Sen kväll i Ascona

Nu börjar det bli kyligare här. Vi har haft dagar med mer än +10 på eftermiddagen vilket är mildare än normalt. Igår samlades vi mangrant hos Regula och efter vårt ”holiness meeting” så åt vi linssoppa (!) och tog sen en promenad uppe på Monte Verita. Solen sken och det var faktiskt vårlikt. Jennifer och Nigel verkar trivas tillsammans med oss och de kommer nu att förstärka var lilla kör. Pierre jobbar f n någonstans neråt Lugano så han kommer hem varje kväll och har börjat att öva med dem. Nigel är baryton och har inte sjungit vare sig i kör eller barbershop tidigare, men han har tydligen en naturlig talang för det. Jennifer är en rätt hög sopran, men samtidigt så har hon en mjuk röst. Hon har varit medlem i en liten damkör som brukade sjunga på sjukhus och äldreboenden, så hon har betydligt mer vana.

Det är tur att vi fick ett tillskott till vårt lilla sällskap, Rickard reser upp till Geilo nästa vecka och har för avsikt att stanna där t o m april, han har lovat att gå in och vikariera tre dagar i veckan på en vårdcentral. Jag kommer att vara i Sverige tre veckor i mars och innan dess tänker jag vara på Geilo ett par veckor och om inte vädret är alltför bedrövligt, så vill Elvy att vi åker upp till Hälsingland och stannar där över påsk. Och under den tiden blir det både övningshelg och framträdande i en kyrka i Thun. Så det missar jag. Men nästa söndag sjunger vi i ”Dianas kyrka” och då skall naturligtvis Jennifer och Nigel vara med. Då skall vi bl a sjunga ”This little light of mine.” Den skall vi öva på nu till helgen.

David är också hemma, han sitter och skriver på en fördjupad redogörelse om forskningsresultaten från deras resa förra året. Den skall publiceras i USA. Tillståndet i världen är inget vidare när det gäller vattentillgång. Alldeles för lite eller alldeles för mycket och vatten som är fullt av små synnerligen onyttiga partiklar. Och det bästa grundvattnet i norra Afrika finns i de områden där de värsta terrorhandlingarna begås.

Det är sent nu, jag har sett ett engelskt TV-program om förintelsen i kväll. Jag behövde få lite distans till de hemska bilderna innan jag lägger mig. När vi bodde i Manchester hade vi en granne som varit i Buchenwald. När tyskarna förstod att de allierade var på väg, så satte de igång med ett massmord på dem som fortfarande var i livet. Eli, vår granne överlevde genom att gömma sig i en hög med lik. När jag var 14-15 år intervjuade jag honom för en uppsats om andra världskriget. Och när man tänker på vad som händer i Europa, så är det bara att konstatera människor lär sig aldrig.

Men nu drar klockan snabbt iväg mot midnatt. Godnatt!

Uppdatering

Jag fick mitt uppdrag först i måndags och när jag kollat igenom det fick jag nästan panik. Det var betydligt större än jag räknat med och lite krångligare. Det positiva är att jag lär mig massor. Men samtidigt så är jag inne i en sån där period när jag undrar om jag inte borde hitta på något annat att göra. Sådana där perioder infinner sig med rätt stor regelbundenhet. När jag sen funderar på alternativ och inser att de allra flesta av dem innebär att jag måste ge upp så mycket av mitt fria liv, så försonas jag med mitt öde. Nu ser jag fram emot tre veckor i Sverige i mars. Det skall bli intressant att testa hur det fungerar att tågpendla mellan Uppsala och Stockholm.

Annars så går allt sin gilla gång och jämna lunk här. Diana och Yves har inte hittat något hus ännu, men jag tror att de har blivit alltför fixerade vid vissa saker och finns inte det, så kan andra positiva saker hos huset inte alls väga upp det andra. Jennifer och Nigel har också börjat se sig om efter ett hus. De är inte så fixerade vid var i Locarnoregionen huset ligger, men vill nog helst bo på västra sidan av Maggia, allt från Ascona till Brissago är intressant.

Vi skulle haft en övningshelg i slutet av januari, men får skjuta på den tills i slutet av februari. Lotta och Dwight skall på bröllop i LA nästa lördag.

Jag har blivit ”bearspotter”. Jag brukar kolla nyheter från Hälsingland på internet och där kan man via webkamera följa en björn med ungar i ett ide på Järvzoo. Änu är ungarna små och björnmamma ser till att de håller sig tätt intill hennes mage. I dag var det en liten krabat som ville ge sig ut på egna äventyr, jag antar att det kommer att bli en hel del aktiviteter i idet innan de släpps ut om ett par månader.

Vädret har skiftat snabbt här. Nu börjar dagarna bli ljusare och termometern kryper upp mot +10 på eftermiddagen. Men det kan skifta snabbt. Snötillgången uppe i bergen är mycket varierande.

Och nu återgår jag till jobbet. Roligare än så här blir det inte.

Nu är det vardag igen.

Nu börjar livet rulla på i sina vanliga hjulspår. Helgerna är över och jag har vikarierat klart i Sophias butik och om ett par dagar får jag ett nytt uppdrag att jobba med.

Det har varit riktigt roligt att jobba i butiken. Innan jul och under mellandagarna var det riktigt mycket att göra, sen har det varit ”lagom” med kunder så att Sophia och Marina kunnat inventera lagret och göra nya beställningar. Jag har varit i butiken och blivit tvingad att tala italienska. Ibland med hyggligt och ibland med bedrövligt resultat. Men då har jag fått ursäkta mig och ropa på Sophia eller Marina.

En sak som jag tror är en lokal sed att man här köper julklappar till familjemedlemmarna och sen köper mindre presenter till kolleger, grannar m fl till nyår. Jag tycker det är en trevlig sed.

Sen blev det ju ett smått kaotiskt slut på veckan, efter terrorattackerna i Paris. Det var många här som hade fäst blyertspennor på sina jackor eller hängt dem på backspegeln i bilen. Jag vässade ner och målade två små Ikea-pennor svarta och använde dem som örhängen vilket jag fick beröm för av flera kunder. Nu får vi väl se var man slår till nästa gång. För det kommer att bli en ”nästa gång” - och två och tre... Man har redan registrerat ett sjuttiotal reella angrepp på muslimer och judar i Frankrike. Regula har en släkting som jobbar med personalfrågor vid ett bevakningsbolag i Zürich. Han berättade att redan på torsdag förmiddag fick de flera samtal om att man ville ha väktare till skolor, företag och butiker.

Nu har tydligen italienarna tröttnat på att behöva vara ”första asylland” för alla dem som kommer dit över Medelhavet – och jag förstår dem. De vill att flyktingarna förs till speciella ”friområden” där man sedan kan fördela flyktingströmmarna ut i Europa. Nu är italienskt flyktingmottagande inget att skryta om, det är bedrövligt dåligt och många gränspoliser struntar i att kolla pass och ta fingeravtryck så att flyktingarna kan ta sig längre in i Europa på egen hand. Men Italien har fått ta emot alldeles för många flyktingar som lever i misär. Organisationsförmåga är ingen utpräglad italiensk egenskap. Sen hörde jag på radion idag att guvernören i Lombardiet vill att Italien utträder ur Schengenavtalet. Men jag fattade inte riktigt varför...

Elvy kom hem i söndags, hon tyckte att det var skönt att komma till Uppsala, vädret har bitvis varit eländigt i Toronto. Nu skulle hon ta det lugnt och ”göra ingenting” under ett par veckor. Sen undrar jag vad det betyder för Elvy.

Söndag kväll, 4 januari

Det var länge sedan jag skrev något här!

Vi räknade med att det skulle bli Regula, David och jag som skulle fira en stillsam jul uppe i Orselina, men vi blev fyra, Rickard kom också. Lisa med familj skulle fira jul i England och Lotta och Dwight hade i sista stund bestämt sig för att fira jul i Atlanta. Då kunde han ju inte sitta ensam och allena i Biel.

Sen har det varit jobb i Sophias butik. Jag hade lovat att hjälpa till t o m nyårsafton, men nu har jag lovat bort mig nästa vecka också. Och på tisdag, som är helgdag förstås, så sjunger vi i kyrkan i Lugano – PÅ ITALIENSKA!!!

Nyårsafton tillbringade vi här hos mig. Huset var minst sagt fullt och även om vi hade cateringmat, så efterfrågades även en Jansson, att äta som nattmat när fyrverkerierna hade tagit slut. Mina färdigheter i matlagning är definitivt inget att skryta med, men den här i grunden enkla men rätt arbetskrävande rätten med potatis, lök, ansjovis och grädde, den har fått en viss lokal ryktbarhet.

Jennifer och Nigel tillbringade julen i Rom. De har en avlägsen släkting som är präst med tjänstgöring i Vatikanen och han hade lyckats fixa in dem i Peterskyrkan på midnattsmässan. De var imponerade, det var ett minne för livet.

Elvy är fortfarande i Toronto, hon reser till Uppsala nu på lördag. Erik har planerat att jag skall vara på förlaget tre eller fyra veckor i mars. Nu blev det ju inget nyval, jag hade ju nästan hoppats på det, men inser att den framförhandlade lösningen nog var bättre. Men sen vet ju ingen hur det kommer att fungera när man kommer till praktisk politik och riksdagsarbetet. Men alla konstruktioner som håller brunskjortorna borta är nog bra. Om dom nu inte hamnar i ett läge där de kan utnyttja sin ”offerkofta” och vända opinionen till sin fördel. Hemska tanke!

Vi har i alla fall fint väder här, solsken och 8-10 plusgrader på dagen.

Snart är det jul

Nu har jag jullov! Det blev en riktig spurt förra veckan eftersom Erik kom med en ny version av de två avslutande avsnitten på mitt sista uppdrag. Men nu är det klart! Nu får jag börja med det som brukar kallas för julförberedelserna. De består i lite extra städning och att jag tar fram några juldekorationer och stryker ett par dukar. I år blir vi inte så många, Marlene skall fira med släkten i Bellinzona, Yves och Diana reser till hans föräldrar i Vaud, Pierre reser till Southampton och kvar blir Regula, David och jag. Jag behöver alltså inte göra en enorm Jansson den här julen. Bara en liten, den stora sparar vi till nyårsafton. Jennifer och Nigel reser till i Rom, de hade bokat en resa till dit när de fortfarande var i USA.

Men tro inte att jag är sysslolös! Sophia hade helst sett att jag hjälpte till i butiken förra veckan, men det gick ju inte. Men på torsdag och fredag och lördag och måndag och tisdag förmiddag plus de återstående fyra vardagarna av 2014 så återfinns jag i butiken. Det skall bli riktigt roligt faktiskt. Förra året var vi på Geilo så då blev det inget butiksjobb för mig. Sophia skall utöka med en större klädavdelning och då vill hon ha hjälp av Regula med att planera inköpen och kanske att hon ställer upp och jobbar i butiken också ibland. Regula hade ett rätt hektiskt liv så länge som hon hade sitt företag, men nu känns det som om hon har vilat sig tillräckligt. Då kanske det är lagom med de uppgifter som Sophia har åt henne.

André Cox träffade påven, eller Francis som man allt oftare kallar honom, i fredags i Vatikanen. Då överlämnade generalen ett ex av den nyligen utkomna boken Conversations with the Catholic Church. David har bett sin syster skaffa den, han letade på SP&S hemsida men där fanns den inte. Ibland blir jag nästan desperat när jag tänker på hur mycket energi det går åt för en del kristna att bekämpa och ifrågasätta katolska kyrkan. Då är samtal med FA och KK en ljuspunkt.

I Ticino är trettondagen helgdag och då är vi bokade för sång i ”Dianas kyrka”. Nu jobbar vi på What shall I bring to my Saviour på italienska. Det går sådär, just nu kommer jag inte ens ihåg hur den börjar. Sorgligt... Men vi har ju tid på oss.

Kan inte politikerna i de demokratiska partierna i Sverige börja med lite ”ekumenik”? Varför är det så låsta positioner? Annie Lööf har ju inte den personliga mognad som man skulle kunna förvänta sig av en partiledare och det känns som om Kinberg Batra kommer att hoppa på samma tåg som Lööf. Björklund tiger och Hägglund verkar försvinna in i skuggorna allt mer. Och Löfvén sträcker ut handen men det verkar de inte vilja se. Och Sverigedemokraterna gör fadäs på fadäs. Det kan man ju vara lite glad åt.

Lite av varje

Elvy ringde halv tio, då skulle hon strax kliva ombord på planet. Sen är hon hemma rätt tidigt på eftermiddagen, lokal tid alltså. Jag reste med det direktflyget när jag var i Toronto förra året, det var skönt när man inte behövde byta. Stora obekanta flygplatser är inget som jag gillar. Springa och leta, köa och vara orolig för att inte bagaget kommer fram... Av de flygplatser som jag frekventerar tycker jag sämst om Arlanda. Där är det SÅ rörigt och ingen att fråga.

Elvy verkar gilla Ascona och mina vänner gillar Elvy. Regula och Elvy fann varann snabbt, de var på shoppingtur till Milano en dag och kom hem med väldigt många påsar... I lördags hade vi officiell välkomstfest för Jennifer och Nigel uppe i Orselina. Pierre hade för en stund lämnat alla rasbranter och lagat till en av sina berömda trerätters middagar. Leo och Elvy pratade konst, nästa gång hon kommer hit skall han ta med henne till Florens. Leo, Stephan och Julia kommer nog att ta hand om Jennifer och Nigel, de har tydligen en del kunskaper som kan användas i deras företag. Det verkar som om de snabbt har acklimatiserat sig här och har även fått kontakt med ett par av grannarna.

Elvy och jag har gått igenom Alf-Bertils efterlämnade saker. Det var inget som hon kände igen, förutom en del gamla fotografier. Sen var det förstås kul att visa upp fotografierna från en fest för länge sedan där Luc, Regulas ex sitter tillsammans med sin nya och Alf-Bertil och en dam som heter Arielle. Regula frågade Luc om han kände till dem och Luc berättade att de var medlemmar i samma golfklubb i Neuchâtel och att det troligen var bilder från någon medlemsfest där. Alf-Bertil hade troligen ett förhållande med Arielle och jag hade tänkt att söka upp henne och höra lite mer om deras relation. Men så flyttade Arielle till Nyon, så det blev aldrig av. Elvy skulle gärna träffa henne och få veta lite mer om Alf-Bertils liv här i Schweiz.

Sen gick vi igenom det som jag tog vara på efter mormor, bland annat några gamla fotoalbum. Där finns det ett bröllopskort med mormors föräldrar, ett mycket bleknat fotografi på hennes tre bröder och ett på hennes pappa. Nu har jag bett Elvy att skriva ner vad hon vet om mormors och morfars bakgrund. Mormor lämnades bort när hennes mamma dött i spanska sjukan, hon var då sex år. Nu fick hon det riktigt bra med sina nya föräldrar, så varken Elvy eller jag har hört henne klaga på det som hände. Det är kanske att ta i att säja att morfar blev utfryst av sin familj när han efter att han blev bekant med mormor och anslöt sig till pingstvännerna, men deras relation blev ansträngd och han hade inte så mycket kontakt med dem sedan.  

Här skiner solen och det är väl +10 mitt på dagarna. Det har kommit högst måttliga mängder med regn, men Pierre är fortfarande orolig för en hel del platser, vattnet som mättat marken rinner inte undan som det borde.

Den politiska situationen i Sverige gör mig orolig. Vi har försökt följa med så gott det går, men egentligen vet väl ingen om det trots alla hårda ord förekommer kontakter mellan vänstern och alliansen. Det lär ju finnas vissa möjligheter att manövrera ut SD så att de inte kan ifrågasätta varenda ny budget. Erik har frågat – detta var innan regeringskrisen, om jag kunde tänka mig att jobba på förlaget i mars. Nu, när jag fick veta att det skall bli val igen den 22 mars, så har jag sagt att jag gärna kommer. 

Jag hatar dessa brunskjortor, förklädda i prydlig kostym!!!

Elvy kom hit i lördags eftermiddag, och sen dess har det inte varit många sysslolösa minuter. Vi har varit i Orselina på söndagsmiddag, har varit ute på sightseeing och sett oss om i både Ascona och Locarno. Som tur är, så har det varit uppehållsväder nästan hela tiden. Idag är Elvy och Regula på shoppingtur i Milano. Det går utmärkt att ta tåget på morgonen och vara framme vid tiotiden och hem igen vid sjutiden på kvällen. Resan Locarno-Milano tar drygt två timmar. Jag avstod från att följa med, tror inte/vet att jag är riktigt på deras våglängd när det gäller shopping.

Det är jätteroligt att Elvy har kommit hit och har fått träffa mina vänner. Sen var det lite extra kul att få veta att Jennifer ursprungligen kommer från Cape Vincent, som ligger på den amerikanska sidan där St Lawrencefloden rinner ut från Ontario och ungefär tre timmars körning från Toronto.

I på fredag ser det ut att bli riktigt fint väder, då skall vi köra runt hela sjön och på hemvägen så kör vi över Indemini och Alpe Neggia så får Elvy se den fantastiska utsikten över sjön mot Ascona och Locarno. Pierre har kollat och vägen är helt okej, annars är det ju många mindre vägar som fortfarande inte har blivit iordninggjorda efter regnen.

Elvy stannar här tills måndag eftermiddag. Tisdag förmiddag går det direktflyg till Toronto.

Och så måste jag hålla mig uppdaterad hela tiden om regeringskrisen i Sverige. Jag HATAR dessa brunskjortor som håller på att ta över hela Europa. Och jag begriper inte varför inte alliansen kan hjälpa till att försöka stoppa dem. Och Kinberg Batra har jag inget som helst förtroende för. Hon är lika snipig och arrogant som hon ser ut. Jag vet, man skall inte döma folk efter utseendet men jag tror att jag har väldigt rätt den här gången. Blir det extraval så reser jag till Sverige och anmäler mig som valarbetare. Seriöst alltså. Jag står inte ut med den smygande normförskjutning som sker innan de bruna partierna sedan får allt mer makt. Och är det inte så att järnrörsmaffian utnyttjar att Åkesson är sjukskriven? Kommer han någonsin tillbaka som partiledare? Hjälpa flyktingarna i närområdena... sätt SD:s riksdagsmän i en tältby innanför den Turkiska gränsen över vintern!!! Turkiet härbärgerar mer än en miljon flyktingar just nu.

Relativt torrt, men allt är faktiskt relativt.

Vad har hänt sen jag skrev här sist? Jag har varit riktigt flitig, väl medveten om att deadline inte är alltför långt borta. Dessutom har jag städat, Elvy kommer hit på lördag och stannar en vecka. Det skall bli riktigt roligt att få visa min värld och presentera mina vänner för henne.

På söndag är det första söndagen i advent och för varje dag så kommer det upp fler och fler ljusslingor. Jag ser härifrån att de håller på att montera upp något på taket på huset till höger nedanför mig, hoppas bara att det inte blir så som det var på ett av husen uppe på Regulas gata förra året. De hade tomte med släde, två renar, julgran och två änglar uppe på taket, alla med invärtes belysning. Nej, det blir nog bara en ljusslinga. Hoppas jag. När jag kom hit för tolv år sedan så ljuspyntades det bara nere i centrum. Jag kände mig riktigt exotisk med mina adventsljusstakar. Sen dess har det blivit mer och mer och mer. Och det spelar ingen roll vilken religion man har. De rika araberna som bor längre ner mot sjön har hela kitet med julkrubba och änglar och stjärnor.

Vi har inte haft något regn att tala om den här veckan men det är fortfarande blött överallt och här och där så rasar marken. Pierre har haft fullt upp och David har inte hört honom nämna Mannen (fjället i Romsdalen) en enda gång.

Jennifer och Nigel håller på att acklimatisera sig och jag tror att de tycker det känns rätt okej här. De har lärt sig massor av italienska medan de väntade på att få uppehållstillståndet, jag är verkligen imponerad! Det känns som om de är på samma nivå som jag var efter att ha bott här ett par år.

I söndags var vi i ”Dianas kyrka” i Lugano och sjöng. Det var trevlig stämning trots att det var domsöndagen och alla tackar och tycker att det är så roligt när det blir lite körsång i gudstjänsten. Nästa gång skall vi nog sjunga på italienska. På något sätt har David fått italienska texter till ”What can I bring to my Saviour” och ”There is beauty in the name of Jesus” och vi får väl försöka oss på någon av dem.

Och nu är kaffet urdrucket och jag får fortsätta jobba ett par timmar till.

Blötare

Nu hoppas vi att prognoserna håller, att det från i morgon inte skall bli mer regn under den kommande veckan. Vi har fått nog nu. Här regnar det och uppe i bergen snöar det. Uppe i Leventina har det kommit 30-40 cm nysnö. Nu blir inte situationen normal bara för att regnet upphör, det finns ju enorma tillrinningsområden uppe i bergen och den mesta snön kommer nog att smälta.

Marken är så mättad av allt regnande, att den nästan beter sig som kvicklera. De två rasen nere i vid Lugano och det sista, i Varese på den italienska sidan har krävt sex dödsoffer och det finns ett par kritiskt skadade personer på sjukhus. De tappar fortfarande från Verzascadammen och husägare nere i Gordola har protesterat för att de får in vatten i sina hus, Det kärva beskedet till dem blev att de fick välja, antingen vatten inne eller risk för att dammen skulle kunna rasa. Pierre är från idag engagerad tillsammans med en schweizisk geolog att se över de brantaste områdena i Locarnoregionen. Det har skett många ras, men det är ju enbart de med döda eller skadade som kommer fram i press och TV.

Jennifer och Nigel anlände till Zürich som planerat, men tåget hit blev en timma försenat p g a rasrisk i Leventina – då var det regnet som hade ställt till det. Som tur är, så ligger lägenheten som David hyrt åt dem ganska långt från de översvämmade områdena, men det var förstås inget odelat positivt välkomnande för dem. Vi försökte ta skadan igen med en liten stillsam välkomstfest hemma hos Regula i lördags kväll. Lägenheten var till belåtenhet och grannen intill kom in och önskade dem välkomna med en blombukett. Sen dess har de ägnat sig åt att komma över jetlag och packa upp sina väskor. Deras övriga tillhörigheter kommer först vid månadsskiftet.

Nu ser jag fram emot några dagar med uppehållsväder och t o m en del sol. Det är bara att hoppas att ovädret håller sig lite längre söderut, men det är ju inte så kul för dem som bor i nordligaste Italien. Där svämmar det över rejält. Nu skall jag ta bilen och köra upp till Marlene och hjälpa henne med något som hon kört fast i. Hoppas bara att det är något som jag kan...

Blött

Det regnar fortfarande och kommer att göra så hela dagen. I morgon blir det uppehållsväder och man har förhoppningar om att sjön inte kommer att stiga mer. Vattnet har t o m dragit sig tillbaka lite från piazzan. Om jag förstod saken rätt, så har vattnet sjunkit undan lite här i den norra delen av sjön, medan vattennivån har stigit betydligt i den södra, italienska delen. Och Ticino, floden alltså kan inte ta emot mer vatten.

Det har skett flera vägras, men inte på de större vägarna. Hålet uppe på Via Eco är fortfarande inte lagat tillräckligt bra så att D&P vill köra där. De hade kört ner till Via Palocci på en gångstig så de kunde komma iväg och proviantera. Problemet var bara att det var flera som kommit på samma idé, och stigen var inte nog bred för att mötas på... Det hade varit en rätt upprörd diskussion om vem det var som skulle backa. Till slut hade Pierre sagt att om föraren av den mötande bilen nu inte hade tillräcklig körskicklighet för att backa nedför 20 meter så skulle Pierre gärna rädda honom ur den här brydsamma situationen genom att backa uppför hundra meter. Den där diskussionen skulle jag velat lyssna till!

Och det talas klimatförändringar i radio och på TV. Det är nog så att man måste råka ut för något sådant här för att förstå att det inte bara är tomt prat. Rickard hade läst i någon norsk tidning på nätet att bankerna börjar bromsa nyinvesteringar i skidorter, det är bara de på riktigt hög höjd som känns säkra för dem, Sognefjellet till exempel. Det lär finnas lite blötsnö uppe på Kikut och Geilotoppen, men inte alls nog för att åka på och inga liftar är igång. Man brukar ladda för första advent som start på skidsäsongen, men då måste marken vara frusen för att det skall vara någon idé att sätta på snökanonerna. För en del år sedan så satte man på dem ändå, det lär ha kostat miljoner och även om snökanonerna gick hela natten så höll snön att åka på bara för några få timmar.

Och så har frågan om det är möjligt att slå samman kantoner kommit upp på dagordningen igen. Schweiz har 26 kantoner, en del av dem är mycket små och kan inte upprätthålla den service som man har rätt att vänta sig. Men här är den lokala, kulturella dimensionen och självbestämmandet viktigare. Samtidigt som man beklagar sig över de svårigheter som inte minst sjukvården har i de minsta kantonerna, så kämpar man emot att ens påbörja utredningar om samarbete mellan kantonerna. Det är en bymentalitet som inte har sitt motstycke någonstans i Europa.