Kyla, kultur och körsång.

Om en stund skall vi ta en tur ut på Hardangervidda. Ja, med bil alltså. Rickard tog min bil till jobbet och vi får ta monsterbilen. Få se hur långt vi kör, det beror förstås lite på väglaget. Det är bäst att passa på nu för sedan är vidda stängd över nyårshelgen. Vi kommer att få en sagolikt fin, men kall dag, molnfritt, vindstilla och någonstans mellan minus tio och femton, gradantalet varierar mellan olika prognoser.

Vi åkte en stund i Vestlia igår också, när man har roligt så märker man inte att det är kallt. Jag har sett att det kommit en del bilar nu de senaste minuterna, liftarna öppnar halv tio. Det är många som börjar åkningen här uppe, lite bakvänt när man får ta liften "hem".

Gårdagens kulturella begivenheter bestod först i att David framförde dagens vers från "The twelve days of christmas" - det var mer det som inom operakonsten kallas för "recitativ och aria" än sång.

On the fourth day of Christmas,
my true love sent to me
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree.

Vi hade haft lite problem med att hitta texten till "Will you go", det som fanns på nätet var en delvis annan version, men när vi väl koncentrerade oss, så fick vi nog fram "vår version" av den och den framfördes sedan under stort allvar (?) och Pierre filmade framförandet för att sedan visa sin mamma. Hon befinner sig just nu i den södra hemisfären, är på julbesök hos Pierres bror. Ja, det kanske bör tilläggas att under vårt sökande på Internet så hittade vi den svenska texten och då sjöng jag en vers solo... stämningsfullt. Pierres förslag om att lägga ut den på You Tube blev enhälligt nedröstat och inte ens argumentet att "då kan dom ju få se den med en gång" övertygade oss.

We’re bound for the land of the pure and the holy,
The home of the happy, and kingdom of love;
Ye wanderers from God, in the broad road of folly,
O say, will you go to the Eden above?

Will you go, will you go, will you go, will you go?
O say, will you go to the Eden above?

In that blessed land, neither sighing nor anguish
Can breathe in the fields where the glorified rove;
Ye heart-burdened ones, who in misery languish,
O say, will you go to the Eden above?

Each saint has a mansion, prepared and all furnished,
Ere from this small house he summoned to move,
Its gates and its towers with glory are burnished,
O say, will you go to the Eden above?

March on, happy soldiers the land is before you,
And soon its ten thousand delights we shall prove.
Yes soon we´ll be massed on the hills of bright glory,
And drink the pure joys of the Eden above.

We will go, we will go!
We will go, we will go!
O yes, we will go to the Eden above!

(Jag lägger ut texten här så får vi kolla i efterhand om David mindes rätt. Han brukar göra det faktiskt, har minne som en judisk skriftlärd.)

Jag kände mig förstås som Jenny Svensson, saknade bara en gitarr men den hade jag ändå inte kunnat ackompanjera mig på. Sen hittade jag en del material om Hanna Ouchterlony och hur det kom sig att hon "öppnade eld" i Sverige och vad som hände under pionjärtiden, så då kunde jag berätta lite om det för de andra också. Jag kunde inte så mycket om detta, det får bli ett projekt att lära mig lite mer om Frälsningsarmén i Sverige.

Sen har jag fått två frågor:
Går det att göra snögubbar när det är -5? Det går bra, man stabiliserar bara snöbollen med en liten dusch vatten från en sprayflaska ibland. Ja ja, vi kallar det för isgubbe och isgumma då.
Nej, min farmor var inte född 1882, utan hon var född den 28 december 1917. (Jaha, det blir på dagen för 35-års jubileet, alltid något!)

Och nu har David fyllt på kaffe på termoskannan och det är dags att bylsa på sig och åka iväg. Första stoppet blir nere i Geilo, vi måste ju ha bullar med oss
ut på vidda. (Nej, jag tror inte att vi kommer att fika utomhus, det får nog bli inne i bilen.)