Det blev en problemfri resa, både flyg och tåg följde tidtabellerna. Det snöade
nästan hela tiden under tågresan från Zürich, stundtals kraftigt.
På sydsidan
av alperna är det varmt (allt är förstås relativt) solen går upp en timma
tidigare och ner en timma senare (nästan) och här nere vid sjön finns det inte
ett snökorn.
Jag hade
läst några notiser om att sydligaste Bayern och östra delen av Österrike hade
fått mycket snö, men jag var inte medveten om hur mycket snö som kommit. Det är
faktiskt katastroftillstånd och de närmaste dagarna skall det komma ännu mera
snö. På kartorna är det markerat med rött, högsta lavinfara alltså och
skidtävlingarna i St Anton till helgen har ställts in. Men som sagt, här finns
det inte ett snökorn och grannens palm blommar. Det gör den alltid vid den här
tiden på året.
Nu får jag
försöka att komma ikapp allt som hänt här. En trevlig nyhet fick jag del av
redan när Rickard hämtade mig på stationen i Locarno, Yvette har tröttnat på
sjölivet och kommer tillbaka hit i april. För den som inte har följt med, så
har Yvette arbetat som sjuksköterska på kryssnings- och forskningsfartyg, nere
vid Antarktis och uppe runt Nordpolen under några år.
Lotta
och Dwight är i Mörigen just nu och packar, nästa vecka kommer de hit för att
se på två hus. Ett ligger i Locarno på samma gata där Diana och Yves bor och
det andra nere på ”slättlandet” i Ascona, nära Rickard och nära golfbanan
förstås!
På
söndag skall vår kör sjunga i kyrkan i Lugano. Det pågår förhandlingar om
kyrkans framtid. Det kan tänkas att det blir en fri ekumenisk kyrka, en spännande
möjlighet. Kyrkan har ju beskrivits som luthersk-reformert, bara det namnet
visar ju att det redan finns en god portion ekumenik i församlingen. När vi
kommer med vår kör som läromässigt har en stor bredd, allt från katoliker till
salvationister så blir vi väl emottagna.
