Fotbollssöndag

 

Om vi börjar med vädret så är fortfarande den sydliga halvan av Ticino förskonat från det värsta vädret, men det har förstås kommit en hel del (= alldeles för mycket) regn.

Vi kunde genomföra vår asado i fredags, det var först senare på kvällen som regnet och åskan brakade loss. Det regnade så mycket att det var otäckt att köra de branta backarna ner från Orselina. Asadon bestod av marinerad kyckling, dels naturellt, starkt kryddat oxkött och marinerat d:o. Sen tyckte inte Pierre att det var riktigt rätt sorts korvar som han hade fått tag på, men vi andra som inte har varit i Chile vi tyckte att chorizo och sobrasada var helt okej. Jag trodde att asado var något argentinskt, men enligt Pierre så skiljer sig bara kryddningen avsevärt och i Argentina äter man majskolvar till, i Chile potatissallad. Vi var tolv stycken och all maten gick åt. Jag var mätt lördag morgon också, nöjde mig med en mugg kaffe till frukost.

Utomhusgudstjänsten i Pregassone idag gynnades av ”lagom” väder. Det var roligt att träffa vännerna från kyrkan i Lugano, det var väldigt länge sedan sist. Några av medlemmarna har flyttat högre upp men å andra sidan har några nya sökt sig till gemenskapen. Tills vidare blir det gudstjänster utomhus, man avvaktar tills myndigheterna kommit med rekommendationer om allmänna sammankomster.

Nu laddar vi för fotbollen. Rickard och Marlene kommer hit. På sätt och vis hoppas jag att England vinner, men deras supporter beter sig så osportsligt. Hoppas att vi slipper förlängning och straffsparkar bara!

Busväder.

 

Då har ovädret kommit till oss. Det har varit värst med regn och hagel  i den norra delen av Ticino, A2 har varit stängd på grund av ett ras. A2 är den nationella beteckningen på E35 och söderut från Gotthard och ner genom Leventina har det korkat till sig ordentligt. Det skall gå att ta sig förbi raset nu men trafiken får finna sig i att köra långsamt.

När de började varna för eventuell hagelstorm, så såg alla som kunde till att deras bilar hamnade under något slags tak. Jag kände mig oerhört priviligierad som har en carport.

I västra kanton Bern och uppe i Jura har haglet förstört i stort sett alla bilar som stod utomhus utan skydd. Skörden har blivit ödelagd och många hus har fått skador. Det var förstås inte konstigt att folk i alla fall försökte rädda sina bilar idag. Just nu har de blåst faran över men det kan säkert komma mer.

Vädret är så oförutsägbart och liknar inte något som man är van vid här. Områden i Frankrike brukar ibland råka ut för skyfall och översvämningar på sommaren, men inte här.

Vägar uppe i bergen är avstängda, vandringsleder har rasat och det har dessutom varit flera dödsolyckor uppe i bergen. Den som inte har trott på den globala uppvärmningen tidigare får nog ändra åsikt nu. Det är helt nya typer av vädersystem, vädret tar nya vägar och är betydligt intensivare. Då har de det lugnare uppe i Hälsingland.

Det enda som kan vara något positivt med ovädret är att jag har fått skrivit en hel del och redigerat ännu mer.

Lotta och Dwight överraskade oss genom att köra norrut redan igår. Jag fick sms på kvällen då var de nästan i Würzburg. De planerade att köra nästan till danska gränsen idag, jag kanske får sms med positionsangivelse.

Om vädret tillåter så skall det bli gudstjänst i Pregassona som ligger strax utanför Lugano. Jag tror jag har nämnt det tidigare, ett par medlemmar i kyrkan har en trädgård som faktiskt påminner lite om en amfiteater. Det skall bli roligt att komma dit om... Det är ju det här med vädret.

Pierre betraktas som frisk och David har flyttat hem igen. OM, ja just det OM vädret tillåter så skall vi grilla i morgon. Pierre har samlat info om hur en riktig sydamerikansk asado skall vara, så nu får vi väl äta rejäla köttstycken. Och jag som nästan är vegetarian. Men bara nästan.

Nu plingade det till i telefonen. Lotta och Dwight är nästan framme vid gränsen till Danmark, skall bo på B&B och allt har gått bra. I morgon skall de stanna till i Christiansfeld innan de fortsätter mot Sverige. Jag har rekommenderat det och det har också Rickard. Herrnhutarnas gamla stad och den fascinerande Gudsåkern där församlingens medlemmar sedan slutet av 1700-talet alla ligger begravda med ansiktet mot öster så att de på uppståndelsens morgon omedelbart kan se här Jesus kommer tillbaka.

Och nu har det börjat ösregna igen. Men ingen åska. Just nu i alla fall.

KATASTROF!

 

Igår satt jag och skrev ett inlägg till bloggen. Klockan var ungefär halv sex och plötsligt så blinkade det till på skärmen. Nu är inte det något ovanligt, här i Ascona lär vi ha dubbelt så många störningar på elnätet som i Locarno, på andra sidan av Maggia.

(Maggia är alltså vattendraget som rinner upp nästan uppe vid  Airolo och som rinner ut i Lago Maggiore just mellan Locarno och Ascona. Maggia är max 75 meter bred och ganska grund.)

Det blinkade till ytterligare ett par gånger och sedan var det svart. Totalt strömlöst i hela huset. Klockan sex skulle åttondelsfinalen mellan ”Nati” det schweiziska landslaget och Spanien starta. Ett par minuter senare ringde Rickard. ”Har strömmen gått hos dig också?” Ett par minuter senare ringde Nigel.

Nu är jag inte så hysteriskt fotbollsintresserad så jag kunde väl tänka mig att göra något annat än att sitta framför tv:n om det skulle bli ett långvarigt strömavbrott. Telefonen skulle säkert plinga till om det blev mål. En stund senare hade jag ingen kontakt med yttervärlden via min telefon heller. En liten stund senare gick jag ut och då kunde man faktiskt höra att folk satt i sina bilar och lyssnade till matchen på radio. Öppna bildörrar förstås, det var varmt ute. Fotboll skall ses på tv, inte lyssnas på i radio, det är min åsikt.

Jag var mest orolig för kyl och frys, jag har inte hunnit bunkra upp med så många petflaskor ännu. Förklaring: Både kyl och frys är i fullhöjd hos mig, så ”better safe than sorry” fyller jag sommartid tomma petflaskor och har som kylreserv i de stora skåpen. Dessutom sparar man väl lite el på det viset.

Jag satte mig på balkongen och tog med en bok och en pannlampa, om nu elavbrottet skulle bli långvarigt. Solen går officiellt inte ner förrän vid niotiden men dels går den ner bakom bergen, dels blir det ganska fort mörkt. Sen märkte jag att pannlampan inte hade så mycket lyskraft så den kunde jag skippa. Gick in och letade reda på en ficklampa som lyste lite bättre, När klockan var halv åtta och strömmen fortfarande inte hade kommit tillbaka så satte jag mig i bilen och lyssnade på lokalnyheterna. Dessutom 1-1. Det var strömavbrott i Ascona och Ronco. Brissago, som ligger närmast gränsen till Italien hade klarat sig. När det började mörkna såg jag ljusen tändas borta vid Locarno och på andra sidan sjön. Fortfarande ingen telefonförbindelse. När klockan var tio gick jag och lade mig. Det var så man hade det innan elektriciteten fanns och man kanske också måste spara på fotogen eller talgdankarna.

Kvart över två vaknade jag av att telefonen plingade hysteriskt. Alla nyheter som lagrats under kvällen forsade nu bara in. Då först fick jag veta att Schweiz hade förlorat matchen men kämpat väl. Fortfarande ingen el i nätet. Jag vaknade vid femtiden och då hade strömmen kommit tillbaka och sedan dess har vi haft ström i ledningarna. Nu är pannlampan och den laddningsbara ficklampan beredda om strömmen skulle försvinna igen.

När jag började skriva igår så tänkte jag ha funderingar på regeringskrisen i Sverige, förskräckas över att polis blivit skjuten till döds och tala om vad jag anser om Ebba Busch. Nu slipper ni det och får alltså en skildring av vad som sker i vårt moderna samhälle när strömmen går. Först nu på morgonen kom jag på att jag kunde ha tagit fram laptopen och kollat om den kunde vara min livlina till civilisationen. Så smart är jag!

 

Åska, pandemi och politik.

 

Dagarna går och jag har kommit in i en jobbperiod. Det är mycket som funnits i mitt huvud angående det jag har skrivit, men jag har inte haft tid (eller lust) att ta itu med det. Just nu är jag riktigt produktiv, vädret har varit ”både och” den senaste tiden. Men vi har inte drabbats vare sig av åska, stormar eller ösregn, så som det har varit i den norra och västra delen av Schweiz. Nu varnar de för att det skall bli ett häftigt åskväder över Jura under tidig kväll, men det ser ut som hela norra halvan av Schweiz – från nordöst till sydväst kan få uppleva nya åskväder.

Lotta och Dwight planerar för resa till Sverige nästa vecka. Det går att köra genom Tyskland men sedan ställer Stena Line till det. De tar bara ombord svenska medborgare både från Kiel och Rostock.  Ett plus är att de inte behöver tänka på att boka färja, det är ju hela tiden dagsnoteringar på vad som är tillåtet. Men som det är nu, så får de köra genom Tyskland, övernatta på lämpligt ställe och sedan köra genom Danmark via Jylland, Fyn, Själland och Öresundsbron. De kallar det för transit så det gäller väl att ha bilen fulltankad och ha med något att äta i bilen. Det är 35 mil Flensburg-Malmö.

De frågade Rickard om han ville följa med men han är så nöjd med att vara hemma i Ascona. När det går att resa till Norge igen, det vet ingen.

Pierres hemresa från Chile blev några dagar försenad och sen blev han rekommenderad att vara i karantän och ta inte mindre än två nya test under en vecka, innan man kunde blåsa faran över. Det var säkert förståndigt då det far omkring flera av de nyare virusvarianterna på den sydamerikanska kontinenten. David laddade huset med mat och hämtade Pierre i Geneve.  Han fick sitta i baksätet och David hade munskydd... Sen levererade David honom i deras gemensamma bostad, körde bort till institutionen där han jobbar, duschade och tvättade kläderna och sov på en turistsäng i sitt arbetsrum tills veckan hade gått. Det kan verka överdrivet, men en av Pierres kolleger, som reste hem till England några dagar innan hade insjuknat, trots att han var vaccinerad, och det var en av de ”ovanliga” virustyperna visade det sig. Men numera umgås vi nästan som vanligt och lyssnar till Pierres berättelser från Anderna.

Tänk, när jag skriver här så handlar det hela tiden om pandemin, Det känns som om världen till viss del står stilla. Men nu får vi se vad som händer i Sverige. Statsministern har avgått och nu gäller det för riksdagens trevlige talman att sy ihop en regering igen. Mitt tips: Stefan Löfven klarar sig den här gången också. Det borgerliga blocket är nog tacksamma för det, för hade det blivit nyval så hade förmodligen Liberalerna åkt ur riksdagen. Deras partiledare Nyamko Sabuni är rent ut sagt otrevlig. Sedan blev det lite dumt när man började tala om att liberalerna spelade Svarte Petter med regeringsmakten.

Nu när jag sitter här långt ifrån Sverige, så skall jag säja vad jag tycker om partiledarna. Vänsterns partiledare verkad vara helt enkelt korkad. Miljöpartiets två språkrör är trevliga och kunniga. Stefan Löfven är har en räv bakom vart öra, en slug förhandlare men också en jordnära politiker. Annie Lööv är så principfast att man måste beundra henne men samtidigt, hur spelar hon spelet?  Liberalernas ledare har jag redan sågat jäms med fotknölarna. Moderatledaren litar jag inte alls på. Han gick till val 2018 på att han skulle vara den vuxne i rummet men det löftet har han inte uppfyllt, han uppträder snarare tvärtom. Kristdemokraternas lilla nippertippa retar gallfeber på många, även de i Elvys bekantskapskrets som tidigare röstat med KD. Hon har inte deras, och inte heller mitt förtroende. Sist då Sverigedemokraterna. Finns det ingen av de som röstat på SD som genomskådar honom?  

Detta var alltså dagens analys av den politiska situationen i konungariket Sverige. Nu skall jag ta fram något kallt att dricka.

Hälsning från åsklandet.

 

Nu skall jag inte lura er. Vi i Ticino har varit förskonade från de värsta åskvädren, de som i flera omgångar härjat vilt i atmosfären över centrala och östra Schweiz. Det har varit många bränder, både i hus och ute i naturen, det rikliga regnet (understatement) har gjort att vägar rasat, vandringsleder underminerats och inne i tätorterna har brunnslock tryckts upp underifrån och farit i väg. Träd har fallit över både mindre och större vägar och många trafikolyckor har förorsakats av detta eller helt enkelt av att man inte respekterat den akuta risken för vattenplaning. Kaos alltså. Men inte här.

Här får vi räkna med en hel del regn den kommande veckan och termometern kommer att visa på +25-30 grader dagtid.  

Jag har kommit igång med att jobba, en fördel av dåligt väder. Jag försöker att vara disciplinerad, vaknar klockan sju, börjar jobba klockan åtta. Jobbar fram till tolv och sedan blir det siesta fram till dess att temperaturen sjunker lite. Då jobbar jag ett par timmar till. OM nu inte någon av mina vänner pockar på uppmärksamhet förstås.

I kväll har jag faktiskt jobbat från halv sju till halv nio. Plus fyra timmar på förmiddagen. Då kan det väl vara ok med något kallt att dricka och slötitta på TV en stund. Det händer faktiskt inte så mycket här... livet har definitivt inte återgått till det normala. De som går ut och äter på kvällen, de går hem tidigare och nere på piazzan är det ganska lugnt efter tio på kvällen.

Så det blir en rätt avslaget inlägg på bloggen.

En vecka då det hänt en hel del.

 

Tisdag var jag på vårdcentralen och blev testad.

Onsdag skolavslutning ute på skolgården. Det kom lite lätt regn, men programmet kunde ändå genomföras. Idas sommarvisa, tal av rektor, avtackningar och till slut en vers av Den blomstertid nu kommer. Eleverna fick glasspinnar och sedan var det sommarlov.

Ordinarie lärare har studiedagar några dagar framåt men jag slipper förstås.

Vi körde ner till Uppsala torsdag förmiddag, hade med oss mat så att vi slapp att gå i butiker där, smittoläget i   Uppsala är bättre nu  men fortfarande inte bra. På kvällen fick jag testsvar, negativt förstås.

 Fredag morgon körde Elvy mig ut till Arlanda. Jag fick betala för övervikt på mitt bagage men det hade jag räknat med. Annars var det inga problem vare sig där eller vid ankomsten till Zürich. Jag hade vaccinationsintyg på engelska. testsvaret i telefonen och kunde dessutom styrka att jag är bosatt i Schweiz. Däremot så skulle jag ta ett nytt test max 48 timmar efter inresan. Men det var ingen som nämnde något om hur jag skulle rapportera resultatet...

Nu är jag hemma och det är inte så enkelt att ”landa” efter att ha tillbringat drygt ett halvår i Sverige. Dwight hämtade mig på stationen i Locarno, det fanns mat i kylskåpet och huset kändes fräscht och nystädat. Jag har inget att klaga över. Bara att det mesta känns ovant.

Det fanns en del mat i kylskåpet när jag kom hem, men jag fick ändå handla igår. Jag kom in på Coop och kände mig bortkommen. Tänk så lätt man vänjer sig av med vardagliga ting. Till slut fick jag med mig det jag skulle ha.

Här är det fortfarande ”husförsamling” som gäller. Kyrkan i Lugano kommer troligen inte att ha öppet förrän till hösten. Men det finns en utmärkt plats för friluftsgudstjänster, medlemmar som bor i Pregassona, strax utanför Lugano. har något som kan  liknas vid  en amfiteater i sin terrasserade trädgård. Vi var där förra sommaren och nu skall de samlas där framöver. Jag vet inte vilka restriktioner det finns för sådana arrangemang, kanske maxtal deltagare? Idag har vi varit uppe hos David. Det var skönt att vara tillsammans med de andra, den gemenskapen har jag saknat.

Pierre kommer hem från Chile på onsdag. Teamet skall inte resa tillbaka dit förrän i början av september, men han har ändå en hel del jobb att göra under tiden. Det finns mätningar och resultat som skall bearbetas. 

Här talar man fortfarande om linbaneolyckan vid  Mottarone, Den enda överlevande, en femårig pojke har fått lämna sjukhuset i Turin för vård på en ort i Italien där han har släktingar. Det pågår fortfarande undersökningar om varför olyckan skedde, men svaret är enkelt. Ekonomisk vinning får styra över säkerheten. Det är flera olika saker som man medvetet har slarvat med och besiktningsresultat som förfalskats. Jag hoppas att de ansvariga får ett rejält straff, inte minst för att andra ägare av linbanor skall avhålla sig från att spela med människors liv för ekonomisk vinning. Och tills vidare får INGEN upp mig i en linbana, inte ens i Schweiz.

I morgon skall jag ta itu med boken igen. Men först av allt så måste jag gå igenom vad som är gjort och göra en plan för fortsättningen. Jag är faktiskt riktigt sugen på att sätta i gång nu. Det enda som kan bromsa mig lite är vädret. Idag har det varit +32 och de kommande dagarna ser det ut att vara nästan lika varmt. Jag är inte van vid sån tropisk hetta – ännu.

Grillkväll.

Rickard kom lyckligt och väl fram till Zürich i torsdags, hans vaccinationsintyg kontrollerades av tre personer – de hade inte sett något sådant tidigare. Men han blev insläppt och kom hem till Ascona på kvällen. Dwight hämtade honom i Bellinzona. Där får man oftast byta om man skall resa till Locarno.

Mina elevers matteprov blev godkänt och så fick de också visa vad de lärt på våra lektioner i engelska. Uttalet imponerade och talet, även om det var enkla frågor som de skulle svara på, det flöt på riktigt bra. Så jag får väl anta att jag har gjort skäl för min lön.

I morgon blir det gudstjänst i kyrkan. De första femtio släpps in och anvisas platser minst en meter från varandra, in- och utpassering får ske successivt. Man får inte stanna och samtala på p-platsen, varken före eller efter gudstjänsten.

Som en liten protest kommer de som brukar samlas i vårt uterum inte att gå dit. Det blir nog lite av en ”avskedsföreställning” för mig också. Sen vill några av dem träffa pastorn och ta reda på varför man agerat som man gjort under den här långa tiden då det inte varit någon verksamhet och ingen möjlighet att ha telefonkontakt.

Nu grillas det här. Janne, Maj, Benny, Alice, Villy och Anne är här.  Det blir något kanadainspirerat och det luktar enris. Det var inga små köttbitar som de laddade upp med. Plus sallad och kall öl.

Nu kan jag inte klaga på vädret.

 

Ja, då var det ordnat med min hemresa. Det blir fredagen den 11 juni och vi kör ner till Uppsala torsdag. Elvy har inte varit i sin lägenhet på länge så det blir inget extra besvär att köra mig dit ner. Planet lyfter klockan åtta och om allt går enligt planerna skall jag vara i Locarno kvart över tre på eftermiddagen.

Nu börjar jag räkna dagarna. Först skolavslutningen på onsdag och sedan till Uppsala torsdag och så hemma i Ascona på fredag.

Nu på förmiddagen har jag ”ledigt” – mina elever ”examineras” i matte av sin ordinarie lärare. Igår var det svenska och jag vet att det gick bra. Jag är väl lite mer osäker på matten, det är inte mitt favoritämne. Det är ju egentligen inte eleverna som examineras utan det är om jag lyckats ge dem förväntade kunskaper, trots att vi hållit på med distansundervisning sedan mitten av januari.

Rickard reser idag. Det var tydligen riktigt pyssligt att få ihop det med resan från Gardermoen, han får använda nästan hela dagen för att ta sig till Zürich. Han har ett vaccinationsintyg och har tagit ett test som han fick svar på sent igår kväll. Det är lite knepigt med vaccinationsintyg men det är avfattat på engelska och underskrivet av en doktor och en vaccinationsansvarig i kommunen. Det är bara att hoppas att det fungerar. Jag har redan fått mitt intyg, det är också på engelska och så får jag ta en test onsdag morgon innan jag går till skolavslutningen. Så det löser sig nog. Hoppas jag.

Ute är det +22, lätta moln och så ser det ut att bli de närmaste tio dagarna. Nu är det sommar, åtminstone enligt SMHI:s årstidskarta.

Fredag kväll.

 

Nu väntar jag bara på att det skall bli tisdag och spruta nummer två. Det är så märkligt hur detta vaccin dominerar våra tankar, våra samtal och vår planering. Sen blir det allt mer troligt att det så småningom kommer en spruta nummer tre som är laddad med motgift mot de mer exotiska varianterna av covid 19.

Skolterminen lider mot sitt slut och den kommande veckan skall mina elever göra informella kunskapstester, det är matte och svenska som står på programmet men de vill också göra ett kunskapstest i engelska för de är övertygade om att de kan betydligt mer än sina klasskamrater. Det har hänt att jag har undervisat på engelska och deras vilja att ”prata engelska” har varit stor. Sen skall de själva skriva vad som varit bra, mindre bra och svårt under den här terminen. Det skall bli spännande att läsa.

Rickard reser hem till Ascona torsdag nästa vecka. Han måste ha med sig vaccinationsintyg och ett max 48 timmar gammalt negativt test för att bli insläppt utan karantänskrav. Då räknar jag med att samma bestämmelser gäller för mig. Ingen av oss är turister, vi bor ju i Schweiz.

Nu har våren, eller kanske försommaren kommit. Jag räknar med att det kommer att bli en hel del utejobb i morgon.

 

 

 

Send the fire!

 

Idag är det pingstdagen. För tolv år sedan ville David och Pierre att Marlene och jag skulle följa med till pingstgudstjänsten i den ekumeniska, engelsktalande församlingen i Lugano. Läs inlägget från den 1 juni 2009 så förstår ni.

Den dagen blev startpunkten för något nytt, vår husförsamling började sedan så sakteliga växa och det växte fram en andlig gemenskap mellan oss. Nu är vi nitton, även om Pierre, Rickard och jag har inte varit – kunnat vara – med i gemenskapen på ett tag. Jag hade gärna varit med dem idag, men man kan inte få allt man vill.

Vi hade också en ”husförsamling” här idag. Så länge som kyrkan de flesta av dem tillhör, inte har någon verksamhet så är det rimligt att vi kallar oss för husförsamling. Eller uterumsförsamling. Idag var vi femton. Jag vet inte om det är tillåtet men nu efter att vaccinationerna kommit igång så vill man vara tillsammans. Med munskydd och respektfullt avstånd, men tillsammans. Jag hade ställt ett krav, vi skulle börja med att sjunga ”Sänd din eld” och det gjorde vi. Bättre pingstsång existerar inte! Den skrevs av William Booth 1894 och den håller fortfarande. Men den skall sjungas på melodin Tucker, inte på den där klämkäcka marschvisemelodin som någon klåfingrig person försökt modernisera den med.

https://www.youtube.com/watch?v=O-ynpLrEV-U

Och nu till något helt annat. Det finns en lång linbana mellan Stresa som ligger nere vid Lago Maggiore och  Mottarone som gissningsvis ligger på 1500 m ö h. Turen skall ta tjugo minuter skriver Corriere del Ticino. Gondolen var nästan framme vid Mottarone när den störtade ner i ett oländigt bergparti, ett stort fall. Orsaken skall ha varit ett kabelbrott. Det har varit lite olika uppgifter om döda och skadade, just nu skall det vara 13 döda samt två barn som flugits till sjukhus i Turin.

Stresa ligger inte så långt från Ascona, det kan väl vara fem mil och vägen dit följer Lago Maggiores strand. Jag har inte åkt med den aktuella linbanan och även om jag inte har höjdskräck så tycker jag att det är lite läskigt med linbanorna, kanske speciellt i Italien.

Sen var det ju detta med Eurovisionen. Det var en märklig final och jag har läst i ett par schweiziska tidningar att det var orättvist, kanske t o m fusk att inte Djon´s Tears vann. Var det inte orättvist att inte den lilla fransyskan som var mer fransk än självaste Edit Piaf, att inte hon vann? Jag hade förstås hoppats på Island. Tusse får ursäkta.

Nu var det ett italienskt band med det märkliga namnet Måneskin som vann och då får vi väl nöja oss med det. Till nästa år. Och Storbritannien fick noll plus noll poäng. Dom bryr sig inte. Är med bara för att dom måste.