Måndagen den 15 februari.

Jag har jobbat på så bra, så jag har alldeles glömt bort att skriva i bloggen. Men å andra sidan har jag inte så mycket att skriva om heller. Det kan vara värt att nämna att jag har lagat mat varje dag och i lördags förmiddag så gjorde jag muffins och en laxpudding i ugnen. Jag hade nämligen bjudit hit D&P på lunch och när resebyrån stängde så kom Marlene och fick äta upp det som var kvar. Laxpudding med smält smör och lite riven pepparrot är en av mina specialiteter. Jag har inte så många. Men den brukar bli ätlig för det mesta.

Den lilla ekumeniska "församlingen" i Lugano har inte haft några gudstjänster på ett par månader nu, i brist på lokal. Nu har de fått låna en samlingslokal i en skola - den var helt okej - och det fanns både flygel och en enklare högtalaranläggning och tillgång till pentry och toaletter. Så nu är, tillfälligt i alla fall, alla lokalproblem ur världen. Vi var ungefär 40 stycken i söndags, och det var en ung pastor från Wales som var där. Det blev riktigt bra. Den ordinarie "pastorn" är just nu och besöker släktingar i Chile. Nästa söndag kommer Lisa och Robbie L-W dit fick vi höra. Surprise, surprise! Pierre skulle ta kontakt med dem och se till att det blev ett riktigt armémöte. Så då åker vi tre och förmodligen även Marlene dit och ser till att det blir lite fart på föreställningen...

Den är veckan kommer det att regna mycket och jag kan sitta här och arbeta utan att bli störd av vårsol och plusgrader. 

Mera planer och väder

Sorry, men jag är en urusel rubriksättare!

I går kväll hade vi "planeringsmöte". Ja, det handlade förstås om årets kanalfärd. Som det ser ut nu, så blir det D&P, Leo, Stephan, Julia och jag. Yvette hade gärna följt med, men hon börjar på ett nytt jobb första april, så det är inte läge för henne att begära ledigt. David har kollat diverse kanalsajter och han tror, att om vi skall kunna se oss om, ta det lugnt och ha lite reserv för dåligt väder, så får vi räkna med 10, kanske 11 dagar. Vi passerar ju Oxford och där kan det ju finnas anledning att stanna till en dag.  Vi jobbar stenhårt på logistiken, men det skall jag inte trötta er med. Inte nu. Sen.

Vädret här? Grådaskigt, just nu +4, snön här nere i Ascona har försvunnit och även uppe hos D&P är det mesta borta nu. I natt kan det bli någon minusgrad, men i morgon och på lördag skall det bli +8 och sol. Påstås det. Sen blir det sämre väder men det gör inget för jag har jobb att göra. Ett riktigt kul jobb där jag kan ta ut svängarna lite.

Köket? Jo då, det fungerar alldeles utmärkt att värma färdiglagad mat och brygga kaffe i. Nja, jag har liksom inte kommit igång ännu, har lagt en hel del tid på att komma igång med mitt nya uppdrag.

Planer!!!

Nu har den mesta snön försvunnit, men den där känslan av vår vill inte infinna sig, kanske därför att det är ganska rått i luften, trots att solen skiner. +3 på nordsidan just nu.

Men vi har planer för varmare dagar! David hade så där i förbifarten hört sig för med sina släktingar om båten var ledig någon gång till sommaren. Nu hade de mailat och frågat om David var intresserad av att hämta båten i Braunston och köra den på South Oxford Canal  och sedan på Themsen till Reading, detta skulle då vara någon gång under första hälften av maj och det är en resa som man kan klara av på 7-8 dagar. Sen skulle de själva köra Kenneth & Avon Canal till Bristol t o r men var tacksamma för att slippa ta den första etappen eftersom de hade annat för sig i början av maj. David var så klart intresserad men vi kan inte starta förrän 8 eller 9 maj, han skall vara på en "vattenkonferens" i Finland den första veckan i maj. Marlene kan inte följa med, de har mycket att göra på resebyrån då och så har hon varit frånvarande så mycket under tiden hon var sjuk. Både Julia och Yvette är sugna på att följa med, Leo och Stephan vill också, men Stephan vet inte om han kan få ledigt. Rickard har planerat en USA-resa för att hälsa på Lotta och Dwight samtidigt så han får avstå den här gången. Nu börjar ett logistikpussel - vilka skall följa med, hur skall vi resa?

Snö - när jag trodde det var vår!

Kvällen och natten mellan torsdag och fredag kom det hel hel del snö. Blötsnö. Den försvann inte under dagen, och det har kommit mer nu i natt. Det var +7 här igår, men det hjälpte inte och idag är det aviserat +9 och sol, få se om vi blir av med snön idag. Det är ingen snö att bli glad över utan tung blöt snö. Pierre ringde för en stund sedan och berättade att t o m snöslungan hade svårt att ta hand om snön på deras uppfart. Längre upp i bergen ligger förstås snön kvar och förhoppningsvis är det en annan kvalitet på den också.

Köket blev klart igår, så när som på en lådfront som var kantstött och skall bytas ut. Det blev riktigt, riktigt snyggt och nu skall jag ge mig i kast med att ställa allt som jag har i kartonger och kassar på plats. D&P och Marlene har bjudit hit sig i kväll, men några gastronomiskka experiment hinner jag inte med. Det får bli catering...
Om jag inte hade glömt min kamera i Geilo, så skulle jag lagt ut ett par bilder på köket här.

Rickard berättade att nu börjar det bli riktigt mycket folk i Geilo, de har haft en hel del att göra på mottagningen och nu börjar sportlovsveckorna, så han bor i min hytte, för att finnas till hands om det behövs.

Och jag har fått ett jobb levererat, men det börjar jag inte med förrän på måndag. Det är ett relativt stort jobb men det behöver inte vara klart förrän sista februari. så nu börjar livets allvar (kampen för brödfödan) igen!

Nu kanske jag måste börja laga mat också!

Skåpen och bänkskivorna är på plats, vitvarorna är installerade och i morgon kommer kakelsättaren. Fredag kommer montörerna tillbaka och gör de sista finjusteringarna. Lukten från behandlingen av köksgolvet är nästan borta och den lär försvinna helt när jag tvättat golvet.

Vi har haft en fin dag här, +8, strålande sol och nu är det vår i luften (igen). Vi (=Leo, Stephan, D&P, Marlene, Yvette, Julia och jag) skall  fira  Leo på Osteria Vaccini i kväll. Leo fyller jämnt, men det vill han egentligen inte kännas vid. Vi har lovat att vara diskreta. En god måltid tillsammans tyckte han kunde gå för sig i alla fall.

Stök och bök

Jag flydde upp till D&P i torsdags kväll, när det blev för kallt för att vädra, så började jag hosta igen. Sen var jag hemma en stund i fredags när köksskåpen levererades, och över helgen har D&P fått njuta av mitt sällskap. Det är Marlene som har börjat omnämna dem som D&P, vilket är rätt praktiskt.

Nu är jag hemma igen sedan klockan sju på morgonen (usch så tidigt), målarna kom tjugo över sju och nu har de målat taket och väggarna en gång och kommer tillbaka vid tvåtiden för en andra strykning. Just nu står en stor högljudd värmefläkt på i köket och påskyndar torkningen. Vitvarubilen skall väl komma när som helst, de ringde från transportföretaget och bestämde tid någon gång mellan 11 och 13. Jag fick kånka ut några av de mindre skåpsdelarna till vardagsrummet för att vitvarorna skall få plats.

Det är ett par grader varmt, lite sol och i natt har det allmänt varit minusgrader. Det verkar som om temperaturen kommer att hålla sig på plussidan den närmaste tiden och det är inte aviserat någora större mängder nederbörd. Men den där vårkänslan som fanns när jag kom hit från Geilo, den har tagit paus.

Jodå, det blir ett nytt kök!

Elektrikern och vvs-aren gjorde sitt förberedande jobb klart i måndags. I tisdags morse kom golvmannen och körde först över med något starkt rengöringsmedel, tog sen bort alla fogar mellan plattorna i köket och sen fyllde han i nya fogar, med fogmassa som inte förändras av yttre påverkan. Den skulle torka över natten och i går skulle hela köksgolvet ytbehandlas. Då fick jag fly hemifrån, för det luktade så starkt att jag bara hostade och hostade, trots att jag höll till nere i bottenvåningen. Golvet skall torka idag också och jag får hålla mig hemma så att jag kan vädra överallt. Som tur är, har vi +8 och strålande sol (men som vanligt dis över sjön) så det går att ha öppet växelvis i huset utan att det blir alltför kallt. Köksskåpen skall levereras i morgon - det kommer att se rätt bökigt ut här över helgen, det är inte "platta paket".  Målarna kommer på måndag, då levereras också vitvarorna, tisdag och onsdag går åt för montering och avslutande el- och vvsjobb, torsdag kommer kalkelsättaren och fredag görs den sista finishen. Det verkar som om de är väldigt välorganiserade. Det finns t o  m ett inplastat arbetsschema som ligger i köket, med namn, funktion och tider.

Annars? Inget särskilt att meddela. Jag hade kunnat åka med upp till Leos familjs fjällstuga nästa helg, men då vill jag nog se till att få i ordning i köket. Dessutom har man förutspått antingen riktigt kallt, snö och vind eller också plusgrader och regn även på högre höjder under nästa vecka, så det kan nog vara lika bra att jag stannar här. Uppe i Geilo slutade extremkylan när jag reste, det har hållit sig på -8 ungefär på dagarna, men nu skall det bli kallare igen. Det är mycket folk där och de har haft mycket att göra på mottagningen. Som tur är har det mest varit mindre skador.

Kök, väder och en spännande bok.

Nu har det blivit betydligt kallare, någon plusgrad på dagen och någon minus nattetid. Här nere i Ascona är det garanterat snöfritt, men uppe hos D&P ligger det lite vitt på marken. Nu är köksskåpen borta, väggarna ser bedrövliga ut och i morgon kommer de första hantverkarna, först elektrikern och VVS-mannen, på tisdag kommer målarna och golvrenoveringsfirman. Jag tror att D&P tyckte att det var rätt kul att ge sig på att montera ner och demolera skåpen. I morgon kommer det en bekant till dem som eldar med "ved" i sin fjällstuga och hämtar alltsammans. Bra att det kommer till nytta!

Sen har jag fått ett väldigt intressant förslag. En av mina grannar, den korta tid jag bodde i Magglingen, var en holländsk dam vara far hade en viss anknytning till Sverige. Denna dam har en äldre syster, som har skrivit en bok om en sann, rätt ruskig historia som utspelade sig i Holland på 1950-, 60- och 70-talen. Hon har haft kontakt med ett förlag där, som anser att berättelsen är mycket bra, men på grund av att en på den tiden mycket känd företagsledare är en av huvudpersonerna, så vill de inte ge ut den. Jag kan väl säja såpass mycket som att det handlar om en far som efter sin frus död, hon var en känd sångerska i den klassiska genren, blir besatt av tanken på att deras dotter skall bli en lika firad sångerska som modern. Den lilla flickan får ingen normal barndom, hennes liv består endast av sång-, piano och balettlektioner. När det visar sig att hennes röst inte håller måttet, så börjar helvetet, men så småningom ger hon igen. Hon som har skrivit, kände dottern och har hennes egen berättelse, vilken nu har kunnat verifierats genom ett dokument som dottern lämnade efter sig och som inte fick öppnas förrän 25 år efter hennes död. Hon dog p g a alkoholmissbruk 1983.

Nu vill författarinnan att boken skall översättas till engelska, hon har redan ett förlag i England som är mycket intresserade av att ge ut boken. Min roll i det hela skulle vara att hyfsa till språket efter att hon själv gjort en första översättning till engelska. Hon har bott 12 år i Australien, så jag antar att hon har rätt skapligt grepp om engelskan. Erik har inget emot att jag gör det här lite vid sidan om. Han kommer, p g a köket snällt nog att vänta med att skicka något annat uppdrag tills i början av februari, men då har han tydligen flera saker på gång.

Oväntat mail

Igår kväll fick jag helt oväntat mail från Helene, en skotsk-svensk tjej som jag känner sedan tiden på LSE. (London School of Economics - det är ett oskick med förkortningar, jag vet det!). Hon hade startat en blogg för en tid sedan och sen hade hon sett "nästa blogg" och klickat på den och då hade min blogg dykt upp. Efter lite detektivarbete så hade hon fått tag i min mailadress.

Helene gör precis som jag, skriver lite om vad hon har för sig och var hon befinner sig för att hennes vänner skall kunna hålla koll på det. Helenes situation är lite speciell, hon kan inte skriva något särskilt om vad hon gör på jobbet, hennes jobb på ett stort internationellt konsultföretag kräver sekretess. Hon hade lite svårt att veta vad hon skulle skriva om, men tyckte att det var praktiskt med bloggen. Det var kul att få kontakt med henne igen.

Bitte undrar varför jag inte nöjer mig med att ha den engelska bloggen. Ja, det kan man undra men nu skall jag berätta en hemlighet. Jag får med jämna mellanrum feedback på det jag skriver här från Håkan, som är svensklärare. Här skriver jag utan att väga varje ord på guldvåg som jag gör när jag jobbar (nästan i alla fall) och genom Håkans kommentarer ser jag hur min svenska utvecklas/avvecklas eller blir allt mer invecklad.
Så var det med detta och nu skall jag ta en promenad bort till Migros. Kaffe, mjölk, tomater, frukt och bröd står på inköpslistan.

Måste man synas och finnas överallt?

David var i Zürich på något jobbseminarium i fredags och där pratade alla i pauserna  om hur viktigt det var att vara synlig på nätet, inte bara på Facebook utan också på Twitter och allt vad det nu heter. David och Pierre gör som jag, har en opretentiös "dagboksblogg" där deras vänner kan få veta vad de har för sig. Och så har vi e-mail, kan nås med tm (kallas väl sms på svenska?) eller vanligt samtal till mobiltelefonen. Räcker inte det? Jo, jag har förstås min engelska blogg också, men den uppdateras lite mer sällan än den här.

Jag tror att jag har skrivit det förut här, många av mina vänner har i likhet med mig stängt ner sina Facebookkonton. Det blir för mycket att hålla reda på, och som Pierre säjer, "jag behöver inte berätta för hela världen varje gång jag går på toaletten". I andra sammanhang är folk så rädda om sin integritet, men det verkar inte finnas några gräser för vad man lämnar ut via Facebook, Twitter m m. Jag vet inte om det är 100% sant, men jag har det från en skapligt säker källa att under commissioning förra året  satt en av de blivande löjtnanterna och twittrade med jämna mellanrum om vad som försiggick.

Men nu vet "hela världen" att jag håller på och tömmer mina köksskåp samt att nästa vecka börjar man montera in ett nytt kök. Jag har toalettpapper med Smiley på också. Det var ett misstag, jag tog fel paket. Gångjärnet på min soptunna har gått sönder, den skall bytas ut nästa vecka. Just nu har jag bara några småmynt i min plånbok, minibanken fungerade inte när jag skulle hämta pengar. I morgon skall jag klippa håret, det har blivit alldeles för långt.  Det är väl sånt man twittrar om???

Och så har jag kollat lite på B&E. Det verkar mer normalt där nu, kul att läsa vad williamb skriver. Det där med hallelujamarsch har jag varit med om, och jag hörde av David att på den kåren som hans syster tillhör händer det ibland. Det behövs väl någon som vågar sätta igång bara, när det känns rätt.