Blandad kompott igen

Idag vaknade jag av åska. Rättare sagt, jag har ett svagt minne av att jag drömde att jag sprang in i ett hus därför att jag hörde skottlossning och sen vaknade jag av åskan. Det är ovanligt, men inte exceptionellt att det åskar vid den här tiden på året. Ett år, men då var jag på Geilo, då var det ett praktfullt åskväder på julnatten och blixten slog ner i en kampanil i någon av byarna på andra sidan sjön.

Igår röjde jag i bokhyllorna. När jag bodde i Sverige så läste jag och samlade på mig massor av böcker av varierande kvalitet för att verkligen bli förtrogen med språket. Jag insåg efter ett par veckor på universitetet att jag hade mycket att lära. Grammatiken som en del av mina kurskamrater från andra länder fick kämpa så hårt med, den utgjorde inget problem. Däremot märkte jag snabbt att jag hade ett begränsat ordförråd och att den svenska som vi hade talat hemma och språket i de svenska böcker som jag läst (ganska många) inte var helt up to date. Nu hamnade en stor kasse mindre intressanta böcker i soporna och jag har fått plats för nyinköp!

Det som är riktigt kul, det är att jag klarar av att läsa norska rätt obehindrat. Däremot förstår jag inte ett dugg när man talar en del udda dialekter. Dialekterna i Hallingdal och Uvdal går rätt skapligt, men jag var t ex nere i Setesdal för ett par år sedan och där fattade jag ingenting.

På tal om obegripliga ”dialekter” så såg jag ett debattprogram från svensk TV via Internet igår. Jonas Gardell var upprörd över att man dragit in ett tillstånd att filma och kommentera inne i Peterskyrkan. Så mycket begrep jag tack vare att det var andra som var med och diskuterade. Jag fattade mycket lite av det Jonas Gardell själv sade. Och hela diskussionen verkade rätt meningslös, det är ju faktiskt Vatikanstaten som bestämmer vad man får och inte får göra i Peterskyrkan och det är väl lite pretentiöst av hr Gardell att tro att det är hans person som står i centrum för regelverket och tolkningen av detta.

Det är några år sedan jag var i Peterskyrkan, och så vitt jag minns så fanns det stora skyltar om att man skulle stänga av mobiltelefonen när man gick in där. Min kompis Anneli från Stockholm var med. Hon har sina rötter i Finland. Plötsligt ekar Säkkijärven polka under de mäktiga valven - som har en riktigt bra akustik. ”Musiken” upphör inte och ett antal svartklädda funktionärer irrar omkring och letar efter mobiltelefonen. All övrig verksamhet verkar avstanna och folk lyssnar och det uppstår ett hotfullt mummel. Utom från Anneli. Hon försöker låta bli att skratta men det går inte. Till slut tystnar Säkkijärven polka. Och Anneli. Jag läste en tid senare att man hade planer på att sätta in något slags störningssändare i Peterskyrkan, så det är väl troligt att det hade spelats en hel del mobilsignaler därinne.

Jag har varit och sett till Marlene idag. Hon är fortfarande riktigt darrig och vill inte äta, men dricker i alla fall den läskiga näringsdrycken och lite juice. Julia hade frågat sin granne, som är doktor, och han hade tagit reda på att just den antibiotika som Marlene får inte brukar ge effekt förrän efter 6-7 dagar. Pierre och David är fortfarande förkylda och jag tänker inte umgås med dem förrän de är friska igen. Tidigt i morgon kör jag upp till Bellinzona, skall följa med Leo på en ”pilgrimstur” uppåt San Bernadino. Det var ett lokalt helgon (d v s ett sådant som inte ens är i närheten av att bli kanoniserat i Rom) som fick övernaturliga krafter och skall ha räddat en grupp vandrare under en tidig snöstorm i slutet av november. Det här skedde i mitten av 1700-talet, så vi skall alltså gå på den riktigt gamla stigen upp på passet. En söndag i slutet av november varje år, så går en grupp entusiaster den här vägen, upp till ruinen av det kapell som en gång uppfördes till minne av händelsen. Det skall bli intressant.