Svettigt!

Jodå, jag har avverkat min 6 km-tur idag. Det är fortfarande rätt blött på sina ställen, men jag lyckades nästan hålla mig torr om fötterna. Och jag fick köpt två böcker, men ingen Staalesen/Varg Veum-deckare. Det blev Max Manus - boken som ligger till grund för filmen (som jag inte sett) och Hollendergraven (utspelas på Svalbard) av någon som heter Monica Kristensen. Bokhandeln på Geilo är inte sådär våldsamt välsorterad, men de är snabba att skaffa fram - under förutsättning förstås att man vet vad man vill ha!
Det är inte mycket att se på TV i kväll, men kvart över nio är det 20 spörsmål, (alltså 20 frågor) på NRK1. Jo, det har varit en stor begivenhet på Geilo idag, som jag helt missade... man har lagt grundstenen till den nya kyrkan, kulturkyrkan kallas den för och det beror väl på att man behöver en lokal även för mer profana evenemang. Och så har man fått tag på några rumäner som gjort en inbrott i mer ensligt belägna hytter uppe på fjället och det är troligen de som också gjort inbrott i några hytter på området omedelbart öster om Kikut härom dagen. Tur att man har larm. Troligen känner de till vilka områden som har larm kopplade till en lokal larmcentral, och då koncentrerar de sig förstås på mer ensligt belägna hus.

Och nu upptäckte jag plötsligt att jag är hungrig. Slut för idag.

I solstol på altanen...

Nu har jag läst ut Rom ved havet, rom i byen av Frode Gretten, en samling korta noveller. Den var sådär... Jag skall ner till Geilo i morgon och gå ett varv i bokhandeln och se om jag inte kan hitta några bra böcker. Gäna deckare av Gunnar Staalesen, jag tror inte att jag läst alla. Mellan 9 och 14 städade jag hela huset. Dammade, tvättade golven med mild såplösning och tog ut och skakade gardinerna, vädrade sängkläderna och gav köket en överhalning. Och förstås de båda badrummen och tvättstugan. Tillägger detta så att ni förstår att jag tog städningen på allvar.

Ikväll är det konsert nere i Geilo, Steinar Ofsdal (vet jag inte riktigt vem det är) Lillebjörn Nielsen och Öystein Sunde (dom är ganska bra) men det vete sjutton om jag bryr mig om att åka ner. Men egentligen borde man ju understödja ALL "kultur" - även om jag har lite svårt för hallingfela och hardangerfela och sådant. Men som sagt, jag tror att jag avstår.

I morgon em skall jag gå "rundturen" som är 6 km i bitvis rätt knölig terräng. Det är ju så att här måste man hela tiden bevisa att man har kondition och gillar att vara ute och knata i terrängen. Och jag gillar ju egentligen att göra det, men det latinska temperamentet som dominerar livet i Ascona hyllar ju annat av livets goda. Så det blir en viss omställning. Men jag har väldigt bra turkängor, så jag skall nog klara 6 km.

Nej, nu häller jag upp ett glas vin och fördjupar mig i sista numret av Interiörmagasinet. Kulturen får klara sig utan mig idag.

Ännu varmare

Jag vet inte vad det är, men 20 grader här känns som minst 25 i Ascona. Beror det på högre UV-strålning eller är det enbart ett omvänt "placebofenomen" d v s att man förväntar sig att det skall vara lite kyligt här?

I går körde jag rv 50 ner till Aurland (där var det tropisk hetta) och så vidare till Flåm. Ja, jag gjorde som vanligt ett stort antal pauser på vägen, det är en sån fantastisk väg. Grönska och lummigt till att börja med, sen har man Hallingskarvet till vänster och naturen smyger sig över till ett rent alpint klimat vid Strandavatn. Sen den lite ruskiga tunneln genom Geiteryggen, Steinbergdalen med sin märkliga grönska och sen ser man efter varje tunnel hur naturen blir lummigare. Föreställningens clou är förstås utsikten från Låvisberget ner mot Aurland och Sognefjorden. Jag glömmer aldrig den första gången jag stod där och såg de pyttesmå bilarna långt nedanför mig och undrade om jag kunde ta mig ner med livet i behåll. Det var inget problem, tack vare den smarta tunneln inne i berget.
I Flåm var det ett kryssningsfartyg som låg inne, men inte något av de största. Åt lunch på hotell Fretheim och gick och tittade på turister från fjärran land på kajen och vid järnvägsstationen. Funderade på att ta Flåmsbanan t o r Myrdal, men då kom det fem turistbusssar i snabb följd och det kändes inte så aktuellt längre. När jag kommer hit så är jag i det närmaste folkskygg den första veckan, tycker att livets mening är att inte behöva ha en massa människor runt mig och att det är tyst. Men sen brukar det gå över.

Och nu har jag gjort min "pilgrimsfärd" som gör att jag känner att jag verkligen är på fjället. Idag skalljag ta det lugnt, med undantag för att jag måste ner till Geilo och proviantera.

Varmt på många sätt

Det var en nästan färdigtställd hytte här uppe på Kikut som brann i natt. Troligen hade elden börjat i torvtaket och när den väl fick fäste i timret, så brann det rejält. Det är lite otäckt med torvtaken, särskilt när det är torrperioder. Jag har visserligen både ett fukt- och ett brandmembran under torven, men det är ju illa nog om torven brinner. och det luktar alldeles förskräckligt också.

Vädret är helt fantastiskt, temperaturen håller sig lite över 20 och det är nästan vindstilla. Jag har inte för avsikt att lämna denna underbara plats för att sätta mig i en konferenslokal i Oslo. Funderar på att ta bilen och åka iväg upp mot Strandavatn, få se var jag hamnar. Men först får jag se till att torka håret.

Trádlós bátsurfning

Nu ár ju inte jag nágon teknikfreak precis, men hár pá báten finns det surf-pc, 20 kr fór 7 minuter och dá fár jag vál testa. Uppkopplingen gick OK, men sá befinner vi oss ocksá inne i Oslofjorden nu. Jag har átit en god och rátt riklig frukost, solen skiner, det har varit mycket lugnt pá havet och idag kommer det att bli nármare +20, áven uppe i Geilo.

Resan har gátt bra, jag var i god tid i Lórrach (alltfór god tid faktiskt) och det verkade som om hela táget hade genomgátt en betydande ansiktslyftning sedan jag ákte sist. Det var mycket trafik (som vanligt) nár jag skulle ut ur Hamburg, det tog en timma och tre kvart till Kiel, ocksá p g a vágarbeten. Jag hann i alla fall góra slut pá lite pengar på Cittimarkt och Karstadt innan det var dags att kóra ombord.

Nu ár det 1½ timma tills vi anlóper kaj i Oslo. Jag skall gá ut och sátta mig pá solsidan av báten, hóger i fárdriktningen. Det ár vál styrbordssidan? Mina maritima kunskaper ár inte sá bra, men det var vál rátt? Och nu har det gátt 7 min. Ajó!
--------------------------
När jag kom upp till Geilo, så fanns det ett meddelande om att man hade bytt internetleverantör och nu har jag loggat in mig och knappat in nya koder o s v så det är väl bäst att kolla om det fungerar ok. Och det gör det.
Resan från Oslo gick bra, men det var rätt mycket vägarbeten fram till Drammen, så fyra timmar blev fem plus en fikapaus och ett par bensträckare och lite inköp i Rödberg. Jag kom hit tjugo över fem och upptäckte att Rickards bil stod prydligt parkerad här utanför. Han hade åkt tåget till Oslo i går eftermiddag för att jobba på Rikshospitalet (eller om det heter Oslo universitetssykehus numera) tisdag-fredag och så hade han tänkt att stanna i Oslo och vara med på kongressen. Han hade förgäves försökt få tag i mig igår och när han började jobba i morses så hade det rullat på och han hade totalt glömt att meddela mig.

Här skiner solen och det är +16, vilket väl får anses vara en hygglig temperatur. Det skall fortsätta att vara fint väder åtminstone till slutet av nästa vecka och bli lite varmare efter hand påstås det.

Rickard vill att jag kommer till Oslo och kongressen, men just nu, efter två dygn på resande fot, så känns det inte så aktuellt att åka till Oslo på fredag. Men jag kanske ändrar mig.

Och på tal om armén, så kan jag berätta att Pierres mamma, som bor i en förort till Southhampton och fyller 82 om ett par veckor, hon har deltagit i ett 3-miles lopp för seniordamer (50+) och en 5-milespromenad och ett mile-lopp för att samla in pengar till hjärtforskning. Tufft gjort!

Nu skall jag sätta mig framför TV:n och slappa. Få se hur länge jag orkar. Jag känner mig rätt mör nu.

Litar inte på flygbolag...

Leo skulle komma hem från Australien i eftermiddag och vi hade tillsammans med hans bror och syster förberett en liten välkomstfest i morgon kväll. Bara en liten fest, man vet ju aldrig hur jetlaggad någon är efter att ha åkt så långt. Men nu hade han smsat och meddelat att flygbolaget som skulle ta honom till London hade uppskjutit hans avresa till på måndag, anledningen var att han hade åkt på en billig biljett, köpt på Internet långt i förväg och fullbetalande passagerare har företräde. Dessutom skulle han få betala ett rätt ansenligt belopp för bagaget, vilket inte var fallet vid utresan. Det står inget om det i resevillkoren och något slags australiskt konsumentverk säjer att så får man inte göra. Flygbolaget hävdar att de har rätt att göra så och uppmanar honom, om han inte accepterar detta att stämma dem inför australisk domstol... Han är tydligen inte ensam om att råka ut för något sådant därborta.

Jag har inte stort förtroende för Ryan Air, men vid ett tillfälle - för en del år sedan - fick jag resa med dem från Stanstead till Säve. Då skulle den som stod för mig i incheckningskön betala £10 för att han hade en ryggsäck och inte en vanlig resväska. Och det var en sån där backpackersäck, platt och utan någon utrymmeskrävande mes. När det var min tur, så ville hon tvinga mig att köpa en extra adresslapp av tjockt papper och med något slags resårband för £3, jag hade nämligen ingen sådan utan hade mitt namn och adress målat med schablon på baksidan av min rullväska. Jag bad henne flyga och fara och då skulle jag skriva på ett papper där jag fritog flygbolaget från allt ansvar om min väska kom bort... Jag fick pappret och skrev under med "mitt namn" - Selma Lagerlöf, adress Mårbacka, Värmland Sweden. Hon tog emot lappen utan att se på den och stoppade den i ett fack. Väskan kom fram med samma flyg som jag.

Jag har flugit rätt mycket med Swiss och SAS, där är det aldrig något krångel.

Och nu skall jag ta ett krafttag och städa, jag känner på mig att jag bör lämna över ett välstädat hus till Julias amerikanska släktingar, mina "sommargäster". Nästa gång vi hörs blir väl från Geilo.

Hemma igen och trött...

Jag somnade rätt sent igår kväll och jag hade tänkt sova lite längre idag. Men klockan åtta väcktes jag av att någon maskin i grannskapet väsnades alldeles förskräckligt. Grannarna ett par hus längre in på gatan började att bygga ut sin swimmingpool i våras. Då började berget spricka och man fick göra något slags geologisk undersökning innan de fick fortsätta och sen fick de beställa prefabricerade element som skulle hålla poolen på plats. Allt här ligger ju på branta sluttningar. Och nu hade de tydligen kommit igång med anläggningen igen.

Vår tur till Fontaine de Vaucluse blev riktigt lyckad. Vi hade planerat att komma iväg härifrån klockan sex, och kvart över startade jag faktiskt bilen. Vi körde längs sjön till motorvägen och sen kom vi så småningom till Turin och vid gränsen mot Frankrike lämnade vi motorvägen och körde en vacker bergsväg via Briancon och Gap och sedan en ännu vackrare och krokigare bergsväg som tog oss till målet utan att vi behövde köra mer på motorväg. Vi var framme i Fontaine de Vaucluse vid halv fyra, men då inkluderade det att vi kört av motorvägen och haft morgonfika en bit norr om Turin, stannat till många gånger på bergsvägarna och beundrat utsikten, köpt glass i Gap och ätit lunch i Aubres - en sån där pittoresk liten stad - vid Aigues, som är en biflod till Rhone. Vädret var med ett slitet uttryck, strålande hela dagen

Vi tog det lugnt på kvällen, promenerade i stan och åt en förträfflig middag i något som närmast var att likna vid en grotta. Pierre hade bestämt programmet för söndagen, vädret var lika fint men det var rätt varmt redan på morgonen. Först åkte vi upp till källan som ligger inklämd mellan höga berg. Där ser det det turkosblå vattnet ut att vara nästan stilla, för att sen bara några meter längre ner forsa fram i ett vattenfall. Trycket på vattnet kommer förstås underifrån. Sen blir floden, Sourge bredare. Källan har antas ha ett djup på cirka 500 m, en miniubåt har varit nere så djupt som på 315 m och vattnet kommer från bergen ovanför. Det var faktiskt intressant och har man med sig Pierre, så kan han ju berätta mer än vad man kan läsa på någon informationstavla. Därefter var vi och besökte ett geologiskt museum och Petrarcamuseet. (Ni vet, han med sonetterna och Laura.) Nu har nyare forskning kommit fram till att mycket av den traditionella berättelsen om Petrarca bara är efterhandskonstruktioner, så vi lämnar honom därhän. Sen blev det lunch och därefter utflykt till Gordes, en by som delvis ligger på en hög klippa och anses vara en av Frankrikes vackraste byar. Det var rätt häftigt. Därefter körde vi över en bergskam in i en trång dal till cistercienserklostret Notre dame de Senanque, en i sig imponerande anläggning men grejen där är förstås de enorma lavendelfälten. Det doftade lavendel intensivt, men inte så att man fick hostattacker. Fälten var ljust blålila och blommorna började just slå ut. De brukar vara skördade i mitten av juli. Vi köpte var sin "pilgrimspåse" med torkad lavendel av en munk som var lika hög som bred. Sen körde vi till en annan pittoresk by som heter Bonnieux där det finns en stjärnförsedd restaurang. Dyrt men trevligt och maten var i toppklass.

Måndagen ägnade vi först åt Avignon. Påvepalatset (nästan tre timmar), hallarna och shoppinggator i den äldsta delen av stan och så bron förstås. Vi sjöng "sur le pont d´Avignon" eftersom texten fanns uppsatt på flera anslagstavlor - och folk stirrade på oss förstås. David hade en studentikos version om vad man gjorde under broarna i Oxford men den skall vi inte återge här. Centrala Avignon var en trevlig stad och det var - kors i taket - inte så svårt att få parkering heller, även om det kostade en euro bara att ställa bilen på en p-plats (som startavgift) plus en euro för var 10 eller 15 min. Middagen intog vi på hotellet i Fontaine de Vaucluse och jag skulle vilja påstå att vinet var bättre än maten.

Och så åkte vi hem igår, stannade till på rätt många ställen, både byar och utsikter. Till att börja med var vädret strålande, sen mulnade det på lite, vilket ju inte är helt fel när man skall sitta i bilen flera timmar. Vi tog samma väg tillbaka, det var kul att se saker och ting från "den andra sidan" också. Sen fick vi vänta tre timmar i Briancon för det var ett praktfullt åskväder uppe på passhöjden vid gränsen. (Jag kommer inte ihåg vad passet heter, men det fanns en skylt med 2033 m invid vägen.) Vi passade på att äta lunch i Briancon, och sen vågade vi oss över passhöjden. Åskvädret låg framför oss hela vägen mot Turin och sen klarnade det upp, men det gjorde inget för då hade vi ju solen i ryggen. Hemma igen vid tio efter att ha lämnat av de andra hemma hos sig, och sen hade jag varit på en snabbvisit i automattvätten med en mycket dammig bil. Det var den resan det.
------------
Ja, nu har jag ätit "lunch" - yoghurt och müsli är definitivt inte lunch enligt mina vänner men det går bra att äta i alla fall. Och så har jag fått klart med resan till Geilo. Jag får köra till Lörrach på söndag, biltåget avgår tio över åtta och så är jag - förhoppningsvis utvilad - i Hamburg nästa morgon. Sen kör jag direkt till Kiel, hoppas att få tid att handla lite på... ja, vad är det den där giantiska stormarknaden intill IKEA heter? Sen avgår färjan klockan två och jag är i Oslo tisdag klockan tio. Körtid till Geilo normalt 4 timmar. Jag håller med om att det är bökigt jämfört med att flyga, men skall jag vara i Geilo närmare tre månader så kan jag ju bara inte ha hyrbil så länge.

VARMT

Nu har termometern på nordsidan passerat +30. Vi planerar att åka klockan 6 i morgon bitti, kör via Turin och sticker sedan iväg åt sydväst. Det är "vanliga" vägar som delvis går rätt högt uppe i bergen, men vi sparar nästan tio mil jämfört med att köra den av alla kartprogram rekommenderade vägen. Men det kommer säkert att ta minst lika lång tid. Sen kan vi välja en delvis annan väg hem. Pierre har kollat upp att det finns tre utmärkta restauranger i området och vi har bokat rum på Hotel du Poète. Det är en sak som är skit med de här pittoreska småbyarna, man måste betala för parkeringen överallt, även om man bara stannar för att köpa en glass. Det är väl en betydande del av deras inkomster antar jag. Nu har vi beställt p-plats på hotellet också och då får vi något slags p-kort som gäller när vi t ex kör upp till själva "källan" för Sourge och på några andra platser av intresse för turister. Pierre är så himla bra på att ordna sådant här, han har kollat upp vilka attraktioner det finns och öppettiderna för dem o s v. Dessutom talar han flytande franska. Marlene talar god franska, men inte riktigt på det viset. David och jag klarar oss, men det är inte mer. Och jag klarar inte av att vara bestämd (otrevlig) på franska, vilket behövs ibland.

Och nu är det dags för mig att åka och tanka bilen, handla och förbereda frukostmackorna som vi skall ha med. Och nu är det VARMT...

Nu var det vardag igen.

Jag kom hem från Biel först på fredag kväll. Ja, Lotta och jag hade så mycket att prata om att jag blev kvar lite längre än planerat. Vi gick långa promenader, en dag ända till Världens ände, d v s "End der Welt" som är ett område en bit utanför egentliga Magglingen och en annan dag förbi Evilard till Taubenloch, ravinen som nu ligger alldeles invid och delvis under motorvägen. Det var nästan en heldagsutflykt. Vädret var inte det allra bästa, men för Lotta som är van vid torkan och värmen i södra Californien var det förstås en omväxling. Sen fick jag ju umgås med Lisa och Robbie och deras tre härliga ungar också. (Förlåt Katie, du vill väl inte bli omnämnd som unge längre?)

Vad vi pratade om? Allt mellan himmel och jord, i bokstavlig bemärkelse. Lotta var ganska bekymrad för utvecklingen inom armén i Sverige och jag förstod att hon kände till en hel del som inte är allmänt känt.

Nu skall jag iväg till frissan för en "toppklippning" och sen skall jag sätta mig med en bilatlas och på gammalt, manuellt manér mäta upp ett par alternativa vägar till Fontaine de Vaucluse. Vi har provat två olika vägprogram på datorn och blev bara mer och mer förbryllade. Och dessutom gav min och Davids GPS helt olika resultat.

Vädret? Låga moln, uppehåll just nu men det skall bli regn under återstoden av dagen. +17 på nordsidan. Men på onsdag kommer det fina vädret tillbaka. Och till helgen skall det bli fint väder, även i Fontaine de Vaucluse.

Send the fire!

Det blev verkligen en överraskningarnas pingstdag, både för Pierre, David, Marlene och mig. Marlene (som är registrerad i folkbokföringen som katolik) följde med till Lugano efter viss övertalning men hon är också rätt nyfiken på det mesta - i positiv bemärkelse.

Gudstjänsten äger rum i en lokal som tidigare varit bilverkstad, men det är fräscht och fint utanför och enkelt och stilrent inuti. Vi blev lite sena, så vi kom just när gudstjänsten skulle börja. Han som brukar kallas för pastorn (pensionerad metodist d:o) hälsade oss alla välkomna och så började vi med att sjunga hymn 53 i deras lilla anspråkslösa och tummade sånghäfte. Och vad var det för en "hymn" - jo William Booths "pingstsång" - Thou Christ of burning cleansing flame, send the fire... där satt vi: två ofrivilligt exkommunicerade salvationister, en katolik och jag som också är ex-salvo, men frivilligt och sjöng "send the fire, send the fire, send the fire..." Pierre, David och jag hade ståpäls, trots den tryckande värmen. Efter sången så stiger pastorn fram och säjer: "Och nu lämnar jag över till våra gäster från USA som kommer att fortsätta att lotsa oss genom förkunnelsen om pingstundret, Dwight och Charlotte George." Det var tur att vi satt långt bak i f d bilverkstaden, för vi såg verkligen ut som tre fågelholkar och Marlene viskade till mig: känner inte du dom?

Och det blev en helt otrolig gudstjänst. Lättsamt och bitvis ganska roligt, men med en förkunnelse som ingen kunde vara helt oberörd av. Dwight var "mötesledare" (hittar inget bättre ord) och Lotta predikade. Jag hade ju hört av Lisa att hon blivit en mycket ansedd och ofta anlitad förkunnare, men jag var ändå rätt överraskad. Vi fick befinna oss i övre salen, fick sjunga "Spirit of the living god, fall afresh on me" och Lottas predikan handlade om hur Anden föll och hur konsekvenserna av det blir, utifrån både det som hände i Atlanta för rätt många år sen nu och berättelsen i Apg. Gudstjänsten varade i nästan två timmar och åhörarna var verkligen MED hela tiden. Vi slutade med att stående sjunga Majesty och efter det så stod folk blickstilla i minst en minut.

Sen blev förstås både Dwight och Lotta minst sagt överraskade av att se oss där. Anledningen till att de var i Lugano, var att Dwight som också har något slags anknytning till Lausannerörelsen skulle till en konferens i Basel den här veckan och pastorn skulle också vara med där. Lotta skulle förstås hem till Biel och hälsa på och se hur Lisa och Robbie har det i sitt nya hus.

På kvällen satt David, Pierre och jag och spekulerade över om vi skulle starta en egen "kår" i Locarno/Ascona utifrån våra egna villkor. En självstyrande enhet, ungefär som "generalen på Krim" hade under sovjettiden. Marlene får också vara med om hon vill, för det är ju inte FA utan katolska kyrkan som har synpunkter på ett sådant medlemskap. I vår självstyrande enhet kommer det egentligen bara att finns två saker som skiljer sig från FA:s officiella linje, det kommer att vara tillåtet att dricka alkohol och vi kommer inte ha några som helst synpunkter på samkönade förhållanden.

I morgon bitti åker jag till Biel och räknar med att komma hem på onsdag kväll. Jag ser verkligen fram emot att få umgås lite på tu man hand med Lotta, det var några år sen sist.