Söndag kväll
var vi hos Janne och såg på stjärnorna Det var en del låga moln men mellan dem kunde
man se stjärnorna. Vi är imponerade av hur väl Janne känner till allt som finns
på himlavalvet. Det är spännande och när man har ett kraftfullt teleskop, så
blir det så mycket mer som man kan se.
Nyårsafton
firade vi hemma hos Marita och Johnny. De är mycket miljömedvetna så det skulle
inte bli något fyrverkeri, men grannarna som firade tjugofemårig bröllopsdag
hade slagit på stort och vi gick förstås ut och njöt av skådespelet.
Då började
Maj och Elvy tala om det som hände en gång i tiden. Församlingen hade en mycket
sträng pastor som till varje pris skulle skydda medlemmarna från allt syndigt.
Det var sport, diverse ”ogudaktiga” radioprogram, dansmusik och mycket mera. För
att nu inte tala om fyrverkerier. Man hade nyårsvaka i kapellet och när
tolvslaget hade förklingat så gick församlingen ut och ställde sig demonstrativt
med ryggen mot byns centrum där man fyrade av raketer och annan pyroteknik.
Församlingen sjöng då Löftena kunna ej svika medan huvuddelen av dem samtidigt nästan
vred nacken ur led för att kunna se fyrverkerierna.
Alice och
Villy har tillbringat julen i Danmark, hos Villys dotter som bor i närheten av
Silkeborg. De hade laddat med en fyrverkerilåda till tolvslaget men då regnade
det. Nyårsdagens kväll var det dis och blåst och på onsdagskvällen var det
kraftiga vindar. Nu satsar de på fyrverkerier på lördag kväll. Då fyller ett av
Villys barnbarn åtta år. Vi får väl se hur det blir.
Nu på
eftermiddagen ringde rektorn och frågade om jag ville ta
vikariatet vecka 8-9. Det är på samhällsvetenskapligt program, så jag tror nog
att jag kan klara av ämnesområdet och tackade ja. Nu får jag bara hoppas att
den rekordkalla vintern som något meteorologiskt institut skrämt upp oss med,
att den spådomen inte slår in. Jag skriver spådom, inte prognos.
Det får bli
allt för idag.
