Jag bygger mitt hus på klippan

 - och fruktar ej stormars hot. Den sången sjöng gitarrsystrarna i kapellet och mormor berättade för mig att den sången kom från Frälsningsarmén. Orden i sången var fascinerande och jag tror att jag kommer ihåg den första versen.

Mitt hus är bokstavligen byggt på klippan, inte så oväntat förstås när man bor på en bergssida. Det har både fördelar och nackdelar. Jag fruktar inte stormars hot, huset är väl förankrat i berget men däremot fruktar jag när regnet öser ner. David har en avancerad fuktmätare och när det varit extrem nederbörd så kommer han och har med sig den och kollar så att allt står rätt till. Nu har jag varit borta hemifrån ett bra tag under hösten och har inte ägnat mig åt att kolla tillståndet i det andra badrummet, det som mina gäster använder. Men jag gick in där i går och kände att det både luktade lite mystiskt och kändes fuktigt där inne. Ringde förstås David som kom hit med sin mätare. Det var oroväckande fuktigt där. Han gick in och mätte i förrådet som ligger intill, där var allt okej. Noggrannare mätningar visade att det var vid ytterväggen, där badkaret finns, som mätaren gav kraftigast utslag.

Jag har alltså två badrum. Det som jag använder dagligen, det renoverades strax efter att jag flyttade hit därför att det fina kaklet på väggarna hade spruckit och inredningen var sliten. Det andra, gästbadrummet, det har varit i bättre skick och mina gäster har varit fascinerade av det rikligt dekorerade turkos kaklet. Ligger man i badkaret så ser man Poseidon stiga upp ur havet, omgiven av högbröstade sjöjungfrur och sitter man på toan så har man Afrodite rakt framför. Dessutom finns det snäckskal av olika slag, delfiner och fiskar lite här och var på väggarna.

Nu är inte kaklet i gästbadrummet i ”mint condition” längre, det finns en del sprickor men inte värre än att de dekorativa elementen kompenserat detta. David och jag stod där en stund och funderade och kom sen fram till att här får jag nog renovera. Det kanske går att spara kaklet på innerväggen, där Poseidon finns. Men fukten måste vi göra något åt. Badkaret är inmurat och inkaklat så det går inte att utan vidare ta reda på var läckaget finns. Nu skall det ärligt sägas att badkaret har sett sina bästa dagar, det har blivit renoverat invändigt men en sån skönhetsbehandling håller inte för evigt.

Vi ringde firman som renoverade det andra badrummet och nu på morgonen har jag haft besök av en av deras montörer som föreslog att de skulle ta bort badkaret för att se om läckaget fanns därunder, eftersom den övre delen av väggen fortfarande såg ok ut. Måndag morgon kommer de och hackar (?) loss badkaret. Sen får vi se. Han sade en sak som gjorde mig glad, det går att renovera sprickorna i kaklet.

När David var här, så fikade vi och talade om en sak som faktiskt blivit en hjärtesak för både D&P, Regula och mig. Vart har helgelseförkunnelsen inom Frälsningsarmén tagit vägen? Det är många som funderar över det, vi talade lite om det när vi hade vår övningshelg. Håller kyrkor och samfund i ekumenikens namn på att hamna i en gemensam mainstreamteologi? Är inte helgelsen som en arena för personlig andlig tillväxt något att hålla fast vid? Känner unga salvationister till att det fanns en man som hette Samuel Logan Brengle? Det här kräver mer samtal och kanske en blogg.

Så vad är ett fuktigt badrum att bekymra sig om egentligen? Mitt hus är ju byggt på klippan.

Jag bygger mitt hus på klippan och fruktar ej stormars hot,

ej böljornas vreda muller därnere vi klippans fot.

Här bor jag så trygg och säker, hit kan ingen ofärd nå,

ty klippan är Jesus Kristus och håller att bygga på.