Loggbok dag 10 Marston Doles – Braunston

Vädret: Regn på natten och tidig morgon, sen var det mulet och den kom en och annan regnskur. Vid fyratiden, just när vi körde ut på Grand Union så började molnen skingras. Maxtemp under dagen +14.

Först - Med anledning av det som jag skrev igår, så fick jag nyss ett mail från Elvy där hon berättade detta:

Jag forstar att det var magiskt att sitta dar under stjarnorna och lyssna till sangen. Det du skrev vackte ett minne hos mig. Nar jag vaxte upp sa hade man gudstjanst i kapellet nyarsafton och vantade in det nya aret. En av aldstebroderna tyckte att fyrverkerier var syndigt. En gang uppmanade han alla att ga ut strax efter tolvslaget for att visa att det fanns andra varden. Det var kallt och stjarnklart och dar stod forsamlingen och sjong Loftena kunna ej svika. Aldstebrodern sag bort fran de syndiga fyrverkerierna medan de flesta andra sjong och beundrade skadespelet.

Jag funderade pa texten till sangen, minns den inte sa bra. Men pa internet hittar man det mesta.

Så blev det den sista etappen av den här resan. I dag blev det en riktig och riklig full english och Regula ansvarade för morgonandakten. Resan gick bra ända till den övre slussen vid Napton, där hade ”något” låst sig så att det inte gick att fylla på vatten. Fyra båtar stod och väntade före oss. Det var inget stort fel, men krävde förstås en kunnig reparatör som inte hade något emot att blöta ner sig. Nu gjorde inte det så mycket, vi hade ju inte så lång väg tillbaka till Braunston och under tiden som vi väntade så började vi städa båten.. Vi var framme vid sextiden och traditionen bjuder att nu skall det ätas en tårfylld avskedsmiddag på Admiral Nelson. I morgon skiljs vi åt. Marlene, Regula och Pierre reser till Zürich, Rickard skall hälsa på någon i Swindon och jag stannar i London ett par dagar.