Send the fire!

Det blev verkligen en överraskningarnas pingstdag, både för Pierre, David, Marlene och mig. Marlene (som är registrerad i folkbokföringen som katolik) följde med till Lugano efter viss övertalning men hon är också rätt nyfiken på det mesta - i positiv bemärkelse.

Gudstjänsten äger rum i en lokal som tidigare varit bilverkstad, men det är fräscht och fint utanför och enkelt och stilrent inuti. Vi blev lite sena, så vi kom just när gudstjänsten skulle börja. Han som brukar kallas för pastorn (pensionerad metodist d:o) hälsade oss alla välkomna och så började vi med att sjunga hymn 53 i deras lilla anspråkslösa och tummade sånghäfte. Och vad var det för en "hymn" - jo William Booths "pingstsång" - Thou Christ of burning cleansing flame, send the fire... där satt vi: två ofrivilligt exkommunicerade salvationister, en katolik och jag som också är ex-salvo, men frivilligt och sjöng "send the fire, send the fire, send the fire..." Pierre, David och jag hade ståpäls, trots den tryckande värmen. Efter sången så stiger pastorn fram och säjer: "Och nu lämnar jag över till våra gäster från USA som kommer att fortsätta att lotsa oss genom förkunnelsen om pingstundret, Dwight och Charlotte George." Det var tur att vi satt långt bak i f d bilverkstaden, för vi såg verkligen ut som tre fågelholkar och Marlene viskade till mig: känner inte du dom?

Och det blev en helt otrolig gudstjänst. Lättsamt och bitvis ganska roligt, men med en förkunnelse som ingen kunde vara helt oberörd av. Dwight var "mötesledare" (hittar inget bättre ord) och Lotta predikade. Jag hade ju hört av Lisa att hon blivit en mycket ansedd och ofta anlitad förkunnare, men jag var ändå rätt överraskad. Vi fick befinna oss i övre salen, fick sjunga "Spirit of the living god, fall afresh on me" och Lottas predikan handlade om hur Anden föll och hur konsekvenserna av det blir, utifrån både det som hände i Atlanta för rätt många år sen nu och berättelsen i Apg. Gudstjänsten varade i nästan två timmar och åhörarna var verkligen MED hela tiden. Vi slutade med att stående sjunga Majesty och efter det så stod folk blickstilla i minst en minut.

Sen blev förstås både Dwight och Lotta minst sagt överraskade av att se oss där. Anledningen till att de var i Lugano, var att Dwight som också har något slags anknytning till Lausannerörelsen skulle till en konferens i Basel den här veckan och pastorn skulle också vara med där. Lotta skulle förstås hem till Biel och hälsa på och se hur Lisa och Robbie har det i sitt nya hus.

På kvällen satt David, Pierre och jag och spekulerade över om vi skulle starta en egen "kår" i Locarno/Ascona utifrån våra egna villkor. En självstyrande enhet, ungefär som "generalen på Krim" hade under sovjettiden. Marlene får också vara med om hon vill, för det är ju inte FA utan katolska kyrkan som har synpunkter på ett sådant medlemskap. I vår självstyrande enhet kommer det egentligen bara att finns två saker som skiljer sig från FA:s officiella linje, det kommer att vara tillåtet att dricka alkohol och vi kommer inte ha några som helst synpunkter på samkönade förhållanden.

I morgon bitti åker jag till Biel och räknar med att komma hem på onsdag kväll. Jag ser verkligen fram emot att få umgås lite på tu man hand med Lotta, det var några år sen sist.