Första, andra --- tredje!

Nej inte riktigt, men nu är det på gång. Robbie tog ju kontakt med en av sina affärsbekanta som i sin tur kontaktade en mäklare. Det var faktiskt en kringmanöver, för det var egentligen Robbies bekant som ville komma över lägenheten till sin dotter. Mäklaren kom och såg på lägenheten, hade med sig försäljningsstatistik över de lägenheter i huset som sålts de sista tre åren. Han bjöd faktiskt lite mer än vad jag hade räknat med att få, men jag såg tveksam ut och då höjde han lite och då var jag nöjd. Inget snack om renoveringar o s v. Nu blir ju mäklararvodet betydligt lägre, han behöver ju bara sköta det administrativa. Mäklaren skulle träffa Robbies bekant i morgon och så skulle de försöka få tid att komma hit tillsammans. Jag får ju lite extra betänketid på det här viset, men jag kommer att anta budet och jag kan nog tömma lägenheten här under nästa vecka. Jag hoppas att jag får ställa mina personliga tillhörigheter hos Peter, Robbies systerson och så hoppas jag att någon charity shop kan komma och hämta möblerna. Det känns skönt, för det här har jag gått och värkt på i ett par år nu. Nästa gång som jag kommer till London bor jag väl på hotell - eller våldgästar hos Peter.

Mäklarsnack.

Igår var jag på besök hos mäklaren och idag har han varit och besiktigat min lägenhet. Jag vet att lägenheterna här i Vicarage Gate är lättsålda men han skulle förstås slira lite på lamellerna och talade om att lägenheten inte var nyrenoverad och han hade hantverkare och inredare som han kunde rekommendera. Då skulle priset bli ett helt annat. Jag var kallsinnig och sa att den blev helrenoverad 1993 och sen dess har det tillkommit nya tapeter och uppfräschad målning tio år senare och att jag lämnade med varm hand över till den nya ägaren att göra om efter egen smak. Jag vet rätt väl vad den är värd och när han nämnde ett pris som låg 20% under, så tackade jag för visat intresse och sa att jag nog skulle välja en annan mäklare. Sen ringde jag Robbie och sa som det var. Då tog han kontakt med en av sina affärsbekanta och i morgon kommer det en annan mäklare hit. Det är faktiskt riktigt kul att "sälja lägenhet" och för var mäklare man träffar, så lär man sig något nytt.

Jag minns när jag sålde lägenheten på Gärdet när jag flyttade till Ascona. Jag hade fyra mäklare där innan jag blev nöjd. Det var likadant som nu, man ville sälja in hantverkstjänster för att stajla till lägenheten, jag hade inget intresse av det. Men jag fick ändå det som jag ansåg att lägenheten var värd. Det är rätt obehagligt att se hur bostadsmarknaden blir allt mer segregerad. I Schweiz är det förhållandevis vanligt att hyra bostad, men till vilka priser? Jag kollar ibland på svenska Hemnet och förfäras över lägenhetspriserna i Stockholms innerstad och ser också att  lägenheter som är jämförbara med min lägenhet på Gärdet har blivit dubbelt så dyra på elva-tolv år. London är ju helt sjukt när det gäller centralt belägna lägenheter. Däremot kan man ju hitta acceptabla priser i ytterområdena, både på lägenheter och enklare radhus, men då är det delar av London som inte har så roliga grannområden.

Jag hade tänkt resa hem till Ascona i slutet av den här veckan, men nu ser det ut som om jag blir kvar här ett tag till. Som tur är, så har jag inte så många personliga prylar i lägenheten och möblerna kommer att hamna hos någon charity shop. Än vet jag inte hur stor försäljningsskatten kan bli, Robbie har hört allt mellan 10 och 25%. Jag får nog göra ett besök hos HM Revenue endera dagen.

I London

Idag har det varit sommarväder i London. Jag började dagen med att gå till Regent Hall där det var familjegudstjänst med inslag av skördefest. Sen gick jag runt på stan och passade på att äta lunch tills det var möte klockan tre, ”praise and celebrations”. Sen gick jag tillbaka genom Hyde Park och Kensington Gardens, det är alltid roligt att se på folk i parken.

De som skulle med planet till Zürich reste från Braunston till Northampton redan vid sjutiden på fredag. Rickard och jag reste från Rugby till Euston vid tolvtiden på fredag, efter att vi avslutat städningen av båten.. Rickard fick sen ta sig till Paddington för att fortsätta till Swindon. När vi satt på tåget, så konstaterade vi att detta var den mest avkopplande kanalturen som vi gjort. Det berodde nog på att vi bara var fem och att vi numera kan räkna oss som rutinerade kanalfarare. 

Igår gick jag runt i stan, enbart för att insupa atmosfären. Det är alltid överfullt med folk på på Oxford Street på lördagarna och samma sak är det på de andra affärsgatorna  - och skulle jag varit ute på ”serious shopping” så skulle jag blivit ordentligt stressad. Det är intressant att se vad som exponeras i skyltfönster och butiker, då blir man rätt snabbt klar över trenderna i höstmodet. Svarta kappor, svarta klänningar, höga klackar men nu är det både stilettklackar och betydligt kraftigare klackar som får samsas om utrymmet. Mer boots än kängor och väskorna skall fortfarande vara stora. Och det är väldigt mycket svart – trist!!!

I morgon skall jag besöka en mäklare som är specialiserad på lägenheter i Kensington med omnejd. Robbie känner till honom och går i god för att han är bra.  Jag vet på ett ungefär vad min lägenhet kan vara värd, men sen måste jag betala försäljningsskatt eftersom jag inte varit skriven på adressen på tre år eller mer och Robbie var lite osäker på hur den skatten beräknades – trots att han försökt kolla på internet. Informationen hos HM Revenue var delvis motsägelsefull. Så nu är jag inne i processen att göra mig av med lägenheten. Just nu har jag ingen som lånar den, och då blir det ju lite enklare.

Loggbok dag 10 Marston Doles – Braunston

Vädret: Regn på natten och tidig morgon, sen var det mulet och den kom en och annan regnskur. Vid fyratiden, just när vi körde ut på Grand Union så började molnen skingras. Maxtemp under dagen +14.

Först - Med anledning av det som jag skrev igår, så fick jag nyss ett mail från Elvy där hon berättade detta:

Jag forstar att det var magiskt att sitta dar under stjarnorna och lyssna till sangen. Det du skrev vackte ett minne hos mig. Nar jag vaxte upp sa hade man gudstjanst i kapellet nyarsafton och vantade in det nya aret. En av aldstebroderna tyckte att fyrverkerier var syndigt. En gang uppmanade han alla att ga ut strax efter tolvslaget for att visa att det fanns andra varden. Det var kallt och stjarnklart och dar stod forsamlingen och sjong Loftena kunna ej svika. Aldstebrodern sag bort fran de syndiga fyrverkerierna medan de flesta andra sjong och beundrade skadespelet.

Jag funderade pa texten till sangen, minns den inte sa bra. Men pa internet hittar man det mesta.

Så blev det den sista etappen av den här resan. I dag blev det en riktig och riklig full english och Regula ansvarade för morgonandakten. Resan gick bra ända till den övre slussen vid Napton, där hade ”något” låst sig så att det inte gick att fylla på vatten. Fyra båtar stod och väntade före oss. Det var inget stort fel, men krävde förstås en kunnig reparatör som inte hade något emot att blöta ner sig. Nu gjorde inte det så mycket, vi hade ju inte så lång väg tillbaka till Braunston och under tiden som vi väntade så började vi städa båten.. Vi var framme vid sextiden och traditionen bjuder att nu skall det ätas en tårfylld avskedsmiddag på Admiral Nelson. I morgon skiljs vi åt. Marlene, Regula och Pierre reser till Zürich, Rickard skall hälsa på någon i Swindon och jag stannar i London ett par dagar.

Loggbok dag 9 Cropredy - Marston Doles

Vädret: Solsken hela dagen, västlig vind, stundtals ganska frisk. +15 som mest och sen dalade temperaturen rätt snabbt, just nu är det +5.

Idag blev det en ”full english” och så ansvarade jag för morgonandakten.

Nu färdades vi åter genom ett tämligen öde landskap. Men det var lummigt och vackert och fridfullt. Vi fick vänta en dryg timma i den tredje slussen efter Cropredy, där hade det hänt något med slussporten. Sen i nästa sluss, så kom det två kanotister som inte slussade, utan lyfte sina kanoter förbi slussen. Då hörde Rickard att de talade finlandssvenska med varandra. Det var två killar som studerade i Oxford och som tillbringade de sista dagarna av lovet med att paddla från Rugby till Oxford. De hade hållit på en vecka och räknade med att ha ytterligare tre dagsetapper fram till Oxford. Förra sommaren hade de paddlat från Moira på den nya delen av Ashby Canal och sedan tagit kanoterna på bilkärra till Snarestone. Därefter hade de paddlat ner till Rugby, och i år så fortsatte de. När de var hemma i Finland tillhörde de ett gäng som paddlade runt i sjösystemen. 

Vi stannade till vid Fenny Compton, tog en promenad längs kanalen som leder in till The Wharf och tittade på båtar. Sen fortsatte vi på den extremt krokiga delen av kanalen, mot Marston Doles, dit vi kom vid sjutiden på kvällen. Här finns det ingen pub, så nu har vi grillat och ätit hamburgare och baconburgers med diverse tillbehör.

Det är stjärnklart och när det inte finns någon belysning i närheten av kanalen, så är stjärnhimlen fantastisk. Rickard, som kan en hel del om astronomi, han gick ut och lade sig på båttaket och studerade stjärnhimlen. Vi gick ut för att se hur han hade det och jag citerade ”gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp, medan du stjärnorna räknar, växer ditt tro ditt hopp” för honom. Och då började Rickard sjunga Löftena kunna ej svika och det kändes helt magiskt. Jag tror att han kunde alla verserna. Jag undrar om det var någon mer än vi som hörde det? I så fall undrade de nog vad det var. Jo, han sjöng inte den på svenska utan på norska, elva år i Bergen har satt sina spår.

Gjör du som Abraham gjorde, se imot himlen opp

Og mens du stjernene teller, vokser din tro, ditt håp

Himmel og jord skall svinne, styrte skal tårn og tinde

Men den som tror skal finne, löftene rokkes ei.

Loggbok dag 8 Somerton – Cropredy

Vädret: Jo, det blev en kall natt, + 4 som lägst och nu under dagen var det +13 som högst. Det märks att vi går mot hösten. Prognoserna talade om mycket regn under eftermiddagen och kvällen, men så illa blev det inte. Det kom några lätta skurar under eftermiddagen och mer ihållande, men lätt regn under kvällen.

Vi åt upp det resterande brödet till vår frukost, som idag blev en knappt halvfull engelsman. Lätt salongsberusad engelsman sa Rickard. Sen fick han skärpa till sig, för det var hans tur att ha morgonandakten. När vi fortsatte, så var det bondlandet igen fram till Banbury där vi bröt den ”inhemska” dieten genom att äta lunch på en thairestaurang och så provianterade vi. Vi visste ju att det skulle vara långt mellan butikerna fram till Braunston. Efter ett rätt långt stycke med trista industribyggnader i norra utkanten av Banbury var det sedan grönskan som dominerade. Vi såg några träd (lönnar?) som skiftade i rött och gult. Kan det ha varit någon natt med minusgrader?

När vi kom till slussen vid Little Bourton så mötte vi ett glatt gäng från Lille som hade börjat sin resa i Reading för tre veckor sedan och som hade tagit sig via Themsen, Grand Union upp till Leicester och tillbaka till Norton och sen South Oxford och nu var på väg tillbaka till utgångspunkten. Det var en rejäl tur, deras första i England. Sen kom det fram att de jobbade på ett produktionsbolag och hade filmat för en kommande TV-film. De hade gjort en film tidigare om att resa på kanalerna i Holland. Pierre blev intervjuad om våra resor och vi andra kom väl med på någon filmsnutt också. Efteråt var Pierre så förargad på sig själv, han borde förstås ha sett till att vi fått sjunga också.

Vi moorade utanför Cropredy och gick in i byn och hedrade Brasenose Arms med ett besök. Vi hade ju ätit lunch i Banbury och hade väl tänkt att äta något lätt, men när vi såg menyn, där det fanns Moroccan cod – alltså torskfilé på marockanskt vis, så blev det ett mål lagad mat till den här dagen. Vi har inte glömt den mysiga nordafrikanska restaurangen i Birmingham och vi är helt eniga om att det nordafrikanska köket är underskattat.

Loggbok dag 7 Shipton on Cherwell – Somerton

Vädret; Solsken hela dagen och som mest +15.  

Rickard och jag har myntat ett nytt begrepp ”halvfull engelsman”. Det har varit lite knepigt att proviantera och vi har faktiskt inte alltid köpt rätt saker. Men nu blev det alltså halvfull engelsk frukost och det gick bra det med. Sen var det Marlenes tur att ha morgonandakten.

Nu färdades vi i ett lummigt grönt landskap, och som på vägen söderut, hade vi River Cherwell alldeles i närheten. Vi åt publunch i Lower Heyford, på The Bell Inn.. Ett rustikt ställe med god mat, väl värt ett andra besök - vi var här i torsdags. Sen tog vi en promenad till Rousham House där parken skapades av William Kent, en berömd landskapsarkitekt i början av 1700-talet. Dels var det en naturpark med statyer, grekiska tempel och en näckrosdamm och en mer formell park runt det stora huset. Det var riktigt intressant, inte minst de stora formklippta idegranarna av vilka några lär vara mer än två hundra år. Sen var det rena rama bondlandet ända fram till ett stycke norr om Somerton, där vi moorade. Nu kom vår engångsgrill till användning, det fanns ingen pub i Somerton., så vi fick fixa kvällsmåltid själva – och middagsmat hade vi tillräckligt av. Det blev korvar av olika slag, något slags kombinerad potatis- och rödbetssallad och så bröd som vi köpt på puben i Lower Heyford. Det fanns ett litet gårdsbageri i närheten – och det var riktigt gott, traditionellt engelskt bröd.

Nu håller vi på med kvällens singalong, det är mörkt ute och faktiskt stjärnklart. Det kanske blir en kall natt?

Loggbok dag 6 Iffley Lock – Shipton on Cherwell

Vädret: Mulet på förmiddagen och vid fyratiden på eftermiddagen började det regna, men det var ett ganska lätt regn. Temperaturen maxade på +14 idag.

Pierre visste att det fanns en kår inte långt från där vi moorat, men när han kollade på nätet, så började gudstjänsten först 1030 och så länge kunde inte vi vänta. Vi hade ju fått moora en bra bit ner på Themsen i utkanten av Oxford. Vi fick ”nöja oss” med att ha vår andakt tillsammans, Pierre ansvarade. Sen fortsatte vi norrut, genom Oxford och förorterna och ut på landsbygden igen och nu slussade vi uppåt, mot Midlands. Vi åt middag på The Jolly Boatman, som låg strax utanför Shipton on Cherwell. Mysig miljö och god mat. Sen tog vi en promenad genom byn, som väl egentligen var en förort till Oxford. Där ligger en herrgård som under många år fungerade som studio för Virgin Records. Numera var den bostad för någon adelsdam.

Hur det nu var så hamnade vi på puben igen (Pierre var törstig) och där dök det upp ett svenskt sällskap som begick sitt livs premiärtur på kanalerna. De verkade vara väl pålästa, hade hämtat båten i Napton för tre dagar sedan och hade planer på att ta sig till Oxford och några dagsetapper på Themsen, både i västlig och östlig riktning. De var förstås intresserade av vad vi hade att berätta om våra resor och efter vår lyriska beskrivning av Llangollen canal, så skulle de nog ta sig en funderare på om inte det kunde vara en lämplig tur nästa gång.  

Loggbok dag 5 Themsen

Vädret: Igår kom det 14 mm regn och i natt 4,2. Men vid niotiden började molnen försvinna och sen dess har vi haft riktigt fint väder och vindstilla, men inte så varmt, +14 som mest.

Full english och så var det Regulas tur att ha andakten. Sen gjorde vi ett avsteg från vår resplan, det har gått lite snabbare att köra South Oxford Canal än vad vi kalkylerade med, så vi fortsatte på Themsen – eller Isis som den alltså kallas här. Jag har kollat i våra tre kanalböcker och blir inte riktigt klok på geografin, men det spelar ingen roll. Som tur är, så har vi licenser för nästan alla kanalavsnitt och floder i hela England för den här båten. Hur som helst, så var det s-å-å vackert med grönska och intressanta hus längs floden. Men samtidigt så känns det lite otäckt att vara ute på en bred flod med vår lilla flatbottnade båt. Vi tog oss ner till Abingdon, efter lite letande så hittade vi moorings och strövade sen omkring i centrum och fann en liten butik där vi försåg oss med färskvaror. Abingdon var en riktigt mysig liten stad. Sen återvände vi mot Oxford, men det tog betydligt längre tid än vi hade räknat med, det var rätt bra mottryck i vattnet, så vi moorade på Themsen vid Iffley Lock, en bit söder om Isis Lock och kunde sen föra upp Isis Farmhouse på listan över pubar som vi har besökt. Maten var bra, ölet var gott och ägaren var en märklig figur. Han verkade anse att det var gästerna som skulle vara tacksamma för att de fick komma. Vi frågade några som verkade vara stamgäster om det var en roll han spelade, men de ansåg att han var lite galen. Sen verkade det vara lite av Faulty Towers över etablissemanget.

Loggbok dag 4 Lower Heyford – Oxford

Vädret: Det var riktigt fint väder under dagen, +19 som mest. Vid sextiden kom några lätta regnstänk och sen ökade regnet i intensitet, nu trummar regnet på båttaket. Det låter i och för sig rätt mysigt och nu hoppas vi förstås att regnet drar vidare över natten.

Full english och idag var det min tur att ha andakten. Sen tuffade vi iväg mot Oxford, jag tror att det var nio slussar. Nu har vi kommit igång med sjungandet. David blir lite trött i fingrarna ibland så då sjunger vi a capella. Mormor ansträngde sig verkligen för att jag skulle lära mig spela gitarr, men jag var en synnerligen ovillig elev. Nu ångrar jag att jag inte lärde mig, men det är så dags nu...

På den här sträckan var det också många lyftbroar, men de flesta var faktiskt uppfällda, troligen använder man dem sällan. Vi moorade en bit norr om centrum, snyggade till oss och sen irrade vi omkring i stan, alla hade något slags relation till Oxford, inte minst genom filmerna om kommissarie Morse. När vi tröttnat på att imponera på varandra med våra kunskaper om Oxford, så gick vi på konditori och åt äppletårta med både vispgrädde och vaniljkräm till. Och starkt, gott kaffe. Sen, innan det blev alltför sent på eftermiddagen, så gick Pierre och David upp och flyttade båten söderut, passerade Isis lock och körde en bit på Themsen. Under tiden fick Marlene, Regula och jag ledigt en stund och kunde gå i precis vilka butiker som helst. Men vi köpte inget. Nästan inget.

Det blev en lång promenad till båten för oss, vi hade ingen karta utan följde slaviskt kanalen och Themsen tills dess vi hittade vår båt. Den låg en bit nedanför Folly Bridge, en gammal vacker bro som går tvärs över en långsmal ö i Themsen – eller Isis som traditionalisterna föredrar att kalla den. De hade hunnit rekognoscera och t o m bokat bord på den förhållandevis eleganta puben/hotellet The Head of the River som ligger alldeles vid det norra brofästet. Vi försökte att snygga till oss så gott det gick, och sen åt vi en av deras paradrätter ”Venison burger with Oxford blue” - alltså en ovanligt lyxig hamburgare med blåmögelost. Och nu skall vi slappa lite innan vi lägger oss. Alla verkar vara rätt trötta idag.