Första inlägget år 2013

Nu är min karriär som butiksbiträde över för den här gången. Jag tycker att det har varit jättekul, men mina fötter har nog vissa kvällar haft en annan uppfattning.

Nyår firades här hos mig med buffé. Vi var tio personer, precis så många som får plats runt bordet. (Kräver man inte armbågsrum så kan jag nog klämma in ett par till.) Det var italienskinspirerad plockmat, men på allmän begäran så hade jag också gjort en Jansson, en stor sådan och den tog fort slut. Vid tolvslaget gick vi ner till piazzan och tjuvtittade på andras fyrverkerier. I närheten av Gerra, på andra sidan sjön måste något ha gått fel när de fyrade av, det blev en explosion av raketer, solar, vattenfall och bengaliska eldar som for åt alla håll. Det såg rätt pampigt ut, men vi var tacksamma för att inte befinna oss i närheten. Det gick nog bra i alla fall, annars hade det väl blivit rubriker i lokalpressen.

På tal om kalas, så undrade Jenny om det var obligatoriskt med smoking på våra tillställningar. Nänä, det var så att Yves hade hittat en begagnad sådan när de röjde efter hans farbror. Och då tyckte han att han skulle förgylla vår julmiddag med att komma ståndsmässigt klädd. Men högmod går före fall - som ni kunde läsa i ett tidigare inlägg.

Marlene kom hem från Goms på nyårsdagen med foten omlindad. Hon hade gjort sig illa i foten redan på annandagen men inte haft tillfälle att få foten undersökt. Igår var hon på sjukhuset och fick besked om att hon hade brott på ett par av benen i foten, men det verkade lyckligtvis som om benbitarna låg på plats. Nu har hon foten i ett mer imponerande gipspaket som skall sitta på i 4-6 veckor. Regula och jag har lovat att vara färdtjänst så att hon kan ta sig till och från jobbet.

David har tackat ja till att leda den europeiska delen av ett stort forskningsprojekt inom vatten och miljö. Han kommer att jobba jättemycket under två år, men det är verkligen ett prestigeprojekt och förstås en ära att ha blivit utvald av UNEP till detta. Han var mest bekymrad över hur det skulle bli med årets kanalfärd(er) och hade kontaktat sina släktingar. Det kom snabbt svar, de lånar gärna ut båten till oss andra, förutsatt att Pierre eller Rickard är med och hade redan förslag på att vi skulle köra båten norrut i maj. De hade tänkt sig att själva kuska runt på Pennine canals i sommar. (Det är alltså norr och öster om Manchester.)

Och så har jag fått mail från min mamma, som kom hem till Toronto i torsdags. Jag tror faktiskt att vi skulle kunna få en relation till varandra. Tiden är nog inne för oss båda, hon har sitt liv i Toronto och det har gått 35 år sedan hon lämnade oss. Jag har mitt liv och en trygg tillvaro här i Ascona. Jag hoppas att någon gång kunna få svar på en del frågor som jag har.

Det är mer vår än vinter här med dagstemperaturer på +12-14. Men det skall bli kallare. I morgon skall vi samlas hos Marlene klockan elva och sen står Regula för maten. Det skall bli skönt när det blir lite ordning på tillvaron nu efter helgerna.