Här är det sommarväder, eftermiddagstemperatur
på +25 idag och ljumma kvällar när serveringarna vid piazzan är välbesökta. Men just nu tätnar molnen och det kanske kommer lite regn.
I morgon är det 17 mai och traditionen kräver
att jag bjuder hela gänget på ”bløtkake”, d v s tårta. Nu har jag satt in en
form med tårtbotten i ugnen och innan kvällen är över skall jag ha bakat
två till. Fyllningen blir vaniljcreme,
mosade färska jordgubbar och över generöst med vispgrädde och mer jordgubbar.
Jag fick ett rätt stort uppdrag i går,
deadline 16 juni och jag inser att nu gäller det att utnyttja tiden väl och
inte sura om det kommer ett antal regndagar.
Vindruvorna och minikiwin som växer på terrassen
har skött sig väl under min bortovaro men den perenna luktärtsplantan ser ut
att vara död. Synd, för den luktade så gott. Skräpet som samlats i branten
under vintern, det har fått fart av de kraftiga regnen och samlats längst ner
på tomten. Nu får jag knacka på hos grannen nedanför och be att få gå via deras
tomt för att hämta mitt skräp.
I söndags var vi först hemma hos Regula för
vår samling och gemensam middag. Sedan blev det promenad uppe på Monte Verita
innan vi körde ner till Lugano och sångandakten. Det var fullt hus i den lilla
kyrkan och kvällens tema var ”sånger med en historia”. Några var på italienska
och några på engelska. Och så sjöng jag första versen av "Navnet Jesus blekner
aldrig" på norska, det var innan de sjöng den på italienska.
Jo, jag måste berätta något roligt som hände
när damerna var i Ullared. Maj undrade varför en man följde efter dem länge inne
i butiken, var det en butikskontrollant eller en skummis?
Men så gick han fram till Elvy och bad att få hennes
autograf. Innan Elvy han fråga varför, så berättade han att han sedan tidigare
hade de båda andra domarnas autografer och så tillade han att Let´s dance var
ett så trevligt program och att han hade tävlat i bugg.
Alla säjer att Elvy och Cecilia Lazar är så
enormt lika, men det har hon bara inte velat ta till sig. ”Vi är väl inte lika?”
Jag hoppas att Elvy nu förstår att det faktiskt ligger något (nej, mycket) i
vår uppfattning. Hon fick faktiskt också sedan bekänna att det hade hänt att folk hade tittat
lite väl intresserat på henne vid några tillfällen. Så hon hade nog sett
likheten själv tidigare. Mannen fick förstås inte Elvys autograf.
