Måndag morgon.

Vi har haft en helt fantastisk övningshelg hos D&P. Sällskapet från Biel kom redan vid tiotiden på fredag till Locarno. Inte för att börja öva, Robbie, Dwight, Rickard och Nigel skulle gå en runda på golfbanan på eftermiddagen. Vi övriga åkte upp till D&P och gick en lång promenad upp på berget.

Sen drog vi i gång med ”fika” klockan fem. Nu har även Jennifer och Nigel tagit till sig detta svenska begrepp, både ordet och hur ”fika” skall vara. Vi hade kanelbullar, brun pepparkaka, bondkakor och skurna syltkakor – mer svenskt kan det inte bli. Det var Lisa som stod för baket. Sen drog vi igång, Dwight hade bestämt att vi skulle ta oss igenom hela vår repertoar under helgen, dels för att han trodde att vi var lite ringrostiga, dels för att Jennifer och Nigel skulle lära sig den. Vi kämpade på till klockan nio på kvällen. Det gick över förväntan, Pierre hade redan övat lite med Jennifer och Nigel.

Vi startade klockan tio lördag förmiddag, tjugo över tio om sanningen skall fram och med en del mat- och vätskepauser under dagen så höll vi ut till klockan sju. Sen hade Pierre ordnat med middag, hur han hade fått ihop en riktigt exklusiv trerätters samtidigt som vi övade, det är mig en gåta.

Vi började med rostad scampi med bl a grön sparris, varmrätten var en variant av Wellington med champagnesås (!) och nyskördade primörer till, desserten hemgjord glass med bärsås och sen till slut kaffe med pralin. Alla drycker var alkoholfria, men passade precis lika bra till maten som om det varit vin.

I går började vi klockan tio (prick!) med en timmas träning på den sång som Dwight länge har velat få in på repertoaren, Beyond the blue horizon (eller som det stod på Dwights notblad, By the grace of God.) Den sjöng vi i songsters och jag minns att vi kämpade med rytmen och fraseringen, det skulle låta ”lätt” - blue horizons – och rytmiskt och samtidigt innerligt och övertygande. Det gick rätt ok för oss, men tonartshöjningen skippade vi. Jennifer och Nigel gillade den mycket – och det gjorde vi andra också. ”By the grace of God I shall be there!”

Sen hade vi ett riktigt riktigt bra ”holiness meeting”. Det kan inte hjälpas utan att jag undrat lite hur Jennifer och Nigel uppfattar ”traditionerna” i vår lilla grupp, men jag förstod att de känner sig hemma och – by the grace of God – får del av något nytt.

Lunch (potatisgratäng och diverse kallskuret) och sen fortsatt övning fram till klockan fem och därefter kände alla sig väl förberedda för vårt besök i Interlaken om två veckor. Vi får två tillfällen, dels som ”underhållning” på lördag och vid söndagens gudstjänst.

Ett resultat av helgen är att Jennifer bara MÅSTE skaffa sig något att spela på. Hon hade ett piano tills för ca 15 år sedan, sen började det bli svårt att stämma och åkte ut. Nu är hon jättesugen på att börja spela igen.

Jag är klar med mitt uppdrag, men väntar lite med att sända det. Nu skall jag köra till Marlene och bistå henne i studierna. Jag gör det gärna, nu läser hon för en tenta i ekonomisk-politisk historia, ett riktigt intressant område. Tycker jag. Marlene menar att det har man väl inte så mycket nytta av. Hon är så stenhårt inriktad på allt som leder direkt fram till ett jobb. Vi får väl se om jag lyckas omvända henne. Ekonomisk-politisk historia är intressant och relevant även för vår tid. Basta!