"Valborg"

Gårdagens vårfest blev en riktig fullträff. Pajerna blev uppskattade, Vanja kom med två stora tårtor och ”minns du sången” som var planerat att hålla på i en timma eller lite  mer, det höll på i två och en halv timma. Alla fick lyssna till eller sjunga med i sina favoritsånger. Det är fullkomligt fantastiskt hur texterna ”sitter”, alla kan dem och Bengt-Göran var en levande sångbok när det hakade upp sig lite ibland.

En sång som jag nästan glömt, det var Gyllne morgon. Den sjöng vi två gånger och jag förstod att det var en gammal favorit som faktiskt fallit  lite i glömska. Men Bengt-Göran kunde alla verserna.

Gyllne morgon, gyllne morgon sista natten svunnit  hän, Vi går ut att möta  Frälsaren med fröjd, Halleluja, ära vare Gud i höjd.

Innan gudstjänsten idag så var vi på kyrkogården med blommor. Mormor skulle blivit 105 år i fredags, men vädret gjorde att vi bestämde oss för att gå dit idag. Elvy hade beställt en jättebukett  med rosor Samtidigt var det fem år sedan i fredags som Elvy gjorde ett hastigt besök på kyrkogården vid mormors hundraårsdag och en gammal  dam som kände  igen Elvy kom fram och talade med henne. Det var samma dam som var på kyrkogården när  Rickard och jag var där i oktober. Nej, det var inget märkligt sammanträffande, det var ett bönesvar som ledde till att vi fick kontakt igen. Vi har mycket att vara tacksamma för – mormor gav aldrig upp. Hon var övertygad om bönens makt och att bönesvaret kommer.

I kväll har vi varit och lyssnat till folkmusik och vårsånger och blivit lätt rökskadade vid bålet.. Svensk tradition alltså.

För att nu fortsätta med lite mer triviala ting, så har jag bestämt att jag följer med Ullaredsexpeditionen som då kör mig till Lotta och Dwight nästa måndag. Elvy vill att jag skall vara med och välja möbler och textilier till undantagsstugan och då får det  bli  så. 

Ikväll blir det fest!

För att inte sabotera andra arrangemang på valborgsmässoafton så firas vårens ankomst redan ikväll i uthuset. Elvy och Irene har börjat baka pajer, de har fyra pajformar, stora som kvarnhjul, och skall ha olika fyllning i alla fyra. De räknar med att bli ungefär tjugo i kväll och Bengt-Göran och Villy har förberett kvällens program ”Minns du sången”. Jag kan redan nu garantera hög stämning i uthuset.

Det finns en repertoar av gamla läsarsånger och traditionella frikyrkliga sånger som skapar glädje. Det finns vackra psalmer och nyare sånger och lovsångskörer av god andlig och språklig kvalitet men ännu har de inte lyckats slå ut Pärleporten & Co. I all synnerhet inte om det spelas dragspel till. I somras frågade Elvy dem som bor närmast om det hördes mycket när de stora dörrarna på gaveln var öppna. ”Det hörs alldeles lagom” svarade de unga grannarna. ”Sitter vi ute och hör er och kan texten så sjunger vi med.”

Shoppingresan till Ullared är uppskjuten tills måndagen den 8 maj. Nu är jag i valet och kvalet om jag skall resa hem kommande vecka eller hänga med damerna ner till Lotta och Dwight och åka hem onsdag eller torsdag.

Nu är det dags att göra i ordning i uthuset, ställa fram stolar och duka. Sådana sysslor utför jag gärna, Matlagningen får andra ta hand om. 

Nu kanske det blir vår på riktigt.

Vi överlevde ovädret och nu börjar snön att försvinna. Just nu är det +5 och blå himmel. 

Nu på förmiddagen har Nancy rest hem till Kanada från Arlanda. Hon var nöjd med sitt besök i Sverige men ville gärna komma tillbaka när vädret var lite trevligare. Jag förstår henne. 

Målaren kom igår och nu är det klart i undantagsstugan, Elvy är på shoppinghumör och skriver listor på vad som kan behövas i köket. Enligt min uppfattning är det inte så mycket. Jag tänker inte laga några gourmetmiddagar där och om Elvy inkvarterar tillresande vänner där så hoppas jag att de inte behöver ha självhushåll! 

Det har talats om en tur till Ullared, det skulle då bli Elvy, Maj och Anne och så skulle jag få följa med till Lotta och Dwight nere i Västergötland (minns inte vad orten heter men det är i Ulricehamns kommun) och så kunde L&D köra mig till Landvetters flygplats när jag skall resa hem. Det är en rätt bra idé faktiskt – förutom att jag inte begriper varför de skall resa genom halva Sverige för att shoppa. Elvy säjer att det tillhör svensk allmänbildning att ha varit där. Avresan blir nog i början av  nästa vecka, Maj skall ordna med hundvakt först. 

Det verkar som om det envisa regnandet hemma i Ticino är på väg att upphöra, men det har inte blivit sommarvarmt ännu. Jag hoppas att jag hinner hem till den årliga grillinvigningen som David och Pierre brukar ha en lördagseftermiddag i maj. Annars verkar allt gå sin gilla gång därhemma, ”vår kör” har ansvar för sångandakten en söndag, kyrkans nya kör nästa söndag och den tredje är det för det mesta vanlig gudstjänst och då brukar det tydligen vara kyrkans kör med lite förstärkning från några av oss, d v s de som har italienska till modersmål. Minst krångel på det viset förstås. 

Nu är det elvafika och sedan skall jag åka och handla. Matförrådet har decimerats betänkligt under ovädret.

Vilket väder!

Snön har vräkt ner hela natten och det snöar fortfarande. Vägarna är egentligen inte farbara men folk ger sig ut i alla fall, ibland är det kanske nödvändigt. Det står bilar i dikena överallt, skolbussar är inställda och lokaltrafiken fungerar knappast. Snö, det kanske inte är rätt benämning på den drygt 20 cm djupa, tunga och kletiga massa som ligger på marken. Snöplogarna har det också besvärligt, det tar längre tid än vanligt att få undan den tunga snön och de hinner bara med huvudvägarna.. Då är det nog inte idé att ta fram snöslungan heller. Jag vet inte om det är en from förhoppning, men jag tycker att snöfallet har blivit lite mindre intensivt nu.

Vi klarar oss bra trots att vi inte befinner oss vid någon huvudväg, jag tror att det är ett fyrsiffrigt vägnummer här. ”Hade vi haft jäst hade jag bakat bullar,” sade Elvy men ändrade sig  när hon hörde att det inte är uteslutet med nya strömavbrott. Vi hade ett sådant i natt, såg det på diverse displayer som hade ballat ur. Varför har man display på kaffebryggaren? Den har varken timer eller något slags programmering.

Jag tog några bilder och vidarebefordrade dem till mina vänner. Fick ett snabbt svar från Marlene. Som berättade att i Ascona  var det hällregn vilket man tacksamt tog emot, det hade varit en del mark- och skogsbränder de senaste dagarna.

Målaren skulle komma hit och avsluta arbetet i undantagsstugan idag, men så blev det inte. Han kommer i morgon istället. Förhoppningsvis.

Och nu vräker snön ner igen... Vi får trösta oss med elvakaffe om en stund.

Solsken, +8, frisk vind.

Undantagsstugan är snart klar, köksdelen är monterad, badrummet är klart och på måndag kommer tapeterna på plats och så var det något som skulle målas.. Tapeterna kommer från en svensk fabrik och ingår i en serie som heter Beautiful traditions och så vitt jag kan förstå så är det vacker svensk tradition som inspirerat till de diskreta mönstren.

Elvy är road av inredning och har känsla för stilar medan jag nog mest ser till att det är bra funktion och ett vettigt pris. Inte minst det sistnämnda. Jag föreslog en tur till Ikea i Sundsvall, Elvy trodde att jag skämtade. Hon har bestämt att det skall bli röda pinnstolar och matbord i björk, så långt är det klart. Fortsättning följer och Elvy får betala.

Jag har inte bestämt när jag reser hem, jag skulle vilja se lite mer av den skira svenska våren först. Nästa vecka får jag ett par mindre jobb, de klarar jag av här. Jag vill stanna ett par veckor till.

Lotta och Dwight är i Sverige, de planerar för vad som skall göras i deras nyinköpta hus. Såvitt jag kan förstå är huset i gott skick, men det var ett äldre par som bodde där tills för några år sedan och därefter har huset varit uthyrt en tid, så det finns nog anledning att fixa till ett och annat. Jag skulle gärna vilja träffa dem och se huset innan jag reser hem. Jag är fortfarande överraskad av att de gjorde verklighet av sina planer att bo i Sverige, även om det i alla fall nu till en början blir som ”sommartorpare”.

Idag är vi bjudna på lunch hos Alice och Villy. Nancy reser hem på torsdag och de kör ner till  Uppsala i morgon. Då blir det tid till sightseeing i Uppsala och ett besök i  Stockholm. Nancy, med sin anknytning till havet, vill besöka Vasamuseet. Elvys lägenhet i Uppsala går numera under namnet ”Hotell Elvy”. 

Vilken fest1

Trots ett lätt snöfall och kalla vindar så blev det en varm och vacker fest för att fira Alice och Villy, men det blev förstås en del gliringar i all vänskaplighet mot att de hade lyckats hålla giftermålet hemligt i ett halvår.

Vi var sjuttiotvå personer som firade kärleken, som Maj så poetiskt uttryckte det i prologen till festligheterna. Elvy hade ordnat med en riktigt prima överraskning, fyra gäster från Toronto, som hon och Alice varit vänner med i många år. En annan prima överraskning för mig var att hon hade ordnat med en liten anläggning för simultantolkning. Där satt jag och försökte hålla jämna steg med vad som sades och åstadkomma rimliga översättningar av mer eller mindre vågade skämt, dialektala uttryck och ordlekar. De lite mer formella talen var lättare att tolka – och så skulle gästerna från Toronto tala och då fick jag förstås tolka till svenska. Det var lite enklare. MYCKET enklare.

Men för att nu börja från början så startade festen redan klockan sju och vid midnatt skulle den vara avklarad. Vi var i hyrd lokal och maten kom från en catering. Tiden däremellan... nej jag kan inte beskriva i detalj men det började förstås med bubbel och efter lite mingel så satte vi oss till bords och Maj läste upp en helt underbar prolog. Elvy hade rollen som värdinna och Bengt-Göran var toastmaster.

Menyn?

Mini-västerbottenpaj. Löjrom, crème fraiche, rödlök och sallad.

Lamm, stekt med rosmarin, vitlök och citron. Varm sallad på sparris, lök, syrlig morot och parmesancrème.

Chokladmarquise med hjortronmylta och grädde.  (Chokladmarquise är ett mellanting mellan mousse och kladdkaka, placerad på en botten av biskvi.)

Under hela kvällen fanns det sedan ett bord med påskgodis, tårta, dricka och kaffe.

Majoriteten av gästerna var i mogen ålder (vad det nu kan vara). Vi som inte var i fullt så mogen ålder var Villys båda döttrar med män och barn, tre kusinbarn till Villy och ett tvillingpar som också var släkt  med Villy. Och så jag förstås. Vi var rörande eniga om att det där med att lyckas ha riktigt roligt, det är nog snarare en specialitet för den äldre generationen som inte har samma spärrar mot att göra bort sig.

Villy har två döttrar, Linda och Helena. Linda är förskollärare och bor  i Silkeborg i Danmark, gift med en dansk naturvårdare, de har två barn. Helena bor i Sundsvallstrakten, hon är sjuksköterska och är gift med en doktor och de har tre barn. Alice har inga barn, så hon förklarade i sitt tal för Linda och Helena att nu har ni inget att säja till om, jag kommer att betrakta er som mina döttrar och svärsöner och mina barnbarn.  Jag tror inte att någon hade något att invända, det märks att de har fått en god relation till Alice.

Festen skulle avslutas vid tolvslaget– men då kom det ytterligare en överraskning. Då hade det blivit påskdagen, ljuset släcktes och Helenas två stora tjejer kom fram på den lilla scenen i lokalen. En av dem bar på en stor korg fylld med påskliljor och så sjöng de:

Dina händer är fulla av blommor, vem var det som du tänkte ge dem till?

Mina blommor var tänkta för Jesu grav, men han fanns ej här och hans grav är tom...

Det var så vackert och verkligen en fin avslutning på en rolig fest. När gästerna sedan gick ut fick alla en liten kruka med påskliljor att ta med hem.

Gästerna från Toronto hade tillbringat ett par dagar i Stockholm innan de kom hit. Först hade de känt sig oroliga efter terrorattacken, men när de hade sett alla blommor och hur människorna påtagligt tog hand om varandra, så var det inget som kändes farligt. Vädret hade förstås inte varit det bästa men jag tror att de var nöjda med sitt besök. Torsdag fortsätter de till Finland. En av männen har, genom sin morfarsfar rötterna i Finland och nu skulle de först till Helsingfors och sedan till Borgå, där han hade utvandrat från. De hade uppgift på gårds- eller bynamn och hoppades att få veta om något från den tiden fanns kvar. Jag hoppas att de får hyfsat väder i Finland...

På tal om väder så fick vi rätt skapligt väder på påskdagen – så som det skall vara. Efter gudstjänsten så var det förstås kyrkkaffe och då kom Reinhold och satte sig bredvid mig och frågade om jag kände till en sång från Frälsningsarmén som började O vad fröjd han lever vår Immanuel. Det gjorde jag inte. Reinhold berättade att när han läste på KTH så hyrde han rum på Östermalmsgatan och det hände att han gick till Templet ibland, istället för att åka bort till Filadelfiakyrkan. Ett år så låg han efter med studierna och bestämde sig för att inte resa hem, utan ägna sig åt dem under påsken. Men så kändes det konstigt att inte ha varit på någon gudstjänst, så han gick till Templet påskdagens förmiddag.

Då sjöng man sången som han nämnt och han hade fortfarande några rader från den kvar i minnet. Och så mindes han att vid ett tillfälle i sången när man sjöng om att gravens bommar var krossade, så kom det ett överraskande muller från en bastrumma. Jag hade inte hört sången, men ringde upp Håkan som på ”stående fot” sjöng den för Reinhold i telefonen. Sen skickade Håkan över texten och jag fastnade särskilt för inledningen av den sista versen

Glatt framåt med Jesus hela vägen hem! 
Glatt framåt med Jesus till Jerusalem!

Jag tänker inte vara en kristen dysterkvist, orden passade mig perfekt. Segern är ju redan vunnen och nu gäller det för oss att ha målet i sikte.

Glatt framåt med Jesus hela vägen hem1

Glatt framåt med Jesus till Jerusalem!

Genom storm och böljor för oss livets furste.

Fienderna alla då skall fly och falla,

Under Jesu spira seger sist vi fira.

O vad fröjd han lever vår Immanuel!

O vad fröjd han lever, han som allt gör väl!

Gravens bommar krossats (bom bom bom)

Utav livets furste! 

Långfredag kväll.

Lite snö på marken, nollgradigt och grått. ”Långfredagsväder” kallar Elvy det. Men då hoppas vi väl på strålande väder på påskdagen – om nu vädret skall följa påskberättelsen.

Veckan har varit full av aktiviteter, somliga av dem mycket hemliga. Festkommittén sammanträder i slutna rum. Menyn är också hemlig, de nytryckta häftena med info om Alice och Villy och kvällens nyskrivna sånger, de förvaras inlåsta. Jag tror att festkommittén blivit som barn på nytt. Hemliga klubben alltså.

Igår kväll blev det lite allvarligare, vi var på getsemanestund och även om budskapet är allvarligt, så kom en norsk sångvers för mig och den var glad.

«Hvilken glede jeg får når jeg kommer sammen med Guds hellige folk. Ingenting her på jord gir meg større glede enn å være der hvor Gud er tilstede. Hvilken glede jeg får når jeg kommer sammen med Guds hellige folk.»

Med viss reservation för stavningen… Men det är skönt att ha en andlig gemenskap där man känner sig hemma.

Det kändes så gott att få sitta där tillsammans med ”Guds heliga folk” och även om sångerna och budskapet är allvarligt så finns det en underton av glädje - vi vet ju ändå hur det gick! Vi har varit på gudstjänsten idag också, jag hade samma känsla då. 

Nu hoppas vi att det inte kommer så mycket snö i morgon som vissa meteorologer påstår. Minusgrader lär det bli i alla fall. 

Kyliga och friska vårvindar.

Solen skiner men det är bara +4 och det blåser en frisk nordvästlig vind.  Men man kan sitta inne och tycka att det ändå är rätt vårligt ute.

”Undantagsstugan” är nu försedd med både takpannor, panel på väggarna, fönster och ytterdörr. Inomhus saknas köksinredning och kaklet på väggarna och inredningen i badrummet.  Golvet är lagt och finalen blir sedan tapetseringen. De har lovat att allt skall bli klart sista veckan i april och jag räknar med att få se det färdiga resultatet innan jag reser hem till Ascona.

Det var roligt att träffa Alice och Villy igen. Alices syster Nancy är också här och det är en riktigt spännande och mycket vital dam. Hon är 80+, bor i Halifax och är änka efter en hamnkapten (eller något ditåt). Dessutom är hon en erfaren seglare, har varit både till Grönland och Island och söderut via Karibien till Sydamerika. Ett försök att ta sig över Atlanten till Portugal slutade tyvärr på Azorerna, ett resmål som hon verkligen rekommenderar.

Villy var ganska bra på engelska redan F A (Före Alice) men nu talar han nästan obehindrat – och med samma dialekt och intonation som Alice. Nancy är förresten inte här enbart för ”bröllopsfesten” utan hon vill se den del av Hälsingland där hon har sina rötter.. Alice trodde att hon hade sina svenska rötter i Småland, men släktforskaren som hon och Elvy anlitade upptäckte att det var en ung kvinna från trakten öster om Arbrå som hade vandrat söderut och så småningom hamnade i Småland. Minns jag rätt var det sedan hennes son som utvandrade. Nu blir det alltså besök i Arbrå med omnejd någon dag.

Jag skriver detta medan jag har ett öga på spisen. Elvy har åkt för att handla och jag fick förtroendet att passa lunchmaten. Det blir ”jägargryta”, ett recept som Elvy mindes från sin barndom och har  återskapat. Fläskkött, tärningar av kålrot och skivad lök, kryddat med timjan och enbär tror  jag att det är. Och potatis till förstås. Potatisen verkar vara färdig, så nu får Elvy skynda sig hem.

Söndag kväll ute på det fridfulla landet.

Jag kom fram till Söderhamn utan problem lördag förmiddag och Elvy hade kört dit för att hämta mig. Det känns skönt att inte behöva pendla till Stockholm mer den här omgången.

”Alla” på tåget var strängt upptagna med dagstidningar och smartphones, även jag. Det var ovanligt tyst i kupén om man undantar otaliga pling när det trillade in nyheter i telefonerna. En man bröt tystnaden och frågade mig om han fick låna min DN, det blev jobbigt att stirra in i telefonen hela tiden. Men han diskuterade inte det han läste, tackade artigt och skulle lämna tillbaka tidningen när han förstod att jag skulle stiga av tåget. Jag sade att han kunde behålla den.

Jag har fått flera telefonsamtal och sms från mina vänner, man var snabb med information i schweiziska nyhetsmedia om terrordådet i Stockholm och jag kunde lugna dem med att jag befann mig flera kilometer från händelserna. Corriere del Ticino hade en artikel redan fredag kväll och när jag kollade just nu så hade de flera bilden från minneshögtiden på Sergels  Torg. 

Hur mycket av information kan vi ta emot? SvT och Tv4 sände nyheter hela fredagskvällen, lördag och även idag. Oförberedda och säkert också chockade reportrar ställde på fredagskvällen frågor till människor som befann sig i närheten av Drottninggatan och försökte desperat att pressa ur dem något intressant. Jag hoppas att de i efterskott får se sina ”prestationer” och kan dra lärdom av det som sändes ut. Studioreportrarna hade förstås bättre förutsättningar men det blev mycket tugg och omtugg. Jag konstaterar bara, ingen var förberedd på vad som skulle hända men jag hoppas att man har lärt sig något till nästa gång något liknande inträffar.  

Idag har vi varit på palmsöndagsgudstjänst. Jag undrar vem det var som hade offrat en palm för att barnen skulle ha något i händerna när de gick in och sjöng. Det var säkert någon som hade tröttnat på en dammig rumspalm.

Alice och Villy kom hit lördag eftermiddag. De var ordentligt jetlaggade och vaknade till liv först nu på eftermiddagen. Alices äldre syster Nancy är också med. De kommer hit i morgon och äter lunch.

Vet ni vad jag skall göra nu? Jo, jag skall gå och lägga mig. På något vis så har händelserna de senaste dagarna satt sina spår – och så är det förstås luftombytet från den nedsmutsade storstadsluften till den genomsunda hälsingeluften som tar på krafterna. 

Visst är det otäckt!

Idag har alltså terrorn drabbat Stockholm. Det var väl inte OM utan NÄR det skulle ske. Och när det sker inne i andra europeiska storstäder eller på platser där många människor samlas, varför inte då också i Stockholm?. Ännu vet vi inte så mycket, är det ett terrordåd som är inspirerat av IS? Det är inte svårt att lamslå en hel stad som Stockholm. Det fantastiska läget med sjö och öar är inte idealiskt i ett sådant här läge.

Jag hade tur, förlaget ligger ”utanför tullarna” och även om kollektivtrafiken lamslogs, inklusive tågen från och till Stockholms central, så var det inga problem för dem som körde bil till jobbet att ta sig hem om man kunde välja vägar utanför de centrala delarna  av Stockholm. Hade det varit en helt vanlig dag när jag måste ta mig in till centralstationen, så hade jag kanske varit  kvar i Stockholm  ännu.  Men nu var det fredag och Paavo hade tagit bilen eftersom han skulle köra till Morgongåva (!) och passera Uppsala på vägen dit. Först gjorde han en sväng till Hägernäs där han lämnade av Jürgen och till Vallentuna  där Angelica bor. Jag var hemma här för en timma sedan. Det blev en märklig avslutning på min månad på  förlaget.

I morgon reser jag norrut med tåget.. Elvy har förmanat mig, undvik folksamlingar och var vaksam.