Nu startar svampsäsongen.

+17 är väl ingen sommartemperatur men det har faktiskt varit rätt skönt ute idag. Vi gick en lång promenad och hittade årets första kantareller. Eller rättare sagt, det var de som hittade oss. Vi var inte ute för att leta svamp men plötsligt stod de bara där, ungefär en liter fräscha knubbiga solgula kantareller. Det blir kvällsgodis.

Annars... jag önskar att jag kunde berätta något spännande men allt går sin stilla lunk här. Men å andra sidan är inga nyheter goda nyheter- i alla fall i den situation som råder just nu.

I Schweiz verkar smittspridningen tagit fart i vissa områden, kantonerna utfärdar diverse påbud och förbud. Man öppnade upp alldeles för tidigt. Från i morgon är det karantänplikt för dem som kommer från bl a Sverige. Lotta och Dwight kom ju in i Schweiz utan någon kontroll, men de har för säkerhets skull låtit testa sig – om någon skulle komma på att de släppts in felaktigt. De bar inte på någon smitta så nu har de papper på det.

I USA sprids viruset allt snabbare och Trump låtsas som om det knappt existerar. Berner Zeitung har en kritisk artikel om läget i USA, arbetslösheten är högre än vad som redovisas, covid.19-fallen betydligt fler och från 1 juli upphör arbetslöshetsersättningen i många stater.

Trump drömmer om en ekonomisk uppgång under det tredje kvartalet men så länge viruset fortsätter att spridas är det troligt att den ekonomiska och sociala krisen förvärras. En tidning i mellanvästern som normalt rapporterar ur republikansk synvinkel skrev ”Trump är bara patetisk, det sprids en doft av nederlag kring honom.” En annan tidning skrev ”Vi hoppas på att få fira en ny självständighetsdag den 3 november.”

Eländes elände för att nu inte tala om utvecklingen i Hongkong och Kina. Vart är världen på väg? För ett år sedan var IS den stora faran. Men ----

I morgon är det Elvy och jag som ansvarar för samlingen i uterummet. Vi har, styrkta av gratinerade kantarellsmörgåsar lagt upp programmet. Temat? Vi tog några rader ur en gammal sång ”Lita på din Gud han är nära, över alla djup vill han bära, fadershandens kraft aldrig sviker, ljuvliga säkra tro.” Det är extra roligt att sången, som jag trodde var en typisk pingstvänssång, kommer från Frälsningsarmén. Dessutom är den riktigt rolig att spela!