Tomt i huset

Så var det tomt i huset igen, efter en riktigt trevlig vecka tillsammans med Peter, Anki, Martin och Robert. De hade besökt en tidigare kollega till Peter och kom hit från Salzburg måndag kväll. Peter är doktor och jobbar på Huddinge sjukhus. Anki är lärare om nu någon undrar... De hade kört via Tyrolen och Liechtenstein, genom Graubünden och över San Bernardino hit till Ascona, en rätt tuff dagsetapp.

Det känns alltid lite osäkert när det finns tonåringar med i sällskapet, de har oftast helt andra önskemål när det gäller sysselsättning, men det har gått bra. Båda två kör mountainbike (eller något liknande), och David visste var man kunde hyra sådana, så när de kände för det så tog de en tur. Sega uppförsbackar och branta nedförsdito har vi gott om här.

Sen tidigare var det bestämt att David skulle jobba ”på distans” förra veckan, Pierre kom hem onsdag förmiddag, det var något i deras utrustning som hade gått sönder och reservdelen skulle komma från USA först denna vecka. Det var en rätt lyckad tillfällighet, Martin som skall börja tvåan på gymnasiets naturvetenskapliga program, räknar inte med att få så bra betyg att han kan konkurrera om platserna på läkarlinjen, utan har haft funderingar på att bli meteorolog eller geolog och han fick en hel del information av Pierre om hur det kan vara att arbeta som geolog. Pierre tog också med sig killarna upp till ett par geologiskt spännande platser uppe i Vallemaggia. Robert tyckte också det var intressant, men det ändrade inte hans karriärmål – proffs i NHL.

Sen har vi varit ute med båten, en heldagsutflykt tillsammans med D&P, vi avverkade hela sjön, körde ända ner till Sant´Anna och gjorde strandhugg på ytterligare några platser. En dag var vi i Lugano och Campione. Nej inte för att spela på kasinot utan därför att Ankis mormor hade en släkting som arbetade där en gång i tiden och dessutom höll på med diverse mycket skumma affärer vilket ledde till att han ”sköt sig i gryningen” istället för att bli arresterad. Killarna tycker det är spännande att ha haft en skurk i släkten.

En vecka har gått fort och de körde hemåt igår. Jag hann med att få klart mitt uppdrag innan de kom och nu väntar jag med spänning på att få materialet till nästa uppdrag. Det kommer att hålla mig sysselsatt under några månader, kanske året ut. Jag väntar varje dag på att få materialet, det är alltid spännande att få ta tag i något nytt.

Lotta, Dwight, Rickard och jag kommer att resa upp till Geilo, troligen i början av nästa vecka. De andra har tänkt att stanna där i ett par veckor, vi skall ha hytta som bas för diverse utflykter, och sen stannar jag kvar ett tag till för att få arbetsro. Rickard kommer upp sen och hämtar mig och sin bil. Den måste vara ute ur Norge någon gång i oktober. Jag vet inte riktigt hur de kollar sånt här, men det finns en hel del regler kring att ha utländska bilar i Norge. Det finns ett par hantverkare som har haft en litauiskregistrerad bil i Geilo i flera år, man känner igen den på en amatörmässigt utförd reklam på bakdörrarna. Antingen kör de olagligt, eller också reser de hem någon gång varje år med den. Norge är fullt av konstiga regler, det måste jag erkänna. Känner man till dem så kanske man följer dem, men känner man som utlänning inte till dem så går det bra i alla fall...

Julia har kommit hem på ett par veckors semester. Om jag inte nämnt det här tidigare så jobbar hon på ett dataföretag i Tolouse som servar Airbusfabriken med diverse tjänster. Hon har kontrakt året ut, sen kommer hon tillbaka och börjar jobba i deras dataföretag. Eller rättare sagt, Leo och Stephans företag. Airbus har fått stora bidrag från staten för utveckling och produktion, men nu har man strypt tillförseln av euro till företaget... Alla länder som inte har infört euro har mycket att vara tacksamma för. När jag läste på LSE, det var i mitten av 90-talet, så diskuterades detta med en gemensam valuta för hela EU ”ecu”och våra föreläsare tog helt avstånd från projektet, med ett undantag - en tysk ekonom. När rasar korthuset och vad kommer det att kosta vanligt folk? För det blir i slutändan de som får betala.

Idag har det kommit en hel del regn och jag har "roat" mig med att städa upp i mina två källarförråd. Det är en evigt pågående plan, att få iordning där. Och min digitalkamera låg inte i sportbagen. Men när jag letade efter den där, det finns ett otal fack i sportbagen, då kom jag på var den fanns. Vill ni veta var? Nej, det håller jag för mig själv.