Donnerwetter

Efter några riktigt fina dagar, så kom ovädret. Regn, vind och åska. Just nu vräker regnet ner, men åskan gör ett litet uppehåll. Vi räknar med mer blixt och dunder i eftermiddag – och då kanske strömmen försvinner igen. Det har varit ett par hyttebränder, men ingen här på Geilo. Alla är oroliga när åskan går så här kraftigt, även om det regnar så kan en blixt göra så att torvtaket fattar eld. Jag är så lyckligt lottad att jag har ett bevattningssystem på taket till min hytte, och nu har jag, trots att det regnat också satt på det ibland i förebyggande syfte. Jag vet inte om det hjälper, men det är vad jag kan göra.

Trots att det varit riktigt fint väder, så har jag jobbat på bra. Det blev en trevlig paus i tisdags eftermiddag, då kom Liv och Jostein på besök. De var här uppe rätt ofta för några år sedan, deras farfar hade en hytte här, som han knappast aldrig använde själv. Sen insåg farfar att han nog borde sälja hytta och vi har inte träffats sen dess. De hade varit två veckor på Kreta tillsammans med några vänner, hade sen bara varit hemma i Oslo och bytt kläder för att tillbringa sin sista semestervecka med en rundtur här i Norge.

Deras vänner hade inte haft så gott om pengar, så hela sällskapet hade bokat flygresan med Ryan Air. Utresan hade väl gått rätt ok, men hemresan hade varit en mardröm. Först så kom inte planet iväg på utsatt tid, och ingen kunde informera om när det skulle avgå. Alla var trötta och när de så småningom skulle gå ombord så började kabinpersonalen bråka om storleken på handbagaget. Ingen hade haft synpunkter på den när de påbörjade resan på Rygge, det var plötsligt fel storlek och det skulle bli en straffavgift på 60€ plus en administrationsavgift för avgiften på 5€ och om de inte betalade omgående så skulle de tillkalla säkerhetsvakterna och de skulle förstås inte komma med planet. De betalade, men fick inte några kvitton. Sen när planet hade lyft, alla var förstås trötta, så började personalens försäljning och den var mycket aggressiv. Passagerare som sov, de väcktes flera gånger under resan när personalen vandrade fram och tillbaka i kabinen för att sälja. Dessutom var planets båda toaletter låsta, ingen fick svar på om kabinpersonalen kunde öppna dem. Jostein sa att det var den värsta flygresa de varit med om. När de kom fram till Rygge, så gick ett par av sällskapet och talade med flygplatsledningen som inte alls verkade förvånade. De sa att Ryan Air hade skärpt till villkoren på vissa punkter, men att det faktiskt är en sak mellan passagerarna och flygbolaget. Däremot var de förvånade över att alla hade fått betala för att handbagaget varit för stort, det borde de ha fått information om ifall det blivit någon ändring. En av dem sa med ett leende att personalen tjänar rätt dåligt – underförstått, de försöker skaffa sig lite extrainkomster. En i sällskapet, som är anställd i något departement, skulle se till att få ett samtal med ansvarig minister så snart det låter sig göras. Och efter att ha hört detta, så blir jag ännu mer övertygad om att jag stannar hellre hemma än reser med Ryan Air. Men jag var förstås helt övertygad redan innan jag fick höra den här berättelsen.

Och nu ser jag förstås fram med spänning vem som kommer att bli Frälsningsarméns nästa general. Fem vita män är kandidater. Rickard hade fått diverse info av Dwight, som känner till dem rätt väl och gillar ett par av dem. Hans stalltips är Swanson eller Knaggs. Jag vet inget om dem mer än att mrs Swanson avviker lite från gängse stil bland kommendörstanterna. Hon ser, för att använda ett gammalt uttryck, faktiskt rätt fräsig ut. Och Pierre har synpunkter.... inte särskilt positiva för att uttrycka det artigt. Och de delas av hans syster....

Oops! Nu börjar åskan mullra igen. Bäst att sluta. Oj, nu kom det en riktigt kraftig smäll. Hoppas jag hinner brygga lite kaffe innan strömmen försvinner.

------
1730
Och så var det klart, André Cox blev general. Ett mycket märkligt val.  Jag undrar vad mina mer initierade vänner har för kommentarer till detta.