Sol ibland och däremellan regnskurar.

Skräpet i uthuset blev hämtat i fredags och i måndags fick Elvy kontakt med en man som kan det här med bevarande av gamla hus. Han kom hit igår och var förvånad över att uthuset är knuttimrat, det tyder på att det är äldre än boningshuset. Elvy berättade att hönshuset, som nu är rivet, också var knuttimrat och han skulle se om det fanns några gamla kartor som visade om det har funnits ett äldre boningshus på tomten. Han kollade uthuset och tyckte att det kunde räcka med att borsta stockarna och sen spola dem försiktigt, men då fick man se till att inget vatten blev stående på golvet. Han gillade inte idén om att ersätta dubbeldörrarna på gaveln med glasdörrar, men föreslog att man kunde sätta in en vägg med skjutdörrar av glas innanför, så kunde man ha dörrarna öppna när huset användes. Nu har Elvy fått en del att tänka på.

I söndags fick vi vara hundvakt, Maj var i Hudiksvall på barndop. Är vädret fint och myggen håller sig undan, så är det ett sant nöje att passa en snäll hund. Vi har en katt som kommer på besök ibland. Den verkar inte vara hemlös, är välfödd och har blank päls och kommer nog för att se om man kan få en godbit. Den majuar och stryker sig runt benen, äter det som serveras och lägger sig i knät en stund. Sen sticker den iväg. Favoritmaten är kallskuret.

Igår plockade vi mer kantareller och om vädret är ok så skall vi i morgon gå dit där vi plockade kantareller förra veckan och se om det kommit upp nytt. Det finns inte så mycket blåbär här, däremot lingon men de kommer att bli sena i år.

Elvy skall åka till Uppsala på måndag och då följer jag med Jag har avtalat med Susanne att vi skall träffas. De reser till Atlanta om ett par veckor för att se på sina blivande arbetsplatser. Jag har inte bestämt om jag reser direkt hem eller tar en tur till Geilo först.

. 

Projekt på gång

Nu ser det ut som om vädret kommer att bli lite bättre framöver, men man kan knappast tala om sommarvärme. Gardinerna på plats, överblivet tyg - det var mycket mönsterpassning på gardinerna i salen, det blev till två kuddar och två dukar. Köket ser riktigt hemtrevligt ut med rödrutiga gardiner och uppe i övre hallen möts man nu av ett tyg som heter ”mitt i prick” och som designades redan på 40-talet.

Idag skall vi städa i uthuset. Vi skall få hjälp med att köra bort skräpet, men där finns också några saker som man borde ta vara på; en byrå, grovt tillyxad och målad i en blågrön nyans, troligen äggoljetempera, ett klaffbord och tre helt okej pinnstolar. Elvy har sett på ”Ernst” i TV och tycker att man kan göra ett rum för sommarfester där. Det är ingen dum idé, sällskapslivet blomstrar, det har jag förstått. Golvet i uthuset är av cement och taket är helt så det är ”bara” att snygga till väggarna, som är knuttimrade. Elvy funderar på att ersätta de stora dubbeldörrarna på ena gaveln med d:o i glas. Denne ”Ernst” har tydligen lyckats sätta griller i huvudet på hela svenska folket.

En av Elvys vänner har byggt ett klassiskt utedass, men utan dass. Där finns istället en platsbyggd soffa och det kan användas som en plats för stillhet och meditation. Hans fru kallade det för ”bönedasset” men det föll inte i god jord hos byggaren.

Trots att vi gör saker hela tiden, så är det så vilsamt att vara här. Jag går på en helt annan växel, även om jag inte stressar särskilt mycket hemma i Ascona. Jag tycker ändå att jag flänger runt en hel del, trodde att det skulle bli lite lugnare när jag sålde lägenheten i London, men nu reser jag till Elvy i Sverige istället. Det är naturligtvis otroligt fantastiskt roligt att jag kan göra det, men nu börjar hytta på Geilo att kännas som ett stressmoment. Lyckligtvis så är Rickard där ganska mycket och han har gäster där också. Men ändå så känns det som lite av en plikt att vara där minst ett par månader på året.

Nu på förmiddagen reser Marlene, Melanie och Regula hem från Helsingfors. De verkar vara nöjda med vistelsen i Finland trots att det varit ett par dagar med riktigt busväder. Vädret i Norge har tydligen varit helt ok för Jennifer och Nigel, Rickard är rätt duktig på att tolka fjällväder. De har varit söderut, bl a i Setesdal och Rjukan och efter mellanlandning på Geilo skall de nu köra norrut.

Jag är lite förvånad över att inte Erik hört av sig om något expressjobb, men nu har han väl gått på semester så jag kan förmodligen och förhoppningsvis ta det lugnt ett par veckor till. Nu väntar vi bara på att Elias skall komma med sin lilla lastbil. När skräpet är borta skall vi sopa och dammsuga i uthuset. Elvy skall kontakta någon som håller på med byggnadsvård och höra hur man skall göra med väggarna i uthuset, kan man tvätta med något så att de blir lite ljusare? Att måla dem är förstås uteslutet. Mycket att tänka på...

Regn...

Vi plockade två liter fina kantareller igår kväll. De skall bli lunch idag, jag skall göra ugnsomelett med kantarellstuvning. Det var nog tur att vi plockade dem igår, nu ser det ut att bli dagsregn både idag och i morgon.

Maj kom för en stund sedan och hon och Elvy är nu sysselsatta med att klippa till gardinerna. Jag håller mig undan. Elvy köpte gardiner förra sommaren, men hon var inte nöjd med dem, det blev för färglöst. Nu skall det bli nytt i ”salen”, köket och övre hallen.

Jag hörde nyss på radion att trafiken norrut från Uppsala står stilla på grund av ett signalfel och att problemet kommer att kvarstå ”minst under förmiddagen” som man uttryckte det. Jag begriper inte hur man kan ha ett så dåligt underhållet järnvägsnät i Sverige. Förhållandena är naturligtvis inte jämförbara med Schweiz, men det är både på gott och ont. Där är naturen mer vildsint och trycket på banorna mycket större men det tillhör undantagen att tågen inte går som planerat. Här är nätet betydligt mer utsträckt och kanske mer svårövervakat, men de banor, ledningar och kontrollsystem som berör de mest tätbefolkade områdena borde man väl ha kontroll över och underhåll på???

I går kväll hade jag kontakt med Pierre på Skype. Han är kvar i England, hade varit på många av kongressmötena och... ja, han var inte entusiastisk. Det var alldeles för pompöst och han saknade armékänslan. Sången och musiken var av hög musikalisk klass, men det var alldeles för mycket av show, ytliga framträdanden och elitprestationer. Och för lite av ”give to Jesus glory” och möjlighet till eftertanke. Det som var positivt, var att man gett utrymme för så många av ”gräsrötterna” att medverka. Pierres mamma hade varit med på flera av mötena i Millennium Dome och hon hade inte heller varit så entusiastisk, men av förståeliga skäl inte så uttalat kritisk som Pierre. Och nu, när jag skriver det här så kommer jag på att hon fyller 87 i morgon, det är förstås därför Pierre är kvar i England. Jag måste komma ihåg att ringa och gratulera världens bästa Hilda. Sån tur att jag kom på det!

Och nu skall jag ta itu med att rensa kantarellerna. Det är kärt besvär, kantareller är fantastiskt gott.

Hälsingland tisdag kväll

Idag kan man skymta solen solen i Hälsingland, igår var det busväder och i morgon lär det bli ännu värre. Men man får sysselsätta sig inomhus. Igår kollade Elvy och jag bilderna från våra resor och kunde konstatera att vi hade fått besöka och se i stort sett samma saker. Elvy, som kan betydligt mer om svensk historia än vad jag kan, hade gärna rest till Narva. Hon fick trösta sig med besöket på ett stort slott i Lettland som bl a använts till magasin, men som nu har återuppstått i all sin forna glans. Vi hade ungefär samma upplevelse av de tre huvudstäderna, Tallinn var trevligt, Riga var mer spännande och även om det inte är så väldigt många mil mellan Riga och Vilnius, så var det två helt skilda världar.

Vi hade också samma upplevelse av maten, det var framför allt gott och vackert serverat, men det var också rejäl mat och även Elvy och Alice hade fått rödbetor i någon form nästan varje dag. Men framför allt, så var det här en otroligt ambitiös resa för den som ville lära sig mer om Baltikum.

Det uppenbaras ibland för mig att jag inte kan särskilt mycket om svensk historia. När jag var hos mormor, hände det att jag rotade i lådan där Alf-Bertils och Elvys skolböcker fanns och läste nog lite i ”Historia för realskolan” men jag saknar sammanhangen. Birger Jarl, Gustav Vasa och Karl XII, det är väl det jag känner till. Jag borde nog skaffa mig en modern historiebok och läsa på lite.

Det kanske behövs, för de andra som var med på resan tyckte att det kunde vara intressant med en resa i Sverige. Jag förklarade att sådana ”kunskapsresor” knappast finns och att avstånden i Sverige är så mycket större att man får koncentrera sig på ett begränsat område. Jag märkte att David var mycket entusiastisk för en ”gruppresa” i Sverige, har han tröttnat på att kuska runt på kanalerna? Just nu är han kvar i Finland, guidar Marlene, Melanie och Regula. De skall resa hem fredag morgon, medan David stannar en vecka till för att träffa andra experter och diskutera de sinande grundvattenreserverna.

Idag flyger Jennifer och Nigel till Norge. Rickard reste dit med bil förra veckan, han kommer sedan att stanna kvar där till slutet av september, kanske ändå längre om vädret är bra. J&N tar eftermiddagståget till Geilo och sen får de väl anpassa sig efter väder och vind, men känner jag Rickard rätt så blir det ”worst of Norway”.

I morgon kommer det att regna. Mycket. Men då skall det sys gardiner. Huset här är väl i stort sett färdiginrett nu, det är lantligt, med lite tillbakablickar på 40- och 50-talet och jag förstår att Elvy har i första hand velat återskapa känslan av sitt barndomshem, utan att göra någon kopia av det. Nu blir det alltså nya gardiner i morgon. Jag är inte till så stor hjälp i det arbetet. Maj kommer och medför symaskin och hon har förmodligen mer erfarenhet av gardinsömnad än vad Elvy har.

Jag stannar nog kvar i Sverige ett par veckor till. På hemvägen skall jag hälsa på Susanne i Uppsala. Det är tänkbart, men inte helt bestämt att de skall flytta till Atlanta. André, Susannes man forskar i något extremt abstrakt och nu kommer han inte längre inom det området i Sverige. Han kan få jobb på Georgia Tech och de har ordnat med ett jobberbjudande för Susanne på Emory. 

Jo, en sak till måste jag skriva om: MYGGOR! Vi har ett överskott av den varan här. Det finns olika sätt att skrämma bort dem men det som verkar vara mest effektivt för att man skall skydda sig själv, är att ta receptfria allergitabletter. Jag har tagit dem sedan jag kom hit och visserligen biter de, trots att man sprayar på myggmedel, men betten blir inte alls lika irriterade och irriterande. Majs hund är insmord med något som luktar tjära. Jag undrar hur en hund, med sitt känsliga luktsinne uppfattar detta? 

Vet ni vad vi skall göra nu? Trots myggorna, så skall vi kolla två svampställen. Förra veckan var det små, små gula prickar där, hoppas att de har blivit skördefärdiga idag. Eller i övermorgon. Kantareller är väldigt gott, smörstekta tillsammans med lite finhackad lök som får bada i lite grädde och sen placeras på en skiva rostat bröd. 

Helsingfors lördag

Lördag var det alltså fritt ett par timmar efter frukost. Vi gick den långa backen upp till Gediminastornet och såg på utsikten därifrån och shoppade på en utomhusmarknad. Jag köpte en kasse av grovt naturellt lin. Sen var det gemensam lunch (jättestora kroppkakor ”zeppelinare” som är nationalrätt i Litauen) och bussen avgick till flygplatsen klockan tre. När vi kom ut till flygplatsen så skulle vi resa tillbaka till Helsingfors i ett litet flygplan som tog max 42 passagerare, vi var 36 i bussen. Det såg i alla fall ut att vara nytt och fräscht och pålitligt. Det hade kommit dit på förmiddagen med en grupp från Helsingfors som skulle göra sin bussresa i andra riktningen. (Smart lösning).

Det har varit en mycket givande tur och det var precis som Elvy berättade, en otroligt välorganiserad resa, schemat var perfekt, vi hade dels en trevlig och aktiv reseledare men också mycket kunniga guider. Elvy och Alice hade fått göra en lite annan tur, de var inte i Narva men hade fått se mer i Lettland, bland annat ett stort slott som hade stått öde i många år men nu hade blivit restaurerat och möblerat.

Marlene, som har erfarenhet från resebranschen, var imponerad. Vi fick exakt det som stod i broschyren och det program som vi fick vid start, incheckning vid hotellen sköttes av reseledaren redan i bussen och hon samlade ihop nycklar eller nyckelkort och såg till att vi kom iväg så gott som på minuten. Nu är vi på hotellet i Helsingfors och vi har varit ute på stan och ätit en lättare middag, piroger och öl – Lapin kulta som betyder Lapplands guld. Tjugo i tolv, dags att sova nu.

Jag reser över till Arlanda i morgon eftermiddag, stannar i Sverige en vecka eller mer medan de andra kuskar runt i hyrbil måndag – torsdag innan de reser hem på fredag..

Vilnius fredag – skrivet lördag morgon

Igår var det först sightseeing med buss och sen rundvandring i den äldre delen av centrum. Vi besökte katedralen och kunde konstatera att kampanilen utanför lutade lite, vi gick förbi den fina lilla Annakyrkan (som Napoleon ville montera ner och ta med till Paris) upp till Ausros Vartai (som lär betyda Morgonrodnadens port) där det finns ett kapell med en undergörande Mariabild. När vi gick till fots från centrum och dit, så kändes det som Italien! Kyrkor, nunnor... Jag såg ingen i munkdräkt, däremot två frodiga prelater som rökte cigarr. Några i bussen som är katoliker gjorde turen upp till den undergörande bilden. Efter lunch (nötkött, rödbetsstuvning!!! och potatis) körde bussen till den plats som av franska geografer anses vara Europas geografiska mittpunkt. Den ligger ett par mil norr om Vilnius och är en klassisk turistfälla. Därefter körde bussen till Trakai, en liten stad väster om Vilnius med en vacker medeltida borg ute på en ö. En gång i tiden, för länge sedan var Trakai Litauens huvudstad. Där bor en minoritet ”karaites”, de är turkar som ursprungligen kommer från Krim, men är inte krimtartarer. De har ett eget språk och en religion som har sitt ursprung i judendomen, men som också har en del ortodoxa inslag. Den här minoriteten tog under århundradena vägen via Serbien till Östeuropa. Det finns en gata med en lång rad av deras hus och alla har tre fönster på gaveln som vetter ut mot gatan, ett för Gud, ett för familjen och ett för den store litauiske nationalhjälten Vytautas.

Vi fick en storslagen middag ute på borgen, fyra rätter och inför serveringen av varje rätt sjöng serveringspersonalen en folkvisa. Menyn? Först var det sallad med pickles, därefter svampsoppa. Huvudrätten hette kibinai, en karaitisk rätt. Det var pastejer med lammkött och lök. Desserten bestod av kaffe och en plommonkaka, indränkt med något starkt. Man gillar att krydda desserterna med något uppiggande i den här delen av världen, det har vi förstått. Efter middagen var det konsert med medeltida musik och sång. Det blev en mycket sen, fantastisk kväll! Och ytterligare en dag med fantastiskt väder!

Nu har vi ätit frukost och skall strax checka ut. Sen är det fritt fram till klockan ett, då är det lunch och sedan avfärd ut till flygplatsen.

Vilnius torsdag

Idag körde bussen från Riga söderut till Litauen och i den första staden efter gränsen kom det på en ung bildskön man som skulle vara vår litauiska guide. Vårt första stopp var på Korskullen. Där finns miljoner kors i alla storlekar och material. Det har varit en plats för motståndet mot ryssarna ända sedan 1800-talet men platsen formligen exploderade med kors då Litauen blev fritt. Under sovjettiden skickade man in bulldozers som mejade ner korsen vid ett par tillfällen, men trots militär bevakning kom korsen upp igen. Den ursprungliga kullen är nu bara en liten del av ”anläggningen” som faktiskt är en riktig turistmagnet. Lunch i en trevlig stad som hette Sialuiai, en kort promenad i Litauens andra stad Kaunas (som under en period var huvudstad i Litauen) och därefter till Vilnius. Vi bor på ett fräscht men lite opersonligt hotell i centrum. Vi har nu ätit gemensam middag på en mycket folklig restaurang i närheten och det var litauisk mat som serverades. Men jag tyckte nog att den var rätt lik all annan mat vi fått, kanske lite mer internationellt präglad än det vi fått i Estland och Lettland. Till lunchen serverades det något slags platta, kokta kåldolmar med vit sås, rårivna morötter och kokt potatis. Det var en riktigt god kombination. Kvällens middag bestod av kycklingfilé med två sorters sås, grönsaker och potatiskaka. Till det serverades moldaviskt rött vin. Maten i Baltikum är otroligt god, lagad med omsorg och vackert serverad. När några ville ha en drink i baren efter maten, så rekommenderades de ett rejält glas med lokalt brännvin som skulle drickas tillsammans (inte blandas) med äppelmust. Vi avstod. Och inga rödbetor idag heller. Inte för någon av oss. Efter middagen gick vi ut på stan, varmt och mycket folk, god stämning, gatumusikanter lite här och var.

Vår nya guide Mareks talar riktigt bra svenska. Han har delvis finansierat sina universitetsstudier med arbete i Sverige, allt från diskning till skogsplantering. Nu läser han affärsjuridik som avslutning på en ekonomutbildning. Han har som mål att få ett arbete inom EU. Han hoppas på en traineeplats där efter avslutade studier.  

Riga onsdag

Idag var det tidig frukost och 0900 körde bussen till Jurmala, badorten som ligger strax utanför Riga. Nej, vi badade inte, gick bara en liten tur på stranden och såg sen en del intressanta hus från bussen. Vi fortsatte på en ringväg utanför Riga och fick åka över en stor fördämning. Under Sovjettiden reglerades Daugava, floden som flyter genom Riga och när det blev folkliga protester mot att några historiska platser skulle läggas under vatten, så var det första gången som det förekom en organiserad protest mot Sovjetregimen. Vi kom till en minnesplats där det legat ett koncentrationsläger under kriget. När man gick genom portalen in på minnesplatsen stod det ”bakom denna port gråter jorden”. Det fanns inga hus kvar men platsen hade fått en uppsättning kolossalstatyer av betong, föreställande människor. De skulle symbolisera modet och motståndet hos dem som fördes till koncentrationslägret. Det var mäktigt.

Vi åt lunch på en märklig restaurang i utkanten av Riga, det var ett enormt timmerhus med en tillbyggd väderkvarn. Där fick man hämta mat vid olika stationer, på ett ställe fanns det ett antal varianter av potatis, på ett annat fågel o s v. Jag valde färskpotatis, paté med grön sås och en skål sallad. Inga rödbetor för mig, men det fanns att tillgå för dem som blivit tillvanda. När vi kom tillbaka till Riga så blev det guidad rundtur till fots i centrum. Den började vid de enorma saluhallarna och slutade vid ”tris brali” tre bröder som är Rigas äldsta hus. Vår guide hade ett annat par skor idag, lika höga klackar och platåsula, men det var bara några smala turkos remmar som höll härligheten på plats. Hon gick helt obehindrat inne i gamla stan på de ojämna, stenlagda gatorna modell ä. Helt otroligt, jag vinglade med mina platta skor. Efter guidningen var det fri tid tills vi skulle äta gemensam middag halv åtta. Först fick vi potatispannkakor med syrlig grädde och tranbär, sen blev det en riktigt fräsch grönsakssoppa och till dessert fantastiskt goda jordgubbar med vispad grädde på en bädd av något slags smuldeg indränkt med något starkt. En ovanlig meny men alla verkade uppskatta den. Kvällen avslutades med kaffe och Rigabalsam. Man kan hälla den i kaffet, fylla på med socker och toppa med vispgrädde. Latvian coffee sade någon. Jag vågade inte prova, men hjälper Rigabalsam mot allt, så kunde jag ju hälla i mig den här svarta soppan i originalskick. Notera; jag har inte ätit rödbetor i dag. Riga är en intressant stad, inte lika medeltida och vacker som Tallinn, men mer spännande på något svårdefinierbart sätt och jag förstår att det finns många fler intressanta saker att se här.

Idag har det varit solsken hela dagen och +22 på eftermiddagen. Alldeles lagom.

Riga tisdag.

Tidig frukost, är man ute för att se och lära blir det inga sovmorgnar! Vi passerade från Estland in i Lettland via en delad stad. Innan EU-inträdet fick de som hade arbete i den andra delen av staden gå via passkontroll varje dag och gränsmarkeringarna kunde gå vid husknuten, i något fall hade man bostaden i Lettland och utedasset i Estland. Här bytte vi guide, nu kom det på en mycket parant lettisk dam, hon skall följa med oss till Riga, talar engelska med irländsk accent. I likhet med hur det var under resan i Estland, så fick vi sen mycket information om Lettland när vi var på väg. Och klarar hon att gå i de skorna, med platåsula och s-k-y-h-ö-g-a klackar varje dag så är hon värd en eloge.

Bussen körde mot Riga men gjorde en avstickare till Turaidaborgen, en medeltida restaurerad borgruin men där fanns också en skulpturpark med motiv från lettiska folksagor. Konstnären var mycket inspirerad av statyerna i Frognerparken, det var tydligt. Trakten kallas för ”Lettlands Schweiz” fick vi höra. Lite förvånande, men det var rätt branta sluttningar till floden nedanför och området var naturskönt. Vi fick förmiddagsfika på parkeringsplatsen, det finns en riktigt bra kaffeautomat i bussen och tilltugget var piroger med salt fyllning. Jag hade väntat mig något sött, men det var helt okej.

På ”Blod och Eld” fanns det någon som kallade sig Turaidas Roze. Der ursprungliga Turaidas Rozes grav fanns intill borgen och vi fick höra den sanna historien om henne, en flicka som hellre gick i döden än lät sig skändas av en polsk ädling.

Sen var det raka spåret till Riga. Vi bor på ett helt ok hotell mitt i centrum. Efter sen lunch (kycklingfilé med tre olika små grönsaksrätter till och en skål alldeles nygjorda pf) så var det stadsrundtur med buss och sen ”frigång” på kvällen. Det var otroligt mycket folk som vimlade runt i den ljusa ljumma kvällen. Vi hittade en restaurang med medeltida prägel och intressant östeuropeisk mat. Idag har vi fått rödbetor två gånger, dels i en av de små grönsaksrätterna till lunch och nu i kväll var det panerade och stekta rödbetsskivor till det marinerade köttet. Rödbetor måste vara en basvara i det östeuropeiska köket. Och så har vi provat Rigabalsam. Smakar gräsligt men enligt utsago skall denna svarta örtlikör hjälpa mot allt utom olycklig kärlek och alkoholism.

Vädret? På förmiddagen var det grått och när vi gjorde stadsrundturen kom det en åskskur, men sen klarnade det upp och kvällen var som sagt mycket behaglig.

Otepää tisdag

Tidig frukost idag och sen avgick bussen redan kvart i nio, vi skulle till den historiska staden Narva, en tre timmar lång bussresa, men guiden var mycket kunnig och förutom info om sådant som vi passerade, så fick vi allmän information om Estland. Narva var intressant, vi stod vid vi en gammal ”svensk” borg och såg över floden till en stor borg på ryska sidan. Lite spännande faktiskt. Efter lunch (Köttfärsbiffar med kokt potatis, rödbetsstuvning och lokalt öl – godare än det låter) körde bussen söderut, vi passerade våtmarker med många storkar. Nästa stopp var Tartu, en mycket ”svensk” stad inne i Estland . Universitetet grundades av Gustav II Adolf och han står staty där. Nu har vi stannat för natten i Otepää, en plats med spahotell och där man har skidtävlingar på vintern.

Vi kom hit ganska sent, men i matsalen var det uppdukat med ”kvällsmat” till oss, fylld pannkaka, piroger och te. Man kan inte ta miste på att vi befinner oss i en helt annan matkultur än den västeuropeiska.

Vår guide talar förutom perfekt engelska också estniska och reseledaren kunde göra sig förstådd på ryska när vi var i Narva. De kommer båda från Finland. Resebolaget får sina kunder via annonsering i USA och Canada, man vänder sig i första hand till dem som via förfäder har någon anknytning till de baltiska länderna. Det är bara vi och tre andra som inte har det. Hittills har allt fungerat mycket bra, man passar tiderna och allt annat flyter på perfekt. Förvånande nog, så har inte någon av amerikanerna klagat på maten, vi läste på hemsidan att allt skall vara så autentiskt som möjligt och att man ibland kan vänta sig enklare logi och att maten följer lokala traditioner.

Vädret idag: solsken och lite varmare än igår.