En hel vecka sen sist!

Jag hade räknat med att ta det lugnt den här veckan, men Erik skickade över ett expressuppdrag som sysselsatt mig den här veckan. Expressuppdrag ställer till det lite i min privata planering, men å andra sidan flyter det in lite extra på mitt konto så... Nu får jag först ett par tidningsartiklar som skall vara klara nästa fredag, ett uppdrag som tar ungefär en arbetsdag. Sen får jag ett nytt, större uppdrag som skall vara klart till månadsskiftet mars-april. Sånt gillar jag bäst!

Den gångna veckan har det varit riktigt fint väder, men idag regnar det och utsikterna för nästa vecka är ganska dystra, regn, molnigt och till och med flera minusgrader mot slutet av veckan. Men här säjer man att det blir inte vår utan att det varit kallt i tolv dagar . Det kanske stämmer?

Lotta, Dwight och Rickard är på väg hit. Dwight skall tala på någon konferens i Milano på tisdag, och Lotta följer med och Rickard stannar här. David och Pierre har helt nya planer för vår kanalfärd som behöver dryftas. Nu har goda vänner till Davids släktingar erbjudit sig att låna ut sin båt till vårt sällskap, om det är okej att också de kan bo här hos mig medan vi använder båten. Det är naturligtvis helt okej, så nu blir det två förmodligen två båtar som tuffar iväg - och det blir inte Thames Ring utan vi kommer troligen att ge oss iväg åt nordväst med Middlewich vid Four Counties Ring som längst bort. Vi kommer troligen att vara ute 4 veckor och tiden är så väl tilltagen att vi kan göra kortare utflykter på angränsande kanaler. Det skall vi diskutera nu i helgen, tillsammans med Regula, Marlene och Yvette. Det är ju faktiskt så att planerandet är  - om inte halva nöjet - så ändå en stor del av nöjet.

Nu ser jag fram emot en trevlig kväll hemma hos Regula och i morgon har vi vår gudstjänst och "kursar" sedan uppe i Orselina. Och så blir det god mat. Tröttnar Pierre på geologin, så kan han alltid få jobb som kock.

Mera butik!

Nej, det blir aldrig som man tänkt sig... jag hade planer på att städa mitt arbetsbord, röja i gamla papper och dammsuga i bokhyllorna den här veckan. Och så skulle jag äntligen röja upp i lådorna som står i förrådet och som innehåller diverse saker efter min morbror. Jag gjorde en insats där för ett par år sedan, men sen kom något annat i vägen.

Måndag kväll ringde Sophia, hon hade blivit förkyld och lät som en gammal kråka. Nu har jag jobbat tisdag-fredag i butiken, Sophia räknade med att kunna gå dit idag. Jag steg upp tidigt för den händelse att hon skulle ändra sig, men hon har inte hörts av. Det är jättetrevligt att jobba i butiken och nu känner jag mig rätt hemtam där och kan faktiskt hantera situationen när en kund envisas med att tala enbart italienska.

Lotta kom hit torsdag förra veckan och stannade till måndag förmiddag. Hon kom direkt från Sverige, hade först träffat ett par släktingar och sen träffat en del av sina armébekanta. Hon var riktigt bekymrad för Frälsningsarmén i Sverige, även om det tydligen finns en del ljuspunkter med kårer som växer, så hämmas man av ett mindre kompetent och icke lyssnande ledarskap. Personalpolitiken är under all kritik, hon berättade bland annat om någon som bara hade en kort tid kvar innan pensionen som plötsligt skulle bort från det arbete som den här personen tydligen skött på ett utmärkt sätt med ovanligt välbesökta gudstjänster och nya medlemmar. Saker och ting händer därför att någon "tycker", inte efter sakliga överväganden. Det är trist att höra sådant här, vi sitter här och är kanske lite naiva i vår tilltro till armén som ett av redskapen för att bygga Guds rike, och så märker man hur ihåligt verkligheten ekar...

Men vi ger inte upp, och det gör väl inte Lotta heller. I brist på annat, så engagerar hon sig i något ekumeniskt socialt arbete, medan Dwight ägnar sig åt Lausannerörelsen. Lotta hade med sig ett urklipp som hon visade oss. Ingen av oss hade en aning om att han använt ett av sina andra förnamn under sin karriär i armén. Lotta sa att det var lite pinsamt att heta Dwight (som president Eisenhower) när han gick på universitetet, så därför bytte han, men i familjen så har man ändå alltid kallat honom för Dwight.

Skall jag börja kalla mig för Agnes istället för Maria? Nja, först bytte jag efternamn och att sen byta förnamn... Maria Lindberg blir Agnes Hultin, nej, det är lite väl drastiskt. Men det låter rätt snyggt. Om jag färgar håret och går något kosmetiskt ingrepp (vad?) och byter linserna mot ett par dramatiska glasögon så kanske ingen känner igen mig??? Regula berättade en gång att det finns små silikonkuddar som man stoppar in på sidorna i överkäken och de kan förändra utseendet dramatiskt. Hon hade haft någon känd person som kund och vederbörande kunde, när hon stoppade in sådana kuddar och använde glasögon istället för linser och dessutom en peruk i annan färg, uppträda helt inkognito.

Rickard åkte till Norge i går. Det blir bara en kort visit i Oslo, han skulle träffa någon som han jobbade tillsamans med i Indien. Nu på morgonen kollade jag förhållandena på vägarna runt Geilo och det var stängt på flera fjällvägar och kolonn på andra. Dessutom håller sig termometern kring -10. Nej, då är jag hellre här, vi kommer att ha solsken och minst +10 mitt på dagen. Men när ljuset kommer tillbaka, då är det skönt att vara på Geilo även om det är -10, förutsatt att solen skiner förstås.

Nu skall jag strax köra iväg och handla, sen skall jag städa (bara lite) och när jag är klar med det, så skall jag sätta mig på terrassen och läsa. Det gäller att ta vara på solskenet. I morgon skall vi, efter juluppehållet, ha vår studiecirkel här.

Vårvärme!

Vi fick inget besök av Lotta den här helgen. Vi hade ställt in oss på det, men för min del var det ganska bra för uppdraget som jag har deadline på till fredag, det visade sig vara lite mer komplicerat än vad jag hade räknat med. Jag räknar med att ha det klart i eftermiddag och sen får det vila till i morgon då jag gör en sista översyn och skickar iväg det.

Lotta kommer hit på torsdag och stannar över helgen. Hon blev inbjuden av vänner i Sverige till något födelsedagsfirande den gångna helgen, så hon prioriterade det. Hon planerar nu att ta tåget hit från Zürich och då hoppas jag bara att det inte kommer mer snö. Det har varit rätt rejäla förseningar sedan snöovädret slog till. Nu är man orolig för laviner som kan spärra landsvägarna, det gick en stor lavin uppe i Sustenpass igår.

Här i Ascona har vi ingen snö, just nu är det +7 och jag tror att vädret idag blir som igår, cirka tio plusgrader och strålande sol. Vårblommorna sticker upp här och var och grannens Forsythia som står skyddat, den har börjat blomma. Men å andra sidan kan det nog bli kallare innan våren kommer på allvar i februari. Det har kommit en hel del snö uppe i bergen, men det är bara på cirka 1800 meters höjd som den ligger kvar.

Jag fick mail från Cilla igår kväll, hon rapporterade om vinterns första riktiga snöväder. En hel decimeter... undrar vad de uppe i Andermatt säjer om det? Där är snötäcket två meter nu.

Pierre befinner sig just nu i Portugal. Det är en utbildning för en ny slags "maskin" som man kan använda för att beräkna markens stabilitet. David är i Zürich och arbetar med sina rapporter av 2011 års provtagningar. Marlene jobbar, Yvette jobbar och Regula är i Basel.

Vi kommer inte att starta vår studiecirkel förrän nästa söndag, d v s den 22 januari, först då är vi samlade igen. Då ger vi oss iväg på Paulus andra missionsresa. Och beträffande resor så ser det ut som årets kanalfärd kommer att bli en sällskapsresa. Goda vänner till Davids släktingar vill också komma hit och då får vi låna även deras båt. Det är en lite mindre båt, fyra kan bo där. Som det ser ut nu, så blir det tre eller fyra veckor på det som inte heter The Great Ring (som jag påstått tidigare), utan Thames Ring. Braunston-London på Great Union, London-Oxford på Themsen och Oxford South tillbaka till Braunston. Hinner vi med så tar vi en tur på Oxford North också, det är vår favorit Ashby Canal som lockar.

Och nu återgår jag till arbetet.

Den tredje januari 2012

Ja, nu är det nya året ett faktum. Det har varit strålande väder allt sedan nyårsafton och just nu är det +12 och strålande sol. Jag har ett nytt uppdrag med deadline den 13 januari, och jag har lite svårt med koncentrationen när det faktiskt är vårväder ute.

Nyårsafton tillbringade vi uppe i Orselina. Man har en magnifik utsikt där över sjön och det blev inte sämre när det var mörkt och massor, massor av fyrverkeripjäser överallt. Rickard kom hit i fredags kväll och just nu sitter han tillsammans med David och försöker göra upp en plan vart vår kanalfärd kommer att gå. Vi kan vara sex personer samtidigt och gör vi en månadslång resa så kommer vi att skifta deltagare under resans gång. Den ende som är självskriven hela tiden, det är David. Nu har vi gjort en bra deal, Davids släktingar får låna mitt hus och min bil under tiden som vi lånar båten. Under den tid som jag inte är med på båten tar jag min tillflykt till London. Andreas som har lånat min lägenhet avslutar sin kurs sista mars. Det är så länge sedan jag var i London att jag faktiskt börjar längta dit. Sju månader faktiskt, men då har jag ju haft mitt lilla krypin uthyrt i andra hand under större delen av den tiden.

Rickard planerar att resa till Geilo om en månad och stanna över påsk, jag räknar med att resa dit några veckor i slutet av februari - början av mars. Men det är under förutsättning att det är riktig vinter där, hittills har det väl varit si och så med den saken. Jag har i alla fall fått rapport om att min hytte inte tagit skada av stormarna, men det verkar som om mer oväder är på väg.

Leo, Stephan och Julia var i Rom över nyår. Allt var så jättetrevligt tills de var på hemväg, efter att ha ätit lunch innan de lämnade Rom. Efter en timma började Stephan må tjyvtjockt och strax därefter Leo. De körde in vid Flaminia och Julia köpte mineralvatten åt dem och erbjöd sig att köra. Någonstans på motovägen mellan Orte och Orvieto var det Julias tur... De körde in i Orvieto och efter fyra timmars vila i bilen så körde de på mindre vägar där det gick att stanna. De kom till trakten av Bologna och sen orkade de inte längre och lyckades hitta ett litet hotell för natten. De kom hem igår vid tretiden och nu ligger alla tre och försöker återhämta sig hemma hos Julia. Leo skulle försöka att ta sig till Bellinzona i eftermiddag. Nu är frågan om det är vanlig magsjuka eller matförgiftning.

Jag tänker hålla mig långt från dem eftersom Lotta kommer hit i slutet av veckan. Dwight skall resa till Skottland  för en arbetskonferens. Han engagerar sig rätt mycket i det som kallas för Lausannerörelsen - som vill vara en evangelikal motpol till kyrkornas världsråds "gränslösa" ekumenik. (Gränslös skall här ses i en något negativ mening). Lausannerörelsen vill lyfta fram evangelisationen, missionen och inte minst Jesus som världens Frälsare - allt enligt Dwight.

Nu är klockan tolv och min mage talar om att den vill ha något att äta. Sen skall jag ta en rask promenad i solskenet och jobba koncentrerat ett par timmar.

Snabb mellandagsinfo.

Min karriär som butiksbiträde blir mer långvarig än vad jag räknat med. Ianellas dotter är fortfarande sjuk, influensa och öroninflammation samtidigt, så jag jobbar även den här veckan. Sophia hade räknat med att hennes dotter skulle ställa upp den här veckan, men hon åkte iväg med några kompisar för att åka skidor.

Men det är kul i affären, lugnare än förra veckan men många köper nyårspresenter nu. Julklapparna är för familjen och små nyårspresenter köper man till vänner och kolleger.

Vi firade en stillsam men trevlig jul tillsammans. Julafton var det svenskt smörgås- och julbord här hos mig, juldagen en traditionell engelsk julmiddag hos D&P – kalkon med fyllning och massor av tillbehör, christmas pudding med vaniljsås och brandy butter och så förstås crackers... De innehöll förutom den fåniga pappersmössan, kortet med ett (dåligt) skämt och en liten present (jag fick en nyckelring) och även ett hoprullat kort med råd inför och en förutsägelse om det kommande året. Vad det stod på mitt kort? Jag skall inte ägna mig åt finansiella spekulationer, se upp med vart jag reser (preciserades inte mer exakt) och tänka på vikten!!! Det kommande året skall bli lyckosamt på det romantiska planet, men jag skulle akta mig för att knyta några varaktiga förbindelser under maj och september (varför???) och min hälsa kommer att vara god.

Vi hade enats om att köpa var sin julklapp som skulle kosta mellan 15 och 20 Sfrs. Mitt bidrag var en kudde i viktoriansk stil med en katt och mus på ena sidan och en bulldog på den andra. Jag har ett litet lager med presenter från en rolig butik i London, mycket praktiskt att plocka fram vid behov. Pierre hade förberett en mycket avancerad lek med tärningar som skulle garantera att ingen av oss fyra fick den julklapp som man själv bidragit med, men samtidigt skulle slumpen få bestämma.. Jag fick en bok om Monet, biografi och många vackra bilder. David fick kudden, Pierre en dubbel-CD och Regula en röd dörrmatta med texten "Keep calm and carry on" som är en uppmaning från andra världskriget. Jag har en liten misstanke om att den var tänkt för mig, eftersom jag har en röd s k Y-chair i hallen. Men Regula tyckte att mattan var kul och jag kommer att lära mig en hel del om Monet och hur han byggde upp sina vackra målningar.

Annandagen bjöd Regula på en hälsosam middag vilket var alldeles perfekt efter juldagens utsvävningar. Sen tog vi en långpromenad uppe på Monte Verita.

Nu väntar vi bara på nyårsafton. Den skall firas uppe i Orselina.

Några tankar medan Jansson står i ugnen.

I dag börjar jag inte jobba förrän klockan ett. Sophias dotter, som läser i Lausanne, kom hem i tisdags och har lovat att hjälpa till i butiken så jag får tid att förbereda morgondagens julbord. Just nu står alltså "Jansson" i ugnen. Det har verkligen varit julrush i butiken, mer kunder och betydligt större dagskassor än förra året. I morgon jobbar jag mellan 10-14, sen ilar jag hem och fixar till det sista innan gästerna kommer klockan sex.

Det är ingen julstämning utomhus, solen håller på att gå upp bakom bergen, termometern visar på +6 och det kommer att bli +10 längre fram på dagen och den vädertypen kommer att hålla i sig den kommande veckan. Uppe i bergen ligger snön kvar, men vägarna verkar vara i gott skick inför helgtrafiken. Det är värre uppe i Berner Oberland där det snöat rejält under veckan och uppe i Jura ligger snön kvar. Från Berner Oberland och åt nordost, mot Liechtenstein är det utfärdat "röd varning" för lavinfara. Inte alls bra med tanke på alla våghalsar som kommer att åka offpist i nysnön.

I går dök en intressant frågeställning upp. Rickard har varit hemma ett par dagar och han funderar över om han verkligen är "hemma", d v s var han har sin känslomässiga hemvist. Han är rätt osäker på om han fortfarande känner sig som schweizare. Nu har han dubbelt medborgarskap, d v s svenskt och schweiziskt, men han känner sig inte som svensk heller. Nåja, Rickards osäkerhet landar nog med tiden, men han ställde frågan till mig: känner jag mig som engelsk eller svensk? Där kunde jag svara, utan att tveka, att jag känner mig som svensk, trots att jag tillbringat halva livet i England. Jag märker att jag tänker svenskt, lagom är vackert, man bör sträva efter consensus och OM jag nu hade haft rikedomar att slösa bort, så är det opassande att visa det utåt.

Jag tror att min mormor, en humoristisk och karaktärsfast kvinna, pingstvän från Hälsingland satte större prägel på mig än vad jag insett tidigare i livet. När min mamma lämnade oss för en annan man, så var mormor min trygghet. Jag tillbringade så gott som alla skollov hos henne. I hennes kretsar var äktenskap ett livslångt åtagande, i Hälsingland kunde inget farligt inträffa - om man inte gick ner till älven - och hennes fasta tro och konsekventa livsföring blev min trygghet. Min pappa gjorde ju så gott han kunde, men då  han var chef för ett svenskt företags brittiska verksamhet, så var han ju inte alltid den närvarande pappa som jag ville ha. Då blev grannfamiljen och kåren min trygghet under resten av året.

Nu är mina vänner min jordiska trygghet. Bättre nära vänner än Marlene, Regula, David, Pierre och Rickard kan ingen ha. Sen har jag en "yttre krets" som består av Lisa, Lotta, Julia, Yvette, Leo och Stephan som också betyder mycket för mig. Jag har mycket att vara tacksam för, ett intressant jobb (som jag trötttnar på ibland) en ordnad ekonomi, ett trevligt hus och god hälsa. Och så har jag en tro som bär när det är jobbigt och som förgyller vardagen för mig när allt går sin gilla gång. Och nu är det jul och jag får fira tillsammans med mina vänner att Jesusbarnet kommer till oss.

Gud Jul till er alla!

Early to bed and early to rise...

Nej, jag gick väl inte till sängs så väldigt tidigt i går, men jag vaknade tidigt i dag, medveten om att jag har en tid att passa. Det är inte förrän klockan tio, men jag vaknade redan tjugo i sju trots att klockan skulle ringa sju.

Jag skrev ett rätt rörigt inlägg i bloggen igår, tänkte ta bort det när jag läste igenom det nu, men det får stå kvar.

Dagens stora begivenhet är alltså att jag skall jobba i Sophias affär mellan tio och sju, ja alltså 10-19 . Det är roligt att jobba i butik, inte minst när det är så mycket folk som nu i julveckan. Det enda problemet är att det dyker upp en och annan kund som absolut vill prata italienska med mig och det går inte så bra, om det inte gäller enkla frågor som priser eller om den finns i en annan färg.

Marlene har ju italienska som sitt modersmål, även om hennes mamma kommer från "Suisse romande" närmare bestämt från orten med det roliga namnet Bulle som ligger strax söder om Fribourg. Annars är Pierre den som talar bäst italienska, faktiskt bättre än Regula. David och jag kommer på sluttampen med mycket måttliga kunskaper. Jag vet egentligen inte varför jag aldrig lär mig, jag har ju lätt för språk. Rickard är heller ingen hejare på italienska trots att han läst italienska tre eller fyra år i skolan. Men jag tröstar mig med att jag förstår rätt bra...

Rickard anländer till Zürich vid tolvtiden i dag. Försäljningen av hans hytte avslutades igår och nu finns hans grejor hos mig på Kikut. Rickard har fyllt på något som liknar glykol i min golvvärme och skaffat luckor till fönstren på oppstugu och burspråket i stua i bottenvåningen. Nu blir det väl en rekordmild vinter... Det blir väl som det året när jag hittade en jacka avsedd för arktiska förhållanden på rea i Oslo. Då blev det en riktigt mild vinter. Som tur var, så upptäckte jag att det innersta fodret gick att knäppa av, så jag har haft användning för denna varma och ilsket orangeröda jacka i alla fall.
Rickard firar jul med familjen i Magglingen, men tänker komma hit till nyår.

Och nu är klockan fem över nio och jag skall äta lite joghurt med müsli innan jag kör iväg. Är jag där tidigt, så hinner jag hjälpa till med att göra i ordning lite innan vi öppnar butiken. Och i dag har jag tagit med mig ett par bekväma skor...

Stora och små affärer

Radion har rapporterat om Saabs konkurs, med kommentarer både från Sverige, Holland och Schweiz. Glädjande nog (om man får uttrycka det så) är att man kritiserar GM, både i radiokommentarena och i det schweiziska tidningar som jag har kollat på nätet. Pierre hade hört på någon radiokanal att Saab hade betecknats både som katten med nio liv och en fågel Fenix som kan resa sig ur askan. Det vore ju för väl om detta stämmer!

Här skiner i alla fall solen, det ligger lite snö på bergstopparna, men det mesta har försvunnit och trafiken lär flyta rätt obehindrat upp mot Gotthard.
----------------

Så här långt hann jag i förmiddags. Sen ringde Sophia och frågade om jag kunde komma och jobba i butiken idag. Vi hade bestämt att jag skulle jobba onsdag-fredag som ersättare för Ianella som ville vara hemma och förbereda julens släktkalas. Men nu hade hon fått köra hem, de hade ringt från skolan. Hennes yngsta flicka Sabina hade fått hög feber. Så det var bara att fixa till mig så gott det nu gick och köra iväg.

Det har varit mycket kunder i affären, så Sophia hade inte klarat av det själv. Det har varit en intressant eftermiddag och nu blir det heltid (10-19) hela veckan.

Joachim härjar.

Det är full storm uppe i Jura. Träd faller omkull, hustak blåser av och på järnvägen mellan Tavannes och Tramelan spårade ett tåg ur då det låg ett nedfallet träd vid spåret.


Jag ringde Lisa och frågade hur det var i Magglingen. En lastbil med skåp hade tagits av vinden och vält, närmare Leubringen hade vägen varit spärrad av nedfallna träd och stora grenar blåste omkring lite hur som helst inne i Magglingen. Dom är inte så härdade som norrmän och västkustbor, men den här stormen, som alltså fått namnet Joachim, har ställt till det ordentligt.

Här kom det stora snöflingor i förmiddags men de smälte så fort de hamnade på marken. Uppe i Orselina blev det vitt på marken, men det regnade bort sedan. På väg A2, alltså vägen mot Gottthard, har det kommit ganska mycket snö och det har varit ett par trafikolyckor. Då blir det stopp i trafiken och de långtradare som står stilla i stigningarna får svårt att komma igång sedan, om de inte har bra däck eller snabblänkade snökedjor. Man får använda snökedjor vid behov och när man kör över passvägarna, men inte köra omkring med dem hur som helst.

Har man dubbdäck, får man inte köra på motorvägarna och det är också max 80 km/t som gäller då. Därav följer att de flesta har vinterdäck och så en uppsättning snökedjor  med i bilen. Det finns nya typer av kedjor som är ganska tunna men effektiva och som är lätta att sätta på.

Och så undrar Jenny varför Pierre kallar gravad lax för pregnant salmon. Jo, det är så att jag kunde inte lämna en uttömmande och korrekt förklaring till "gravad". Då kollade Pierre i ett svensk-engelskt lexikon, men mindes fel och trode att laxen var "gravid". Sen dess benämns den gravade laxen pregnant salmon. Tilläggas bör att gravad lax och hovmästarsås är en uppskattad delikatess i bekantskapskretsen. Jag kan t o m  blanda ihop en riktigt god hovmästarsås själv. Det gäller bara att ha svensk senap i kylskåpet.

Kvällen tillbringar vi på vårt favoritställe Antica Osteria Vacchini. Vi har Stammtisch där och favoriträtten är La Piodadella, en stor varm sten som placeras mitt på bordet. Där ligger det flera sorters skivat kött och stora pommes frittes och till det serveras sallad och flera sorters kalla såser.

I morgon klockan nio skall jag infinna mig i Sophias butik i Locarno. Jag har hjälpt till där några gånger tidigare och nu vill hon ha min hjälp där i morgon och ett par dagar nästa vecka. Det är roligt att jobba i butik och hon har såna fina saker där, både kläder och inredningsartiklar och just nu kompletterade med en del julhantverk från Sydamerika och Sydafrika.

Och nu inser jag att regnrock och paraply förmodligen kommer att vara nödvändig utrustning när jag skall ge mig iväg om en och en halv timma. Nu vräker regnet ner och det ser faktiskt ut att vara en del snö med i nederbörden. Men det smälter snart bort. Lyckligtvis.

Ett litet stycke Sverige.

Lisa skrämde upp mig rejält igår kväll. Hon hade varit på Ikea i Lyssach för att köpa lite svensk mat till jul. Det hade inte funnits så mycket, det mesta var slut, och det var osäkert om de skulle få mer innan jul. Regula och jag körde ner till Ikea i Grancia i morses, började med deras nästan genant billiga frukost (1.50) och sen tog vi en tur genom varuhuset och åt lunch efteråt. Det blev köttbullar med  potatismos och lingon. Vi köpte med oss en hel del mer eller mindre nödvändiga saker förstås. Vårt behov av servetter och värmeljus är omättligt...   Huvudsyftet med vår tur dit var förstås den svenska maten och lyckligtvis hade de en hel del. Det blev flera sorters sill, lingonsylt, gräddsåspulver, senap, hovmästarsås, knäckebröd, mellanrostat kaffe, hjortronsylt... och en hel del fryst mat, kanelbullar, köttbullar, tårtor...

Nu gäller det bara att försöka få ihop ett någorlunda svenskt julbord. En fryst laxsida (norsk!) ligger redan i min frys och den skall förstås bli gravad. Gravad lax bör väl översättas med raw spiced salmon, men Pierre envisas med att kalla den för pregnant salmon.

Pierre ringde för en stund sedan. Det kommer att bli storm uppe i bergen, ja det är faktiskt utfärdat en varning för riktigt kraftiga vindar i hela Schweiz, utom i just det här lilla hörnet av Ticino. Han avslutade veckans arbete idag och David kommer hem från Zürich i morgon och då har han avslutat sitt arbete för i år. Pierre kommer nog, om inte vädret ställer till det, att vara tvungen att åka upp till Glarus ett par dagar nästa vecka.