Regn, mera regn och mycket mera regn!

Det regnar och regnar och regnar... Och som omväxling vräker regnet ner stundtals. Sedan i torsdags har jag inte varit ute mer än en snabb förflyttning från ytterdörren till carporten och så språngmarsch från bilen in i butiken för att handla hem lite mat. Vi är ändå förskonade från de värsta effekterna av regnandet, värst har det varit nere kring Lugano, där har många vägar drabbats av ras och jag hörde på radion nu att flera byar fortfarande är helt isolerade, det går inte ens att ta sig dit med bandvagn. Gerra, som ligger tvärs över sjön från mig räknat, har drabbats av tre stora ras på den branta vägen uppför berget. Det har varit problem uppe i Valle Maggia, det kom alldeles för mycket vatten från bergssidorna och Maggia kunde inte svälja allt. David har vackert fått hålla sig hemma, det var ras på Via Eco och några andra vägar däruppe.

Marlene stannade en dag extra i Genève så hon kommer först ikväll. Diana och Yves kom hem från Kreta natten mellan lördag och söndag, planet var sju timmar försenat och sen fick de vänta tills på morgonen för att kunna ta sig hit. SBB hade i alla fall varit nästan punktliga, trots vädret. Så det har varit några dagar i nästan total isolering för mig, tur att det ändå finns telefon och internet. Och jag har förstås fått gjort en hel del.

Och mitt i all denna förskingring, Rickard och Pierre är fortfarande kvar i Norge och Regula är i Solothurn, så mailade Dwight och frågade när vi kunde ha en övningshelg. Mitt förslag var 1-2 november. Nu skall Dwight och Lotta hålla sig hemma ett tag, de är rätt trötta på allt resande. Det sista besöket i Australien var tydligen rätt påfrestande, de fick vara med som sakkunniga när man internt försökte reda ut en hel del saker i samband med de uppmärksammade skandalerna på ett par barnhem och ett par andra övergreppssaker. Det har funnits en stor kommission som utrett förhållandena, men så fanns det en hel del saker att ta i mer internt. Även om händelserna ligger rätt långt tillbaka i tiden, så måste man gå till botten med en hel del och det har framkommit info om några hittills okända övergrepp på tonåriga tjejer..

Elvy ringde och berättade att stolarna till matsalen hade kommit nu på förmiddagen och att det blev riktigt snyggt med röda stolar. I fredags hade hon köpt ett överkast till min säng, det blev ett blått med lite gröna inslag. Det kommer säkert att bli snyggt. Mattan är beige och blå och gardinerna är svagt beige med vitt tryck. Elvy frågade om jag tyckte det var ok att hon köpt det utan min medverkan. Jag har absolut inget emot det, jag blir bara så vankelmodig när jag skall välja. Dessutom har Elvy säker känsla för nyanser. Hon ser med en gång om något inte stämmer och hon kan ha en nyans i minnet när hon är ute och handlar. Sån är inte jag.

Nu ser jag att det blixtrar på andra sidan sjön. Det är nog bäst att jag klickar på ”sänd” och förbereder mig på att elektriciteten kan försvinna. Hoppas att jag hinner brygga en mugg kaffe först.

Högtidsdag för bokmalar

Nu har det gått en vecka och jag har lagt all (nästan all) min energi på mitt uppdrag. Det har varit några regniga dagar, men milt. Nu har vi tydligen en regnig period framför oss. Just nu är det bara David och jag som är här hemma. Marlene är i Genève, kommer hem söndag kväll, Regula har rest till Solothurn för att hjälpa sin ex-svägerska som verkar få allt större problem med sin ledgångsreumatism. Ex-svägerskan har i vanliga fall hjälp av sin syster, men hon är på semester i Turkiet just nu. Pierres hemresa är fördröjd, så vitt jag kan förstå är han fortfarande uppe i Troms och sen skall han göra ett besök i Romsdalen där ett stort stycke klippvägg börjar hänga allt mer löst. Diana och Yves är också på semester, de lyckades – som nyanställda på var sitt håll - ändå få en vecka tillsammans och är nu på Kreta. Men det har ändå inte varit lugnt här, en granne har bestämt sig för att bygga upp sin sluttande tomt i terrasser vilket både medfört en del sprängning och mycket borrande i berg och ett stort antal bilar som har levererat betong och annat byggmaterial.

Jag ”skypade” med Elvy igår och hon gick runt med sin Ipad och visade hur det såg ut i våningen nu när hon fått det mesta på plats. Det är väl bara stolarna till matsalen som saknas. Jag vill att hon skall komma hit och se hur jag har det, men det får bli någon gång i november. Hon har skaffat sig mycket att göra!

Nu är det en halvtimma till att namnet på nobelpristagaren i litteratur tillkännages. Jag hoppas på Svetlana Aleksejevitj, det gjorde jag förra året också. T o m här i Schweiz spekulerar man över vem det kan bli. Men det finns ju ingen schweizare med bland kandidaterna. Det är inte konstigt, landet är uppdelat i tre språkområden och någon typiskt schweizisk litteratur finns knappast. Jo, det skulle vara de som skriver på rumantsch (rätoromanska) då. Jag känner till två, Claudia Cadruvi och Arno Camenisch men just nu kan jag inte komma på titeln till någon av deras böcker. Men jag tror att Cadruvi jämsides med mer litterära prestationer också gett ut ett par kokböcker.

Jag kanske återkommer med kommentarer till vem som fått priset. Men nu skall jag fixa till lite kaffe.

Mest negativa synpunkter idag..

Jag följer det som skrivs på Frälsningsarméns blogg Blod och Eld. Ibland kan kan jag inte hålla mig utan kommenterar. Nu har jag lust att göra det, men tänker avstå eftersom den person som har tagit rollen av självutnämnd profet och lärare verkar vara helt innesluten i sin lilla bubbla och inte tar till sig motargument. Nu är muslimerna hans speciella varnings- och hatobjekt. Jag undrar hur många muslimer han känner? Om han röstade i valet så var det antingen på KD eller SD. Skillnaden kan för somliga vara hårfin.

Det är synd, för sådana där ordsvamlare skrämmer bort de vardagsnära personerna som brukar göra inlägg. Han avhåller sig från allt som enligt hans mening är synd, så till viss del kan man väl ursäkta honom, han får ingen input av hur samhället fungerar. Det var länkat till en intervju med generalen som jag kollade. Han upplevde sin kallelse när han var på väg in att se en James Bondfilm. Och han gillar fortfarande James Bondfilmer. Undrar om han såg den intervjun.

Hur i allsin dar tror han att folk skall dras till kyrkan när ”de redan frälsta” lever i en sluten värld med sina egna normer och begränsningar? Känns uttrycket ”holier than thou” igen?

I morgon presenterar Löfvén sin regering. Det skall bli intressant. Nu har jag lite mer koll på vilka personerna bakom namnen är. Jag såg Riksmötets öppnande igår. Sen kom Regula hit på kvällen och jag försökte övertyga henne om att hon skulle sätta igång med stylingfirma i Stockholm. Det finns en enorm marknad i riksdagen. Eller skall vi kalla det för förbättringspotential? Helsvarta strumpor är högsta mode, det råder det inget tvivel om. Eller klänningar med småflickssnitt och rynkade kjolar. Sen såg jag en bild på vänsterpartisten som dagen innan bar en t-shirt med texten SD=rasister. Det var modigt gjort. Nye talmannen gör ett sympatiskt intryck. Han lyckas utstråla både värme och professionalitet. Den förre var enbart professionell. Och SD-mannen i folkdräkt såg inte bekväm ut.

Det var allt för idag. Det kändes skönt att få lasta av mig lite. Det som stör mig mest är förstås den självutnämnde "profeten".  

Det är fortfarande sommar.

Nu har de flyttat fram den regniga perioden till nästa vecka. Det krävs alltså en viss självdisciplin för att sitta inne och jobba. Men nu har jag jobbat i tre timmar och tyckte det var dags för en liten paus - vilken inkluderade en mugg kaffe och ett par kex.

I söndags var vi i Lugano och deltog i gudstjänsten i Dianas föräldrars församling. Det var skördehögtid och gemensam middag efteråt. Församlingen är liten, 85 medlemmar och de har ingen egen kör, så vi var ombedda att sjunga två sånger. Vi var bara fem, David, Regula,Yves, Diana och jag, men det gick ändå rätt bra. Vi ägnade en stund på lördagskvällen åt att öva in ”Bringing in the sheaves” som vi tyckte skulle passa och fräschade upp ”Tell me the story of Jesus” som vi har tränat på tidigare i en lite mer komplicerad variant, men nu sjöng vi den rakt av med tvåstämmigt i kören. Nu applåderar man inte i den kyrkan, men vi fick mycket positiv feedback efteråt. De vill gärna att vi kommer tillbaka, men problemet är att det är en italienskspråkig församling och vi har inga sånger på italienska på vår repertoar. Men visst kan vi som bor här i Ticino komma och sjunga någon gång. Till och med på italienska. Kanske. De har gudstjänst varannan söndag, den nye prästen delar sin tjänst mellan Lugano och två mindre platser på andra sidan gränsen.

Marlene tog tåget till Genève söndag morgon. Det tar sex timmar med tåg! Först gör man upp individuella kursplaner för alla deltagare under den här veckan och de får också jobba in sig på datatekniken. Nästa vecka är det gemensam kursstart och veckan därefter får de resa hem och jobba på egen hand. En del av kurslitteraturen är på engelska, det skall bli spännande att se hur den är. Jag tror inte att jag klarar av att tillgodogöra mig innehållet i den som är på franska. Jag behärskar bara de klassiska bank- och börstermerna på franska. På LSE hade vi enbart engelskspråkig kurslitteratur.

Elvy låter inte gräset gro under fötterna, vi talades vid via Skype igår. Hon har börjat på en kurs i krokiteckning och tillsammans med Anita skall hon gå på en serie föreläsningar om Uppsala förr och nu. Anita deltar i en promenadgrupp tillsammans några vänner, två gånger i veckan blir det en två timmars promenad och där är Elvy med. Anita hade också visat Elvy att det finns något som heter Litteraturbanken, där svenska klassiker finns att tillgå i digital form. Elvy, som varit lärare i svenska och engelska en gång i tiden, hade förstås kastat sig över denna digitala skatt. Jag skall in där och kolla också. Böcker har kort livstid numera och klassikerna finns sällan att få tag i.

Och nu återgår jag till arbetet.

Lite av varje...

Nu har sommaren kommit tillbaka. Det är behagliga temperaturer både natt och dag. Vinskörden är i full gång, här odlas mest merlot. Trots att det varit så bedrövligt väder periodvis under sommaren,  blev det en god skörd. Men – för det finns alltid ett men - Drozophila suzukii, som är en asiatisk variant av den vanliga fruktflugan, har förstört en del av skörden. Till skillnad från den vanliga fruktflugan, som föredrar fallfrukt och annan lätt fermenterad frukt och bär, så gillar den här lilla gynnaren växande bär och frukt och lägger sina larver inuti frukten. Jag hörde att den också har gett sig på de kommersiella körsbärsodlingarna i nordöstra Schweiz. Det är där man får bären till den fantastiska mörkt blåröda sylten. Synd – och nu kommer väl ändå mer bekämpningsmedel att spridas i naturen.

Jag försöker att koncentrera mig på mitt uppdrag, men det är lite svårt när solen skiner. Nästa vecka ser mindre lovande ut, så jag får jobba igen då. I eftermiddag skall Regula och jag gå en vandringsled vid Indemini, en pittoresk gammal by uppe vid Nucleopasset. Det är högt uppe i bergen, rakt över sjön härifrån. Det är fortfarande lite dis, men förhoppningsvis försvinner det tills i eftermiddag. Hur som helst så får vi ett par timmars välbehövlig motion.

David har haft kontakt med Jennifer och Nigel Johnson. De har fått positivt förhandsbesked om uppehållstillstånd här, men stannar naturligtvis kvar i USA tills det är helt klart vilket lär bli senast i början av november. De har sålt sitt hus och bor tillfälligt hos släktingar ute på landet i Massachusetts, fördriver tiden med trädgårdsarbete och italiensk språkkurs. David är ute och spanar efter en lägenhet åt dem, han skulle se på en 2,5:a i ett privathus i Gordola nu på förmiddagen.

Diana och Yves letar hus. De har sett på många objekt, men har bestämt sig för att inte köpa förrän det känns helt perfekt. De bodde i Brissago innan de flyttade till Zürich, men nu känns det mer rätt med Locarno, annars blir det för långa jobbresor. På tal om Brissago så var det en äldre herre som i tisdags lyckades köra över en stenmur, bilen föll femton meter ner på en parkeringsplats. Lyckligtvis (?) var det bara bilen och gubben som förolyckades. Det fanns annars en hel del människor på parkeringsplatsen.

There is no place like home.

Huset stod kvar (fattas bara annat) och nötterna satt kvar på valnötsträdet men det var nästan avlövat. Det har varit riktigt busväder flera perioder i augusti och september. Vid ett par tillfällen har det varit stormvindar över sjön, vilket är rätt ovanligt. Lotta och Dwight har bott här under två perioder i sommar så huset var välstädat och Yves har varit här och sett till huset och sopat entrésidan så huset har inte sett obebott ut. Summa summarum: jag kände mig välkommen hem.

Onsdag kväll ringde Marlene och berättade att hon blivit antagen till en distansutbildning i ekonomi på ett relativt nytt universitet i Genève som jobbar med nya undervisningsformer. Marlene läste företagsekonomi i två år men tröttnade och började jobba som flygvärdinna. Hon tröttnade på det efter några år och så hamnade hon på resebyrån. Men nu är det dags att gå vidare. Fördelen med den här distansutbildningen är tydligen, förutom att hon får ta del av föreläsningar och kan kommunicera med fakulteten via internet, också att hon snabbt kan ta sig igenom det hon läst tidigare och tenta av det och sen fortsätta för att få sitt ”dipl.” som är så betydelsefullt här.

För ett par år sedan så var jag rätt trött på mitt jobb. Jag funderade på olika sätt att gå vidare men hur det nu var så dök det upp lite roligare uppdrag och här sitter jag nu... Förslaget om att jag skulle jobba någon månad då och då i Stockholm kanske inte är så dumt. Det som oroar mig mest, det är om det verkligen går att arbetspendla mellan Uppsala och Stockholm. I teorin fungerar det nog, men i praktiken? Det går massor av tåg, men kommer dom fram?

Marlene, Regula, Diana, Yves och David är hemma och Pierre kommer om ett par veckor, beroende på vädret i Troms och Finnmark. För att nu fortsätta med positionslistan så är Lisa och Robbie i London, de skall se till att Katie och Alexandra, (i all synnerhet den senare) kommer igång med studierna där. Lotta och Dwight är i Australien på något slags konferens och Rickard är på Geilo. Han stannar där tills Pierre är klar, och så kör de hit tillsammans. Så nu vet ni det.

I torsdags kväll kom Marlene, Regula och David hit. De hade med sig bilder från kanalresan. Fick anstränga mig för att inte verka alltför avundsjuk. Vart kommer nästa års resa att gå? David hade med sig en nyinköpt karta över kanalsystemen där körtiderna inklusive slussning vid normala förhållanden fanns angivna. Nu händer det ju saker hela tiden, inte minst när det köar upp i slusstrapporna, men det kan nog vara en bra hjälp för planeringen. Vi har fått löfte om att använda båten två veckor i september.

I går kväll samlades vi över en ett par piodadella på Osteria Vacchini. Diana och Yves, Julia, Leo och Stephan var också med. Det otvungna sättet att samlas ”på lokal” är något som jag saknar i Sverige. Man kan ju gå på krogen och ”umgås” men det är inte alls samma sak. Det är mer civiliserat och otvunget här. Det finns förstås de som går till ”vår” osteria för att ragga, men det är ljusår från ”krogkulturen” i Sverige. Rättelse: krog-okulturen.

Nu har jag en hel långpanna med Jansson i ugnen. Det luktar gott i hela huset. Jag fick order att ta med ett större parti ansjovis från Sverige. Hela gänget är på ingående. Jansson och ett glas kall öl blir lördagens festmåltid.

Vädret är inget vidare, +18, molnigt och lite regn av och till. Det lär bli betydligt mer av den varan i kväll och i morgon. Men sen ser det bättre ut.

”Hvad hvilja socialdemokraterna?”

Mäster Palms ord är väl minst sagt högaktuella nu, vad har Löfvén i kikaren egentligen? Bryr han sig om oss som röstade på honom i förhoppning om att det skulle bli ett steg åt vänster i politiken? Han är förstås en slug och erfaren förhandlare, men han har inte fått mandat av väljarna till vilka manövrar som helst. Sen förolämpar han omgående Jonas Sjöstedt och börjar dra sig mot mitten. Jan Björklund kan jag till nöds acceptera, men absolut inte Annie Lööf. Men ingen av dem verkar vara intresserad. Ännu.

Att Reinfeldt är uträknad, det kan man väl glädjas åt, men vad kommer efter? Anna Kinberg Batra som talade om att stockholmare är smartare än lantisar? Det var i slutet av 1990-talet, när jag bodde i Stockholm, som hon kläckte ur sig den här grodan. Jag minns att t o m ett par moderata urstockholmare på förlaget tyckte att det blev för magstarkt.

Idag har jag varit på förlaget. Det talades mycket politik vid kaffeautomaten. Det fanns en stor tillfredsställelse över att Sverige får en ny kulturminister. SvT:s avgående chef Eva Hamilton var ett namn som dök upp gång på gång. Det enda parti som talat om kulturen under valrörelsen är SD, men då med knätofs som den viktigaste komponenten.

Erik presenterade flera intressanta uppdrag och jag kommer att vara sysselsatt fram till årsskiftet med två av dem. Ett fick jag med mig redan nu. Sen frågade han om jag kunde tänka mig att jobba någon månad då och då i Sverige nästa år. Nu har jag varit borta från Ascona så mycket både förra året och i år, så jag känner mig lite rotlös. Men en fördel med att tillbringa lite mer tid i Sverige skulle faktiskt vara att då får jag arbetskamrater, något som jag saknar när jag sitter och jobbar hemma i Ascona. Jag har i alla fall fått betänketid. Och vintern vill jag inte tillbringa i kalla norden.

Jag hann förstås med lite shopping också. Hos Gudrun Sjödén. Vågade knappast inte visa Elvy vad jag köpt. Elvy tycker att det är ”barnkläder.” Jag har försökt förklara att när jag sitter ensam hemma och jobbar, så känns det bra att ha kläder som piggar upp. Jag funderade på en parkas med hönor, men insåg att jag har tillräckligt med ytterplagg - även sådana som piggar upp. Sen gjorde jag en snabbtur in i en skoaffär och köpte ett par svarta boots som bara hade 3-4 cm hög klack och ett par svarta ballerina med lite bling-bling på. Skor är billigare i Sverige än hemma hos mig. Dessutom är urvalet av lågklackade skor större.

Jag reser hem i morgon, 0945 från Arlanda. Kommer jag med tåget kvart i två, så är jag hemma kvart över fem och då är det bara ett byte, på stationen i Zürich. 

Valdag i Uppsala

Igår kom ordföranden i föreningen och hälsade på. Elvy träffade honom en gång i samband med köpet, men sedan har de inte setts. Elvy frågade varför sammanslagningen av lägenheterna hade skett och han berättade att det var en ogift professor som flyttade in i den ena och en nybliven änka i den andra när huset var nytt. Tycke uppstod, och istället för att leta en rymligare bostad på annat håll, så slogs de båda lägenheterna samman. Det krävdes tillstånd för att göra så, och det var en hel del turer innan det blev klart. Badrum nummer två och klädvårdsrummet har kommit till senare, man offrade ett sovrum mot gården för detta. Och han var övertygad om att mitt rum varit jungfrukammare. En gång i tiden hade det även funnits en separat köksingång där, men den är numera igensatt. Det borde man ju förstå ut att pigan inte fick använda herrskapets entré.

På kvällen var Anita här och fick se hur fint det blivit. Det var en kväll som skulle vara ”valfri”, Anita var förargad över att man gått ifrån seden att lördagen innan valet skall vara fri från valdebatter. Vi hade så mycket annat att prata om, inte minst hur det är att komma tillbaka till Sverige när man bott utomlands många år. Och så åt vi svenska kräftor.

Idag är det valdagen, men vi har faktiskt redan röstat. Jag har ett röstkort i Ascona, så jag fick beställa ett nytt kort och sen fick jag ”förtidsrösta” igår och då passade Elvy på att rösta samtidigt.

2006 och 2010 röstade jag i London och nu i Uppsala. 2002, när jag just flyttat till Ascona missade jag att rösta, vilket fortfarande grämer mig.

Vädret är riktigt fint, inbjuder till en tidig söndagspromenad i den långa rad av parker och grönområden som finns på den här sidan av Svartbäcksån. Det är väl bara Linnéträdgården av de mer namnkunniga som ligger på andra sidan.

Kanalfararna lämnar Manchester idag. Det går direktflyg till Zürich. Det blir lite krångligare för Rickard som skall resa till Geilo. Han får byta på Kastrup och kommer inte i tid till Gardermoen för att hinna med eftermiddagståget. Det får bli hotellnatt i Oslo för honom. Det hade, trots förseningarna varit en lyckad tur, vackert väder hela tiden och omväxlande omgivningar – allt från lummig grönska till spöklika övergivna industriområden. Det var intressant att komma till York, även om de fick moora en timmas promenad från stadskärnan. Och i York gör de kommers av vikningarna. Plasthjälmar med horn, mjöd på pubarna, vildsvin grillade över öppen eld.

Skottarnas omröstning om självständighet präglade press och tv. I England blir man förstås panikslagen om folkviljan säjer ja, det finns mycket pengar i nordsjöoljan. Vad jag inte kände till är att om det blir nej till självständighet, så finns det en stark rörelse på Shetland som förordar union med Norge. Det låter riktigt spännande. Det finns de som lär sig norn (ibland felaktigt kallat norse), det gamla nordiska språket som talades på Shetland och Orkney och man hävdar den gamla sanningen att man har lika långt till Bergen som till Edinburgh. Med tanke på kravet om ett fritt Katalonien, så känns det inte alls omöjligt att gränserna i Europa kommer att ändras – förhoppningsvis utan våldsamheter, folkviljan får avgöra.

Rapport från en pigkammare.

Nu är vi i Uppsala igen. Vi lämnade en halvfärdig våning och kom tillbaka till något som är jättefint, både stilrent och hemtrevligt. Stilrent därför att det är skandinavisk design och hemtrevligt därför att det är en hel del varma färger som kontrasterar mot vita väggar och ljusa träslag. Dessutom har Elvy haft med sig tavlor och några antika möbler som gör sitt till för att skapa variation.

På väg hit så var vi inne på banken i Bollnäs och gjorde upp köpet av ”sommarhuset”. Bankmannen var lite konfunderad över att Elvy inte skulle ha några lån på huset och försökte förklara fördelarna med ränteavdrag. Elvy fick honom att förstå, på ett vänligt sätt, att hon inte riktigt spelade i den divisionen...

Idag har de varit här och installerat TV och ljudanläggning. Det var lite komiskt, killarna som var här försökte gång på gång säja till mig ”men det här kan förstås du”. Jag förklarade att jag har ingen kunskap om sådant här, till slut sa jag att jag har en stationär pc och en tjock-tv. (Det var förstås lögn, men jag kunde inte motstå frestelsen.) Då försökte de få mig intresserad av att köpa bättre grejor i deras butik, men då sa Elvy ”min dotter bor inte i Sverige”. Då ”förstod” en av killarna och sa ”så du jobbar i något u-land”. Jag nickade lite och så var den saken utagerad och Elvy fick (försökte) lära sig alla finesser...

Nu på eftermiddagen har vi varit och köpt krukväxter. Det blev genast lite mer ”bebott” då. Vi har fikat på balkongen in mot gården, det var nästan för varmt där. Det kan kanske t o m bli för varmt för de ”bollkryss” som står där. Roligt namn på chrysantemum, bollkryss...

Jag har ju ett eget rum här – den gamla jungfrukammaren intill köket. Det är ett litet rum, 6-7 kvadratmeter. Här finns en garderob och ett smalt skåp med hyllor och jag anar att de har funnits med sedan huset var nytt. Sen har jag en säng, ett sängbord och en byrå med spegel och en stol. . Räckte det för herrskapets piga så räcker det väl för mig. Man kanske inte får skriva piga. Det var ju någon vänsterpartist som använt ordet tjänstefolk när man talade om rut-avdrag och det blev visst rabalder om detta. Men vad är de som jobbar åt de rika, om dom inte är tjänstefolk?

Cilla har en släkting som tog jobb i ett av de här hemtjänstföretagen och hon blev behandlad som ja, välj mellan piga och tjänstefolk, av en familj på Banérgatan i Stockholm. Hon fick inte säja du och när hon städat färdigt skulle frun i huset kolla hennes fickor och väska. Nu skall det säjas till företagets heder att de bröt kontraktet med familjen efter tre veckor.

På tisdag skall jag till förlaget och träffa Erik. Jag reser sen hem nästa vecka, nu behöver jag faktiskt komma hem och se till huset. I Ticino finns det inget rut-avdrag. Där betalas tjänstefolket kontant med mer eller mindre hederligt intjänade pengar.

Vi följde utfrågningen av oppositionen i TV4 igår via Anitas utlånade tjock-tv. Det blev ett bra komplement till SVT:s partiledarutfrågningar. Debatterna kanske har sitt värde, men för oss, som inte är så initierade när det gäller allt som hänt, då blir det rörigt och pajkastning. En sak är säker, vi har båda samma tre partiledare som ligger i absoluta bottenläget, Reinfeldt, Åkesson och Lööf. Elvy gillar Björklund och Löfven, jag håller på Löfven och Sjöstedt. Och vi blev inte alls ledsna när vi nyss hörde att FI kanske har chans att komma in i riksdagen.

I kväll skall vi se debatten – på på stor platt-tv. Men inte blir politiken bättre för det.

Hej då Hälsingland!

I morgon reser vi tillbaka till Uppsala. Gardinerna där är upphängda, möblerna på plats och på torsdag kommer de och installerar tv och ljudanläggning. Det som saknas är de röda stolarna till matsalen, de kommer v 40.

Det känns lite trist att lämna Hälsingland, vi har haft sånt härligt väder och plockat massor av kantareller och en hel del lingon. Det ser ut som om hösten låter vänta på sig. Vi hade en sån fantastisk kväll här i fredags, vi blev femton och det var trångt och roligt och saligt. Vi fick öppna ett par fönster i salen, så fåglarna och skogens alla djur bjöds på ett gediget urval av sånger ur den klassiska frikyrkliga repertoaren. Det kanske hördes till grannarna också.

Kanalfararna skulle egentligen avsluta sin resa idag, men det hade tagit längre tid än planerat, dels har de nog varit tidsoptimister, dels var det två slussar som var under reparation som fördröjde dem och gjorde att de inte kommer tillbaka till Ashton-under-Lyne förrän på torsdag. Det är ju tur att de har hyrt båten från en privatperson, det spelade ingen roll med dröjsmålet för han skulle inte ha båten själv förrän till helgen. De har haft fint väder, inte en regndroppe men däremot har det varit rätt blåsigt en del dagar. Leo & Co körde samma kanaler i juni. De var ute i fjorton dagar och tyckte ändå att det blev lite stressigt på slutet.

På tal om båtar, så är Yvette ute på sin första resa med ”Sydpolsexpeditionen” nu. Det här är tydligen ett mycket speciellt kryssningsfartyg. De skall till sydliga farvatten och går runt jorden på sydliga breddgrader två gånger under en kryssningssäsong. Vägen ner från New York går nu via Azorerna, Ascension, St Helena, Tristan d´Acunha, Sydgeorgien och Falklandsöarna till någon hamn i södra Argentina – det är en mer ”vanlig” kryssning. De skulle egentligen ha besökt Kap Verde också, men med tanke på ebolaepidemin hoppar man över den ögruppen. När sedan de här specialkryssningarna kommer så har de har tillstånd att göra flera besök på Antarktis och så blir det diverse andra strandhugg. Det är passagerare som har specialintressen som får följa med, marinbiologer, meteorologer, fotografer, filmare o s v. Fartyget har tillstånd att besöka några öar som vanligtvis är förbjuden mark. Det låter jättespännande, håller ni inte med om det?

Nu skall jag gå upp och packa mina tillhörigheter och sen skall vi göra i ordning i köket. Det kan dyka upp små möss inomhus och därför skall de specerier som skall vara kvar läggas i glas- eller plåtburkar. Elvy räknar med att komma hit igen till allhelgonahelgen.

Det är kul att se hur Elvy mer och mer acklimatiserar sig här. Hennes brytning har nästan helt försvunnit och man kan inte tro att hon levt i en storstad i 35 år. Hon kan och vet saker om livet på landet som jag inte har en aning om. Jag frågade om hon inte längtar efter sina vänner i Toronto men hon avfärdade det med att när vi kommer till Uppsala så kan hon träffa dem via Skype. Jo, det var en sak som hon saknade, det var sin frisör. Men hon får väl gå runt och testa dem som finns i Uppsala.