onsdag 9 oktober 2013

Sömnlös natt

Nej, jag har inte legat vaken och genomlevt en kvalfull natt, men det här var natten när mycket hände.

Jag släckte lite senare än vanligt, hade köpt en bok i London,, en riktigt bladvändare som jag hade svårt att lägga från mig, så jag passerade nog den där tiden när jag somnar snabbt med ungefär en timma. Släckte, och hade väl just somnat  när det hördes en kraftig knall utifrån. Tio minuter senare ytterligare en kraftig knall. Steg upp för att se om det var något som hänt i grannskapet men såg inget, bara att det lyste i ett par hus, de hade väl vaknat av oljudet. Det verkade inte vara något som jag behövde bekymra mig om, så jag lade mig igen. Då ringde telefonen, den fasta telefonen som jag har i entréplanet. Gick upp och svarade, det var en upprörd dam som talade italienska snabbt – mycket snabbt - och jag försökte hänga med. Förstod snart att det inte hade något att göra med oljudet, det handlade om hennes man som tydligen hade varit ute och haft lite roligt på egen hand.

Försökte säja att hon ringt fel, men jag insåg att hon trodde att hon ringt till den som mannen hade roat sig med. Försökte ett par gånger till men hon lyssnade inte. Då lade jag på och väntade lite tills hon ringt av och lade luren på bordet. Jag har en gammaldags telefon där. Nu hade klockan hunnit bli tjugo över två och jag var klarvaken. Tog då till det gamla knepet med varm mjölk med lite honung i. (Smakar inget vidare...) Gick och lade mig igen, tre nya knallar med några minuters mellanrum. Upp för att kolla vad det var för något. Kunde det vara åskknallar – nej, det här lät mycket mer distinkt. Annars händer det vid vissa atmosfäriska förhållanden att det verkligen brakar loss i luften, oftast på natten. Nu bestämde jag mig för att gå upp och sätta mig på balkongen för att försöka se vad det var som hände. Märkte då att det var tänt i flera hus i närheten. Det gick tre kvart och inget hände och jag började bli sömnig, så jag gick ner och lade mig och utan att tänka mig för, så hade jag lagt på luren igen när jag passerade telefonen. Hann just somna till när telefonen ringde igen, men nu struntade jag i det. Kom sen på att det ju faktiskt kunde vara någon som varnade för de här knallarna så jag gick upp igen men det var samma dam, nu ännu mer upprörd och jag möttes av ett blixtsnabbt ordsvall som skulle kunna få vilken sportkommentator som helst grön av avund. Då lade jag luren på bordet och gick ner igen men sen var det omöjligt att somna. Då läste jag färdigt boken – och steg upp när klockan var tjugo i sex. Boken heter The ingredients of love och utspelas i Paris och handlar om - nej, det blir för komplicerat att berätta här. Det är en sån där bok som har en bok i boken och den var riktigt bra. Författaren heter Nicolas Barreau om någon undrar.

Jag ringde Regula på förmiddagen och frågade om hon hört oväsendet. Det hade hon – men hade satt in öronproppar och sovit gott för hon trodde att det var åskknallar.

Det skall bli intressant att se om damen hör av sig igen. Nu har jag förberett mig väl för att med hög och klar röst kunna tala om för henne på italienska att hon ringer till fel nummer.

Nu finns det i alla fall en teori om vad som förorsakat de här kraftiga knallarna. Det skall ha varit ett gäng som varit ute på sjön och roat sig med att skjuta mot land med något slags salutkanon. Det var inte enbart Ascona som drabbats, utan de hade tydligen åkt runt på sjön, både Cannobio och Maccagno som ligger rätt långt bort, på den italienska sidan, hade fått ”besök”.

Men nu känner jag att jag är trött... Vågar jag lägga mig en liten stund??



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.