Tillbaka i Hälsingland, långt borta från tågstrulet!

Det blev en rätt turbulent tåg-avslutning av mina veckor på förlaget. Det var värst måndag eftermiddag och tisdag morgon, men det gick inte friktionsfritt sedan heller. Jag var tacksam när jag kom till Uppsala ”bara” en dryg timma försenad tisdag kväll. Det har varit tre trevliga och givande veckor och jag har fått mycket information om vad som är på gång. Uppdraget som först skulle komma i mitten av september, det har inte kommit från England ännu så nu vet jag inte när det kommer eller om det kommer, författaren till boken som först skulle revidera innehållet i den nuvarande upplagan har blivit sjuk. Men det är mycket annat intressant på gång så jag kommer nog att vara sysselsatt de närmaste månaderna. Mina veckor på förlaget avslutades med en trevlig middag på Pelikan på Söder.

Anita och Elvy var på lägenhetsvisning i torsdags, det måste jag berätta om! De hade stora förväntningar, läget var utmärkt, lagom stor lägenhet, stor balkong. Problemet var bara att den som bodde där var en ”hoarder”. Det gick knappast att komma in i lägenheten, de fick vandra i en liten smal gång för att se sig om. Det fanns ett badrum och en gästtoalett. Den senare var omvandlad till ett sprängfyllt förråd. Källarförrådet var det ingen idé att visa sade mäklaren, man kunde inte öppna dörren dit utan att mycket ramlade ut. Så de tackade för sig och hade något att prata om under resten av dagen.

Vi kom hit igår eftermiddag, Marita stannade i Uppsala efter att bouppteckningen var klar i tisdags och åkte med oss hit. (Bil är mer tillförlitligt än tåg, det är bara så.) Det var inte så enkelt att få ihop debet och kredit till att bli en bouppteckning som Skatteverket kan godkänna. Bilen var välfylld när vi gav oss iväg norrut, Marita hade passat på att handla på Ikea och så hade hon och Elvy varit på outleten i Örsundsbro. Plus lite centrumshopping i Uppsala. Det är alltid bra att förena nytta med nöje.

När vi vaknade idag så var det fem minusgrader, björkarna är helt avlövade. Det finns väl ett och annat träd som fortfarande har gula löv men det märks att nu är vintern på gång. Idag har vi varit och köpt kransar och ljus till gravarna. Det var svårt att få tag i kransar, det mesta är granrisdekorationer instuckna i någon grå massa, blir förstås billigare än att binda en krans. Förutom till familjegraven så har vi köpt krans till mormors brors grav i Hanebo. Elvys farföräldrars grav finns i Ovanåker och hon har aldrig reflekterat över att den finns där, men nu efter att ha fått kontakt med kusinbarnen så blev det mer aktuellt. Morfar hade mycket lite kontakt med sin familj efter att han blivit ”läsare” - deras sympatier fanns i den mest högkyrkliga delen av det som då kallades för statskyrkan. Men nu tycker vi det kan vara ok att lägga en krans och tända ett ljus där. Elvys morföräldrars grav är borta, den fanns också på kyrkogården i Ovanåker. Hennes mormor dog i spanska sjukan 1918 och hennes morfar i en olyckshändelse i skogen 1925. Det skall finnas en minneslund där och där tänker vi sätta ett ljus. Jag tycker det är en fin sed att sätta ljus på gravarna, det jagar bort mörkret för en stund.

Nu har det blivit mörkt ute men vägen in till oss blir upplyst av fyra ”gatlyktor” som blivit installerade nu i sommar. Elvy har inte besvärats av att det är mörkt härute, men jag har tyckt att det har varit lite, ja kanske inte kusligt men ogästvänligt med infarten som helt legat i mörker. Det är led-belysning, men belysningsstolparna har en gammaldags design.

Nu har dragspelet kommit fram. Elvys gehör är det verkligen inget fel på och jag måste ha fått gehöret i arv från henne. Morfar lär ju ha varit en duktig dragspelare. Elvy plöjer igenom hela den frikyrkliga repertoaren från 1960-talet och tidigare. Helt underbart faktiskt. Min pappa var en duktig pianist, men spelade enbart efter noter och helst klassisk musik. Jag fick naturligtvis ta pianolektioner men efter några år slingrade jag mig från dessa genom att påstå att det tog alldeles för mycket tid från läxläsningen. Men sett i ett längre perspektiv hade jag förstås nytta av det, även om jag mest spelar på gehör.

I tisdags såg man en vargflock i området mellan Alfta och Runemo. Nu har vi inte fått någon förklaring till vad ”vargflock” är, det kan kanske vara ett vargpar med årsungarna? Någon hade sett tre vargvalpar leka i närheten av Galvsjön för ett tag sedan. När jag säjer att jag inte alls har något emot att få se en vargflock ute i det vilda, så blir folk upprörda. Men så är det. Vi har inte sett några vargar när vi varit ute och plockat svamp eller gått långpromenader. Elvy hade hört om en man i Färila som tillverkade ”vargskramlor” som man kan ha med när man är ute i naturen. Får jag se en björn, då vet jag att det gäller att komma sig undan, men vargarna är skygga för människor.

En jägare som i lördags var ute på älgjakt i skogarna kring Maråker (söder om Söderhamn) fick uppleva hur hans hund jagade upp en björn i ett träd. Jägaren hade sinnesnärvaro nog (eller var dumdristig nog) att stanna och filma evenemanget. Det är intressant med de vilda djuren vi har omkring oss.

I morgon skall vi baka bullar och rulltårta och laga kålpudding till middag. Det är så vanvettigt gott. Kålpudding med kokt mjölig potatis, brun sås och lingon. Jag har trakterat mina vänner med denna helsvenska rätt och dom gillade den. Men jag har också lärt dem tycka om Jansson. Har köpt ett antal ansjovisburkar att ta med hem. Plus lite annan ”svenskmat”. Jag har insett att mina sommarkläder får stanna här så att jag får med mig inköpen och mina nya kläder utan att behöva betala för övervikt. Bagageövervikt alltså.

Och nu är det strax dags för ett annat överviktsprogram , Hela Sverige bakar. Men vi kanske får några tips!