Kvart över åtta ringde telefonen. En röst sade på skånska "Jag väckte dig väl inte?" - "Nej då, vem är det jag talar med?" - "Det är Susanne. Vi har sovit över på ett ställe som heter Lavorgno och då tänkte vi komma och hälsa på dig, vi är ju på väg söderöver." (Jag känner en Susanne i Sverige och hon talar inte skånska.) "Du sa Susanne, nu hänger jag faktiskt inte riktigt med." - "Susanne Fransson, vi jobbade ju på Continental i Halmstad..." - "Sorry, men jag har aldrig jobbat där." - "Marie Lundberg... visst i helvete är det du? Vi hade ett jävla jobb med att få tag i ditt telefonnummer." - "Jag heter Maria Lindberg." (Jag ville inte röra till det mer gonom att hävda att jag heter Hultin.) - "Va... är det inte du som jobbar på det där italienska kasinot i Lugano?" - "Nej, det är inte jag." - "Vem faen är du då?" - "Jag bor i Ascona och heter alltså inte Lundberg utan Lindberg. Ascona ligger fem mil från Lugano och ännu längre från Campione d´Italia." - "Kan du fixa fram hennes telefonnummer åt mig?" - "Tyvärr, det har jag inte möjlighet att göra nu. Ni får väl köra till Campione och försöka leta reda på henne." - "Skit i det du." - och så avbröts samtalet. Hade hon låtit lite trevligare och haft ett lite mer vårdat språk, så hade jag kanske hjälpt henne. Jag har aldrig hört talas om någon "nästan namne" som jobbar i Campione, så det kan väl vara någon som är ny där och det är väl tveksamt om hon finns i telefonregistret. Men jag kom i alla fall på att jag måste påminna telefonbolaget igen att ändra mitt efternamn. Och sen undrar jag ju om dom körde till Campione och började leta efter Maria Lundberg.
Annars har jag inget särskilt att rapportera. Annat än att jag håller på att tömma köksskåpen på allt utom det mest nödvändiga. Det gäller att vara väl förberedd inför kökstrenoveringen, jag vet ju inte exakt när jag kommer hit från Geilo igen.
torsdag 26 november 2009
tisdag 24 november 2009
Sol och höst
Det har varit varmt idag, närmare 20 grader men solen har vi inte sett så mycket av. I morgon skall det bli sol, men lite kallare. Visst är det höst, men ändå inte.
Nu har jag köpt flygbiljett till London nästa tisdag, 1 december. Marlene är lite piggare och hennes syster, som bor i Obergoms, alltså den översta delen av Gomsdalen, där uppe som Rhone har sin källa, hon har lovat att komma hit och se till Marlene om det behövs. Doktorn har sagt att det kan bli en lång konvalescens efter den här magparasiten (för det var en sådan) och då börjar jag ju hoppas på att Marlene är så kry att hon kan följa med David och Pierre upp till Geilo över jul och nyår. Men inte så kry att hon behöver jobba alltså...
Annars? Jag har städat i trädgårdsboden idag, sopat mera löv, varit hos Migros och handlat lite mat. Men bara lite, jag vill att kylskåpet är i det närmaste tomt när jag åker. Jag brukar ha ett gäng konservburkar i kylen och så ställa den på lägsta nivån när jag reser bort. Det lär vara bättre för kompressorn än att stänga av och sen dra igång den när jag kommer hem. Fast det kanske inte spelar så stor roll nu. David och Pierre har blivit av med sina förkylningar men jag avvaktar ett par dagar till innan jag träffar dem. Det är så himla jobbigt att flyga och vara snuvig. Nässpray och tuggummi räcker inte. Nu skall jag ta på mig min Florence Nightingale-min och gå bort till Marlene och se hur hon har det.
Nu har jag köpt flygbiljett till London nästa tisdag, 1 december. Marlene är lite piggare och hennes syster, som bor i Obergoms, alltså den översta delen av Gomsdalen, där uppe som Rhone har sin källa, hon har lovat att komma hit och se till Marlene om det behövs. Doktorn har sagt att det kan bli en lång konvalescens efter den här magparasiten (för det var en sådan) och då börjar jag ju hoppas på att Marlene är så kry att hon kan följa med David och Pierre upp till Geilo över jul och nyår. Men inte så kry att hon behöver jobba alltså...
Annars? Jag har städat i trädgårdsboden idag, sopat mera löv, varit hos Migros och handlat lite mat. Men bara lite, jag vill att kylskåpet är i det närmaste tomt när jag åker. Jag brukar ha ett gäng konservburkar i kylen och så ställa den på lägsta nivån när jag reser bort. Det lär vara bättre för kompressorn än att stänga av och sen dra igång den när jag kommer hem. Fast det kanske inte spelar så stor roll nu. David och Pierre har blivit av med sina förkylningar men jag avvaktar ett par dagar till innan jag träffar dem. Det är så himla jobbigt att flyga och vara snuvig. Nässpray och tuggummi räcker inte. Nu skall jag ta på mig min Florence Nightingale-min och gå bort till Marlene och se hur hon har det.
söndag 22 november 2009
Vallfärd
Nu har jag varit på vallfart – och tinat upp efteråt. Vi startade från utkanten av byn San Bernardino halv tio, vi var faktiskt trettiotvå personer i alla åldrar, gissningsvis mellan tio och sjuttiofem. Vi följde en gammal väg norrut och uppåt, gick en bit på den gamla passvägen, alltså den man fick använda sig av innan tunneln fanns och sen återigen på en gammal stig, som lär ha varit den ursprungliga stigen över passet. När vägen inte var alltför brant så sjöng de tappraste några traditionella vallfartssånger. Det blåste rätt ordentligt. Ja, det gör det ju för det mesta uppe på passhöjderna. Det var mulet men sikten var god och det var ett fantastiskt sceneri omkring oss. När klockan var ganska exakt tolv hade vi kommit fram till ruinen av kapellet. Det restes ungefär 30 år efter den här mirakulösa räddningen och rasade samman under en snöstorm efter några få år. Mannen som räddade vandrarna hette Giodi, och kallas lokalt (mycket lokalt) förstås för San Giodi.
Ja, jag skulle inte vilja hamna här uppe i snöstorm, då är man nog chanslös. En pater från Bellinzona förrättade mässan (kortaste varianten) och sen åt vi vår medhavda matsäck. Jag hade kaffe i termos och smörgåsar till mig och Leo, men de flesta styrkte sig med vin och bröd. Kaffedrickarna var definitivt i minoritet. Sen började vi nedstigningen och nu sjöng de nästan hela vägen ner till San Bernardino. Det var gamla vallfartssånger, en del på rätoromanska och andra på latin, de flesta från 15- och 1600-talet berättade Leo. Stuntals lät det nästan magiskt. Vägen ner gick en halvtimma snabbare och vi var tillbaka i byn (och bilen) vid tretiden. Riktigt rejält frusna och
jag hade rätt ont i fötterna och benen. Sen körde vi hem till Leo i Bellinzona och badade bastu för att få upp värmen. Då först anslöt Stephan sig till sällskapet, han skyllde på att han hade gjort sig illa i knät när han spelade basket, så han kunde förstås inte vandra. Leo påpekade att förra året hade Stephan haft ont i ryggen och året dessförinnan hade han ”glömt bort” vallfarten.
Ja, jag skulle inte vilja hamna här uppe i snöstorm, då är man nog chanslös. En pater från Bellinzona förrättade mässan (kortaste varianten) och sen åt vi vår medhavda matsäck. Jag hade kaffe i termos och smörgåsar till mig och Leo, men de flesta styrkte sig med vin och bröd. Kaffedrickarna var definitivt i minoritet. Sen började vi nedstigningen och nu sjöng de nästan hela vägen ner till San Bernardino. Det var gamla vallfartssånger, en del på rätoromanska och andra på latin, de flesta från 15- och 1600-talet berättade Leo. Stuntals lät det nästan magiskt. Vägen ner gick en halvtimma snabbare och vi var tillbaka i byn (och bilen) vid tretiden. Riktigt rejält frusna och
jag hade rätt ont i fötterna och benen. Sen körde vi hem till Leo i Bellinzona och badade bastu för att få upp värmen. Då först anslöt Stephan sig till sällskapet, han skyllde på att han hade gjort sig illa i knät när han spelade basket, så han kunde förstås inte vandra. Leo påpekade att förra året hade Stephan haft ont i ryggen och året dessförinnan hade han ”glömt bort” vallfarten.
lördag 21 november 2009
Blandad kompott igen
Idag vaknade jag av åska. Rättare sagt, jag har ett svagt minne av att jag drömde att jag sprang in i ett hus därför att jag hörde skottlossning och sen vaknade jag av åskan. Det är ovanligt, men inte exceptionellt att det åskar vid den här tiden på året. Ett år, men då var jag på Geilo, då var det ett praktfullt åskväder på julnatten och blixten slog ner i en kampanil i någon av byarna på andra sidan sjön.
Igår röjde jag i bokhyllorna. När jag bodde i Sverige så läste jag och samlade på mig massor av böcker av varierande kvalitet för att verkligen bli förtrogen med språket. Jag insåg efter ett par veckor på universitetet att jag hade mycket att lära. Grammatiken som en del av mina kurskamrater från andra länder fick kämpa så hårt med, den utgjorde inget problem. Däremot märkte jag snabbt att jag hade ett begränsat ordförråd och att den svenska som vi hade talat hemma och språket i de svenska böcker som jag läst (ganska många) inte var helt up to date. Nu hamnade en stor kasse mindre intressanta böcker i soporna och jag har fått plats för nyinköp!
Det som är riktigt kul, det är att jag klarar av att läsa norska rätt obehindrat. Däremot förstår jag inte ett dugg när man talar en del udda dialekter. Dialekterna i Hallingdal och Uvdal går rätt skapligt, men jag var t ex nere i Setesdal för ett par år sedan och där fattade jag ingenting.
På tal om obegripliga ”dialekter” så såg jag ett debattprogram från svensk TV via Internet igår. Jonas Gardell var upprörd över att man dragit in ett tillstånd att filma och kommentera inne i Peterskyrkan. Så mycket begrep jag tack vare att det var andra som var med och diskuterade. Jag fattade mycket lite av det Jonas Gardell själv sade. Och hela diskussionen verkade rätt meningslös, det är ju faktiskt Vatikanstaten som bestämmer vad man får och inte får göra i Peterskyrkan och det är väl lite pretentiöst av hr Gardell att tro att det är hans person som står i centrum för regelverket och tolkningen av detta.
Det är några år sedan jag var i Peterskyrkan, och så vitt jag minns så fanns det stora skyltar om att man skulle stänga av mobiltelefonen när man gick in där. Min kompis Anneli från Stockholm var med. Hon har sina rötter i Finland. Plötsligt ekar Säkkijärven polka under de mäktiga valven - som har en riktigt bra akustik. ”Musiken” upphör inte och ett antal svartklädda funktionärer irrar omkring och letar efter mobiltelefonen. All övrig verksamhet verkar avstanna och folk lyssnar och det uppstår ett hotfullt mummel. Utom från Anneli. Hon försöker låta bli att skratta men det går inte. Till slut tystnar Säkkijärven polka. Och Anneli. Jag läste en tid senare att man hade planer på att sätta in något slags störningssändare i Peterskyrkan, så det är väl troligt att det hade spelats en hel del mobilsignaler därinne.
Jag har varit och sett till Marlene idag. Hon är fortfarande riktigt darrig och vill inte äta, men dricker i alla fall den läskiga näringsdrycken och lite juice. Julia hade frågat sin granne, som är doktor, och han hade tagit reda på att just den antibiotika som Marlene får inte brukar ge effekt förrän efter 6-7 dagar. Pierre och David är fortfarande förkylda och jag tänker inte umgås med dem förrän de är friska igen. Tidigt i morgon kör jag upp till Bellinzona, skall följa med Leo på en ”pilgrimstur” uppåt San Bernadino. Det var ett lokalt helgon (d v s ett sådant som inte ens är i närheten av att bli kanoniserat i Rom) som fick övernaturliga krafter och skall ha räddat en grupp vandrare under en tidig snöstorm i slutet av november. Det här skedde i mitten av 1700-talet, så vi skall alltså gå på den riktigt gamla stigen upp på passet. En söndag i slutet av november varje år, så går en grupp entusiaster den här vägen, upp till ruinen av det kapell som en gång uppfördes till minne av händelsen. Det skall bli intressant.
Igår röjde jag i bokhyllorna. När jag bodde i Sverige så läste jag och samlade på mig massor av böcker av varierande kvalitet för att verkligen bli förtrogen med språket. Jag insåg efter ett par veckor på universitetet att jag hade mycket att lära. Grammatiken som en del av mina kurskamrater från andra länder fick kämpa så hårt med, den utgjorde inget problem. Däremot märkte jag snabbt att jag hade ett begränsat ordförråd och att den svenska som vi hade talat hemma och språket i de svenska böcker som jag läst (ganska många) inte var helt up to date. Nu hamnade en stor kasse mindre intressanta böcker i soporna och jag har fått plats för nyinköp!
Det som är riktigt kul, det är att jag klarar av att läsa norska rätt obehindrat. Däremot förstår jag inte ett dugg när man talar en del udda dialekter. Dialekterna i Hallingdal och Uvdal går rätt skapligt, men jag var t ex nere i Setesdal för ett par år sedan och där fattade jag ingenting.
På tal om obegripliga ”dialekter” så såg jag ett debattprogram från svensk TV via Internet igår. Jonas Gardell var upprörd över att man dragit in ett tillstånd att filma och kommentera inne i Peterskyrkan. Så mycket begrep jag tack vare att det var andra som var med och diskuterade. Jag fattade mycket lite av det Jonas Gardell själv sade. Och hela diskussionen verkade rätt meningslös, det är ju faktiskt Vatikanstaten som bestämmer vad man får och inte får göra i Peterskyrkan och det är väl lite pretentiöst av hr Gardell att tro att det är hans person som står i centrum för regelverket och tolkningen av detta.
Det är några år sedan jag var i Peterskyrkan, och så vitt jag minns så fanns det stora skyltar om att man skulle stänga av mobiltelefonen när man gick in där. Min kompis Anneli från Stockholm var med. Hon har sina rötter i Finland. Plötsligt ekar Säkkijärven polka under de mäktiga valven - som har en riktigt bra akustik. ”Musiken” upphör inte och ett antal svartklädda funktionärer irrar omkring och letar efter mobiltelefonen. All övrig verksamhet verkar avstanna och folk lyssnar och det uppstår ett hotfullt mummel. Utom från Anneli. Hon försöker låta bli att skratta men det går inte. Till slut tystnar Säkkijärven polka. Och Anneli. Jag läste en tid senare att man hade planer på att sätta in något slags störningssändare i Peterskyrkan, så det är väl troligt att det hade spelats en hel del mobilsignaler därinne.
Jag har varit och sett till Marlene idag. Hon är fortfarande riktigt darrig och vill inte äta, men dricker i alla fall den läskiga näringsdrycken och lite juice. Julia hade frågat sin granne, som är doktor, och han hade tagit reda på att just den antibiotika som Marlene får inte brukar ge effekt förrän efter 6-7 dagar. Pierre och David är fortfarande förkylda och jag tänker inte umgås med dem förrän de är friska igen. Tidigt i morgon kör jag upp till Bellinzona, skall följa med Leo på en ”pilgrimstur” uppåt San Bernadino. Det var ett lokalt helgon (d v s ett sådant som inte ens är i närheten av att bli kanoniserat i Rom) som fick övernaturliga krafter och skall ha räddat en grupp vandrare under en tidig snöstorm i slutet av november. Det här skedde i mitten av 1700-talet, så vi skall alltså gå på den riktigt gamla stigen upp på passet. En söndag i slutet av november varje år, så går en grupp entusiaster den här vägen, upp till ruinen av det kapell som en gång uppfördes till minne av händelsen. Det skall bli intressant.
torsdag 19 november 2009
Nyheter från Ticino
Idag har jag varit med Marlene på återbesök och mer provtagning på sjukhuset. Hon är väl lite bättre, men väldigt darrig och trött. Hennes chef, som skickade iväg henne på "mutresan" är så bekymrad och har ringt flera gånger och har skickat blommor. Det är inte bara Marlene utan fyra till i gruppen som har blivit sjuka. Nu skall hon ta färdigt antibiotikakuren och sen blir det ny provtagning och eventuellt mera antibiotika. Det känns lite fel att sticka iväg till London nästa vecka om hon fortfarande är dålig, men David och Pierre har lovat att vikariera för mig. Men jag har inte köpt biljett än.
Här är det jättefint väder, +18 och solsken, vi har fått löfte om fint väder fredag-lördag också. Jag är klar med mitt uppdrag, skall kolla igenom det om en stund och skicka iväg det.
När jag läser dagstidningarna här i Ticino (Corriere del Ticino och La Regione Ticino) så tycker jag att det är så otroligt händelsefattigt här. Men nu har vi fått en snaskig historia att gotta oss åt. Visserligen i Como, på andra sidan gränsen, men i alla fall. En psykolog vid namn Waldo Bernasconi som har en privat klinik utanför Como har haft sexterapi med unga tjejer för att bota anorexia och bulimi och även andra sjukdomstillstånd. Sen har kliniken fått statliga pengar som den inte har rätt till därför att man fifflat med journalerna och påstått sig behandla även andra psykiska sjukdomar som man får ersättning från staten för. Nu går verksamheten i konkurs, Bernasconi lär ha stuckit iväg med tillgångarna.
En bank i Bellinzona har blivit skådeplatsen för att investerare har blivit blåsta på 1,5 mille i kontanter och 3 mille i värdepapper, vilka skulle investeras i förnyelsebar energi. Bedragaren lär vara spanjor och summorna bör multipliceras med sju för att komma i närheten av beloppet i svenska kronor.
Så lite händer det här också. Nu skall jag ut och sopa löv. Bye
Här är det jättefint väder, +18 och solsken, vi har fått löfte om fint väder fredag-lördag också. Jag är klar med mitt uppdrag, skall kolla igenom det om en stund och skicka iväg det.
När jag läser dagstidningarna här i Ticino (Corriere del Ticino och La Regione Ticino) så tycker jag att det är så otroligt händelsefattigt här. Men nu har vi fått en snaskig historia att gotta oss åt. Visserligen i Como, på andra sidan gränsen, men i alla fall. En psykolog vid namn Waldo Bernasconi som har en privat klinik utanför Como har haft sexterapi med unga tjejer för att bota anorexia och bulimi och även andra sjukdomstillstånd. Sen har kliniken fått statliga pengar som den inte har rätt till därför att man fifflat med journalerna och påstått sig behandla även andra psykiska sjukdomar som man får ersättning från staten för. Nu går verksamheten i konkurs, Bernasconi lär ha stuckit iväg med tillgångarna.
En bank i Bellinzona har blivit skådeplatsen för att investerare har blivit blåsta på 1,5 mille i kontanter och 3 mille i värdepapper, vilka skulle investeras i förnyelsebar energi. Bedragaren lär vara spanjor och summorna bör multipliceras med sju för att komma i närheten av beloppet i svenska kronor.
Så lite händer det här också. Nu skall jag ut och sopa löv. Bye
tisdag 17 november 2009
Snö, halka och exotiska sjukdomar
Idag har vi haft riktigt fint väder, solsken och 13-14 grader. Det ser ut som om vi får behålla det fina vädret rätt många dagar framöver. Men annat är det i Uvdal och på Geilo. Där snöar, slaskar och regnar det om vartannat och är det plusgrader på dagen så blir det minusgrader om natten. Rickard har installerat sig i min hytte, han skall jobba i Oslo torsdag-söndag och väljer att ta tåget dit. Det går att köra över Dagalifjell, men det är inte helt riskfritt. Hardangervidda kan stängas helt med mycket kort varsel berättade han. Så idag längtar jag inte till Geilo. Inte alls.
Marlene har fått en dunderkur av något slags antibiotika inklusive mycket detaljerade föreskrifter om vad hon får och inte får äta och dricka. Det är någon slags ovanlig existens som slagit sig ner i hennes tarmkanal. När doktorn hörde att hon varit på Kap Verde så blev han dessutom helt förfärad, för där härjar denguefeber. Marlene försökte lugna honom genom att tala om att det är den södra delen av ögruppen med huvudön Kap Verde som är drabbad. De hade bara landat där för att byta till mindre plan för att komma till öarna i den norra delen av ögruppen och hade sen rest runt bland öarna där eftersom det är dit man vill locka turister. Doktorn hade inte verkat helt övertygad och hade skickat Marlene till labbet för ny provtagning, tre stora rör med blod.
Det är bara tisdag idag och jag räknar med att bli klar med jobbet som jag håller på med i morgon. Sen börjar jag planera för London och Geilo. Och nu är det dags för en mugg eftermiddagskaffe. Bye
Marlene har fått en dunderkur av något slags antibiotika inklusive mycket detaljerade föreskrifter om vad hon får och inte får äta och dricka. Det är någon slags ovanlig existens som slagit sig ner i hennes tarmkanal. När doktorn hörde att hon varit på Kap Verde så blev han dessutom helt förfärad, för där härjar denguefeber. Marlene försökte lugna honom genom att tala om att det är den södra delen av ögruppen med huvudön Kap Verde som är drabbad. De hade bara landat där för att byta till mindre plan för att komma till öarna i den norra delen av ögruppen och hade sen rest runt bland öarna där eftersom det är dit man vill locka turister. Doktorn hade inte verkat helt övertygad och hade skickat Marlene till labbet för ny provtagning, tre stora rör med blod.
Det är bara tisdag idag och jag räknar med att bli klar med jobbet som jag håller på med i morgon. Sen börjar jag planera för London och Geilo. Och nu är det dags för en mugg eftermiddagskaffe. Bye
söndag 15 november 2009
Gråväder
Maurice har sett till att kommentarfunktionen blivit avstängd. Det är tydligen ett fel som kan uppstå på Blogger att den öppnas av sig själv. Det gick ju bra när vi enbart höll kontakten via e-post ända tills att det här felet uppstod, så jag räknar med att ni mailar mig istället. Dessutom kan ju inte den här sjuka personen lägga in några obscena kommentarer mer.
Det artade sig till att bli en trist lördag, ingen hade behov av mitt sällskap. Men då, då gick jag ner till förrådet! Förra hösten så började jag gå igenom lådorna med morbror Bertils efterlämnade saker, det fanns tre lådor som jag kollade upp, men längre in i förrådet fanns det ytterligare ett par, större lådor. Nu tog jag fram dem och gick igenom innehållet och det mesta är sånt som jag utan vidare kan slänga. Men jag gjorde i alla fall några fynd, bland annat en rimligt stor, väl använd men fortfarande fullt fungerande resbag, en dokumentportfölj och en plånbok med löstagbar korthållare, alltsammans från Mulberry. Jag måste ha varit väldigt stressad när jag stuvade undan det! Dessutom några prylar från Georg Jensen och Rosendahl. Jag kanske kan använda något av det nu? Sen kollade jag norsk TV via bredbandet. NRK fungerar mycket bättre än SVT.
Idag är det fortfarande gråväder och molnen ligger precis ovanför vattenytan, jag ser det här ifrån mitt fönster. Annars brukar det vara dis och dimma, men det här är molnformationer. Jag tänkte börja med jobbet som ligger och väntar, ju förr det är klart ju bättre.
.................................................
20.30 - Jag har just varit inne och läst lite på B&E. Nu får faktiskt Frälsningsarméns ledning göra något åt eländet. Om en person lyckas ockupera hela forumet och dessutom lyckas framföra idéer som några personer som har något otalt med Frälsningsarmén glatt och villigt underblåser, om de som har åsikter och en inställning som stämmer med Frälsningsarméns hånas, då måste man väl göra något. Jag tänker inte skriva där mera, men jag behåller möjligheten till inloggning tills vidare. Jag har faktiskt översatt en del inlägg eller rättare sagt de mer kontroversiella delarna av några inlägg och mailade över detta till en av mina officersvänner på IHQ i fredags.
Det artade sig till att bli en trist lördag, ingen hade behov av mitt sällskap. Men då, då gick jag ner till förrådet! Förra hösten så började jag gå igenom lådorna med morbror Bertils efterlämnade saker, det fanns tre lådor som jag kollade upp, men längre in i förrådet fanns det ytterligare ett par, större lådor. Nu tog jag fram dem och gick igenom innehållet och det mesta är sånt som jag utan vidare kan slänga. Men jag gjorde i alla fall några fynd, bland annat en rimligt stor, väl använd men fortfarande fullt fungerande resbag, en dokumentportfölj och en plånbok med löstagbar korthållare, alltsammans från Mulberry. Jag måste ha varit väldigt stressad när jag stuvade undan det! Dessutom några prylar från Georg Jensen och Rosendahl. Jag kanske kan använda något av det nu? Sen kollade jag norsk TV via bredbandet. NRK fungerar mycket bättre än SVT.
Idag är det fortfarande gråväder och molnen ligger precis ovanför vattenytan, jag ser det här ifrån mitt fönster. Annars brukar det vara dis och dimma, men det här är molnformationer. Jag tänkte börja med jobbet som ligger och väntar, ju förr det är klart ju bättre.
.................................................
20.30 - Jag har just varit inne och läst lite på B&E. Nu får faktiskt Frälsningsarméns ledning göra något åt eländet. Om en person lyckas ockupera hela forumet och dessutom lyckas framföra idéer som några personer som har något otalt med Frälsningsarmén glatt och villigt underblåser, om de som har åsikter och en inställning som stämmer med Frälsningsarméns hånas, då måste man väl göra något. Jag tänker inte skriva där mera, men jag behåller möjligheten till inloggning tills vidare. Jag har faktiskt översatt en del inlägg eller rättare sagt de mer kontroversiella delarna av några inlägg och mailade över detta till en av mina officersvänner på IHQ i fredags.
lördag 14 november 2009
Trist och regnig lördag eftermiddag.
Lördag eftermiddag. Städade faktiskt igår - händer alltför sällan men å andra sidan tycker jag inte att jag skräpar ner särskilt mycket. Sen kom jag på att jag kunde be några vänner komma hit i kväll. Ringde D&P, som sitter hemma och är riktigt ordentligt förkylda båda två. Marlene ligger och ser på TV och orkar inget mer, magen är inte ett dugg samarbetsvillig och Julia är på släktkalas i Blenio (ligger långt uppe i bergen bortåt Graubünden), hennes mormor fyller 80 år. Stephan och Leo är i Italien, Yvette jobbar, det är hennes jourhelg. Vet ni vad jag gör då? Det vet inte jag heller. Men det löser sig nog.
Nu har jag i alla fall fått besked om IP-numret till den PC där det sista obscena inlägget skickades från. Så nu har jag tagit bort det också.
Nu har jag i alla fall fått besked om IP-numret till den PC där det sista obscena inlägget skickades från. Så nu har jag tagit bort det också.
torsdag 12 november 2009
Blandad kompott
Ja, så var de sista artiklarna klara och jag kan ta paus ett par dagar och sen blir det 8-10 timmars jobb nästa vecka. Och därefter tänker jag vara ledig - om det inte dyker upp något lukrativt expressjobb förstås! Jag planerar nu för en vecka i England och sen tror jag att jag åker direkt upp till Geilo, eventuellt med en snabbvisit i Stockholm först.
Jg körde Marlene till sjukhuset idag, de tog prover och gav henne en rad förhållningsorder - om det eventuellt skulle vara salmonella som hon drabbats av. Innan proverna är klara, vilket blir på måndag, så får hon inga mediciner, bara något slags näringspulver som skall lösas upp i mycket vatten och som smakar vidrigt. Te, vitt rostat bröd, riskakor och kokt ris är allt hon får äta tills proverna är klara. Kul... Men Marlene är så slut att hon troligen kommer att sova bort de närmaste dagarna.
Nu börjar julstöket, nej julplaneringen menar jag förstås. Julstök innebär städning, kakbak, korvstoppning och tillverkning av diverse julpyssel vilket jag definitivt inte ägnar mig åt. Julplaneringen som bara är på planeringsstadiet ännu, den innebär att David och Pierre funderar på att komma till Geilo över helgsäsongen. Det kan bli riktigt kul.
Rickard har meddelat att temperaturen varit neråt -15 nattetid, snön har blivit liggande och "tåka" har glaserat träd och hustak. Det är ovanligt tidigt. Men jag vet att vädret kan ändra sig snabbt, ibland så vill man så intensivt ha första advent som den första skidhelgen och snökanonerna går för fullt både på Geilotoppen och Vestlia och ett par dagar senare är hela den dyrbara härligheten försvunnen. Snösäkert är det sällan förrän en eller två veckor in i januari.
När jag skriver detta så börjar jag längta till Geilo. Men först blir det ett grådisigt London med all hysterisk julhandel (som jag undviker) och ett besök hos Pierres mamma i Southampton och kanske ett besök i mina gamla hemtrakter i Manchester.
Det var någon som undrade varför jag inte skrivit något mer på B&E. Nej, jag har inte lust att gå i debatt med de här liberala reformatorerna. Jag skulle kunna skriva en hel del om vad jag anser om nivån på vissa akademiska uppsatser - hur i fridens dar kan man få sån rappakalja godkänd - men då skulle väl vederbörande hota med tingsrätten igen!
Jg körde Marlene till sjukhuset idag, de tog prover och gav henne en rad förhållningsorder - om det eventuellt skulle vara salmonella som hon drabbats av. Innan proverna är klara, vilket blir på måndag, så får hon inga mediciner, bara något slags näringspulver som skall lösas upp i mycket vatten och som smakar vidrigt. Te, vitt rostat bröd, riskakor och kokt ris är allt hon får äta tills proverna är klara. Kul... Men Marlene är så slut att hon troligen kommer att sova bort de närmaste dagarna.
Nu börjar julstöket, nej julplaneringen menar jag förstås. Julstök innebär städning, kakbak, korvstoppning och tillverkning av diverse julpyssel vilket jag definitivt inte ägnar mig åt. Julplaneringen som bara är på planeringsstadiet ännu, den innebär att David och Pierre funderar på att komma till Geilo över helgsäsongen. Det kan bli riktigt kul.
Rickard har meddelat att temperaturen varit neråt -15 nattetid, snön har blivit liggande och "tåka" har glaserat träd och hustak. Det är ovanligt tidigt. Men jag vet att vädret kan ändra sig snabbt, ibland så vill man så intensivt ha första advent som den första skidhelgen och snökanonerna går för fullt både på Geilotoppen och Vestlia och ett par dagar senare är hela den dyrbara härligheten försvunnen. Snösäkert är det sällan förrän en eller två veckor in i januari.
När jag skriver detta så börjar jag längta till Geilo. Men först blir det ett grådisigt London med all hysterisk julhandel (som jag undviker) och ett besök hos Pierres mamma i Southampton och kanske ett besök i mina gamla hemtrakter i Manchester.
Det var någon som undrade varför jag inte skrivit något mer på B&E. Nej, jag har inte lust att gå i debatt med de här liberala reformatorerna. Jag skulle kunna skriva en hel del om vad jag anser om nivån på vissa akademiska uppsatser - hur i fridens dar kan man få sån rappakalja godkänd - men då skulle väl vederbörande hota med tingsrätten igen!
onsdag 11 november 2009
Dagsrapport
Nu är jag klar med översättningen av artiklarna, skall bara låta de två sista "vila" tills i morgon eftermiddag och göra en sista översyn av dem. Sen har jag ett litet jobb till som skall vara klart senast nästa fredag. Funderar på att ta julledigt sen....
Offerten på köket kom igår och ja, jag accepterade. Den 23 januari skall mitt gamla kök vara borta (det fixar D &P!) och köksfirman garanterar att jobbet är klart senast den tredje februari. Jag har hört mig för lite och det verkar som om de kan hålla vad de lovar.
Marlene klarade sig från magbesvär under resan, men nu när hon kom hem, så har hon fått något slags riktigt aggressivt magvirus - eller vad det kan vara. Jag har i alla fall, mycket kortfattat fått höra att resan var lyckad, att Kap Verde är bättre än sitt rykte och att ett par nya egyptiska resorter säkert är bra för de som är lata eller ovana att resa, det var så välordnat att det stod sällskapet upp i halsen. Men det är klart, det var resebyråfolk som är vana att ta vara på sig själva. Tunisien var dyrt och Marocko var riktigt festligt men det blåste kylig sandstorm i Marrakesh.
Offerten på köket kom igår och ja, jag accepterade. Den 23 januari skall mitt gamla kök vara borta (det fixar D &P!) och köksfirman garanterar att jobbet är klart senast den tredje februari. Jag har hört mig för lite och det verkar som om de kan hålla vad de lovar.
Marlene klarade sig från magbesvär under resan, men nu när hon kom hem, så har hon fått något slags riktigt aggressivt magvirus - eller vad det kan vara. Jag har i alla fall, mycket kortfattat fått höra att resan var lyckad, att Kap Verde är bättre än sitt rykte och att ett par nya egyptiska resorter säkert är bra för de som är lata eller ovana att resa, det var så välordnat att det stod sällskapet upp i halsen. Men det är klart, det var resebyråfolk som är vana att ta vara på sig själva. Tunisien var dyrt och Marocko var riktigt festligt men det blåste kylig sandstorm i Marrakesh.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
