It´s a small world

Vad har hänt sedan sist? Jag har varit på förlaget varje dag och har till och med kommit i tid, utom igår, då var mitt tåg en halvtimma försenat. Men jämfört med dem som skulle in till Stockholm söderifrån så var det inget att gnälla över. Det är intressant att läsa om Trafikverket och deras oförmåga att göra det som de har till uppgift att sköta. Och hur deras presstalesmän är väl tränade i att prata en massa utan att säja något. Men vad är väl ett rälsbrott mot en flygkatastrof i alperna? Jag brukar försöka att inte resa med Airbus, de har en hel del på sitt samvete i förgången tid.

Nu i helgen var Maj på besök här. Hon har en släkting som är patient på Akademiska sjukhuset, så hon kombinerade nytta med nöje. Vi tyckte att hon kunde stanna här tills dess vi kör upp till Långhed på måndag, men då var det hunden som var inhyst hos någon bekant...

Jo, en sak har hänt och den ingår i avdelningen ”världen är mindre än man tror”. Jag har lagt märke till en tjej som reser med samma tåg som jag på morgonen. Hon ser så pigg och fräsch ut redan klockan sju. I fredags åkte vi med samma tåg hem och satt mitt emot varandra. Då tog hon upp Berner Tagesblatt ur väskan och började läsa. Och jag kunde ju inte låta bli att fråga henne om hon kom från Schweiz. Det gjorde hon, och inte bara Schweiz, utan från Magglingen. Hennes mamma är svensk, och jag har faktiskt hört Lisa nämna att det finns någon som kommer från Sverige i Magglingen. Nu skall vi gå ut och äta i morgon kväll, det skall bli trevligt.  

Dagen efter "mello"

Som goda svenskar så bänkade Anita, Elvy och jag oss igår framför tv:n med ost, kex och en flaska rött. Och lyssnade uppmärksamt och tyckte att jojken var bäst men att ”Linus på linjen” nog hade lite bättre chans i den europeiska finalen. Så nu har vi gjort vår medborgerliga plikt. Lyssnat, men inte röstat. (Jag fattade inte vad Linus på linjen var för något, trodde att det var ett öknamn på artisten. Elvy fick sen förklara för mig.)

Det har varit en intensiv vecka för mig. Tågen har gått (nästan) enligt tidtabellen och jag kände i fredags att det nog var okej att gå upp i svinottan. Man känner sig duktig när man orkar ge sig iväg så tidigt på morgonen. Det är kul att få ansikten på personer på förlaget som jag bara mailat eller möjligtvis talat i telefon med tidigare. Och jag har faktiskt gjort lite nytta också. Den kommande veckan skall jag ”korra” ett kursmaterial. Det skall bli intressant. Mitt arbete korras ju också, och jag antar att jag kan få ett och annat att tänka på för framtiden.

Idag har Elvy och jag varit i kyrkan. Elvy har ägnat sig åt churchshopping, har nog besökt de flesta kyrkorna i Uppsala nu, både frikyrkor och Svenska kyrkan. Hon har gått systematiskt till väga, gett dem ett par chanser och nu var vi i en av dem som skulle få en andra chans. Men sen var vi eniga om att det blir ingen tredje chans. Elvy har också varit på armén ett par gånger, men där kände hon sig inte alls hemma och efter hennes beskrivning så skulle inte jag göra det heller. Nu lutar det åt att hon skall bli ”permanent visitor” i en av de mindre frikyrkorna, där blir man vänligt emottagen och förkunnelsen är balanserad. Nog är det så att Livets Ord har påverkat det frikyrkliga klimatet?

Men för henne finns det nog inget som kan mäta sig med församlingen ”hemma” i Hälsingland, trots att den numera är sammanslagen med en annan församling och finns i en ny lokal. Och jag förstår henne. Och gläds åt att få vara med om påskens gudstjänster där.

Två dagar på "jobbet".

Det har varit spännande dagar. Måndag avgick tåget till Stockholm enligt tidtabellen och jag infann mig på förlaget kvart i tio. Jag gick runt, hälsade på folk, fick vara med på två väl förberedda och effektiva möten. Hemma igen klockan fem. I dag tog jag tåget fyra minuter över sju, ovanligt och okristligt tidigt för mig. Det har varit ”tisdagsmöte” och då blev jag ombedd att berätta lite om hur det är att jobba på distans. Jag var ju helt oförberedd,men tror att jag fick fram det viktigaste, att det är frihet under ansvar. På eftermiddagen fick jag träffa en av redaktörerna och en fackansvarig och vi såg på en del nytt material. Det är intressant med ”fikakulturen”. Man kan ta en mugg kaffe när man kommer på morgonen, sen är det gemensamt fika med fralla klockan nio, den som går förbi kaffeautomaten under förmiddagen förväntas ta en kopp och byta några ord med dem som häckar där och sen är det gemensamt fika med fikabröd klockan tre. Men mellan allt kaffesörplande jobbar folk faktiskt effektivt.

Det var mycket folk på tåget, men jag fick i alla fall sittplats. Jag är trött efter en lång dag med nya intryck. Vi har ätit middag och och nu skall jag bara slappa framför TV. Ett av Elvys favoritprogram, Veckans brott kommer klockan nio och sen skall jag lägga mig tidigt. Jag gissar att det går lite lättare att komma upp och iväg så tidigt på morgonen när jag har gjort det några dagar.

Lördag kväll och "mello".

Nu är jag alltså i Uppsala. Resan gick planenligt men det var smått kaotiskt på Gardermoen med alla som köpt biljetter hos Norwegian men desperat försökte komma med andra bolag. Fredag eftermiddag och kväll är naturligtvis stora resdagar. Mitt plan var fullt, det fanns inte en enda tom stol.

Elvy har just gett sig iväg till en middag, det är kul att hon har hittat både ”vänner och bekanta” så snabbt. I morgon skall vi se på Vasaloppet, från start till mål. Vi har t o m köpt en liter blåbärssoppa.

Ingen av oss har haft tillfälle att se detta evenemang i realtid så det skall bli kul.

Snart skall jag se på ”Andra chansen”. Jag tror inte att jag kommer att bli särskilt entusiastisk, men det kan vara intressant att se hur det går. Jag är lite mer entusiastisk för den stora finalen i Wien, det är en pseudohändelse av rang.

Och så laddar jag för måndagen. Kommer det att fungera med tågresan? Jag anar det värsta.

Sol och nästan vår....vinter.

Vädret har varit gynnsamt för skidåkning och även om nätterna är kalla, så ser det ut att bli riktigt fint väder både onsdag och torsdag. Fredag förmiddag tar jag tåget till Gardermoen f v b till Arlanda där jag förhoppningsvis landar 1915. På måndag skall jag infinna mig på förlaget klockan tio. Sen blir det väl ordinarie arbetstider, 0800-1615. Jag ser verkligen fram emot att ”vara på jobbet” och ha kolleger, även om det bara är för tre veckor. 

Och så har det varit övningshelg. Jag hade naturligtvis velat vara med, men man kan inte vara överallt samtidigt. Rickard fick också avstå. Men annars var gänget fulltaligt och de nya medlemmarna Jennifer och Nigel smälte in bra och uppskattade att komma med i en större gemenskap.

Yvette, som varit sjuksköterska på ett kryssningsfartyg som kajkat runt Antarktis under det som kanske kan kallas sommarhalvåret, kommer hem om tre veckor. Då är hon ledig fram till mitten av maj när hon mönstrar på samma fartyg igen, men nu för att resa i Arktis. Där driver de omkring tills i början av september och sen mönstrar hon av, men kommer inte tillbaka hit utan räknar med att jobba i Lausanne en tid för att sedan vidareutbilda sig i katastrofmedicin. Det är trist, men samtidigt så tycker jag att det är modigt att ge sig i kast med den utbildningen och de utmaningar som kan möta när den är klar.

Nu blir det som sagt Sverige en tid, först jobb i mars och sen Hälsingland över påsk.  

Onsdagskväll i timmerkojan.

I dag har det varit riktigt fint skidväder, solsken, nollgradigt och bara en lätt bris. Och liftköer men det får man stå ut med. I morgon skall det bli betydligt kallare och mer vind. Men ingen snö.

När jag läser dagstidningarna här så blir jag lindrigt uttryckt förbannad. Detta rika land skall lägga ner sjukhus och skolor men har inte råd att rusta upp vägar så att de som sen tvingas resa långa vägar till sjukhus, skolor och annan kommunal service kan färdas någorlunda säkert. Över allt detta vilar skräcken för att oljeinkomsterna kommer att minska. Man har blivit fartblind och inser inte att man har haft det så extremt bra under många år att minskade oljeinkomster gör att man kanske får en mer normal europeisk levnadsnivå. Normal, men i övre delen av normalskalan. Regeringen Jensen och Solberg är en katastrof. Notera att jag nämnde Jensen först.

Jag är irriterad på Frälsningsarmén i Sverige som inte kan låta forumet Blod och Eld vara kvar. Man har inte brytt sig om att underhålla det på många år, det har vissa tekniska brister men har varit en mycket intressant plats för inlägg av de mest skiftande slag och som jag har förstått det så är de flesta deltagarna pensionärer. Kul att de tycker att det är ok med ett internetforum. Jag har inte läst något rimligt skäl till varför forumet läggs ner, men Frälsningsarmén i Sverige är ju på defensiven – om det inte gäller att tigga pengar till det sociala arbetet. Nu har jag inte så många kontakter inom FA i Sverige men av dem jag känner har några lagt av helt och andra är uppgivna därför att ledningen är helt i otakt med medlemmarna. Vi pratade en hel del om det i helgen.

Nu är fjällövergångarna häromkring öppna igen, men väglaget lär vara bedrövligt, inte minst på Rv7 över Hardangervidda. Jag hade tänkt köra Rickard till mottagningen i morgon och sen köra över Dagalifjell bort till Hök och hälsa på Madsens, men stigningen upp från Dagali är nästan omöjlig att ta sig uppför. Bussar och lastbilar har stått stilla där nu på eftermiddagen. Jag får ta det på fredag istället, då har de väl fått skrapat rent där. Nu har lobbyisterna som för ett par år sen försökte få kommunen att lägga värmeslingor under vägen uppför Vestlia vaknat till liv igen. Visst skulle det vara bra, men de flesta, troligen alla som lobbar för detta har faktiskt maffiga fyrhjulsdrivna suvar. Rickard har också en fyrhjulsdriven bil och jag tycker inte att det är några problem att köra hit upp med den. Det är nog bara för att boosta sina egon som de här herrarna försöker driva på frågan. Det är viktigt att vara betydelsefull i de kretsarna.

När jag var och handlade i måndags så var det en av de här herrarna (vi som bor häruppe på Kikut vet ju vilka de är) som levde rövare på Coop för att de inte hade fått det glutenfria brödet. Expediten hänvisade till att det fanns fryst glutenfritt bröd och mix så man kan baka själv, men han skulle ha färskbakat glutenfritt bröd. Och det sa han med ett röstläge så att alla i butiken hörde det. Expediten påpekade att de får brödleveransen med tåget som normalt skulle ha kommit in, men som var försenat på grund av ett signalfel. Och så rekommenderade hon honom att ringa och klaga hos ledningen för NSB.

Men här i hytta har vi det så lugnt och fredligt. Rickard har just satt på TV, det är program från VM i Falun. Får nog ta och lyssna till norska bortförklaringar en stund.

I snöriket.

Resan hit gick helt utan komplikationer. När jag satt på hotellet i Oslo så ringde jag Rickard och frågade om han kunde hämta mig på stationen på Geilo, annars skulle jag förbeställa taxi. Det är nämligen så att när det är "säsong" så kan man få vänta länge på taxi. Han sa lite kryptiskt att det ordnar sig, jag behövde inte beställa taxi. När jag klev av tåget så fanns det en hel välkomstkommitté där, Det var Cilla, Håkan, Stefan och Jörgen. De hade anlänt till Geilo i onsdags men det hade inte Rickard talat om för mig. Det var en kul överraskning, jag har inte träffat dem på evigheter. Hur lång tid är en evighet? I det här fallet var det ett och ett halvt år.

Nu körde de hem i går eftermiddag och det blev väldigt tyst här i hytta. Skidåkningen har inte varit helt på topp de här dagarna, det är farbart i backarna men rätt blåsigt. Uppe på fjällövergångarna har vägarna blåst igen. Över Hardangervidda är det stängt mellan Haugastöl och Leiro, över Vikafjellet och mellan Hol och Aurland är det stängt och över Hemsedalsfjellet är det kolonnekjöring. Bland annat. Radion kommer med tät information, det kan tänkas att andra vägar också stängs med kort varsel. Men just nu tycker jag att det är rätt måttlig vind här  och solen tittar fram ibland. Minus 2 på nordsidan av hytta. Så det blir nog lite skidåkning (utför) efter lunch. Rickard jobbar, han har lovat att ställa upp tre dagar i veckan så att den andra doktorn får lite andrum. Det är en del "nödvändiga" besök, men mycket som är rena bagateller. Man förväntar sig att när det är vinterferie så skall man vara minst hundraprocentigt frisk och blir man lite förkyld (eller fyllsjuk) så skall doktorn kurera det.

Nu skall jag ta det lugnt och varva skidåkning med läsning. Jag skall köra ner till Geilo om en stund, proviantera på Coop och i Notabene.

VM i Falun? Det struntar jag i.

Och jag som trodde det var vår!

Jag ser ut över ett vitt landskap. Men det är ingen trevlig snö utan decimeterdjup kladdig blötsnö. Det kom lite snö natten mellan fredag och lördag, men på lördag eftermiddag började det snöa igen och på kvällen kom det massor av snö. Den kom extremt opassande eftersom det är karnevalstider här. Vår karneval i Locarno, Stranociada som bara pågår två dagar drabbades väl inte så hårt, men det enorma tältet vid piazza Sant Antonio klarade inte av snömassorna som kom natten till söndag utan rasade samman. Men då var firandet över. Vi var ute tidigt på lördag kväll för att Jennifer och Nigel skulle få se lite av festligheterna men drog oss hem till dem när snön började vräka ner. De bor relativt centralt i Locarno. Sen fick vi som skulle över till andra sidan av Maggia problem, det var massor av trafik, bedrövligt väglag och trafiken rörde sig med snigelfart. Det tog en dryg timma för mig att köra Marlene upp till Losone, normal tid är väl max 15 minuter och sen var det förstås inga köer hem, men brant utför och 15-20 cm snö på vägarna. Och karnevalen, ja det var ”same procedure as last year”.

Den stora karnevalen uppe i Bellinzona, Rabadan som pågår torsdag till tisdag har fått allt färre besökare de senaste åren. Nu hade de tydligen ansträngt sig lite extra för att locka besökare och så kom snön.

Och det blev ingen gemensam samling igår. D&P var tacksamma för att de hade lyckats ta sig hem till Orselina och ingen av oss andra ville ge sig ut med bil.

Det är en icke obetydlig kontrast till vårvädret tidigare under veckan, men även om snön ligger kvar fortfarande så kommer den nog att försvinna i morgon. De japanska körsbärsträden hos grannen hann aldrig slå ut som väl var. Forsythian ser mycket luggsliten ut men jag ser några modiga påskliljor som sticker upp ur snön.

Nu jobbar jag hårt med slutspurten av mitt uppdrag, sitter och ”korrar”. Det är fler som läser korrektur innan något går i tryck men jag vill ju lämna ifrån mig något som är så korrekt som möjligt. Sen tar jag tåget till Zürich torsdag förmiddag och landar förhoppningsvis på Gardermoen vid sjutiden, övernattar på Rica invid Oslo S och tar sen åttatåget till Geilo.

Och nu är det klart med husköp i Ronco för Jennifer och Nigel. I morgon klockan tio skall de till banken tillsammans med mäklaren. Diana och Yves letar fortfarande. De vill helst ha ett hus i närheten av Via ai Monti eller Via del Tiglio på sluttningen ovanför Locarno. Det kanske är värt att vänta på och de har inget tidsbegränsat hyreskontrakt som Jennifer och Nigel har..

Jag kommer att missa en del när jag reser bort. Det blir övningshelg här om två veckor, Dwight har ordnat med ett framträdande för kören i Sierre i slutet av mars. Dessutom kommer vår lilla grupp här att sjunga i kyrkan i Lugano två gånger. Men man kan inte vara överallt samtidigt.

Jag får hoppas på fint väder på Geilo och intressanta veckor på förlaget i Stockholm. Och visst ser jag fram emot att få resa upp till Hälsingland över påsk. Och att sedan få komma hem till försommarvärme i mitten av april.  

Det våras!

Det blir glest med uppdateringarna här av två anledningar. Jag tänker resa till Geilo nästa vecka och tills dess skall jag ha gjort klart mitt uppdrag och Marlene skall till Genève nästa vecka för föreläsningar live och tentor och nu har vi pluggat varenda vardagskväll. Jag känner mig lite medansvarig för att det skall gå bra och samtidigt så drar jag nytta av repetition och bättrar på min franska.

Vi har ett fantastiskt väder här, nu känns det att våren är på gång. Så egentligen är det synd att resa först till ett snöigt Geilo och sen till ett förmodligen gråkallt Sverige i mars. I går eftermiddag var det +15 och för en liten stund sedan hade jag +9 på nordsidan. Forsythian och en del kamelior blommar, de japanska körsbären slår ut i dag eller i morgon och de första lökväxterna har vissnat och påskliljorna är i full blom. Nej, det är inte min trädgård jag talar om utan grannarnas. Mina lökväxter under valnötsträdet står i skuggan så de är just på väg att slå ut.

Men uppe i Orselina är det fortfarande snö. Åtminstone var det så i söndags när vi samlades däruppe. Efter vårt ”holiness meeting” och middag så satt vi ute i solen och eftersom ingen av oss hade tänkt på att ta med något solskydd så har jag nu en riktigt praktfull röd näsa. Men det finns något som heter concealer...

Huset i Ronco (eller Ronco sopra Ascona som det egentligen heter) som Jennifer och Nigel har sett på ser ut att kunna bli deras. Vi var där i lördags och kollade utanför. Huset ligger relativt högt med fantastisk utsikt. Tillfartsvägen är ändå inte alltför brant och det finns parkering för tre bilar plus garage i suterrängplanet för en bil. Det där med tillfarter och parkering är inte helt oväsentligt här. Man kan klämma in två bilar vid mitt hus plus att jag har en i carporten. Uppe i Orselina kan D&P köra sina bilar fram till huset, även om den lilla vägen som går upp mot berget inte är avsedd för biltrafik. Vi andra får parkera nere på Via Eco. Regula har en trist asfalterad parkering vid sitt hus. Där kan man klämma in fyra bilar. Hon vill gärna behålla platsen, men funderar på att ta bort asfalten och lägga sten där istället.

På tal om hus så bygger de ett terrasshus med nio våningsplan någonstans utanför Brissago. Det är inte ett niovåningshus utan våningsplanen är förskjutna i sidled ett halvt steg uppåt. Jennifer och Nigel var och såg på huset, det byggs för försäljning. Det var inget för dem, Nigel sa att de hade inte flyttat till Schweiz för att klättra i berg.

Elvy och Anita har rest till Gran Canaria. Först hade de funderingar på att resa till Geilo när Rickard också var där, men tyckte sen att det var trevligare att resa söderut. Det har ju stormat en hel del i Norge och även om Geilo inte varit i stormcentrum så har det snöat och blåst en hel del. Men jag ser fram emot att a: åka skidor och b: köpa några nya norska böcker och sitta inne och läsa. Så det gör inget om det stormar någon enstaka dag. Från den nionde mars och tre veckor framöver skall jag vara på förlaget vilket jag ser fram emot. Sen räknar Elvy med att vi skall köra upp till Hälsingland och stanna där över påsk.

Och nu – åter till arbetet!

Planering på gång!

Hög tid att skriva något i bloggen igen. Jag har så fullt upp med mitt uppdrag att det inte bli så mycket tid för annat. Någon kväll ”slår jag mig lös” och hjälper Marlene med hennes studier. Hon har kommit igång rätt bra, men... ja, det är lite av mitt eget intresse också för att hålla mig uppdaterad. Och så är det intressant att se hur man tacklar vissa saker från en schweizisk synvinkel. Och så har det varit ett himla liv om hur CHF, vår valuta rört sig i förhållande till andra länders valutor. Nu ligger en CHF på runt nio kronor, det är inte länge sedan den hamnade på lite drygt sju...

Fredag kväll, lördag och söndag då jobbar jag inte. I fredags var vi på Osterian, det var första gången som Jennifer och Nigel var med där och de gillade verkligen det opretentiösa ”utelivet” där.

Lördag var jag med Diana och såg på ett hus, Yves var tvungen att jobba. Det ligger i området som kallas Locarno Monti, ganska högt upp och med fantastisk utsikt. Enda nackdelen var att det krävdes en del jobb för att få det i ordning, familjen som bodde där hade fyra barn som hade fått leka rätt vilt inomhus. Men å andra sidan så var ju priset anpassat efter husets skick. Yves skall se på det i morgon kväll. Nu är det nog dags att de skaffar sig ett permanent boende.

Jennifer och Nigel är också på husjakt, men de vill nog helst bo i Ascona eller någonstans längs sjön, Ronco eller bort mot Brissago. De har ett hus i Ronco på gång, men det är tre syskon som ärvt det. Ett av syskonen vill köpa det men har inte alls tillräckligt med pengar och vill att syskonen säljer det billigt till henne vilket de andra förstås inte vill...

I söndags sjöng vi i kyrkan. This little light of mine, Shine Jesus shine och Let there be light. Vi var full besättning, nio stycken och jag tyckte att det gick alldeles utmärkt. Sen åt vi middag på Sensi i Locarno och då berättade David att han hade talat med Andrew, ägaren till kanalbåten. Vi får gärna låna den ett par veckor i september. Då fortsatte vi hem till Diana och Yves för att diskutera om vi skulle acceptera erbjudandet (JA!) och hur vi i då skulle planera resan. Som det är nu, så vill ALLA utom Regula följa med, men då måste vi ha två båtar. Regula vill förstås följa med, men hon har redan bundit upp sig för två veckor på Madeira i september. Jag tror att vi kommer att göra turen Braunston till Birmingham på Great Union och sedan Birmingham- Frazeley och Coventry med en avstickare in på Ashby och tillbaka till Braunston. Det är en bra tur för två veckor, man hinner se en hel del och vi vet väl var det finns både platser att moora och inte minst var det kan vara lite knöligt att ta sig fram. Nu har vi något att planera för och se fram emot.

Lisa, Robbie, Lotta och Dwight skall avverka Llangollen canal i slutet av maj. De har redan bokat en båt. Llangollen canal är helt fantastisk. Dit får vi ta med våra noviser, Diana, Yves, Jennifer och Nigel nästa år. Vi kan ju faktiskt hyra båt på någon marina i närområdet.

Och nu skall jag fixa till en mugg kaffe och sätta mig att jobba till klockan sju.