Lärarbrist!

Nu känns det som om ”alla” behövs i skolan. Jag har blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie vecka 40. Det kan jag inte, men det är trevligt att inte vara bortglömd.

Anne Nordin vikarierar som lärare på mellanstadiet under hela höstterminen och troligen en bit in på vårterminen. Hon flyttade hit från Örebro för ett par år sedan, när hon blev pensionär och hon har tidigare hoppat in som sjukvikarie vid några tillfällen, när det varit panik. Hon tycker att det är så roligt att komma tillbaka till skolan.

Nu har även Maj blivit tillfrågad om hon kan ställa upp någon gång, men hon har sagt definitivt nej. Jag förstår henne, hon är ju 70+.

Göran, som varit gymnasielärare i Stockholm innan de flyttade tillbaka till hembygden, han undervisar i NO på gymnasiet den här terminen – minst, och hans fru Inger som varit ämneslärare i språk har redan fått hoppa in som vikarie.

Maritha, som börjat på det som skall  bli hennes sista läsår i skolan, hon har redan nu blivit tillfrågad om hon inte kan tänka sig att jobba ett eller två år till. Det vill inte Maritha. Inspirerad av Marita (utan t alltså) så vill hon sätta igång med ekologisk odling.

Nu är det glesbygd här, men det ger väl ändå en bild av hur stor lärarbristen är.

Jag har sett till att kunna jobba med uppdraget så mycket som möjligt och har tackat ja till att få frukost, elvakaffe, middag och eftermiddagskaffe serverade. Sen har jag varit jättesnäll och erbjudit mig att ordna till lite kvällsmat.

Nu är det fredag eftermiddag och jag anser att jag har gjort mitt för den här veckan och tänker ägna mig åt lite fysisk aktivitet över helgen. Det blir väldigt mycket stillasittande!

Vi skall träffas på förlaget 25-26 september. Sedan reser jag till Geilo. Säljarna av hytta vill avsluta affären den 1 oktober och det blir i Bergen. Jag har kollat upp hur det går att ta tåget från Uppsala till Geilo och det går faktiskt. Om jag reser från Uppsala 0800 så är jag framme på Geilo 1917. Bara 11 timmar och 17 minuter... Jag får fundera på om jag skall offra mig för miljön.  Hade jag rest ända till Bergen hade det blivit ytterligare tre timmars restid!

Och på tal om Norge så är inte faran helt över för Veslemannen. Det kan rasa mer, men når troligen inte husen i dalen.

Slut för idag..

Nyhetstorka? Nej, definitivt inte.

Även dåligt väder kan vara positivt, då får jag gjort en hel del. Och kan ta det lugnt OM det blir en solskensdag. Men det är det inte idag. Regn, regn och åter regn.

Det har hänt en hel del de sista dagarna. Branden borta i Edsbyn där en kvinna räddade sina sex barn ur det brinnande huset men själv fick livshotande brännskador. Engagemanget för familjen är stort, man talar om ”Edsbyandan” där alla hjälper till.

Sen var det fjällpartiet Veslemannen i Romsdalen, som äntligen rasade natten mellan torsdag och fredag. Fem års väntan var över. Jag pratade med Pierre och han tyckte att det skulle bli tomt efter Veslemannen. NRK hade till och med ett litet minnesprogram, det avslutades med ”Takk for alt Veslemannen.”

En av geologerna sade något i stil med att ”nu får vi flytta mätutrustningen och fokus till Mannen” – alltså det betydligt större fjällpartiet nedanför. Om Mannen rasar så blir det inte TV-underhållning utan en verklig naturkatastrof.

Pierre (som alltså är geolog men med alperna som arbetsområde) kommer fortfarande att ha intressanta norska fjällsidor att hålla sig informerad om. Han får fokusera på Åkernesremna och Hegguraksla.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström avgår. Det är inget politiskt spel bakom detta utan hon väljer själv att avgå, är 65 år och vill ägna sig åt make, barn och barnbarn. Hon har varit modig och kontroversiell, sagt vad hon tycker och stått upp för mänskliga rättigheter. Det är synd att hon försvinner, hon är en politiker som är känd i världen, sånt är inte oväsentligt. Nu spekuleras det för fullt om vem som blir hennes efterträdare.

I tisdags hade vi studiecirkel i astronomi. I våras behandlades månen, solen och några av planeterna. Nu hade turen kommit till Jupiter. Nästa vecka blir det Saturnus och när Uranus och Neptunus sedan är avklarade så kommer Janne att gå in på det som vi lite slarvigt kallas för ”stjärnorna”. Det är bara att hoppas att det blir stjärnklara kvällar då.

Jag har läst snart sagt allt som finns att läsa om Johnson och Brexit på nätet och blir inte klokare av det. Visst, det finns lagar och procedurer som skall följas, men vilka kryphål finns det och kommer Johnson att agera som den statsman han borde vara? Det har förstås varit underhållande att se tv från debatterna i underhuset, men tar MP:s verkligen situationen på allvar? Vi får kanske se nästa vecka.

Surströmming och stjärnbilder.

Igår var det surströmmingsfest i uthuset. Fille och jag hade fest för oss själva, vi åt hamburgare och glass. Inte samtidigt förstås, men Fille hade nog inte protesterat om han hade fått det serverat samtidigt.

Vi fick också tillfälle att lyssna till Pärleporten i Christer Sjögrens tappning på tv. En glad överraskning. Sen skulle det bli svensk film, Gräns, som blivit guldbaggebelönad. Jag hängde med en halvtimma, sen bytte vi kanal. Fantasy är inte min grej.

Jag betraktas som en kräsmagad fegis som inte vill delta i surströmmingsorgien, men det får jag väl leva med, Dessutom behövs det någon som tar hand om Fille, han avskyr lukten av surströmming men det finns de som påstår att han avskyr lukten av hackad lök.

Nu när surströmmingsfesten är avklarad, så hoppas jag att saker och ting återgår till det normala i uthuset. 

Efter kyrkan och kyrkkaffe idag  så följde Janne med oss hem och åt middag. Elvy ville prata med honom om Plejaderna, den anhopning av stjärnor som ibland kallas Sjustjärnorna eller Lilla Karlavagnen. Både hon, Alice och Maj är helt besatta av böckerna om Sju systrar, där de av en miljardär adopterade döttrarna har fått namn efter stjärnorna.

I november kan man se Plejaderna bäst vid midnatt och i januari vid åttatiden på kvällen. Allt enligt Janne. Ärligt talat så hoppas jag att jag kommer att vara här vid något lämpligt tillfälle och få beskåda Plejaderna genom Jannes teleskop. Sen kan man få syn på några intressanta galaxer också. Nästa vecka fortsätter kursen i astronomi, men det är inte så mycket att se på stjärnhimlen under kvällstid ännu. Det får bli teori.

Det har regnat och vi har hört åska på avstånd under dagen. Det vore bättre om busvädret inträffade på vardagarna, då skulle det inte vara något problem att sitta inne och jobba, Är det bra väder en vardag så skall det plockas svamp och jag kan inte låta bli att följa med ut på skattjakt. Men jag håller ändå mitt planerade jobbschema – nästan i alla fall.

Allt mellan himmel och jord.

Tisdag kväll hade Sveriges Television ett mycket intressant program, Efter floden. Det handlade om de sötvattenreserver som jorden har och hur vi hanterar dem. Mycket av det som sades har jag hört av David, det här är hans forskningsområde, men en del var nytt.

Vi som bor i de länder i Europa där det finns gott om sjöar, vi har förstås svårt att ta till oss hur enormt viktiga sötvattensreserverna, inklusive grundvattnet är i stora delar av världen. Det som skrämde mig mest var nog hur det intensiva jordbruket i USA håller på att tömma grundvattenreserverna i mellanvästern. När de är slut, så är det slut.

Igår var det Kulturfrågan Kontrapunkt på tv, ett riktigt bra program. Två lag tävlar i konst, litteratur och musik. Vardera laget består av tre experter inom dessa områden och det är inga lätta frågor. Men – när man sitter framför tv:n och plötsligt kan svaret på någon fråga, då stiger självförtroendet. Dessutom lär man sig lite.

Drottning Elizabeth har accepterat Boris Johnsons begäran att stänga ner parlamentet under fem veckor. Så vitt jag kan minnas gjorde Charles I så vid två tillfällen 1640, den period som kallas korta och långa parlamenten. Han avrättades senare och sedan var det Rickard Cromwell som stängde ner och upplöste parlamentet ett  par decennier senare. Han fick behålla huvudet men sedan gick det inte så bra för honom. Hur kommer eftervärlden att bedöma Johnson om han nu genomför en hård brexit med alla de konsekvenser det kommer att få? Statskupp? Kanske inte, men näst intill.

Nu börjar protesterna att komma, kan det vara lagligt att stänga ner parlamentet? Vi får se...

Det är en märklig tid vi lever i. USA, Ryssland, Syrien, Brasilien.... Och så kommer det ut en bok som skall bevisa att Gud finns. Maj hade sett reklam om den. Det var teologer och filosofer som åtagit sig att bevisa att Gud finns. Men det finns ingen som sysslar med kosmologi och teoretisk fysik som medverkar i boken vilket jag anser är en brist. Vågar man inte ställa de svåra frågorna? Rädd att någon redan troende skall börja fundera?

Jag behöver ingen bok som förklarar för mig att Gud finns, jag vet att han finns. Men – jag är också öppen för att Gud inte är exakt sådan som klassisk kristendom framställer honom och definitivt inte sådan som konservativ väckelsekristendom och på senare tid, trosförkunnelsen visar upp honom, Jag tror att han är större än så och mycket mera mystisk och samtidigt inte alls mystisk.

Punka.

Vi fick besök av Bea igår. Hon hade kört från Kramfors på morgonen och var halvvägs när hon kom till oss, Då var det tid för en paus och middag. När hon skulle köra hemåt  upptäckte vi att höger framdäck var alldeles platt. Att fylla på däcket med den medföljande reparationsgrejen det var inte tillrådligt, Bea hade 30 mil hem. Elvy ringde Sven Erik, de har utrustning för att laga däck i företagets verkstad.  Han hämtade däcket och lagade det. Sedan ville han inte släppa iväg Bea utan att han hade kollat de andra däcken också så hon fick följa med honom till verkstaden. Då visade det sig att vänster  framdäck hade förlorat mycket av lufttrycket så det blev reparation av det också.

Hon blev förstås sen hem, men var väldigt tacksam att Sven-Erik hade hjälpt henne, annars hade hon förmodligen blivit stående någonstans på vägen hem till Högåsen

Men vi fick lite mer tid att umgås och det var positivt. Eller inte... Bea var inte glad åt deras nya ledare. Det hade inte varit så bra där hon varit tidigare heller. Det är trist när det blir så.

I dag har jag satt i gång på allvar med uppdraget. Började klockan åtta och höll på fram till lunch. Nu har det varit eftermiddagsfika och jag tänkte nog fortsätta en stund till. Jag behöver få en uppfattning om tidsåtgång och hur jag skall dela in dagen. Förmiddagens pass, drygt fyra timmar var för långt. Men man får ”flyt” ibland och då glömmer man bort tiden och sen plötsligt så är man alldeles tom i skallen. Det är ett tag sedan jag jobbade på det här viset.

Nu har vi fikat och jag avslutar dagens jobb, måste njuta av det fina sensommarvädret.

Lördagsgodis.

Nu har jag varit på förlaget och vi har dragit upp riktlinjerna för projektet. ”Vi” är alltså tre som samtliga distansjobbar. Vi har också två ”experter” som kommer att hjälpa till vid behov, Vad projektet handlar om? Sorry, det kan jag inte berätta, Det kan vi ta om tio månader när det är klart.

Vi kommer nu, att sitta på var sitt håll och jobba med bestämda avsnitt, men för att resultaten inte skall spreta för mycket, så skall vi träffas om fem veckor för att stämma av. Sedan skall vi ha videokonferenser med jämna mellanrum. Det kommer att bli ett intressant sätt att jobba på.

Nu stannar jag i Sverige fram till dess vi har träffats igen. Jag hoppas att vi sedan kan klara av köpet av hytta innan jag reser hem till Ascona. Blir det resa till Geilo så skall jag faktiskt ta tåget dit. Måste testa.

Nu finns det gott om svamp i skogen. Elvy och Alice har plockat massor av kantareller och nu blir det kantarellpaj.

Allsång i uthuset.

Det var inte planerat något särskilt i lördags kväll, men det blev en rolig allsångskväll. Göran och Inger hade besök av släktingar som hört talas om aktiviteterna i uthuset och då blev det i all hast bestämt att BG skulle ta med dragspelet och Villy sin fiol och så budades det per telefon. Vi blev sjutton stycken, inte dåligt när en del redan hade planerat för annat och några var bortresta. Jag har inte berättat att sångbladen numera är ersatta av en bildskärm och videoprojektor. Urvalet av sånger är enormt numera. Nåväl, det blev en riktigt trevlig kväll, typ ”där får vi sitta var minut och sången den tar aldrig slut”. Det som gjorde att kvällen ändå avslutades, var att sångrösterna tog stryk. Tänk att de gamla sångerna både sprider ett budskap och så mycket glädje!

I eftermiddag åker jag ner till Uppsala. Vi skall träffas på förlaget tisdag klockan nio och sedan räknar de med att vi behöver tre dagar för planering av projektet. Jag övernattar förstås i Uppsala, hoppas att det inte blir problem med tågen, Pendling Uppsala-Stockholm-Uppsala  är inte något av mina favoritnöjen.

Elände, bara elände....

Janne, vår astronom, var här i eftermiddags. Han hade tråkiga nyheter men vi försökte trösta honom med blåbärspaj och kaffe.

Den globala uppvärmningen leder till att mer av  havsvattnet stiger upp i atmosfären, det är väl ingen nyhet. Det medför naturligtvis att det blir betydligt mer moln men också att själva atmosfären blir tätare. Antalet nätter med molnfri himmel kommer att bli betydligt färre och även när det är stjärnklart så kommer det att vara svårare att göra observationer p g a att atmosfären blir som ett filter. (Hoppas att jag har återgett detta någorlunda korrekt nu.)

Detta är inget som kommer att ske i en avlägsen framtid, man börjar märka det redan nu. Ytterligare en effekt av den globala uppvärmningen – snart sagt allt påverkas av den.

Som om detta inte var tillräckligt att oroa sig för, dessutom svajar världsekonomin och den globala kapprustningen fortsätter. Alice och Elvy kollar noteringarna på ett par olika börser, det är nog inte så att de direkt oroar sig men vill ändå veta vad som händer.  Sen frågar de mig som är ekonom ”i botten” vad jag anser och jag anser ingenting. Däremot har jag synpunkter på världspolitiken och kapprustningen. 

Och så är det massturismen. Nere i länderna kring Medelhavet har man tröttnat på horderna av turister som går i land från kryssningsfartygen, fyller redan trånga stadskärnor och inte spenderar en cent i land. Allt finns att få på fartyget. Städerna har marknadsfört sig som turistmål i många år nu, ekonomin är beroende av turismen men då var det turister som bodde, åt, drack och köpte souvenirer i städerna. Nu är alltså situationen en helt annan.

I Norge är det liknande problem, kryssningsfartygen lägger till, passagerarna går i land och det blir helt enkelt för mycket folk på liten yta. Ingen köper något och de ”vanliga turisterna” drar sig undan från platser som t ex Olden, Geiranger och Flåm. Sedan skall det i ärlighetens namn säjas att de ”vanliga turisterna” som till mycket stor del kommer med husbilar från kontinenten, de ställer också till det, parkerar lite var som helst, respekterar inte avspärrningar där man inte får ställa bilen över natten och dessutom all nedskräpning som husbilsturismen för med sig. Rickard berättade att ett sällskap med två husbilar hade tömt sitt toalettavfall i ett dike i på Rv40. Plus alla dem som uträttar sina behov bakom närmaste buske. Det är något som har gått fel, hur skall man komma tillrätta med problemen? Då kanske en rejäl global lågkonjunktur kan ge lite andrum både kring Medelhavet och i Norge.

Jag har inte hört att man klagar på turisterna här i Hälsingland. Det står husbilar på timmervägarna, det händer förstås att de slänger sitt skräp i naturen när de kör iväg. Maj och Benny var i Järvsö för ett par veckor sedan, då kom det två bussar med asiater. Då stod det en äldre man och såg storögt på dem och imiterade Sven Jerring ”Japaner, japaner, japaner...”

Sen kväll, det får bli några rader....

Efter frukost drog Jen och Nigel vidare söderut. Innan de kör sista biten mot Ulricehamn, så skall de besöka Skara och se på glasfönstren i domkyrkan där. Det är någon i Nigels släkt som restaurerar sådana fönster, hoppas att det finns möjlighet att ta bilder eller kanske få en broschyr om de vackra fönstren. Vi stod där en gång och kollade allt, och när vi gick ut från kyrkan så småningom hade jag riktigt ont i nacken. Vi måste identifiera alla de bibliska berättelserna innan vi kunde gå därifrån.

Kyrkan skall ha brunnit för 60–70 år sedan. Det var där som i Notre Dame, det började brinna när man höll på med renoveringsarbeten.

Det har inte varit något lysande väder under de dagar som Jen och Nigel var här, men de var nog nöjda med att få ta det lugnt också. Inne i det stora växthuset/uterummet är det behaglig temperatur även om det regnar och blåser och alla växterna bidrar förstås till att det känns trevligt att vara där.

Elvy är självförsörjande med flera olika sorters sallad, tomater av olika storlek och kulör och små decimeterlånga minigurkor. Vinrankorna har tagit sig bra, men det är inte så mycket druvor ännu, de planterades förra året.

Sommaren är inte slut ännu.

Det är ruskväder men vi tror väl på fina dagar framöver också. Folk har fortfarande semester och vi får besök i morgon av Cilla, Håkan och två av deras barnbarn. De är ute på husbilssemester och är på väg söderöver. Tisdag kommer Jen och Nigel hit, också på väg söderöver. 

De har kört sin husbil genom Tyskland, Tjeckien, Polen, Baltikum och Finland, tog färja Vasa-Umeå och tänkte stanna ett par nätter innan nästa etapp som blir till Dwight och Lotta i Västergötland. Det är en lång resa, de skall ju hem till Ronco också. Men det verkar som om de är vana vid långa avstånd från USA Det skall bli spännande att höra vad de har upplevt.