Vädret: kylig men solig morgon, mitt
på dagen mulnade det på men då blev det ganska varmt, +18. Det kom
några regnstänk under eftermiddagen. Svag nordvästlig vind.
Vi startade tidigt, men lade en god
grund för dagen med en ”full english” och morgonandakten som
Pierre levererade. Den helt slussfria delen av Grand Union tog oss
till Napton, där den ”riktiga” South Oxford Canal börjar. Vi
klarade av de sju slussarna vid Napton on the Hill och sen blev det
fikapaus. Vi behövde inte vänta i någon av slussarna, det var t o
m bara att köra rakt in i tre
av dem! Landskapet var kuperat, grönt, lummigt och vackert, men
utan några särskilda sevärdheter. Det är nog de här
omgivningarna som man sjunger om i Jerusalem – ”In Englands green
and pleasant land”.
Vi såg många kor längs kanalen, svartvita, röda och cremefärgade och i en hage gick det några ston med årets föl. Vi passerade Marston Doles, en liten by som förmodligen delvis livnär sig på kanaltrafiken. Sen var det en ”cutting” vid Fenny Compton. Enligt guideboken så hade man för det mesta låtit kanalen ta vägen runt om kullarna, men vid Fenny Compton fick man gräva sig ner ett stycke. Det blev som en vacker, grön tunnel. Kanalen slingrar sig extremt mycket, vi har sett kvarnen och kyrktornet i Napton on the Hill i alla tänkbara vinklar och riktningar.
Vi stannade till vid Wormleighton, en by som låg ett stycke från kanalen och tog en promenad dit. Den gav ett väldigt speciellt intryck, det kändes nästan som om det var privat område. Vi beundrade Wormleighton Hall på avstånd. Herresätet beboddes en gång av familjen Spencer (Diana, ni vet...) men brändes ner under inbördeskriget på 1600-talet och då flyttade Spencers till Althorp, där man fortfarande residerar. Sen moorade vi strax norr om Claydon, strax innan nästa rad av slussar. Vädret hade varit fint hela dagen, men det låg mörkgråa moln i väster, så vi avstod från att leta reda på någon pub (om det nu fanns någon i Claydon) och åt medhavd grillad kyckling, salsa och potato wedges till middag. Sen satte vi oss och gick igenom vår planerade rutt, kollade sevärdheter längs vägen (det finns inte särskilt många) och nu är det nog bara jag som fortfarande är vaken... Jag skall stänga laptopen tyst och släcka lampan över sängen (kojen heter det väl på sjömansspråk) och ljudlöst åla mig ner i sovsäcken.
Vi såg många kor längs kanalen, svartvita, röda och cremefärgade och i en hage gick det några ston med årets föl. Vi passerade Marston Doles, en liten by som förmodligen delvis livnär sig på kanaltrafiken. Sen var det en ”cutting” vid Fenny Compton. Enligt guideboken så hade man för det mesta låtit kanalen ta vägen runt om kullarna, men vid Fenny Compton fick man gräva sig ner ett stycke. Det blev som en vacker, grön tunnel. Kanalen slingrar sig extremt mycket, vi har sett kvarnen och kyrktornet i Napton on the Hill i alla tänkbara vinklar och riktningar.
Vi stannade till vid Wormleighton, en by som låg ett stycke från kanalen och tog en promenad dit. Den gav ett väldigt speciellt intryck, det kändes nästan som om det var privat område. Vi beundrade Wormleighton Hall på avstånd. Herresätet beboddes en gång av familjen Spencer (Diana, ni vet...) men brändes ner under inbördeskriget på 1600-talet och då flyttade Spencers till Althorp, där man fortfarande residerar. Sen moorade vi strax norr om Claydon, strax innan nästa rad av slussar. Vädret hade varit fint hela dagen, men det låg mörkgråa moln i väster, så vi avstod från att leta reda på någon pub (om det nu fanns någon i Claydon) och åt medhavd grillad kyckling, salsa och potato wedges till middag. Sen satte vi oss och gick igenom vår planerade rutt, kollade sevärdheter längs vägen (det finns inte särskilt många) och nu är det nog bara jag som fortfarande är vaken... Jag skall stänga laptopen tyst och släcka lampan över sängen (kojen heter det väl på sjömansspråk) och ljudlöst åla mig ner i sovsäcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.