Hemma igen och trött...

Jag somnade rätt sent igår kväll och jag hade tänkt sova lite längre idag. Men klockan åtta väcktes jag av att någon maskin i grannskapet väsnades alldeles förskräckligt. Grannarna ett par hus längre in på gatan började att bygga ut sin swimmingpool i våras. Då började berget spricka och man fick göra något slags geologisk undersökning innan de fick fortsätta och sen fick de beställa prefabricerade element som skulle hålla poolen på plats. Allt här ligger ju på branta sluttningar. Och nu hade de tydligen kommit igång med anläggningen igen.

Vår tur till Fontaine de Vaucluse blev riktigt lyckad. Vi hade planerat att komma iväg härifrån klockan sex, och kvart över startade jag faktiskt bilen. Vi körde längs sjön till motorvägen och sen kom vi så småningom till Turin och vid gränsen mot Frankrike lämnade vi motorvägen och körde en vacker bergsväg via Briancon och Gap och sedan en ännu vackrare och krokigare bergsväg som tog oss till målet utan att vi behövde köra mer på motorväg. Vi var framme i Fontaine de Vaucluse vid halv fyra, men då inkluderade det att vi kört av motorvägen och haft morgonfika en bit norr om Turin, stannat till många gånger på bergsvägarna och beundrat utsikten, köpt glass i Gap och ätit lunch i Aubres - en sån där pittoresk liten stad - vid Aigues, som är en biflod till Rhone. Vädret var med ett slitet uttryck, strålande hela dagen

Vi tog det lugnt på kvällen, promenerade i stan och åt en förträfflig middag i något som närmast var att likna vid en grotta. Pierre hade bestämt programmet för söndagen, vädret var lika fint men det var rätt varmt redan på morgonen. Först åkte vi upp till källan som ligger inklämd mellan höga berg. Där ser det det turkosblå vattnet ut att vara nästan stilla, för att sen bara några meter längre ner forsa fram i ett vattenfall. Trycket på vattnet kommer förstås underifrån. Sen blir floden, Sourge bredare. Källan har antas ha ett djup på cirka 500 m, en miniubåt har varit nere så djupt som på 315 m och vattnet kommer från bergen ovanför. Det var faktiskt intressant och har man med sig Pierre, så kan han ju berätta mer än vad man kan läsa på någon informationstavla. Därefter var vi och besökte ett geologiskt museum och Petrarcamuseet. (Ni vet, han med sonetterna och Laura.) Nu har nyare forskning kommit fram till att mycket av den traditionella berättelsen om Petrarca bara är efterhandskonstruktioner, så vi lämnar honom därhän. Sen blev det lunch och därefter utflykt till Gordes, en by som delvis ligger på en hög klippa och anses vara en av Frankrikes vackraste byar. Det var rätt häftigt. Därefter körde vi över en bergskam in i en trång dal till cistercienserklostret Notre dame de Senanque, en i sig imponerande anläggning men grejen där är förstås de enorma lavendelfälten. Det doftade lavendel intensivt, men inte så att man fick hostattacker. Fälten var ljust blålila och blommorna började just slå ut. De brukar vara skördade i mitten av juli. Vi köpte var sin "pilgrimspåse" med torkad lavendel av en munk som var lika hög som bred. Sen körde vi till en annan pittoresk by som heter Bonnieux där det finns en stjärnförsedd restaurang. Dyrt men trevligt och maten var i toppklass.

Måndagen ägnade vi först åt Avignon. Påvepalatset (nästan tre timmar), hallarna och shoppinggator i den äldsta delen av stan och så bron förstås. Vi sjöng "sur le pont d´Avignon" eftersom texten fanns uppsatt på flera anslagstavlor - och folk stirrade på oss förstås. David hade en studentikos version om vad man gjorde under broarna i Oxford men den skall vi inte återge här. Centrala Avignon var en trevlig stad och det var - kors i taket - inte så svårt att få parkering heller, även om det kostade en euro bara att ställa bilen på en p-plats (som startavgift) plus en euro för var 10 eller 15 min. Middagen intog vi på hotellet i Fontaine de Vaucluse och jag skulle vilja påstå att vinet var bättre än maten.

Och så åkte vi hem igår, stannade till på rätt många ställen, både byar och utsikter. Till att börja med var vädret strålande, sen mulnade det på lite, vilket ju inte är helt fel när man skall sitta i bilen flera timmar. Vi tog samma väg tillbaka, det var kul att se saker och ting från "den andra sidan" också. Sen fick vi vänta tre timmar i Briancon för det var ett praktfullt åskväder uppe på passhöjden vid gränsen. (Jag kommer inte ihåg vad passet heter, men det fanns en skylt med 2033 m invid vägen.) Vi passade på att äta lunch i Briancon, och sen vågade vi oss över passhöjden. Åskvädret låg framför oss hela vägen mot Turin och sen klarnade det upp, men det gjorde inget för då hade vi ju solen i ryggen. Hemma igen vid tio efter att ha lämnat av de andra hemma hos sig, och sen hade jag varit på en snabbvisit i automattvätten med en mycket dammig bil. Det var den resan det.
------------
Ja, nu har jag ätit "lunch" - yoghurt och müsli är definitivt inte lunch enligt mina vänner men det går bra att äta i alla fall. Och så har jag fått klart med resan till Geilo. Jag får köra till Lörrach på söndag, biltåget avgår tio över åtta och så är jag - förhoppningsvis utvilad - i Hamburg nästa morgon. Sen kör jag direkt till Kiel, hoppas att få tid att handla lite på... ja, vad är det den där giantiska stormarknaden intill IKEA heter? Sen avgår färjan klockan två och jag är i Oslo tisdag klockan tio. Körtid till Geilo normalt 4 timmar. Jag håller med om att det är bökigt jämfört med att flyga, men skall jag vara i Geilo närmare tre månader så kan jag ju bara inte ha hyrbil så länge.