Rökelse, guld eller myrra?

Igår var det epiphania – eller trettondagen som den kallas i Sverige. Vi började diskutera dagens betydelse, att de vise männen hittade fram till stallet i Bethlehem med sina gåvor. Men Marlene visste att dagen egentligen firades till minne av Jesu dop och det är därför som östkyrkorna har sin stora festdag då. Sen hade Regula hört att man för länge, länge sedan bestämde att 25 dec skulle vara dagen för Jesu födelse därför att man då skulle kunna förlägga bebådelsen exakt nio månader tidigare, annars skulle bebådelsen vissa år kunna kollidera med påsken. Och den allmänna uppfattningen bland bibelforskare är att Jesus föddes någon gång mellan år 4 och 7, dessutom inte mitt i vintern...

Vi tyckte ändå att det är bra att man har en dag som så tydligt talar om hur de vise männen kom med sina gåvor till Jesus och att vi kunde fundera över vad vi kan ge. Då kom det fragment av en sång till Pierre, ”What can I bring (eller give) to my Saviour” men sen var det stopp och varken David eller jag kunde komma på vad det var för en sång. Men sen, när jag kom hem, så kom jag plötsligt på att det måste vara en sång som jag hört när jag varit hos mormor. Jag letade förgäves efter mormors Segertoner där jag trodde att den kunde finnas. Sen hittade jag sången i en bok med handskrivna sångtexter med gitarrackord prydligt inskrivna över texten i första versen och kören. Det var mormors handstil och det kändes som en mycket levande hälsning från henne. . 

1. Jesus, vad skall jag Dig giva? Vad kan Du vänta av mig? Rökelse, guld eller myrra vore för litet för Dig.

Kör: Jesus mig själv jag Dig giver, Du är min frälsare god. Och Du skall evigt mig äga, ty Du mig köpt med Ditt blod.

2. Jesus, vad skall jag Dig giva? Läppar, som prisa min Gud, fötter, som på Dina stigar, glatt gå åstad på Ditt bud.

3. Jesus, vad skall jag Dig giva? Evigt jag tjäna Dig vill. Hjärtats odelade kärlek, allt skall nu höra Dig till.

Nu har jag spelat den några gånger och är tämligen säker på melodin. Får Pierre höra den. så kanske han minns mer av texten.

Annars? Ytterligare en dag med fint väder, +15 och solsken just nu. Jag har ställt undan adventsstakarna och de fåtaliga julprylar som jag har haft framme, här håller man inte på med sådant tjafs som tjugondag Knut. I morgon börjar jag jobba på allvar med mitt nya uppdrag.

Första inlägget år 2013

Nu är min karriär som butiksbiträde över för den här gången. Jag tycker att det har varit jättekul, men mina fötter har nog vissa kvällar haft en annan uppfattning.

Nyår firades här hos mig med buffé. Vi var tio personer, precis så många som får plats runt bordet. (Kräver man inte armbågsrum så kan jag nog klämma in ett par till.) Det var italienskinspirerad plockmat, men på allmän begäran så hade jag också gjort en Jansson, en stor sådan och den tog fort slut. Vid tolvslaget gick vi ner till piazzan och tjuvtittade på andras fyrverkerier. I närheten av Gerra, på andra sidan sjön måste något ha gått fel när de fyrade av, det blev en explosion av raketer, solar, vattenfall och bengaliska eldar som for åt alla håll. Det såg rätt pampigt ut, men vi var tacksamma för att inte befinna oss i närheten. Det gick nog bra i alla fall, annars hade det väl blivit rubriker i lokalpressen.

På tal om kalas, så undrade Jenny om det var obligatoriskt med smoking på våra tillställningar. Nänä, det var så att Yves hade hittat en begagnad sådan när de röjde efter hans farbror. Och då tyckte han att han skulle förgylla vår julmiddag med att komma ståndsmässigt klädd. Men högmod går före fall - som ni kunde läsa i ett tidigare inlägg.

Marlene kom hem från Goms på nyårsdagen med foten omlindad. Hon hade gjort sig illa i foten redan på annandagen men inte haft tillfälle att få foten undersökt. Igår var hon på sjukhuset och fick besked om att hon hade brott på ett par av benen i foten, men det verkade lyckligtvis som om benbitarna låg på plats. Nu har hon foten i ett mer imponerande gipspaket som skall sitta på i 4-6 veckor. Regula och jag har lovat att vara färdtjänst så att hon kan ta sig till och från jobbet.

David har tackat ja till att leda den europeiska delen av ett stort forskningsprojekt inom vatten och miljö. Han kommer att jobba jättemycket under två år, men det är verkligen ett prestigeprojekt och förstås en ära att ha blivit utvald av UNEP till detta. Han var mest bekymrad över hur det skulle bli med årets kanalfärd(er) och hade kontaktat sina släktingar. Det kom snabbt svar, de lånar gärna ut båten till oss andra, förutsatt att Pierre eller Rickard är med och hade redan förslag på att vi skulle köra båten norrut i maj. De hade tänkt sig att själva kuska runt på Pennine canals i sommar. (Det är alltså norr och öster om Manchester.)

Och så har jag fått mail från min mamma, som kom hem till Toronto i torsdags. Jag tror faktiskt att vi skulle kunna få en relation till varandra. Tiden är nog inne för oss båda, hon har sitt liv i Toronto och det har gått 35 år sedan hon lämnade oss. Jag har mitt liv och en trygg tillvaro här i Ascona. Jag hoppas att någon gång kunna få svar på en del frågor som jag har.

Det är mer vår än vinter här med dagstemperaturer på +12-14. Men det skall bli kallare. I morgon skall vi samlas hos Marlene klockan elva och sen står Regula för maten. Det skall bli skönt när det blir lite ordning på tillvaron nu efter helgerna.

Julkalas

Det blev en riktigt festlig julmiddag hos D&P. Vi var tretton till bordet (Leo, Stephan, Julia, Yvette, Diana, Yves, Verena, André, Caroline, Regula, D&P och jag) men det inträffade inga katastrofer, inget allvarligt i alla fall*.

. 

Menyn var riktigt traditionell med kalkon med stuffing och alla tänkbara tillbehör och till dessert christmas pudding med vaniljkräm och cognacssås. Vi hade naturligtvis crackers med pappershattar, dåligt skämt, förutsägelser för det kommande året och en liten present. Jag kommer att vinna pengar (måste börja satsa först förstås) kommer att företa en resa till främmande land och möta en man som kan betyda mycket för mig i framtiden. Sen blev det charader och engelska julsånger. Eftersom vi var tretton, så kunde vi också framföra ”The Twelve days of Christmas” - David var sångledare och trakterade pianot. Vi fick var och en ett nummer, och skulle på något vis illustrera gåvan för just den dagen. Jag drabbades av åtta, Eight maids-a-milking vilket inte var så enkelt, men jag löste det med att ställa upp åtta tekoppar framför mig som jag låtsades mjölka i.

*Yves skulle vara Six geese-a-laying och han hade förberett sig genom att smyga ut i köket och hämta sex ägg. Hur det nu kom sig, så lyckades han knäcka fyra av äggen när han ruvade dem och tillbringade sedan återstoden av kvällen iförd smokingöverdel och blå träningsdressunderdel. Innan vi hade kommit till den tolfte dagen, med Twelve Drummers drumming så var vi förstås helt förstörda av allt skrattande.

Och idag kom det ett nytt mail. ”Jag blev sa overraskad av ditt brev. Firar julen tillsammans med vanner i Rancho Palos Verdes, Calif. Skall samla tankarna och skriver nar jag kommit hem igen.”

Ja, jag skulle också behöva samla tankarna om jag var i samma situation. Svarade: "Ser fram emot att få höra från dig."

Och i morgon är det butiken igen. Då har jag så mycket att göra att jag inte hinner fundera.

Julmail

När jag kom hem från butiken igår så hade jag fått ett mail. ”Tack for kort som jag fick nu pa morgonen. Reser bort, kontaktar eventuellt dig efter hemkomst. Elvy Milton”

Bättre än inget i alla fall, nu är valet hennes om hon vill ha någon kontakt med mig. Jag bör väl tillägga att brevet som jag lade i kortet inte var särskilt långt. Jag berättade helt kort om vad som hände på kyrkogården och att jag kopplade samman att hon varit där den 27 april med det jag såg på Oxford Street några dagar senare. Jag skrev inget om hur jag fått reda på hennes adress.

Här regnar det,  +8 ute nu. Vi har inte fått del av värmen som kommit upp från Afrika en bit väster om oss, men det ser i alla fall ut som om vi kommer att få riktigt fint väder över nyår. Klockan två är det traditionell julmiddag hos D&P. Det ser jag fram emot.  

GOD JUL!

Idag har butiken varit stängd och jag har fått vila fötterna. I morgon jobbar jag tio till fem och är ledig tisdag och onsdag. Sen jobbar jag torsdag-lördag och veckan därpå måndag och onsdag-lördag. Därefter är min karriär som butiksbiträde över för den här gången. Det är jättekul att jobba i affär, men jag skulle inte vilja hålla på med det hela tiden. Till jul köper man presenter till familjen och till nyår skall vänner, kolleger och grannar få en liten present.

I år hinner jag inte ordna med ”svenskt julbord” så det blir något traditionellt från Jura hemma hos Regula och på juldagen en synnerligen engelsk julmiddag uppe i Orselina. Annandagen äter vi på Osteria Vaccini och sen faller det på min lott att ordna med sylvestersupé.

Det är inte särskilt jullikt ute, +10 och garanterat snöfritt. Vi samlades hemma hos Regula idag och sen gick vi en långpromenad uppe på Monte Verita innan vi åt middag tillsammans. Vi var bara fyra, Regula,, David, Pierre och jag. Marlene har rest till sin syster som bor längst upp i Goms och Yvette jobbar.

Det skall bli spännande att se vad som händer med Die Heilsarmee och You and Me. Man har sagt ifrån att om man inte får heta Die Heilsarmee och använda uniformerna, så drar man sig ur tävlingen. Namnet, uniformerna och sången är en helhet och det var med det paketet som man vann. Nu tror jag ändå att det finns ett visst förhandlingsutrymme. You and Me spelas i alla tänkbara radiokanaler, ibland med kommentarer för eller emot ”paketet”. Men man säjer också att efter alla förnedrande förluster i ESC så har Schweiz plötsligt en låt med chans att vinna. Vi får väl se hur det går.

Julrush i Ascona

Igår fick jag , högst oväntat en ledig dag. Jag skulle just gå till butiken när Sophia ringde och berättade att det var strömlöst i huset och att det skulle ta minst sex timmar innan felet var reparerat, så butiken fick vara stängd.

Jag skrev vanliga julkort, skrev på LSE:s forum och på Blod&Eld och förberedde årets mail-julkort. Sen kom David och berättade att han fått erbjudande om att leda ett prestigefyllt forskningsprojekt som kommer att pågå 2013 och 2014. Det är ett projekt inom UNEP, som uttytt blir United Nations Environment Programme. Han var lite tveksam om han skulle tacka ja, det kunde inte bli några kanalfärder på två år och undrade vad jag ansåg om det. Jag sa som det var, att vi klarar oss faktiskt utan honom, om vi nu skulle vilja ge oss iväg.

Sen pratade vi om att det är konstigt att det inte finns något nobelpris inom ämnet miljö. Om den globala uppvärmningen fortsätter så som man befarar – ja, det är väl tämligen säkert att blir så – så kommer världsfreden att hotas av stora strömmar migranter från de mest utsatta områdena, det kommer att bli strid på kniven om tillgångarna på sötvatten och hela världsekonomin kommer att påverkas. Varför inte göra om Fredspriset till ett Miljöpris? Så enkelt är det ju inte, Alfred Nobel kunde ju inte ana vad som skulle hända och han hade ju väldigt bestämda åsikter om prisen. Men kunde inte norrmännen instifta ett miljöpris till Alfred Nobels minne?

Det blivit ett ”mediamaraton” efter segern i Kreuzlingen. Det är för och emot, det är främst företrädarna för gay-rörelsen som är mot. En homofobisk kyrka kan inte få tävla i Malmö, ESC är gay-rörelsens största och bästa tillfälle under hela året att sprida sitt budskap.... Fattar inte Hella von Sinnen  och hennes kompisar att de med de här högljudda och vulgära protesterna mot You and Me, mest skadar sin egen sak? Sen har det ifrågasatts om en kristen grupp får framträda i ESC, men det var ingen som stoppade finska Lordi, så här har man ett prejudikat. Ni minns väl Hard Rock Hallelujah? Hur skulle man uppfatta Carola idag, när hon sjöng Fångad av en stormvind. Men det var nog ingen som fattade vad sången egentligen handlade om.

Jag nämnde att jag skickat julkort. Jag skickade ett till Toronto, med ett brev i. Det skall bli spännande att se om jag får något svar. För att inte krångla till det i onödan, så lämnade jag min mailadress också.

Idag har det varit mycket folk i butiken, inte en lugn stund och middagen bestod av en panini och ett äpple Nu skall jag lägga mig så att jag orkar med en dag till. Tröttsamt men väldigt roligt.

VI VANN!

Det blev en klar seger för You and Me i den schweiziska finalen och alltså Malmö nästa!

Vi satt uppe i Orselina och kollade finalen och en del av tävlingsbidragen var bra, annat kunde vi ha varit utan. Eurovision Song Contest är inte en lika stor grej här som i Sverige, men jag tror att salvationisternas bidrag gjorde att intresset (nyfikenheten) blev lite större. Kan det vara så att schlager och poplåtar är ute och helt andra typer av musik slår an? Vi såg  de roliga ryska gummorna förra året och andra länder har kommit med tävlingsbidrag som stuckit ut rejält.

Nu får man väl hoppas att kårerna i Malmö-området kan hänga på finalyran. Jag var inne på ett par hemsidor och skall man döma av innehållet på dem, så finns det förbättringpotential. Kan en kår helt utesluta gudstjänst på söndag? Inte i min värld i alla fall, även om man har andra mer ”moderna” tillfällen till samling under veckan.

Tre dagar i Sophias butik känns faktiskt i ben och fötter. Men det är så roligt att vara där så jag märker inte av det förrän jag kommer hem. Vi säljer kläder, bijouterier, inredning, lyxiga tillbehör till hemma-spa och en hel del annat, julhandeln pågår för fullt. Dåliga tider? Det märker vi inte av.

Nu skall jag sätta fötterna i en balja med varmt vatten uppblandat med havssalt med örter och sedan skall behandlingen avslutas med att man smörjer in fötterna med en undergörande kräm och stoppar in dem i plastpåsar som får sitta kvar en timma. Vi får se om det har önskad effekt, jag börjar jobba halv tio på måndag. Sen håller jag på fram till nyår. Blir det som förra året, så märker jag en klar förbättring av min italienska för varje dag, som en välkommen biprodukt av jobbet!. Eller rättare sagt, jag blir lite modigare för var dag som går. Övning ger färdighet.

Klockan fyra samlas vi hemma hos Marlene. Vi missar inte ett tillfälle att samlas, även om skaran inte är fulltalig.

Övningshelg

Rickard, Lisa, Robbie, Lotta och Dwight kom hit vid sjutiden i fredags, de hade valt att åka tåg från Biel eftersom det har snöat en hel del ”norr om alperna” - inte minst i kanton Bern. De tyckte att det var skönt att komma till ett snöfritt och soligt Ticino. Vi åt tillsammans, Pierre hade varit här och lagat mat till oss och så sjöng vi upp oss lite. På lördag samlades barbershopparna i Orselina och vi tjejer här hos mig och så övade vi hela dagen och på kvällen var det buffé hemma hos Regula.

Det går faktiskt riktigt bra med sången, vad vi saknat är nog lite självförtroende. Det beror nog på att killarna/gubbarna så snabbt blev en riktigt bra barbershopquartet under vår kanalbåtsfärd medan vi sjöng mer för nöjes skull. Men nu har Marlene och Yvette stadgat upp stämföringen och självfötroendet. Rock of ages på den svenska melodin Tyndal låter riktigt bra. Lottas idé om att vi skulle kunna låta som en svensk strängmusik, den har vi skippat. Det behövs gitarrer till det. Hon hade med sig ett kassettband inspelat från en gammal skiva som en svensk strängmusikkår gjort inför ett besök i Australien. Den var verkligen bra, men så kommer vi aldrig att kunna låta, dessutom är vi bara sex. Men hon kommer nog att leta fram några svenska sånger som finns översatta till engelska. Har hälften av oss rötterna i Sverige så är det väl en demokratisk rättighet?

Söndag morgon körde vi upp till Orselina för att ha vårt holiness meeting. Dwight inledde med att läsa ur Johannesevangeliet: "There was a man sent from God whose name was John. He came as a witness to testify concerning that light, so that through him all might believe. He himself was not the light; he came only as a witness to the light.”

Och sen berättade han att John Gowans hade blivit befordrad till härligheten under lördagen, vilket skapade rätt blandade känslor bland oss som kände till honom. Vi visste ju att han glidit mer och mer in i dimman under en längre tid och att han den sista tiden inte varit kontaktbar längre, men det kändes ändå tomt. Samtidigt unnar man honom vilan och segerkransen. Hans sångtexter och hans poesi har berört oss. Han skall heller inte glömmas för att han inledde reformer av Frälsningsarméns otidsenliga personalpolitik. Och så sjöng vi To be like Jesus innan Dwight återgick till sitt planerade ”mötesprogram”. Och hur avslutade vi vår samling tror ni? Pierre sjöng If the Spirit says go.


Sen bestämde vi att vi skulle ägna resten av dagen åt att sjunga sånger ur musikalerna och se om vi också kunde ha en gemensam repertoar. Marlene kände till en del av historien bakom dem, men för Yvette var det faktiskt en nyhet att Frälsningsarmén en gång i tiden ägnade sig så mycket åt att sätta upp musikaler. ”His love remains the same” med solo i verserna av Yvette kan bli något riktigt bra.


For his love remains the same,
He knows you by your name,
Don't think because you failed him he despairs;
For he gives to those who ask
His grace for every task,
God plans for you in love for he still cares.

*************

Jag räknar med att sända iväg mitt uppdrag i morgon och sen så skall jag jobba i Sophias butik. Det skall bli roligt – men tröttsamt för ben och fötter. Butiken är så pass exklusiv att det inte duger med mina ”Foppatofflor”. Inte ens piratkopiorna med bling-bling på.
Och nu – åter till arbetet!

Nästan klar!

Jag vet inte hur det gick till, men vid tretiden i eftermiddag så var jag klar med jobbet och satte den sista punkten. Nu låter jag texterna vila i morgon och går sedan  igenom alltsammans en gång, och sen kommer jag att vara klar i mitten av nästa vecka. Då blir det jullov!

Fredag kväll kommer Lisa, Robbie, Lotta, Dwight och Rickard hit. Då skall det bli sångövningar igen. Stephan kommer att ta med inspelningsutrustning till Orselina, inte för att göra någon "riktig" inspelning utan för att de skall höra hur de låter så att de kan slipa till sina sånger om det behövs.

Vi tjejer skall vara här hos mig och lyckligtvis är vi inte färdiga för någon inspelning, kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Men vi har kul.

Det har blivit betydligt kallare här, nattetid någon enstaka minusgrad och dagtid 6-7 plusgrader och sol. Julens tingeltangel är på plats och Sophia har frågat om jag har lust att jobba i butiken några dagar innan jul och i mellandagarna. Det har jag!

D&P, Regula och jag firar jul tillsammans och Yvette kommer när hon är ledig. Det skall nog bli en trevlig jul.   Nog längtar jag lite till Geilo, med snö och månsken över Hallingskarvet, men det får bli i februari, när dagarna är längre och solen skiner mer intensivt.

Och nu tror jag att jag skall öva lite, har jag skaffat mig ett fint elpiano, så får det ju inte stå oanvänt.

Snabbt svar!

Fotomysteriet är löst! Luc hörde av sig omgående till Regula och berättade att fotot togs vid en 50-årsfest i Murten, 1992 eller 1993. Han kände Bertil lite flyktigt, de tillhörde samma golfklubb vid Neuchâtel. Det stämmer, för de första åren i Schweiz bodde Bertil i Bôle i närheten av Neuchâtel. Hans "dam" sitter längst till vänster, hon heter Arielle. Luc och Irene, (hans nya) har fortfarande sporadisk kontakt med henne och nu tänkte de kontakta henne och visa bilden. Nu undrar jag förstås vilken relation Bertil och Arielle hade. Förhoppningsvis följer det en fortsättning på detta märkliga sammanträffande.

Det var väl allt för idag, förutom att jag kan tala om att det inte regnar och att det kommer att bli fint väder de. närmaste dagarna