,
Of the everlasting arms of love I'm daily made aware,
And His precious Holy Spirit hears my prayer.

.

Bluff och båg.

Jag hade just börjat fara runt med dammsugaren när telefonen ringde. Det var en dam som på engelska med indisk brytning talade om att hon arbetade på Microsoft och de hade under natten fått in rapporter om att min och ett stort antal datorer i Schweiz hade drabbats av ett ondskefullt virus och nu skulle hon hjälpa mig att rensa datorn från det.

Min första tanke var att lägga på luren men sen flög f-n i mig och jag tänkte uppehålla henne lite. Jag tackade för omtanken och medan hon väntade slog jag på min stationära pc - som just idag var oerhört trögstartad - kunde det bero på viruset? Mina kunskaper i engelska var inte så goda så vissa saker fick hon förklara både två och tre gånger. Hon talade om att viruset hade två uppgifter, det skulle först spåra upp mina bankuppgifter och andra transaktions konton och alla mina lösenord. Därefter skulle datorn krascha.

Jag frågade henne var viruset kom ifrån och hur det hade kommit in i just min pc och om inte min laptop också kunde vara drabbad. Då blev hon otålig och sa att det var viktigt att jag skyndade mig för viruset kunde tömma mina bankkonton om det inte snabbt rensades bort.

Jag låtsades göra som hon sa, men då jag blev väldigt nervös inför detta hot, så fick hon tala om för mig ett par gånger extra hur jag skulle göra. Hon blev mer och mer otålig, men hon trodde förstås att hon hade fått mig på kroken så samtalet fortsatte. Jag fick adressen till en hemsida där jag skulle gå in och då låtsades jag översätta och sa att det stod "This homepage is fraud. Closed by the internet security police in Switzerland" och så frågade jag hur jag nu skulle bära mig åt för att bli kvitt viruset. Då fattade hon tydligen att jag drev med henne och sa "fuck you" och samtalet avslutades.

Sånt här livar upp mig, men jag tycker synd om de som eventuellt går på det här. Det har skrivits en hel del om det i de svenska tidningar som jag brukar läsa på nätet, men jag är inte säker på att informationen fått samma spridning i Schweiz. Men så inskränker sig min tidningsläsning till Corriere del Ticino, Berner Zeitung och ibland Neue Zürcher Zeitung.

Nu skall jag fortsätta städa, Lotta och Dwight är på väg hit. De körde från Biel redan vid sju via Rhonedalen och Simplon. Det tar längre tid att köra den vägen, men hamnar man i fredagsköerna vid Gotthard så kan det gå på ett ut, eller t o m gå fortare. Så åter till dammsugaren!

Music, music, music

Jag vet inte vad det kommer sig, men jag har varit oerhört flitig de senaste dagarna, trots att det varit strålande sol och måttlig temperatur - måttlig betyder att det inte blir varmare än + 28 på eftermiddagen. Regula påstår att jag har en dold masochistisk gen.

Jag fick ett mail med rubriken "Vad blir det för mat" - med anledning av mitt förra inlägg här. Det blev kall rosa paté (rosepeppar och lite finriven rödbeta, annars är den misstänkt lik en köttfärslimpa), sauce verte och rostade färskpotatis och lite mixad grön och röd sallad för att följa upp. färgschemat. Till dessert körsbärsglass med vaniljgrädde och små biskvier. Maten tog slut och då får man väl anse att gästerna var nöjda. Men det är lite lurigt att ordna med middag, alla har Pierres mästerliga anrättningar i  minnet - inte minst jag.

D&P har med anledning av den stundande övningshelgen inköpt ett nytt elpiano. De har haft ett tidigare men det började osa och plasten i närheten av något maskineri i det smälte, så det hamnade på soptippen. Jag har ett ganska skruttigt elpiano och nu börjar jag bli sugen på att köpa ett bättre. Det behöver inte vara lika fint som det D&P stoltserar med, men det skulle vara bra om jag kunde lita hundraprocentigt på att tangenterna för ciss, fiss och giss fungerar.. Jag gillar nämligen att spela i A-dur, har en väldig förkärlek för # - kan inte komma överens med b när jag spelar på gehör. Och det gör jag för det mesta nu för tiden.

Jag hade två pianolärare i Manchester. Först var det miss Carpenter som var väldigt sträng men av ren skräck så lärde jag mig en hel del. Och så kom det en dag, när miss Carpenter såg allvarligt på mig och sade "Jag har en tråkig nyhet, jag skall flytta till Durham och ta hand om mina föräldrar, de är gamla och behöver min hjälp. Jag förstår att du blir ledsen, men du förstår att så får det bli. Jag hoppas att du kan hitta en ny pianolärare, jag känner till ett par som jag skall rekommendera din pappa att ta kontakt med."  Ledsen?- inte jag! Min nya pianolärare hette Kenneth, han var knappt trettio år och var inte en av dem som miss Carpenter hade föreslagit. Kenneth var inte bara utexaminerad pianolärare, han spelade i ett rockband och kunde allt om Beatles. När jag hade gjort bra ifrån mig i något av de menr traditionella pianostyckena, så kunde jag få en Beatleslåt i läxa. Och så spelade vi Yellow submarine fyrhändigt. Kenneth övergav undervisningen och Manchester när han fick jobb hos något av de stora skivbolagen London. Pappa tyckte absolut att jag skulle fortsätta med pianolektionerna, men jag skyllde på att övningarna tog för mycket tid från mina vanliga läxor. Och så har jag sedan dess ägnat mig med liv och lust åt gehörspel när tillfälle ges. Helst i A-dur.

Och medan barbershopparna övar uppe i Orselina, så skall vi känna oss lite för om vi kan hitta på något eget musikaliskt uttryck. (Det låter väl elegant?) Inspirerad av de välsjungande tjejerna från Färöarna har jag föreslagit gamla sånger på lite nytt sätt. Bara jag får hålla mig till melodistämman så går det nog bra. Marlene och Yvette kan det här med stämmor och... ja, vi får se hur det går. Regula har en rätt mörk röst och Lotta och jag får väl slåss om melodistämman... Det skall bli kul!!!

Nu har termometern sjunkit till +19 och det finns en del mörka moln i sydväst. Skall det bli regn?

Monsunregn, marknad och middag.

Det har varit en vecka med växlande väder, allt från knallblå himmel,  +25 och behagliga vindar från sjön, till +33 som mest och kraftiga åskväder med tillhörande hällregn. Nu har vi inte haft det lika bedrövligt som norr om alperna, där regnet bara vräkt ner. I Bern hade Aare nått upp till det sk Mattekvarteret, Berns bohemiska del av gamla stan redan innan det sista dygnets hällregn och i Zulg, som ligger ett stycke nordost om Thun, flöt ett helt tältläger bort när vattendraget som går genom dalen fick oväntad kraft från bergen. Ett par sådana incidenter inträffar varje sommar och man undrar om arrangörerna aldrig lär sig. Nu lyckades man få iväg ungdomarna till högre mark, men ingen hann få något med sig.

Jag kan meddela att jag bedömer att jag klarat av minst en tredjedel av mitt uppdrag. Fortsätter det här nyckfulla vädret - vilket det ser ut att göra - så kan jag vara klar på rekordtid.

Nu tar jag ledigt över helgen, David hade just satt sig i bilen uppe i Innerferrera, som ligger i Aversertal i Graubünden, när jag pratade med honom för en halvtimma sedan.. Ett av Rhens källflöden flyter genom Aversertal. De har varit på någon betydligt avlägsnare plats och tagit prover och gjort mätningar, så till Innerferrera kom de med helikopter som tydligen hade lite svårt med navigeringen p g a tät dimma. Men ner kom de i alla fall. Pierre har rest till England idag, hans mamma fyller 85 på måndag, men de skall visst fira på söndag eftermiddag.

I morgon förmiddag är det bymarknad på en plats som ligger någonstans ovanför Brione i Val Verzasca (stavas det så?).  Det ser ut att bli ok väder på förmiddagen så vi åker nog dit upp. De säljer lokala (väldigt lokala) produkter, som ost, sylt, honung och inte minst deras berömda förkylningsmedicin, gjord på örter, honung och något starkt. Flärden har nått även denna avlägsna del av civilisationen, de gör också hudvårdsprodukter av örter och honung och Regula är sugen på att testa. Använder man de här produkterna utvärtes och förkylningsmedicinen invärtes så är förmodligen alla tänkbara problem ur världen. Jo, dom säljer lufttorkat nötkött och skinka också. Inte som bresaola eller parmaskinka utan tunna flagor kryddade med örter, det påminner mer om chips. Mycket gott faktiskt. Valtellina, där den "äkta" bresaolan kommer ifrån ligger inte så långt härifrån, men i Italien.

Söndag har vi bestämt att äta middag tillsammans här hos mig, så jag skall åka iväg och handla när jag skrivit klart det här (och fixat till ansiktet  och håret lite). Jag har inte bestämt än vad jag skall bjuda på. Det blir inte grillmat i alla fall. För ett par år sedan så brukade jag beställa hem mat från en restaurang, det var bra mat och ett överkomligt pris. Sen bytte de ägare, gick in i en restaurangkedja med huvudkontor i Bryssel (av alla ställen) och så var det ajöss med den goda och prisvärda maten.

Nu blev jag lite stressad. Vad skall jag hitta på??? Måste kasta mig över mina kokböcker omgående!

Utflykt till Biel.

Den gångna veckan var jag riktigt flitig, skickade iväg det första uppdraget redan i tisdags och har börjat med nästa – som jag lyckligtvis har hela månaden på mig att klara av. Det handlar om företagsbeskattning i några olika europeiska länder, inte mitt favoritämne precis...

I fredags åkte D&P och jag till Biel. Det skulle bli barbershopövning och då fick jag följa med och hålla Lotta sällskap. Det var skönt att komma upp till Magglingen där temperaturen höll sig på behagliga +20 som högst. Östra och södra Schweiz har haft rekordtemperaturer den gångna veckan, i Ascona har det varit uppåt +35 på eftermiddagarna och bara några få grader svalare på natten. Dessutom har det varit riktigt fuktigt i luften.

Lisa och Robbie är i England, så barbershopparna kunde öva ostört i deras stora hus där det dessutom är riktigt bra akustik, det är två plan och öppen planlösning. När Lotta och jag tröttnade på deras stämövningar – nu är det betydligt större krav på precision i stämföringen än när vi var ute med båten, så åkte vi och tittade på huset som Lotta och Dwight köpt. Lisa ville helst att de skulle slå sig ner i Magglingen eller Evilard och de hade sett på både lägenheter och hus där men ångrat sig i absolut sista minuten. Lotta ville helst bo i Bellmund, där de växte upp, men nu blev det ett hus i närheten av Mörigen några kilometer söderut. De har just börjat renovera huset och räknar med att flytta in någon gång i oktober-november. Största bekymret är nog att de tidigare ägarna varit oerhört pyssliga i trädgården. Det är många rabatter, små stenterrasser, snirkliga gångar, två fontäner och formklippta buskar. Inuti var huset praktiskt planerat, men de kommer att göra om det så att de behåller den rustika stilen men gör sig av med allt murrigt och lull-lull. Stort lantkök, matsal och vardagsrum plus hall, toa och tvättstuga på bottenvåningen och fyra sovrum plus stort badrum på övervåningen och en häftig vind med nästan normalhöjd där de tänker ha sitt arbetsrum. Där finns ett fönster med utsikt mot Bielersee och Jura, men det är ganska litet. Där vill de ha ett riktigt stort fönster, men det är oklart om de behöver ha tillstånd för att öppna upp för det.

Idag var vi på gudstjänsten - som i mitt tycke börjar alldeles för tidigt, 0930 – och så är det året om. Men det är en speciell känsla att vara på en gudstjänst där man känner sig hemma, trots att jag inte har så lätt att förstå allt som sägs på schweizertyska. Pierre förstår en del och David förstår ingenting... Men vi kände oss välsignade i alla fall. Efter en tidig lunch (eller kanske brunch) så körde vi hemåt igen, Pierre kör till Savognin i eftermiddag, en by som ligger uppe i Albulapasset där det hade ”hänt” något under den perioden då det regnade så mycket.

Vi körde via Simplon och Rhonedalen, för att slippa köerna vid Gotthard. Det tar längre tid, men det är också kul att se något annat än det gamla vanliga, d v s motorvägen via Luzern. Vi startade från Magglingen halv ett och var hemma strax innan sex, men då var det rätt tät trafik på vägen mellan Bern och Montreux. Det säjs att rasplatsen vid Gurtnellen skall vara röjd och säkrad nu och att järnvägstrafiken skall släppas på inom ett par dagar, vilket också betyder att det blir lite mindre tryck på vägen förbi Gotthard och genom Leventina. Det betyder ändå inte att det vanliga kaoset under helger och semestertider uteblir.

Och nu är det en ny arbetsvecka. Det skall bli svalare och mycket regn under den kommande veckan så jag räknar med att jobba intensivt. Rickard undrade när jag tänkte åka upp till Geilo – så långt har jag knappast tänkt ännu. Det får väl bli när mina ”hyresgäster” rest hem till Bergen igen. Skall vi tippa på månadsskiftet juli-augusti? Rickards bil får visst vara kvar i Norge till någon gång i oktober så jag kanske stannar där ett tag. Jag vet att jag får ett riktigt stort jobb i augusti-september, ett jobb som håller mig sysselsatt året ut. Då kan det vara skönt att sätta igång med det i lugn och ro under några veckor. Det är alltid en märklig känsla att lämna Norge när löven fallit och nattemperaturen hamnar på minussidan och sen komma tillbaka hit och det fortfarande är sommarväder.

 Om två veckor kommer Lotta, Dwight och Rickard hit. Då skall det bli körövning - Dwight är helt inne på att vi så småningom skall spela in en CD för privat bruk. Den som lever får se.