Kongress!

Vilken helg det blev – helt oväntat! Rickard ringde i fredags och talade om att norska kongressen skulle sändas över internet. I fredags kväll satt jag hemma och såg öppningsmötet och musiknattinén på min pc. Sen kom jag på att jag borde informera D&P m fl om det. Jag hade inte tänkt på att D&P kan koppla sin pc till tv:n – så igår och idag blev det kongress på storbilds-tv tillsammans med D&P, Marlene och Regula. Det tycktes inte spela någon roll att mötena var på norska – jag fick förstås försöka att tolka och förklara vad som hände. Förklara, därför att det inträffade en del överraskande muntrationer i mötena. Stabschefen med fru var huvudtalare och då var det ju inte problem med språket.

Det är många saker som fastnat i minnet, t ex att man tänker komma in i Guinness Book of Records genom att duka upp långbord på Karl Johan nästa år, när armén firar 125 år i Norge. Vekkelsestoner blev en högtidsstund för mig som gillar traditionella sånger. Grånade dragspelare och en strängmusik med ovanligt hög medelålder balanserades av fyra unga tjejer från Färöarna som sjöng gamla sånger på ett lagom nytt sätt. Och jag sjöng med och blev vid ett par tillfällen tillsagd att vara tyst.

Gol, som är den kår som ligger närmast Geilo, fick visa upp sig i mötet ”We are family” genom sång av Staben och Minstebröderna. Staben hade seniorstatus och minstebröderna var mycket unga, men sjöng riktigt bra. Vi har varit av den uppfattningen att Gol inte haft så mycket verksamhet tidigare, men nu kollade Rickard upp deras hemsida och konstaterade att vi har missat mycket. Det står t o m att de brukar sjunga utanför Tunet varehus i Geilo och det har ingen av oss sett eller hört talas om, märkligt nog. Hade någon av oss kommit dit när de stod och sjöng, så hade vi nog inte kunnat låta bli att hjälpa till!

Tonen i mötena har varit så lättsam, man har kunnat skämta även under de mer allvarliga inslagen utan att det stör, man tilltalar och omtalar med förnamnet och bara undantagsvis har hela namnet och rangen nämnts, stabschefen tilltalades med Barry och hans fru med Sue. (Det skulle vara i England eller här i Schweiz!)

Tekniken fungerade utmärkt fredag och lördag, idag har det varit lite sämre med bilden, men vi är så nöjda i alla fall. Vi har fått vara med om festdagar utan att det kostat oss något. Och dessutom har vädret inte varit det bästa här, så det har varit helt ok att sitta inomhus. Till råga på allt har D&P försett oss med mat i två dagar – och det har inte varit något soppkök precis!

När vi körde hemåt från Orselina, så kom det en kraftig regnskur. Då kom jag plötsligt ihåg en sång som mormor och hennes vänner brukade sjunga:

Sänd oss ett regn, ja sänd oss ett regn, sänd oss ett särlaregn.

Behovet är regn, ja behovet är regn, sänd oss ett särlaregn.

Kraft åt de sjuka, liv åt de döda, sänd oss ett särlaregn,

behovet är regn, ja behovet är regn, sänd oss ett särlaregn!