Mera väder!!!

Det blev en tidig morgon, kvart i åtta gick tåget från Locarno. I kväll skall jag hämta dem i Bellinzona tio över nio, det är enklast så, annars blir det flera byten. Vädret i Milano verkar bli ok, reorna är i full  gång och både Regula och Elvy hade lågklackade skor så det blir  nog  en bra dag.

Snön har ställt till det i Valais, igår satt 13000 turister fast i Zermatt, lavinfaran är extremt hög och uppe i bergen kastar orkanvindar omkring snön. Man gjorde försök igår med att evakuera en del av turisterna med helikopter under ett par timmar på eftermiddagen,  men fick ge upp på grund av både snö och vind.

I samband med detta så kom det motstridiga uppgifter. Fick ”the rich and famous” förtur till helikoptertransporten, medan några sjuka personer fick stanna i Zermatt? Sociala medier, vår tids pestsmitta, berättade om att det varit slagsmål om platserna och att några namngivna personer hade erbjudit piloterna stora summor för att få komma med, medan några svårt sjuka personer, i behov av omedelbar sjukhusvård inte hade fått plats. Hur stoppar man sådan ryktesspridning?

Nu hoppas man kunna komma igång med tågtrafiken under dagen, men att evakuera en stor del av de insnöade 13000 kommer att ta tid. Det finns förstås också andra, men mindre och inte så kända skidorter som är helt isolerade. 

Här har det ”bara” regnat och haglat och åskat. Uppe i Leventina, den nordligaste delen av Ticino, dalen som går upp mot Gotthard är det också snökaos, men det verkar som om både tågen och trafiken på huvudvägen kan ta sig fram. På de mindre vägarna är det stopp. Det har kommit olika förklaringar till varför det blivit ett så våldsamt väder, men det verkar som om en sydostlig kraftig föhnvind (varm och fuktig vind alltså) som dragit upp mot kalla områden har utlöst de våldsamma snömängderna. Lavinfaran är stor, faktiskt i hela sydöstra halvan av Schweiz.

I nordöstra USA är det rekordkallt, mycket mildare än normalt i Alaska, Australien har värmerekord. I söndags snöade det i Sahara. Vad händer med vädret och vad kan vara naturliga variationer och vad är ett resultat av den globala uppvärmningen? 

Annars så är det inget särskilt att rapportera härifrån. Det ser ut att bli fint väder och jag tar nog en promenad bort till  Rickard. Lotta och Dwight är kvar här, de planerar att resa hem i morgon. De skall hem och röja på tomten. Burglind ställde till  det och en granne hade t o m hittat en brevlåda, tillhörande ett hus ca en kilometer bort i sin häck. 

  

Söndag kväll och just nu regnar det inte.

Torsdag kom Lotta och Robbie hit, de hade tillbringat jul- och nyårshelgen i London, när de sedan kom hem till Mörigen så kom stormen Burglind och ställde till det. Deras hus klarade sig, men i trädgården har det blåst in en massa bråte. Taken blåste av på ett par hus i närheten, träd rycktes upp med rötterna och parkerade bilar välte. De visste inte om det skulle gå att köra hit, så de tog tåget istället och det fungerade ok. De hoppades på lite bättre väder här, men tyvärr, det har regnat hela helgen. Men ingen storm och 7–8 plusgrader. Det får väl duga.

På trettondagen, eller som man säjer här, tre kungars dag, så ansvarade vi för sångandakten och Dwight fick tillfälle att ”tala” – predika får man inte göra. Vi har frågat om skillnaden och om man inleder med att läsa från Bibeln så predikar man, Gör man inte det, så är det ok även om man sedan under ”talet” kommer med bibelreferenser! Det var fullsatt i kyrkan och det blev en rejäl kollekt som enligt stiftets planering skall gå till borrning av brunnar i Östafrika. Då passade David på att tala lite om sitt arbete för FN och hur viktigt det är med rent vatten. Det är ju samma sak här som i Sverige, ingen lider brist på rent vatten och vi kan inte föreställa oss hur situationen är i de flesta u-länder.

Idag har vi tagit det lugnt tillsammans med Lotta, Dwight och Rickard. Vi har kollat på slalom i Adelboden och hejade förstås på André Myhrer som kommer från Hälsingland. Vi har spelat en för oss helt ny version av TP, skvallrat en hel del och sjungit lite. Dessutom har Rickard visat upp sina nyvunna färdigheter på dragspelet och då måste Dwight pröva också. Huset fylldes förstås av välljud. Nåja...

Vi spekulerade lite om vad som kommer att möta det nya kommendörsparet i Sverige. De har ingen lätt uppgift, hur skall man lyckas vända den negativa trenden?

Rickard är en god organisatör. Jag har funderat hit och dit hur vi skulle lösa detta med försäljningen av hytta och hur vi skall ta vara på det som är personliga tillhörigheter. Men jag kommer inte att behöva ligga sömnlös för den saken. Nu blir det så att Rickard åker till Geilo på fredag och träffar takstmannen nästa vecka. Samtidigt tar han hand om sina egna tillhörigheter, Solveig och Hans Rasmussen har plats för dem tills vidare. Om allt går i lås med köparna, så tar vi det formella vecka 9, när de har sitt vinterlov. Samtidigt tar jag också hand om mina saker, för jag behöver naturligtvis vara med när alla handlingar skall skrivas under. En del saker kan jag säkert få med på flyget, sådant som väger lite mer tar Rasmussens hand om tills vidare. Rickard har redan nu kollat upp fritidslägenheter och har anmält intresse för två av dem. Han kan inte lägga bud ännu, i Norge är ett bud bindande. För några dagar sedan var det en mängd lägenheter till salu på finn.no, nu har det dykt upp betydligt fler hytter. En del lägenheter kostar lika mycket som en hytte, men då har man också tillgång till gemensamma utrymmen; t ex bastu, spa, biljardrum, garage och dessutom finns det kanske restaurang. Rickard nöjer sig med något enklare.

Elvys och Regulas utflykt till Milano kommer att bli på onsdag, då skall det bli fint väder. Elvy reser hem i början av veckan därpå och då räknar jag med att mitt nya uppdrag också kommer. Sen är det slut med mitt långa jullov. På sätt och vis är det ändå skönt när saker och ting återgår till det invanda.

Här sitter vi lugnt, men lite blött.

Stormen Burglind härjar norr om alperna, man har mätt upp 195 km/h uppe på Pilatus, en topp inte långt från Luzern. 195 km/t, det är megaorkan, man räknar vindstyrkor på redan 118 km/t som orkan. Men även låglandet drabbas, järnvägsförbindelser är inställda, många platser är utan elektricitet, vägar är stängda av nerfallna träd o s v. Det verkar som om alla kommunala julgranar på torgen har fallit offer för stormen. Tur att de ändå fick stå kvar över nyår.

I Ticino känner vi alltså inte av eländet, Men det gör de i Oberstdorf där Tour de Ski håller till.  Där misstänker man också att det kan komma att hända något, där söker bombhundar igenom byggnader, skidanläggningen och längs spåren. Nyss sade man på radion att stormen förvärrats i Bayern, Vorarlberg och Tyrolen.

Men härinne är det lugnt, även om regnet piskar mot fönsterrutorna. Prognoserna säjer att det skall regna hela veckan, först i tisdag nästa vecka kommer det att bli uppehållsväder, kanske  t o m ett litet högtryck.

Vi har sorterat papper och sett på fotografier, gått igenom en stor bunt med bankpapper som morbror Alf-Bertil lämnade efter sig. Han dog 1998, bouppteckning och arvsskifte är sedan länge gjort, då kanske man kan slänga en del av dem? Några papper är på tyska, andra på franska och en hel del på italienska... Men vi tar det säkra före det osäkra och behåller dem.

Jag såg att döstäda fanns med på den svenska nyordslistan. Nyord, det ordet hörde jag redan när jag kom till Sverige på 90-talet. En kurskamrat skulle hem över helgen och hjälpa sina föräldrar att döstäda. Då fick jag förklaringen, att de skulle slänga sådant som ingen arvtagare kunde ha intresse av. Jag tyckte att det var ett praktiskt, om än något dramatiskt uttryck.

Nu börjar lamporna här inne att blinka. Skall vi också få strömavbrott? Lika bra att jag trycker på publicera.

För ordningens skull - några klarlägganden!

Håkan har lämnat synpunkter på ett par saker i mitt förra inlägg. Kyrkans egen kör tjänstgjorde vid gudstjänsten igår och den präststuderande skall vara stationerad i Bolzano. Kan förstås bero på  att jag är uppväxt med terminologin i The Salvation Army, som väl inte skiljer sig särskilt mycket från den svenska?

Och så var det detta med hytte. Fritidshus i Norge benämns hytte. Norrmannen älskar sin hytte, vare sig den finns på fjället, vid havet eller i någon pastoral idyll. Min hytte är inte något fritidshus vilket som helst. I en hytte, vare sig den är gammal eller ny, finns det en tradition inbyggd. Böjningsformerna för hytte, de kan som så mycket annat i det norska  språket, variera lite.

HMR det är alltså den brittiska skattemyndigheten. I dagligt tal  tappar man bort det C som också bör  finnas med.  HMRC = Her Majestys Revenue & Customs.

Det var dagens förtydliganden.

Idag har Elvy och jag börjat gå igenom de kartonger som jag har här med papper och andra tillhörigheter från morfar och mormor och Alf-Bertil. Det har varit intressant och känslomässigt ganska jobbigt, särskilt för Elvy. Men det måste göras och vi har hittat en hel del intressant. Vi fortsätter i morgon.

Vi har trist väder här, grått och regn av och till. Prognoserna talar nu om storm och regn norr om alperna, här får vi tydligen ”nöja” oss med enbart regn de närmaste dagarna. 

GOTT NYTT ÅR!

Vi började nyårsfirandet med knytkalas och sedan spelade vi en variant av det som i Sverige kallas för julklappsspelet, med små presenter, pris max 10 CHF. Jag hade lämnat en 5-pack med förvaringspåsar för resan och kom hem med en häftig pannlampa med LED-belysning.

Molnen skingrades vid elvatiden och det var som vanligt ett överflöd av fyrverkerier kring tolvslaget. Brittany och Steve, gästerna från USA var imponerade men mest var de glada över att de inte var hemma. Där de bor var det -28C och kallare skulle det bli. Plus snö.

Idag har vi varit på gudstjänsten i Lugano. Det var kyrkans egen kör som tjänstgjorde, men vi tyckte att vi kunde visa intresse nu när det var nyårsdagen och prästen hade rest dit ända från Bolzano. Han hade en glad nyhet, en präststuderande skall vara stationerad hos honom i Bolzano hela det kommande året, medan han slutför sina studier på distans. Då skall han få ta lite extra ansvar för församlingen i Lugano. Biskopen, som inte var så förtjust i lekmannamedverkan och sångandakter, har väl insett att man måste ta vara på möjligheterna som finns, nu när en hel del nya söker sig till kyrkan.

Efter gudstjänsten följde Rickard med oss hem, vi åt middag på rester. Nu är det föredömligt tomt i kylskåpet. Sedan har vi diskuterat hytta och nu sitter Rickard och får en första introduktion i dragspelandets mysterier av Elvy. Lite motvilligt först, men jag tror att han tycker det är kul. Det lilla dragspelet som Elvy överlät till mig, det är relativt lätt att spela på.

Nu börjar det alltså hända saker. Jag har lånat ut hytta på Geilo över helgperioden till Rickards bekanta, en läkarfamilj från Bergen. De trivs bra i hytta och vill köpa den. Det har varit en jobbig process för mig att komma fram till att jag skall sälja den. Pappa skaffade hytta för att han skulle tillbringa vinter och sommar där, skidåkning och fjällvandring. Men han dog innan han blev pensionär, det är drygt tjugo år sedan. När jag hade tömt huset i Manchester, så var hytta ett minne av pappa som jag hade kvar. Periodvis har jag varit där rätt mycket och när Rickard erbjöd sig att dela hytta med mig, så kändes det bra, han tog hand om det praktiska och vi har haft mycket roligt tillsammans. Men det har blivit allt färre tillfällen för mig att vara där sedan Elvy flyttade till Sverige från Toronto och nu finns det också önskemål om att jag skall vara på förlaget ett par månader om året, gärna lite mer. Rickard och jag har de sista åren talat om hur vi skall göra och nu, när det finns någon som vill köpa hytta, så är det dags att göra slag i saken. Nu låter det som om det skulle vara svårt att sälja den, men så är det inte. Det flödar över av fritidslägenheter som är till salu, fritidshus är faktiskt i minoritet på marknaden just nu.

Men då betyder det att jag måste köra dit upp för att ta hand om mina tillhörigheter, kanske mitt i vintern. Jag säljer naturligtvis hytta möblerad, men det finns ju en hel del personliga tillhörigheter där också. Ett antikt bondeskåp som pappa köpte på auktion, det vill jag inte lämna ifrån mig. Rickard har för avsikt att skaffa sig en fritidslägenhet centralt i Geilo, han har många vänner där.

När man ser på de hytter som finns på finn.no just nu, är det svårt att bilda sig en uppfattning om vad som är ett rimligt pris för min hytte. Rickard har gjort klart för dem att det inte är aktuellt med något vänskapspris, men vi tycker också att det kan gå bra att sälja utan att anlita någon mäklare. Då blir det bara arvode till takstmann (värderaren) och den jurist som ser til att alla formaliteter blir korrekt genomförda. Vi har letat efter info om skatt vid försäljning och märkligt nog så skall man inte betala skatt på vinsten om man ägt ett fritidshus i fem år. Jag vågar inte lita på det, för annars har man en skattesats på 25% av vinsten vid försäljning av fastighet. Kan man ha helt andra regler när det gäller fritidshus? Och hur ställer sig schweizisk skattelagstiftning till detta? I vissa avseenden är Schweiz INTE ett lågskatteland!

Jag minns hur krångligt det var när jag sålde lägenheten i London 2013, inte ens HMR kunde ge information om de brittiska skattesatserna utan jag fick rådet att sälja först och sedan när jag deklarerat försäljningen, så kunde de lämna information. Vilket jag inte nöjde mig med, jag hade en hel del intressanta samtal med tjänstemän i HMR. 

Elvy har haft kontakt med Benny, han körde från Sundsvall först nu på förmiddagen. Han hade varit lite orolig för hur han skulle klara snöröjningen, men när han kom hem så hade vår underbare granne Sivert plogat från landsvägen upp till grinden. Sedan fick Benny pulsa i snö upp till knäna och skotta för hand för att komma in i garaget där snöslungan står, men sedan var det förstås enkelt för honom att röja bort snön. Här har vi inga sådana bekymmer. Just nu är det +7 och lite lätta regnstänk.

Bara några rader...

Håkan har synpunkter på att jag nämner två damers ålder här. Damerna bryr sig inte. En heldag på rea i Milano, med tågresa dit i arla morgonstund och hemkomst vid halv elvatiden på kvällen, det är en prestation, t o m en idrottsprestation. Jag är ett tillförlitligt vittne, jag har varit med ett par gånger.

Ålder, vad är det mer än ett par siffror? Jag fyllde 45 för ett par månader sedan, några av mina allra bästa vänner är i sjuttioårsåldern och jag tror inte att någon av oss reflekterar över åldersskillnaden – om nu inte någon känner sig manad att förklara något som hände innan jag ens var påtänkt. Å andra sidan intar jag ibland rollen som ”kloka gumman” i samtal med någon av mina yngsta vänner när något behöver förklaras eller belysas.

Vad är det för skillnad mellan 2017 och 2018? Ingen, enligt min mening. Ja, sjuan blir en åtta förstås. Nyårslöfte? Nej.

Mormor hade ett stående nyårslöfte, att inte avge något sådant.

Det har varit full rulle i affären fredag-lördag. Jag är ganska mör/tung/öm i fötterna. Idag har det regnat, men nu har vi tre dagar med sol framför oss. Jag hoppas att det blir stjärnklart i morgon kväll, det bränns av fyrverkerier överallt och vi sitter högt uppe i Orselina på första parkett och beskådar härligheten alldeles gratis.

Tre dagar kvar av 2017.

Vi, d v s Elvy och jag, känner oss rätt tacksamma över att vi inte befinner oss i Hälsingland just nu. Det verkar vara kaos, först massor av snö, sedan smältvatten på vägarna och minusgrader med blixthalka i kväll. Maj hade lyckats ta sig hem från Hudiksvall igår, men det tog dubbelt så lång tid som normalt. Benny skall stanna i Sundsvall tills de kör ut honom. Det är visserligen nollgradigt här, men ingen snö och även om det blir en och annan minusgrad i natt, så blir det inte halt.

Jag jobbade i onsdags och nu har jag lovat att komma i morgon och på lördag, Ianella vill ha lite ledigt. Nyårsafton firar vi med knytkalas uppe i Orselina. Där har man den allra bästa utsikten över alla fyrverkerier som skjuts upp, både på den här sidan och på andra sidan sjön.

Idag tog vi en lång långpromenad, nödvändigt efter julhelgens kulinariska utsvävningar. Regula och Annemarie kommer hem på onsdag och Elvy tänker stanna här så länge att hon och Regula kan ta en dagstur med tåg ner till  Milano och ägna sig åt shopping. Deras reor börjar 5 januari och håller på minst en månad. Jag avstår gärna från en sådan utflykt, har inte samma energi och uthållighet som Regula (69) och Elvy (73). Dessutom har jag allt jag behöver. Och en hel del till.

Mycket mat den här julen.

Några rader hinner jag väl med att skriva, vi har haft ett fullspäckat program de senaste dagarna.

Lördag kväll var det fullt hus här med gäster som åt svenskt minismörgåsbord och mycket Jansson. Julaftonen var vi först i Bellinzona hos Julia, Leo och Stephan och fick äta ”fastebrödet”. Deras farmor som bodde uppe i Graubünden bakade sådant, i det hemmet fastade man på julaftonen. Sen kom en grupp barn från deras kyrka och sjöng julsånger för oss. Jättesöta ungar som sjöng mycket bättre än man skulle kunna tro med tanke på deras ålder, 4 – 8 år.

Kvällen tillbringade Elvy, Marlene, Luca, Rickard och jag hemma hos David och Pierre. Pierre hade utlovat en kulinarisk överraskning. Han hade gjort en helt vegetarisk julmåltid. Fråga mig inte om hela menyn, det jag minns just nu, det var sprouts uppträdda på pinne som grillades och en gryta med kålrot - som ju ibland kallas rutabaga och ibland swede på engelska. Och så var det nässelbröd, bakat i gjutjärnsgryta. Kvällen avslutades med att vi som vanligt såg på midnattsmässan från Peterskyrkan och spanade efter Marlenes mamma och den här julaftonen även efter Lucas föräldrar. De satt på vip-plats och återkom i bild flera gånger.

Juldagens eftermiddag var det stor amerikansk julmiddag hemma hos Jen och Nigel och deras främmande från USA, vi var fjorton till bordet. En stund senare var det tårta och kaffe och lite senare på kvällen ett rent barbariskt bord med hur mycket julgodis som helst. Jag har knappast hämtat mig ännu.

Jen och Nigel har kontakt med mamman och barnen som bodde i mitt hus en tid i somras. De har fått lite olika besked om vad som hänt hennes man och hans bror som stridit med IS, det senaste är att mannen är död, men inget besked om brodern, även om han troligtvis också är död. Så länge de inte har fått detta bekräftat, så känner hon sig inte helt säker. Brodern hade ju talat om att han hade fått i uppdrag att döda den otrogna hyndan och hennes barn.

Idag har vi varit hos Rickard och vad har vi gjort där - jo ätit. Han hade utlovat en mager fiskmiddag, det blev fiskgryta med skaldjur och grönsaker och alldeles nybakat bröd. Rickard är en man med  många talanger, förutom att han är brännskadespecialist så är han snickare, murare, målare och rätt duktig bilmekaniker. Och kock.

Dwight och Lotta firar jul hos Lisa och Robbie i London där de nu slagit sig ner efter en snabb kovändning; försäljning av huset som de köpte och knappt hann flytta in i. De kom på för sent att de skulle känna sig isolerade(?) ute på landet, några mil från London. De bodde hemma hos Peter i Kensington ett tag medan de letade ny bostad i London. Nu har de flyttat in i en tillbyggd och nybyggd penthousevåning i utkanten av Hampstead. De skall ha en fantastisk utsikt över London därifrån.

Elvy har haft kontakt med några av sina vänner, i Hälsingland är det ishalka och snöstorm. Maj är hos sin syster i Hudiksvall och hade tänkt köra hemåt nu på kvällen, de planerna har hon fått skrinlägga och Benny som är hos sin son i Sundsvall, han ringde och var bekymrad för att han inte vågade köra hemåt, han hade ju lovat Elvy att sköta snöröjningen. ” Blir det alltför eländigt, så har ju Sven-Erik en snöplog” sade Elvy. Då påminde Benny henne om att Sven-Erik och Marita faktiskt var på Gran Canaria. Jag tror inte att han behöver vara bekymrad, det är uppfartsvägen som kan vålla lite problem, men han får väl pulsa i snön och ta fram snöslungan ur garaget. Jag tror att det är betydligt värre i Norge, där är flera fjällövergångar stängda och över andra är det kolonnekjöring.

Jag förstår att Elvy tycker det har varit intressant med julfirande här, men igår beklagade hon sig över att hon inte kunde se Fanny och Alexander, som gick på svensk tv. Hon har förstås hört talas om filmen, men aldrig haft tillfälle att se den. Det var hela historien, fem timmar. Jag såg den någon gång när jag bodde i Sverige, men SÅ lång var den inte då. Den kanske finns på dvd? En helkväll med Bergman i Uppsalamiljö, popcorn och cola...

Jag skall jobba i butiken i morgon, men sedan vet jag inte hur det blir resten av veckan. Julhandeln är en sak, då handlar man till familjen, till nyår köper man små presenter till kolleger, grannar o s v. Det brukar vara rätt bra tryck i butiken då också. Sophia har ett stort urval av små presenter som kommer fram i butiken morgon. Vi får se hur det blir.

Dat har regnat av och till de senaste dagarna, i morgon skall det komma riktigt mycket regn. Sen ser det ut att bli rätt skapligt, för årstiden skapligt väder med eftermiddagstemperatur på 6-8 plusgrader och mest uppehåll.

Julstök.

Pepparkaksdoften är intensiv, Elvy passar de sista plåtarna medan jag skriver här. Vi har ett hundratal hälsingebockar i tre storlekar. Ja, det är förenklade, stiliserade hälsingebockar men det är ändå ett väldigt  pyssel. Det är nog mest för vår egen skull som vi håller på och kämpar med att göra dem.  

Det är full rulle i butiken, jag hjälper till med lite av varje, Regula sköter avdelningen för kläder och hon är helt makalöst bra på att välja ut passande outfits till kunderna och dom köper... Där ser man vad personlig service betyder. Jag kan inte fatta att man kan köpa kläder på internet utan att ha provat!

I måndags var det lite trögt med inslagning för Elvy, men tisdag lossade det rejält. Hon gör sådana fina paket, kunderna får betala vad de anser att det är värt och nu finns det faktiskt en riktigt rejäl slant till julfesten för de handikappade barnen. Det är nog smart att lämna priset öppet, folk vill ju inte framstå som snåla i juletid. Det har kommit många 10-francssedlar i hennes burk.

Vi får ta kvällarna till hjälp, igår städade vi och gjorde julfint och i morgon måste vi förbereda för lördagens ”svenska” fest. Jansson är huvudnumret, denna enkla rätt med potatis, lök, ansjovis och grädde. Alla gillar den. Dessutom blir det riktiga köttbullar, rödbetssallad, frankfurter-bläckfiskar, ost och bröd. Till det serveras öl. För den som inte vet vad Jansson är, så heter den egentligen Janssons frestelse och det finns lite olika historier om dess ursprung, men receptet skall  vara minst hundra år gammalt. Frankfurterbläckfiskarna får ersätta svensk prinskorv, man delar en frankfurter i tre delar och snittar ett kryss i ena ändan på korvbitarna. När man sedan steker dem så sprätter bitarna isär och har man livlig fantasi så kan man kanske tycka att de ser ut som små bläckfiskar.

Vi jobbar till klockan fyra på lördag, gästerna  kommer klockan sju, men vi  skall  nog hinna med att få iordning vårt svenska  miniatyr-julbord. Och nu återgår jag till köket.

I morgon börjar juljobbet!

Idag har vi varit i Lugano och det blev en riktigt trevlig och stämningsfull sångandakt. Det var fullsatt  (knôkfullt) i den lilla kyrksalen, några nya enligt Dianas pappa, som håller reda på sådant. Vi hade nästan samma program som förra året med sånger på italienska, tyska, franska, svenska, norska, surmiran, gaeliska och shona. När det var sånger på språk som våra åhörare inte förstod, så gav Marlene en kort sammanfattning av innehållet och sen kunde vi, som t ex i Pröysens julekveldsvise hoppa över ett par verser. Det var Rickard som sjöng den till Pierres gitarrackompanjemang. Vi fick bjuda på tre extranummer, det blev När juldagsmorgon glimmar, en sång om julstjärnan på gaeliska och Glory in the highest. För att sedan kunna sätta punkt, så avslutade vi med att alla i kyrkan sjöng Stilla natt tillsammans, men på var sitt språk. Det var mäktigt men lite lurigt att spela till, det blir lite varierande frasering.

Nu blir det ingen gudstjänst där förrän på nyårsdagen. Församlingens präst bor i Bolzano och där skall de ha gudstjänst på juldagen. Det lär vara 350 km Lugano-Bolzano och lägg därtill all jultrafik Det är nog klokast att han håller sig hemma.

Vi har diskuterat hur vi skall göra med pepparkaksbaket, vi har två paket färdig deg. Det blir nog mest bockar av degen, men tröttnar vi på att kavla så kanske det blir ett litet pepparkakshus också.

Nu laddar vi för morgondagen. Jag skall infinna mig i butiken klockan tio, Elvy kommer vid ettiden. Som vanligt så går jag i mina platta bekväma skor, resten av ”personalen” går i pumps med skyhöga klackar hela dagen – och överlever. Det skulle jag aldrig göra. Finns det något som betyder mycket för mitt välbefinnande, så är det att ha bekväma skor.

En bekväm säng är inte så dumt det heller. Det är sängdags nu.