Nej,
jag har inte legat vaken och genomlevt en kvalfull natt, men det här
var natten när mycket hände.
Jag
släckte lite senare än vanligt, hade köpt en bok i London,, en riktigt
bladvändare som jag hade svårt att lägga från mig, så
jag passerade nog den där tiden när jag somnar snabbt med ungefär
en timma. Släckte, och hade väl just somnat när det hördes en
kraftig knall utifrån. Tio minuter senare ytterligare en kraftig
knall. Steg upp för att se om det var något som hänt i grannskapet
men såg inget, bara att det lyste i ett par hus, de hade väl
vaknat av oljudet. Det verkade inte vara något som jag behövde
bekymra mig om, så jag lade mig igen. Då ringde telefonen, den
fasta telefonen som jag har i entréplanet. Gick upp och svarade, det
var en upprörd dam som talade italienska snabbt – mycket snabbt -
och jag försökte hänga med. Förstod snart att det inte hade något
att göra med oljudet, det handlade om hennes man som tydligen hade
varit ute och haft lite roligt på egen hand.
Försökte
säja att hon ringt fel, men jag insåg att hon trodde att hon
ringt till den som mannen hade roat sig med. Försökte ett par
gånger till men hon lyssnade inte. Då lade jag på och väntade
lite tills hon ringt av och lade luren på bordet. Jag har en gammaldags
telefon där. Nu hade klockan hunnit bli tjugo över två och jag var
klarvaken. Tog då till det gamla knepet med varm mjölk med lite
honung i. (Smakar inget vidare...) Gick och lade mig igen, tre nya
knallar med några minuters mellanrum. Upp för att kolla vad det var för något. Kunde det vara
åskknallar – nej, det här lät mycket mer distinkt. Annars händer
det vid vissa atmosfäriska förhållanden att det verkligen brakar
loss i luften, oftast på natten. Nu bestämde jag mig för att gå
upp och sätta mig på balkongen för att försöka se vad det var
som hände. Märkte då att det var tänt i flera hus i närheten.
Det gick tre kvart och inget hände och jag började bli sömnig, så
jag gick ner och lade mig och utan att tänka mig för, så hade jag
lagt på luren igen när jag passerade telefonen. Hann just somna
till när telefonen ringde igen, men nu struntade jag i det. Kom sen
på att det ju faktiskt kunde vara någon som varnade för de här
knallarna så jag gick upp igen men det var samma dam, nu ännu mer
upprörd och jag möttes av ett blixtsnabbt ordsvall som skulle kunna
få vilken sportkommentator som helst grön av avund. Då lade jag luren
på bordet och gick ner igen men sen var det omöjligt att somna. Då
läste jag färdigt boken – och steg upp när klockan var tjugo i
sex. Boken heter The ingredients of love och utspelas i Paris och
handlar om - nej, det blir för komplicerat att berätta här. Det
är en sån där bok som har en bok i boken och den var riktigt bra.
Författaren heter Nicolas Barreau om någon undrar.
Jag
ringde Regula på förmiddagen och frågade om hon hört oväsendet.
Det hade hon – men hade satt in öronproppar och sovit gott för
hon trodde att det var åskknallar.
Det
skall bli intressant att se om damen hör av sig igen. Nu har jag
förberett mig väl för att med hög och klar röst kunna tala om
för henne på italienska att hon ringer till fel nummer.
Nu
finns det i alla fall en teori om vad som förorsakat de här
kraftiga knallarna. Det skall ha varit ett gäng som varit ute på
sjön och roat sig med att skjuta mot land med något slags
salutkanon. Det var inte enbart Ascona som drabbats, utan de hade
tydligen åkt runt på sjön, både Cannobio och Maccagno som ligger
rätt långt bort, på den italienska sidan, hade fått ”besök”.
Men
nu känner jag att jag är trött... Vågar jag lägga mig en liten
stund??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.