Det blev inte Gotland för Alice och
Elvy, de tog med sig Anita och flög till Köpenhamn istället. När jag ringde för att höra var de befann sig svarade Alice i Elvys
telefon. Jag vet ju sen tidigare att hon har ett remarkabelt
språksinne, nu talar och förstår hon svenska riktigt bra. ”Jag
har arbetat med svenskan sen vi träffades sist” sa hon som om det
var den naturligaste sak i världen att en 70-plussare kan
tillgodogöra sig ett språk på ett år. Min erfarenhet är den att det inte är så enkelt att förstå ett främmande språk i telefon, jämfört med IRL. Alice har både svenska och
norska förfäder men har aldrig tidigare kommit i direktkontakt med
något av språken.
Köpenhamn har tydligen utfallit till
belåtenhet; Glypoteket, Louisiana och flera andra konstmuseer som
jag aldrig hört talas om. De har varit på konsert och på Tivoli
och ätit smörrebröd hos Ida Davidsen. Att få ett bord på Noma
var förstås omöjligt, men de hade lyckats
få bord i går på ”Den röde cottage”(!) en restaurang med
en
michelinstjärna.
I dag skall de åka på en busstur och i morgon reser de tillbaka
till Uppsala. Sen reser Alice tillbaka till Toronto på söndag. Det
är så roligt att höra hur de verkligen tar för sig och samlar på
intressanta upplevelser. Jag är en mer passiv resenär och hoppas
att det händer något trevligt.
Jag
har varken tagit för mig eller gjort några intressanta upplevelser
sen sist. Men - jag har tagit itu med att läsa från min norska
bokhög. Just nu läser jag Karitas, som är en skildring från
tidigt 1900-tal om en kvinna på Island, utbildad på Konstakademin i
Köpenhamn, men som mer eller mindre mot sin vilja hamnar som
fiskarfru och mor i en avkrok på den isländska landsbygden. En
fascinerande skildring från ett fascinerande land. Jag måste resa
dit någon gång.
Vädret? +25 på eftermiddagarna, svag vind och så gott som molnfritt. Bättre kan det inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.