Loggbok dag 3 Norr om Banbury – Lower Heyford

När jag skulle publicera gårdagens inlägg, hade vi ingen datakommunikation. Som tur är, så skriver jag i först i Word, så resultatet av mina ansträngningar är sparat. En stund funderade jag på att försöka skriva ett mer koncentrerat inlägg och publicera det via Pierres smartphone, men jag gav snart upp, det var för krångligt och dessutom finns det varken å,ä eller ö... Men nu verkar allt vara ok, så jag lägger ut min redogörelse för torsdagens aktiviteter nu.

torsdag

Vädret: molnigt, svag vind och lite regn nu på kvällen. +18 som mest. Regnmätaren registrerade 0,6 mm.

Nästan full english (bacon och juice var slut och det rostade brödet var ransonerat till två skivor per person) och Rickards tur att ha andakten. Sen körde vi den sista biten in till Banbury och provianterade, det började bli rätt tomt i våra förråd. Vägen in till Banbury var inget vidare kul, det var industrier och trista bostadshus, stan verkade inte vara så mycket roligare den heller. Det fanns i alla fall ett stort shoppingcenter nära kanalen så vi fyllde på matförråden. ”Nu när vi köpt mat kommer vi säkert att passera många byar med trevliga små pubar med utmärkt kök,” sa Pierre. När vi lämnat staden, så återkom det bulliga, gröna landskapet igen. Vi kom fram till en plats med en liten marina, (närmaste större plats hette Aynho) och där fanns det en trevlig pub ”Great Western” som hade en massa gamla järnvägsprylar i inredningen – och god lunch. (Vad var det jag sa, kommenterade Pierre.)

 Sen fortsatte vi till Somerton, som verkligen var en stor by, inte en liten stad. På väg dit underhöll vi de få båtar som vi mötte med sång. ”I´m bound for Caanans shore...” Vi tog en promenad i Somerton och efter fika så fortsatte vi - med mera sång - till Lower Heyford, där vi gjorde dagens andra pub-besök. Byns pub hette The Bell Inn och där var det riktigt trevligt, så vi blev kvar tills klockan var tio och sen flyttade vi oss ett litet stycke utanför byn där vi nu moorat för natten.