Böcker, läsplattor och regn.

”I dag är det stort att vara svensk i Kanada” skriver Elvy i ett mail. Det är naturligtvis Alice Munro och nobelpriset som har gett henne och andra svenskar där lite extra uppmärksamhet. Alice Munro är född i sydvästra Ontario och hennes noveller utspelas där. Toronto tillhör inte den regionen, men får väl som provinshuvudstad ta åt sig lite av äran.

Jag tror inte att jag har läst något av Alice Munro. Eller också är det så att noveller faller bort ur minnet, en roman kan hänga kvar längre. Jag läser förstås en hel del skönlitteratur, men när jag är som mest upptagen med mina uppdrag, i all synnerhet översättningarna, så får litteraturen vila. Då får jag tillräckligt av bokstäver, ord och meningar i mitt jobb. Undantaget är när jag är ensam i hytta på Geilo. Då disponerar jag min tid på ett helt annat sätt, men läser jag då, så blir det norska författare – på norska förstås.

När jag är i Sverige, så köper jag böcker av svenska författare. De flesta lämnar jag sedan vidare till Rickard och Lisa. Mina bokhyllor i arbetsrummet är redan överfulla och jag tänkte faktiskt rensa ut en kasse engelskspråkiga böcker f v b  Brocki när vi reser till Magglingen. Det där med läsplattor förstår jag inte vitsen med. Jag har testat och texten får inte liv. Det kan naturligtvis vara en vanesak, men en läsplatta har inget liv, det har däremot en bok. Den som ”uppfann” läsplattan kommer aldrig att få samma berömmelse som gamle Gutenberg. Och förresten gillar jag inte ljudböcker heller, även om jag inser nyttan av dem. Det kan ju vara enda sättet för en dyslektiker att komma i kontakt med litteraturen, för att nu inte tala om synskadade.

Nu ser jag att det blir revor i molnen och solen tittar fram. Igår vräkte regnet ner och det kom kraftiga vindbyar. Det skulle bli regn, men att det skulle komma sådana mängder hade man nog inte räknat med. Det skall bli mer regn i eftermiddag, så nu får jag väl gå ut och se om jag behöver städa upp ute. Troligtvis behöver jag det.