Allhelgonahelg.

 

 

Nu sitter jag här i Uppsala, mörkret faller och det har varit ganska disigt hela dagen och naturligtvis är det kyligare ute än vad jag är van vid.

Resan hit gick bra, det kunde lika gärna  ha varit en resa under fullkomligt normala förhållanden om man undantar munskydden förstås. Planet landade enligt tidtabellen, fem minuter efter midnatt och sedan var jag framme här halv två och sov som en stock hela natten.

Med viss tvekan gav jag mig ut fredag morgon för att proviantera. Jag var inte den enda som hade munskydd, men vi var definitivt i minoritet. Sedan den utflykten höll jag mig inne tills nu sent på eftermiddagen då jag tog en promenad. Jag hade hört på radion att man varnade för att det kunde bli alltför tätt mellan besökarna på kyrkogårdarna, men när jag kom till Gamla kyrkogården som inte är så långt härifrån, så var det tänt ganska många ljus och vid någon grav var det en samling och någon höll tal men annars var det väl inte någon riskabel trängsel. Gamla kyrkogården är faktiskt en intressant plats, där är massor av kända personer begravda och googlar man på namn som man känner igen lite svagt, så lär man sig mycket. Idag googlade jag inte, det hade känts lite opassande.

Jag följer förstås utvecklingen av covid 19 i Schweiz och det är ingen munter läsning. Lite komiskt är det förstås att man har börjat hamstra toalettpapper, trots att butikskedjorna meddelar att det inte är risk för brist. I hela Österrike blir det utegångsförbud mellan 2000 och 0600 från tisdag. I Storbritannien stänger man ner restauranger, pubar och så blir det förbud mot icke nödvändiga inköp, vilket väl betyder att många butiker stänger. Nödvändiga inköp är väl mat och medicin, men det kan väl finnas annat som kan vara nödvändigt.

 Om jag nu skall berätta något som man antingen blir upprörd över eller skrattar åt, så är det att Gucci via sin nätbutik säljer trasiga strumpbyxor, pris €140. Varför inte köpa ett par för 7.50 euro och använda dem efter att de blivit blir trasiga? Trasiga jeans och trasiga t-shirt och tröjor har vi vant oss vid. Vad blir nästa kommersiella trick? Trasiga skor?

Elvy har varit vid våra gravar med ljus och kransar. ”Våra gravar” det är förstås familjegraven där morfar, mormor, Alf-Bertil och mormors bror Erik vilar, morfars föräldrars grav och mormors bror Nils grav. Hade jag haft tillgång till bil, så hade jag kört ner till mina farföräldrars och pappas grav i Sorunda. Men det får bli en annan gång.

Nu sjunger de Blott en dag som avslutning på ett allhelgonaprogram i tv. Det är en vacker sång, texten är fri från de plattityder som ofta, för att man skulle få ihop verserna, har smugit sig in i gamla psalmer.

Och nu blir det nyheter och världens elände tränger sig på.

Resklar!

  

Det var tur att Rickard stannade i Rödberg, det var halt på fjällövergångarna. En stund efter att Hans hade passerat stigningen från Dagali onsdag morgon, så inträffade det en dödsolycka där.  Rickard fick i alla fall sina dubbdäck monterade och de kunde köra till Geilo. Det var rejält halt på många ställen. Rickard vinterrustade hytta för sju månader sedan, räknade inte med att bli insläppt i Norge under sommaren när han väl hade rest därifrån. Nu fick han ta bort fönsterluckorna och skydden för altandörrarna, öppna för inkommande vatten och fylla på värmesystemet och kolla om det har varit besök av möss eller råttor. Men det var lugnt, de har tydligen haft annat för sig under sommaren.  Det har inte varit särskilt kallt, så det gick relativt snabbt att få upp värmen i hytta.

Idag skall Rickard, iförd ett tjusigt munskydd dekorerat med schweiziska flaggan, proviantera nere i Geilo.  

Mitt testsvar kom igår vid fyratiden och det var som väntat negativt. Det råder tydligen en viss förvirring om detta med negativt och positivt testsvar. Är det negativt, så har man inte covid 19 och är det positivt så har man. Jag förstår inte varför det skall vara så konstigt. Antalet insjuknade här stiger för varje dag, officiellt skyller man på närheten till Lombardiet och Milano, men samtidigt så är man medveten om att många är ögontjänare, använder munskydd utomhus och i offentliga sammanhang men man respekterar inte de regler för privatlivet som finns. Nu i helgen hade det t ex varit ett bröllop med hundratalet gäster uppe i en bergsgård – som vanligtvis används av vandrare och klättrare.  Man tror att sådant kan försiggå i hemlighet men det är alltid någon som läcker.

Nu meddelas det att Milano är värst drabbat, sedan kommer Neapel och på tredje plats Varese, som ligger på en italienska sidan av gränsen, men fågelvägen bara ett par mil från Lugano. Det finns många som pendlar över gränsen, jag har inte hört att man har infört restriktioner om detta ännu. Det verkar inte så bra, eller hur?

Nu är jag klar med det som behöver göras inför resan och Lotta skall komma hit och tömma kylskåpet och frysen. Som tur är, så har jag inte samlat på mig särskilt mycket mat. Bilen bli ju kvar här, det är inget att göra åt det. Både Nigel och Dwight säjer att det kan vara praktiskt med en bil i reserv... Ja, det är ju bra om den rullar några kilometer då och då.

Nästa gång vi hörs blir det från Uppsala.

Nu drar det ihop sig.

 

Sammandrag av rapport från Rickard: Startade halv åtta från Blidsberg efter en riklig frukost. Körde till Torp i Uddevalla, handlade mat och fikade. Framme vid Svinesund halv tolv, kö för att ta sig in i det förlovade landet. Fick både muntlig och skriftlig information om karantänen. Framme vid färjeterminalen i Moss kvart över ett, dagens andra fika på Bastöfärjan. Framme i Rödberg kvart i fem. Skall övernatta där, duger inte med sommardäck över fjällövergångarna. Hans Rasmussen kommer med vinterdäcken i morgon, tid bokad på bensinstationen för hjälp med byte.

I dag har jag varit i Bellinzona och scannat in det mesta av materialet som jag hade med hit. (Alltså materialet till boken.) Det är lite konstigt att resa härifrån utan att veta när jag kan komma tillbaka igen. Huset har jag inga bekymmer med, här kollar Nigel och Dwight regelbundet. Det blev nästan två månader i Ascona. 4 september till 28 oktober. Det är en märklig tid vi lever i.

I morgon skall jag städa och packa.

Så får det bli!

”Beslut och handling äro ett”, är det inte så man säjer? Det betyder att jag reser till Sverige på torsdag. Tåget går från Locarno halv fyra och jag landar på Arlanda vid midnatt. Bättre än så kan det inte bli. Och det är definitivt bättre att vistas i hälsingeskogarna än i folkvimlet här.

Jag köpte biljetter på förmiddagen och på eftermiddagen kom nya, strängare restriktioner här i kantonen. Men det var väntat, inget profetiskt beslut av mig.

Jag har varit och testat mig nu på eftermiddagen, får svar via SMS onsdag eftermiddag. Det känns bra att ha med sig provsvaret och så blir det mask, inte en sådant där enkelt munskydd, både på tåget och flyget. Safety first.

Rickard skickade SMS när han kom till Schiphol, skulle byta plan där. Han bör ha kommit fram till Landvetter för ett par timmar sedan. Där skulle han bli hämtad av en av deras bekanta, annars är det nog knepigt att ta sig hela vägen till sommarhuset kvällstid. Till Ulricehamn går det nog buss, men sedan går det inga bussar ut i obygden.

Fortsättning följer... 

Reslust.

 

I morgon eftermiddag reser Rickard till Landvetter. Han måste hämta sin ”norgebil” så han har något att förflytta sig med på Geilo. Den blev ju stående vid deras sommarhus eftersom vi körde Lottas och Dwights bil hit ner. Sen får han avvakta och se hur väglaget i Norge är, men det ser ut som om det kommer att vara plusgrader i veckan. Det går nog med sommardäck om han kör försiktigt.

Det skall bli spännande att höra vad de säjer vid gränsen. Rickard har kollat på officiella sidor och Hans Rasmussen har kollat på plats. Karantän blir det förstås, men det finns uppgifter om både tio och fjorton dagars karantän. Man får göra nödvändiga besök i matbutiken och  apoteket, tanka bilen och ta kortare promenader. ”Munnbind” är förstås obligatoriskt.

Rickard tog ett större, lite mer tillförlitligt coronatest i onsdags, fick SMS idag om att han var negativ.  Han blir nog insläppt.

Annars? Ingen sammankomst idag, alla är friska men ingen vill chansa. Jag jobbar på och funderar mer och mer på att resa till Sverige. Här i Ticino är det inte kris ännu, men i Italien registreras mer än 20 000 fall varje dag och Lombardiet, vår granne är värst drabbat.  Där är det relativt lugnt men längre söderut är det stökigt, folk accepterar inte nedstängningar och förbud.

Jag får fundera vidare, reser jag så kan det väl vara lämpligt med frivillig karantän i Uppsala och sen får Elvy komma och hämta mig. Jo, jag vet att Uppsala är hårt drabbat, men jag har inga planer på att gå omkring på stan. Det blir snabbesök i mataffären och långa dagar med svensk tv... 

Fattar ni svenskar vilken bra public service-tv ni har?

Mera corona. Och lite annat.

 

Jag håller mig mest inne och nu har jag kommit igång med skrivandet. Det kan väl vara så att vädret spelar en viss roll. Regn, regn och åter regn. Men om några dagar skall det bli lite bättre. Förhoppningsvis har jag kommit in i nya bättre vanor och kan jobba även om solen skiner.

Pressen här svämmar över av coronainformation, grafer och kartor. Det är info om kantoner, Europas länder och även de större länderna ute i världen. Sen finns det listor på vilka länder där inresande till Schweiz har karantänplikt. Men – de uppgifterna varierar. Så helt säkert vet man inte. Kommer man från Sverige, Norge eller Finland är det inte karantänplikt, men däremot om man kommer hit från Danmark och Island.

I Schweiz ligger de västra, fransktalande kantonerna och kantonerna i nordöstra Schweiz sämst till. Dit skall man alltså inte resa. Men vi i Ticino är inte förskonade, myndigheterna meddelar att ”situationen är oroande men inte utom kontroll”.

Gatorna är nästan tomma, restaurangerna har tagit bort ungefär hälften av alla bord, ett par har t o m satt upp skärmar mellan borden (ser förstås inte så kul ut) och flera tar enbart telefonbokningar. På en del ställen bär kökspersonalen skyddsrockar och visir (ser ut som de jobbar på sjukhus), serveringspersonalen har förstås mask och handspriten flödar. Det skulle kännas ganska säkert att äta där faktiskt, men jag äter hemma.

Igår delade jag middagen med Rickard. Han kommer att resa till Norge, men har inte bokat biljett ännu.  Det är lite oklart hur karantänen skall gå till, just nu får han lov att ta tåg från Gardermoen till Geilo om han bär mask, men sådant kan ändras snabbt. Snabba förändringar är en liten egenhet som de norska myndigheterna odlar.

Annars? Det känns som om all pandemiinformation och alla förhållningsorder håller på att sluka oss. Visst skrivs det en hel del om valet i USA, men det mesta har redan skrivits, även om nya ”avslöjanden” kan dyka upp varje dag. Crescendot kommer väl på valdagen och inte lär väl stormen stillas då heller. Jen säjer att hon inte orkar läsa om det längre, Nigel däremot han frossar (enligt Jen) i alla vansinnigheter. Men det som är mest skrämmande är att en galen man kan få fortsatt ”förtroende” som USA:s president och därmed också fortsatt tillgång till möjligheten att efter eget val använda USA:s kärnvapenarsenal.

 

 

Hur bromsar man smittspridningen?

 

På eftermiddagen var vi samlade hos Jen och Nigel och då kom de första meddelandena om de nya nationella restriktionerna med anledning av den ökande smittspridningen av covid 19. Kantonerna har haft många olika regler, men nu är det Berns uppfattning som gäller..

Förbundsrådet har alltså kommit med ett antal regler som skall gälla från och med i morgon. Personer över 12 år skall bära munskydd i kollektivtrafiken och i alla andra offentligt tillgängliga sammanhang inomhus och även i skolorna. Det finns en l-å-n-g lista på vad som avses med offentligt tillgängliga sammanhang.

Max 15 personer får mötas spontant utomhus – vad man nu menar med detta. Mindre samlingar med t ex familj eller vänner skall skjutas på framtiden. All förtäring på restauranger och kaféer skall ske vid bord.

När jag sedan har läst vad olika tidningar skriver och vad myndigheten publicerat på sin hemsida så får jag ändå en del motsägelsefulla uppgifter. Men det är bara några timmar sedan förbundsrådet publicerade de nya reglerna.

Antalet som insjuknar och de som behöver sjukhusvård stiger för varje dag. 150 nya registrerade sjukdomsfall sedan igår i Ticino, sen finns det förstås ett mörkertal. I oktober har det i genomsnitt registrerats ett drygt hundratal nya fall varje dag, men inga nya dödsfall.

Det är väl bara att konstatera att den andra vågen sköljer över oss, även om situationen i Ticino inte är så alarmerande som i en del andra kantoner. Nu blir det munskydd, handsprit och bara de nödvändigaste inköpen av mat. Det skall bli intressant att försöka planera inköpen och sedan skriva ordentliga inköpslistor. Nu blir det alltså ordentlig måltidsplanering, jag bör inte sticka ner till salladsbaren, kinarestaurangen eller pizzerian när jag blir hungrig. Kan ju bli ett intressant experiment faktiskt.

Vi får se hur det blir med våra samlingar. Troligen avstår vi från dem en tid framöver. Det kanske blir kortare videomöten? Sedan har Dwight en del idéer om hur vi kan hålla kontakten och uppmuntra varandra via mail.

Nu blir detta en riktig utmaning för mig att fortsätta skrivandet, ta de tillfällen som ges till promenader och att ha måltidsdisciplin.

Rickard funderar allvarligt på att resa till Geilo, trots att det kommer att krävas två veckors karantän när han kommer till Norge. Han tror att om han dröjer och situationen här på kontinenten blir allvarligare, så kan det faktiskt bli inreseförbud från vissa områden. Men då reser han via Sverige. Ja, ni förstår...

Elvy har frågat om jag inte skall komma tillbaka till Hälsingland och visst har jag snuddat vid den tanken. Men jag får välja mellan gemenskapen med henne och mina vänner här. ”Du har ju dina varma vinterkläder här” sade hon senast vi talades vid.

Tristess...

 

Jag borde inte klaga, idag är det +13 och solsken. Jag skall passa på att gå ut lite senare i eftermiddag. Temperaturen har under oktober hittills varit lite lägre än normalt men nederbörden mer än normal. Hösten är här, det är bara så.

Jag har fullt upp att göra och disponerar min tid helt efter egen vilja, träffar mina vänner ibland, så jag borde alltså inte klaga. Men ändå är det så trist här, går man en sväng ner till centrum så är det ganska ödsligt där. Folk håller sig hemma och de flesta av dem som rör sig utomhus har faktiskt munskydd och det är en viss skillnad från tidigare. Nu har antalet insjuknade i Ticino ökat igen, dagsnoteringen idag är 102 nya fall sedan gårdagen, men inget nytt dödsfall. Totalt skall det ha varit 4054 kända sjukdomsfall och 351 dödsfall. Det är ungefär 350 000 innevånare i Ticino.

I brist på yttre stimulans, så blir jag lite mer loj med mitt arbete. Det var annorlunda uppe i Hälsingland, Elvy fanns där och det blev en naturlig samlingsplats för hennes vänner i det stora uterummet. Det var alltid någon som kom till elvakaffet eller eftermiddagsfika. Medförande hembakat för det mesta...

Det finns stunder när jag undrar varför jag reste hem. Men det vet jag förstås, jag hade inte varit här hemma sedan - om jag nu minns rätt – den 27 januari. Visst träffar jag mina vänner då och då, men alla har blivit ännu försiktigare sedan man börjar tala om att en andra våg kan komma och att det finns tecken på att viruset kan ha muterat. Om det innebär att man blir mer eller mindre sjuk, därom tvista tydligen de lärde.

Den mest skrämmande ”underhållningen” den får vi förstås från USA nu i valkampens slutspurt. Jag läser det mesta och är tacksam för att jag inte bor där. Det är Jen och Nigel också. Jen säjer att just nu skäms hon för att vara amerikan, folk kan tro att alla amerikaner är primitiva galningar. Så är det ju inte. Men ingen vågar lita på att Biden verkligen kommer att bli nästa president. Vi lär knappast veta vem det blir varken den tredje, fjärde eller femte november.

Nu blev Elvy upprörd!

 

Jag skrev i mitt förra inlägg att SNA i Bollnäs skulle flytta till Linköping. Elvy skickade omedelbart ett SMS och påpekade att det skall vara LiDköping, inte LiNköping som SNA planerar att flytta till.

Jag vet att mina kunskaper i Sveriges geografi är bristfälliga- För några år sedan så betade Elvy av Sverige, landskap för landskap tillsammans med mig. Jag fick läxor och det genomfördes regelrätta läxförhör. En hel del kommer jag faktiskt ihåg fortfarande.

Problemet är väl att jag aldrig har läst vare sig Sveriges geografi eller svensk historia i skolan. Det har mer blivit, när det gäller geografin, ”learning by doing”. Jag har faktiskt varit i LiDköping en gång i tiden. Där fanns det stort torg med en lustig röd byggnad mitt på torget. Rådhuset kallades det för och i bottenvåningen fanns det ett café. Vi fikade där. Anledningen till vårt besök där var egentligen att porslinsfabriken Rörstrand hade en outlet i LiDköping.

Sedan har jag vid ett annat tillfälle övernattat i Skara, vilket inkluderade en kvällspromenad i den lilla staden med den mäktiga katedralen. Falköping fick dagen efter ett besök, vi köpte blommor och Rickard visade mig fornlämningarna inne i stan, någon av dem låg t o m i en privat trädgård. De skall vara äldre än pyramiderna. Imponerande!

Ulricehamn har jag också besökt ett par gånger, en mysig liten stad. Så jag har faktiskt lite koll. Men har man aldrig besökt ett område i Sverige så är det inte så lätt att ha koll på allting. Men Hälsingland, Uppland, Södertälje, Sorunda och Stockholmstrakten har jag bra koll på-

Då kan jag faktiskt betydligt mer om Norges geografi. Inte hela landet utan Norge söder om Trondheim ungefär. Och förresten, de har också två problemstäder som folk blandar ihop. Kristiansand och Kristiansund.

Svensk historia, där får jag bara ödmjukt erkänna att det finns avgrundsdjupa hål. Och förresten vet jag faktiskt väldigt lite om Schweiz historia också.

Till sist en positiv nyhet, idag har det varit blå himmel, solsken och tjugo plusgrader. Fint väder väntas också i morgon men sedan ser dagstemperaturen ut att sjunka lite för varje dag.

 

Höstrusk.

 

Söndag blev det förstås ingen gudstjänst i Pregassona, även om det var planerat så. Regn och starka vindar, riktigt busväder. Vår grupp samlades hos Jen och Nigel, de har gott om plats. Vi blev faktiskt femton den här söndagen och i god ekumenisk anda var det Julia, Leo och Stephan som svarade för ”programmet”. Katoliker som lekmannapredikanter – det känns bra. Leo talade om att vara klädd i vitt. Och citerade en sång som han tycker om; ”In white, walking in white. He makes me worthy through His blood, to walk with Him in white”.

Sången finns på en gammal kassett med ISS och vi bestämde oss efteråt för att öva in den – någon gång skall väl alla restriktioner upphöra. Dwight fick i uppdrag att ta reda på om den finns översatt till italienska.

Skall det bli några kommentarer om Trump? Nej inte idag. Vi avvaktar och cirkusen, med underhållande men ändå mest tragikomiska inslag, den fortsätter.

Och nu till något helt annat. Optikerkedjan Synsam i Sverige skall ta hem den produktion som man haft i Asien och bygga upp en fabrik i Ockelbo, planerar för 150 anställda. När nu SNA i Bollnäs flyttar till Linköping, så blir det ett hyfsat plåster på såren, även om det är några mil mellan Bollnäs och Ockelbo. Varje jobb i Hälsingland är guld värt.

Svarta hål är intressanta. Man vet att de finns men de är omöjliga att utforska. Dels på grund av de enorma avstånden, dels för att den ryndsond som skulle kunna komma i närheten kommer att dras in i hålet och så var det slut med den. Det är inte så tokigt när sådana här ”omöjligheter” belönas med nobelpris. Då kan man kanske lära sig lite mer om sådant som man egentligen inte begriper något av.

Skrivandet löper på riktigt bra, jag blev glatt överraskad av att få nytt material från Martin. Han har luskat reda på lite mer om morfars förfäder. Så nu får jag se om jag skriver om eller redigerar. Men det kan få vila lite, just nu är det förfäderna uppe i Los och Färila som är mest aktuella.

 Bifogar en länk till Walking in white! Den är nummer tre på listan, men hela kassetten är verkligen värd att lyssna till.

https://www.regalzonophone.com/Albums/The-Spirit-of-the-Army