Söndag kväll - och det mörknar tidigt nu!

Jag kom plötsligt på att när jag kommer hem igen i början av november, då har jag varit borta från Ascona i tre månader. Det är väl inte rekord, men nästan. Jag var tvungen att ringa hem och höra om de hade fått del av ovädret som ställde till det vid Rivieran, men det hade dragit fram söder om alperna. Det har åskat mycket de senaste dagarna, en omgång på eftermiddagen och en på natten. Idag hade de varit samlade hos Regula, ”alla” utom jag förstås.

I fredags kväll hade vi ett riktigt busväder här, det blåste kraftigt och några björkar som gulnat tidigt är nu avlövade. Nu känns det att hösten är på gång. Men Elvy ger sig inte, det blev en svamptur igår som gav en dryg liter riktigt fina kantareller. Vi har ätit kantarellgratinerad kassler till middag idag. Maj hämtade sin hund efter gudstjänsten och när vi ätit middag gick vi ut på en långpromenad. Då gjorde jag en upptäckt - nu vet jag hur trattkantareller ser ut! Men jag kom inte på det själv utan Maj fick visa mig. Och jag förstår inte hennes fascination över dessa små ynkliga bruna svampar. Vi har inga trattkantareller kring våra svampställen utan de finns i granskogen på andra sidan av landsvägen.

Nu har Elvy jobbat upp sitt dragspelande till en riktigt bra nivå, jag är förstummad! Hon sitter och leker med knapparna och kommer på någon melodi, testar lite och plötsligt så finns den bara där. Det är riktigt trevligt – utom när jag försöker att läsa, jag kan inte koncentrera mig då. Jag har aldrig på musik när jag jobbar eller läser. Rickard påstår att jag har en något förhöjd testosteronhalt, min simultankapacitet är inte vad den borde vara för en person av kvinnokön. Rickard är kvar på Geilo. Han är inne i en läs-period och planerar inte heller att resa hem förrän till övningshelgen.

I morgon förmiddag kör vi söderut. När jag har funderat lite på det, så ser jag faktiskt fram emot att vara på förlaget några (3) veckor. Enda problemet är resorna. Upp tidigt och sen får man bara hoppas att tåget kommer fram till Stockholm i tid. Jag kan förstås flexa, men när det gäller att passa tider är jag lite nojig. Anstränger jag mig för att komma i tid så är det oerhört irriterande när andra faktorer saboterar för mig.

Och nu är det snart Bron. Största möjliga tystnad och en skål med godis.