Veckorapport.

Det har gått en vecka sedan jag skrev här senast. Har det hänt något under den gångna veckan? Varmt, en del häftiga men snabbt övergående åskväder, besöket på Järvzoo blev uppskjutet men nästa vecka blir det nog av. Skrivjobb och inhandling också förstås.

Janne råkade nämna för Rickard att han hade en ritning på ett litet ”observatorium” som han funderade på att bygga. Det skulle dels fungera som värmestuga under den kalla årstiden men också ha den fördelen att, även om man använder teleskop, så kan man avgränsa en del av universet och då blir det lättare att koncentrera sig på det avsnitt av stjärnhimlen som man vill studera. Ungefär så.

Vi satt i uterummet och fikade och så snart Janne och Rickard hade druckit ur kaffet, så bar det av i ilfart hem till Janne. Sedan blev det inköp av virke och nu är ”observatoriet” nästan färdigt. Snabba puckar alltså. Sen visar det sig att Janne har ett uthus som behöver få lite TLC och det vill Rickard förstås hjälpa till med. Men det är så roligt att han stannar här ett tag, all omväxling är välkommen.

Annan välkommen omväxling är att Anita har kommit på besök. Anita läste i Uppsala samtidigt som Elvy och av en ren slump så stötte de samman i en butik där för några år sedan. De hade mycket gemensamt, förutom gamla minnen från Uppsala så hade Anita bott många år i Frankrike och nyss kommit tillbaka till Sverige och samma sak var det för Elvy, efter många år i Kanada var hon hemma igen. Sedan dess har de hållit kontakten, Anita bor numera i sin hemby i Bergslagen, ett charmigt uthus som renoverats á la Ernst, om man får säja så. Tjocka stenväggar, djupa fönstersmygar och bjälkar i taket. Dessutom en fin utsikt över en liten sjö.

Jag får täta rapporter från mina vänner hemma i Ascona med omnejd. Efter att ha lugnat ner sig så börjar smittspridningen ta fart igen. Folk är helt enkelt trötta på restriktioner och kloka påbud och släpper på kontrollen, och så börjar man tala om nedstängningar, inskränkningar i den personliga friheten och ansiktsmasker.

Lotta och Dwight lyckades ta sig hem utan problem, inga krav på hemkarantän (konstigt nog) och inga krav på provtagning vid hemkomsten. Det har andra som kommit hem råkat ut för. Lotta var ganska chockad när hon hade varit och handlat, det kramades och kindpussades precis som förr. Nu följer de utvecklingen, hoppas kunna ta sig tillbaka till Sverige, kanske via Norge. Men där verkar det vara totalt kaos i regelverket, myndigheterna hänvisar till varandra och ingen kan tala klartext.

Jag minns inte om jag nämnt det här tidigare, skämtsamma svenskar skickar påsar med smågodis över till Norge med drönare, de som känner småvägarna i Dalsland och Värmland de handlar åt sina norska vänner och ställer kassarna vid en viss gränsmarkering och så blir de hämtade där. Sen rullas det läskflaskor och ölburkar nedför en slänt i skogen, med lite tur så hamnar de 20 meter in på norskt område och hämtas upp av törstiga norrmän. Det är ju ett sätt att skoja till det och att underförstått också tala om att det nationella kaoset i regelverket blir löjligt.

Rickard hade, bara för skojs skull hört sig för hur det skulle fungera om han stod vid Svinesund och ville komma in i Norge, Kunde han bevisa att han ägde en fritidsbostad där, så fick han lov att köra direkt dit (de frågade inte var den låg) och det var inte tillåtet med vare sig tankning eller fikapaus på vägen dit. Sedan var det oklart om det var 10 eller 14 dagars karantän som gällde, men man fick köra till butiken och handla mat...

Detta om den lite lustigare delen av pandemin. Det har varit en hel del fall i Gästrikland, det senaste är att ungdomar har smittat varandra. Nu känner ”alla” någon som varit eller är sjuk, men inga av Elvys och hennes vänners bekanta har hamnat på sjukhus. Ännu i alla fall.

Sedan har det varit en hel del prat om hälsingegårdarna. Det kostar en hel del att hålla dem i stånd, att renovera ett rum om 16 m2 hos Gästgivars i Vallsta, det kommer att kosta 370 000 kronor. En gård här i närheten, som inte finns med på Unescos världsarvslista, den måste helrenoveras på utsidan, det kommer att gå på i runda tal en halv miljon. Det är inte enbart ett nöje att vara med och bevara en fin tradition och ett kulturarv.