Ömma fötter.

Nu är jag i London, kom hit sent i tisdags kväll. Det är försommar i London, påskliljorna i Hyde Park har sett sina bästa dagar, kamelior och olika slags prydnadkörsbär står i full blom. Jag tog på mig jeans och jeansjacka med en t-shirt under när jag begav mig ut i vimlet i förmiddags. Det räckte mer än väl.

Jag gjorde som jag brukar, när jag kommer hit, i onsdags irrade jag runt på stan, skulle kolla ALLT och på kvällen hade jag rejält ont i fötterna, t o m skavsår. I går städade jag av lite och sen höll jag mig i grannskapet vilket inkluderade ett besök hos Boots för att köpa skavsårsplåster. I dag kände jag mig mogen för nya strövtåg, det blev Oxford Street och gatorna intill mellan klockan elva och halv tre (inklusive lunch) och sen sa min kropp och mina fötter ifrån så det var bara att ta bussen hem igen.

I morgon åker jag upp till Saffron Walden för att hälsa på Margaret och Kevin. På söndag är det Italian Market där, det skall bli kul att se vad det är för något. Tisdag reser jag ner till Southampton för att hälsa på Pierres mamma. Hon är lite krasslig, men ville gärna att jag skulle komma.

Vårvärme och vägfunderingar..

Just nu är termometern som är placerad på husets nordsida uppe på imponerande +7.Det kan bli +10 i eftermiddag! Nu har det varit milt väder och sol så många dagar att snön har försvunnit på taken. Men tro nu inte att det är slut med snöfall för i år. Det kommer mera.  Men nu njuter jag av solskenet och värmen - nästa vecka blir det snö och regn om vartannat men fortfarande plusgrader. Men då är jag i London.

Jag hörde om den hemska bussolyckan i Valais på radion och då måste jag naturligtvis kolla vad de schweiziska tidningarna rapporterar om den. Det tycks vara en viss förvirring om var olyckan inträffade, var det i den östra tunnelmynningen vid den långa tullen vid Sierre eller den korta tunneln vid Sion? Jag har kört den vägen ett antal gånger och då funderar man över var det hände och varför det hände. Var det vid Sierre så kan knappast föraren ha somnat, den tunnelmynningen ligger nära nedfarten från Val d´Anniviers där ungdomarna varit på sportlov och det är inte särskilt långt mellan Sierre och Sion heller.

Det har varit en del diskussioner om att utrusta tunnelmynningarna med "dynamiska" avbärare, d v s sådana som viker sig och tar första stöten när någon kör på dem. Det påstås också att oskyddade tunnelmynningar är "självmordsvapen". När man diskuterar något i Ticino eller på den italienska sidan av gränsen, så kommer det fram åsikter som knappast kan anses riktigt rumsrena. Det var en politiker med ansvar för trafikfrågor som menade att det var bättre at ha oskyddade tunnelmynningar, för annars skulle sjä'lvmordskandidaterna köra med full fart in i mötande långtradare och det skulle drabba föraren av denna. Det är förstås sant på sätt och vis, men kan knappast vara ett argument för oskyddade tunnelmynningar där vanliga olyckor ofta får svåra konsekvenser.

Nu har jag börjat fundera på hur det ser ut här i Norge. En sträcka med många tunnlar, där jag kör några gånger varje år, är Fv 50 från Hol till Aurland. Där är det minst ett halvdussin tunnlar när man skall ner från fjället till Sognefjorden. Jag har ingen aning, är tunnlarna helt oskyddade eller finns det avbärarräcken? Jag får nog kolla det till sommaren. Och hur ser det ut i värstingtunneln (24,5 km) mellan Aurland och Laerdal?

Vägarna i Norge är ett kapitel för sig. Jag inser att det är svårt att bygga vägar här, men kan de i Schweiz, varför kan man inte förbättra vägnätet till acceptabel standard i det här rika landet? Sen gör man så mycket korkade saker. Man bygger en gigantisk bro över Hardangerfjorden, planerar för en lång tunnel under Hardangervidda men när vägen, den hårt belastade och olycksdrabbade Rv 7, passerat Haugastöl så finns det inga pengar till förbättringar. Anslår man några miljoner till en rondell i en olycksdrabbad korsning så presenteras detta som en stor och glädjande nyhet. Och så har vi bron över Fv 40 vid Svene som är så smal att man inte kan mötas på den.

Men idag tänker jag inte ens starta bilen. Jag skall sätta mig i solen, förhoppningsvis räcker det med ett linne på överkroppen,  kanske t o m ta ut solsängen? Benen får nöja sig med solbränna på tub när det blir så dags.
----------------

Nu vet jag bättre, det var i tunneln vid Sierre och det var inte i tunnelmynnningen, utan i en av de nödutgångar som finns inne i tunneln. De här nödutgångarna sticker ut som stora klippblock och skyddas inte av avbärare och jag har faktist reagerat på att de ser rätt otäcka ut.

Sol över Geilo.

Cilla och Ingrid kom hit i söndags kväll och reste hem lördag morgon. De var här för att åka skidor och det var bara för mig att hänga med. Det blev ett välkommet uppehåll i åkningen på onsdag, det snöade ymnigt då. Det är bra när man har några med sig, då utnyttjar man möjligheterna bättre än om man skall ge sig ut på egen hand. Nu åkte vi mest i Vestlia, men hann med ettpar pass på Geilotoppen också.

Nu har vädret slagit om och är riktigt vårlikt, just nu +3 på nordsidan. Nätterna är kalla, så föret i Vestlia som ligger åt norr, påverkas inte nämnvärt, men på Geilotoppen, som är exponerad för sol nästan hela dagen, kan det bli väldigt isigt. Nu skall jag ta det lugnt ett par dagar och låta min åldrande kropp återhämta sig.

Jag åker till London den 20 mars och stannar månaden ut. Det har varit lite fram och tillbaka hur länge Andreas skulle stanna, men nu har han bokat biljett till på lördag. Han är redan klar med sina kurser och behöver inte göra om någon tenta. Sen har jag redan fått förfrågan om jag kan hyra ut lägenheten 1 oktober - 10 november.. Det är en kompis till Andreas som skall vara med om något EU-projekt inom arkitektur. Det skall väl gå bra. Kompisen är tydligen medlem i Alliansmissionen, hoppas att de beter sig civiliserat inom den frikyrkan.

Tvättmaskinen styr just nu min tillvaro. När den har stannat, så skall jag åka ner till Geilo och proviantera. Sen skall jag sätta mig i solväggen och läsa. Jag har lite kvar av "Vi skal arve vinden" av Gunnar Staalesen - kvarlämnad av Rickard - han är ett Varg Veum-fan. Sen ligger det en bok här som heter "Nådens omkrets". Enligt baksidestexten så hittar man ett lik i Virginia och ett i Trondheim och de skall ha något slags förbindelse med Johannesboken, ett urgammalt pergament. Vi får se om den är läsvärd. Spänningsromaner med ockult och historiskt tema finns det 13 på dussinet av.

Sol på fjället.

Jag kom fram till Geilo välbehållen i går eftermiddag, tåget var försenat, men inget att bli upprörd över. Jag var lite orolig för hur det skulle se ut när jag kom hit upp - Rickard hade ju haft ett styvt jobb innan han kunde ta sig in - men här har snön smält bort vid husväggarna där solen kommer åt. Rickard hade ställt termostaten på +12, men när jag kom in så var det betydligt varmare tack vare att det varit solsken några dagar. Det fanns mat här, så jag har klarat mig, men nu skall jag snart köra ner till Geilo och handla.

Här skiner solen, det är redan +5 ute, men det blåser lite. Det syns en del moln borta i väster, men skall man tro på YR så lär de hålla sig där. Det var allt för idag.

Geilo nästa!

Vi hade vår sista eftermiddag med Apostlagärningarna i går eftermiddag hemma hos Regula, men innan dess hade vi vårt holiness meeting, gick en promenad på Monte Verita och åt middag tillsammans. Jag kommer verkligen att sakna de här söndagarna när vi nu  skingras åt under några veckor.

Jag åker till Geilo i morgon, men är inte framme förrän halv tre på onsdag. Det har varit möjligt att göra resan på en dag tidigare, men ändringar i flygbolagens tidtabeller Zürich-Oslo gör att jag inte vågar chansa på att komma med eftermiddagståget från Oslo. Å andra sidan behöver jag inte stiga upp i svinottan för att ta mig till Zürich, nu räcker det att jag reser från Locarno klockan tio. Då är jag framme på Gardermoen 1905 och får övernatta i Oslo och så tar jag inte morgontåget till Geilo utan nöjer mig med det tåget som går 1037. Så nu vet ni det.

Rickard reste tillbaka till Biel i lördags, han får flytta in i sin nya lägenhet torsdag. Flytta in, han har väl inte så mycket grejor så det dröjer väl några dagar innan han kan bo där. Han hade funderat på de båda Jetsonfåtöljerna med tillhörande bord och lampa och kommit på att de passade bättre i hans lägenhet än i en timrad hytte, så de kommer han att ta med sig när han kör tillbaka bilen någon gång under sommaren. Det var synd, för de var bekväma att sitta i. Men stilmässigt, så passar de inte in, så nu får jag se mig om efter några lämpliga efterträdare till de nersuttna Ikeafåtöljerna i oppstugu.

I fredags fick jag ett riktigt tjockt kuvert i posten. Det innehöll samma frågeformulär i fyra olika språkversioner, engelska, tyska, franska och italienska. Jag drar mig till minnes att det var en diskussion förett par år sedan hur mycket "icke medborgare" engagerade sig i schweiziskt samhällsliv och det verkar som om man vill ta reda på det nu. Frågeformuläret hade sänts ut till 3000 personer och man bad så vänligt att jag skulle ta mig tid att fylla i det och returnera det snarast. Det tänker jag göra i eftermiddag.

Frågeformuläret börjar med att man skall kunna inlemmas i någon kategori, typiskt schweiziskt! Jag är inte arbetskraftsinvandrare inom service och tillverkning, inte verksam inom internationella organisationer och inte heller inom finanssektorn och så vidare... För att ytterligare kunna kategorisera oss, så skall man uppge inkomst och kapital. Full anonymitet garanteras. Nåja, det får jag väl lita på. Jag är väldigt "övrig". Hade jag varit tolk eller översättare inom någon internationell organisation, så hade jag kunnat kryssa där, jag är ekonom men inte verksam inom finassektorn, så där kan jag inte kryssa...
När jag nu ögnat igenom frågorna så bekräftas det jag redan visste, jag är inte särskilt engagerad. Jag läser vår lokaltidning Corriere del Ticino, kollar i Neue Zürcher Zeitung, Berner Zeitung och Bieler Tagblatt på nätet, men jag läser bara rubrikerna när det handlar om inrikespolitik, om det inte skulle gälla något alldeles speciellt. Jag ser inte så ofta på schweiziska tv-kanaler, men jag ser ju inte så mycket på tv. Det finns annat att göra.

Nej, vi utlänningar med uppehållstillstånd, vi engagerar oss inte. Naturligtvis kan jag ställa frågan "varför" till mig själv, men jag tror att det är ännu viktigare att schweizarna ställer den frågan till sig själva. Vi är en stor del av landets befolkning, jag har sett siffran 21,6% någon gång.

Nej, nu skall jag börja jobba. Tvättmaskinen är igång, det finns sånt som skall strykas, jag skall dammsuga och plocka iordning och så var det frågeformuläret...

Explosion!

Visst kan våren komma snabbt här, men det som har hänt de sista dagarna är inget annat än en explosion. Jag kan ju inte påstå att jag har någon trädgård på den här branta tomten, men de buskar som finns har slagit ut och lökväxterna som får växa vilt och klara sig bäst de kan bland buskarna - allt har slagit ut. Annars brukar det börja med krokus och sluta med tulpaner, men nu kom allt på en gång. Valnötsträdet har stora knoppar och hos grannen blommar både magnolior och prydnadskörsbär plus ett antal andra buskar och träd som jag inte känner till namnet på. Det är väldigt praktiskt att ha en trädgårdsintresserad granne! Uppe i Orselina ligger det en hel del snö och det är fortfarande några minusgrader om natten. Nu ångrar jag nästan att jag bestämde mig för att resa till Geilo nästa vecka. Jag stannar där 2-3 veckor, sen tar jag vägen över London och ser till lägenheten där, Andreas reser tillbaka till Sverige 11 mars.

Lotta ringde för en stund sedan och berättade att Lisa hade halkat och slagit sig riktigt rejält, hon skall röntga ett knä och en armbåge idag. Det ligger fortfarande eh hel del snö och is uppe i Jura. Det är kanske tur att Lotta och Dwight fortfarande bor hos Lisa och Robbie.  Nu har i alla fall Rickard skaffat "eget", han hade turen att hitta en lägenhet som innehavaren på grund av utlandsjobb snabbt ville bli av med. Den lär vara något utöver det vanliga, skall bli kul att se den så småningom.

På tal om hus, så kommer förmodligen den segslitna affären om Villa Tabor att avgöras inom kort. Huset ligger i Ronco, några kilometer härifrån.  Författaren Erich Maria Remarque och skådespelerskan Paulette Goddard bodde där. Remarque dog 1970 och Goddard 1990 och båda ligger begravda i Ronco. Efter att Goddard dog, så har det varit ett antal märkliga turer som alla har gått ut på att Ronco och kantonen vill förvärva villan.  När den nu kom ut på marknaden igen så har en stiftelse försökt att få fram pengar att köpa huset och göra det till ett freds- och  författarcentrum. Men de har inte lyckats och nu skall huset säljas till någon privatperson. Det ryktas att en tysk bokförläggare och en excentrisk amerikansk dam med anknytning till filmindustrin är de mest kapitalstarka intressenterna. Vi får väl se hur det går.  Huset ligger jättefint alldeles nere vid sjön, men tyvärr också med vägen som går längs hela Lago Maggiore på baksidan av huset. Alla inventarier finns lagrade i London. Vi får väl se hur det går, detta verkar vara en "never ending story".

Men nu blir det väl vår i alla fall?

Idag har jag lämnat bilen till service och på hemvägen så blev jag tilltalad av en för mig helt obekant man som (om jag nu förstod honom rätt) var helt övertygad om att vi hade arbetat samtidigt på ett hotell i Interlaken för ett antal år sedan. Jag hade faktiskt vissa problem med att både vara artig och skaka av mig honom. Raggningsförsök? Kanske.

Här skiner solen och även om det är kallt på nätterna, så börjar termometern närma sig tvåsiffrigt på dagarna. Mot slutet av veckan skall det bli minst +15 på eftermiddagarna.

Igår hade vi vår studiecirkel hos Marlene. Nu är det nästa söndag och sen skall vi ha klarat av Apg. Det blev oerhört grundligt till att börja med, men nu har vi fått accelerera rejält för att bli klara innan vi skingras åt för några veckor. Marlene skall på mutresa till Botswana (det tror jag att jag nämnde i mitt förra inlägg) David skall jobba i Zürich ett par veckor, Regula åker till Kanarieöarna med sin ex-svägerska och jag ger mig iväg till Geilo nästa vecka. Återstår bara Pierre som får förtroendet att hålla ett öga på mitt hus.

Det är ganska händelselöst här, det som mest upprör sinnena är att den eviga diskussionen om Gotthardtunneln kommit upp på bordet igen. Utvidga befintlig tunnel, bygga ett rör till för biltrafiken eller vad? Gotthard är en så viktig förbindelseled för oss norrut och Bern lyssnar inte. Läser man i vår lokala tidning CdT står det en sak, i NZZ (Zürich) en annan och i BZ (Bern) en tredje.

Nej, nu är det dag för mig att jobba några timmar. Trots att solen skiner.

Vår i Ascona och plusgrader på Geilo.

Köldknäppen är över, vi har upp mot +10 på dagarna och kring nollan nattetid. Just nu har jag +6 på nordsidan av huset. Så det är högst sannolikt att våren är på väg.

Men jag jobbar flitigt, mitt nya uppdrag kom för en vecka sedan. Jag räknar med att resa till Geilo om två veckor och då är det bra om jag har jobbat undan så mycket som möjligt, även om jag tar med mig jobbet och inte har deadline förrän sista mars. Det här är ett ganska komplicerat uppdrag, massor av faktakontroll för att anpassa texten till svenska förhållanden. Jag hoppas att jag skall ha klarat av faktakontrollen innan jag reser, så får jag ägna mig åt översättning och språklig finslipning när jag är på Geilo.

Vi jobbar på med vår studiecirkel, har fem kapitel kvar av Apg och dom skall vi klara av på två söndagar. Det var inte planeringen från början, men nu reser jag till Geilo, Marlene skall åka på bjud- och mutresa till Botswana 4 mars. Botswana kommer troligen att bli ett stort resmål framöver. (Varför jobbar man inte på resebyrå???) och David skall jobba i Zürich ett par veckor.

När Rickard kom upp till Geilo förra veckan, så fick han ägna ett par timmar åt att ta sig in. Det hade blåst upp en jättedriva på framsidan av huset, först fick han skotta sig fram till garaget och hämta snöslungan för att ta sig fram mot ytterdörren och sen var det handkraft som gällde. Den här veckan är det fullt ös däruppe, delar av Norge har sportlov. Jag fick mail från honom för en timma sedan, då var det +3 och strålande sol.

Och nu disciplinerar jag mig och återgår till arbetet.

Kallt!

Vi har genomlidit en riktigt bister vintervecka. Som lägst har det varit -14 på mätstationen på Monte Verita. Monte Verita är kullen som ligger lite ovanför mitt hus. Jag har registrerat -12 som lägst. Här hos mig finns det ingen snö kvar, men hos D&P uppe i Orselina ligger det ett snötacke på 2-3 dm. Nästa vecka kommer det att vara sol och plusgrader på dagarna och riktigt kalla nätter. Men våren är på väg. Hoppas jag.

Rickard reser till Geilo på onsdag. Han har har köpt en lägenhet i Biel med tillträde 1 mars, så han stannar bara ett par veckor och sen reser han och förmodligen också Dwight och Lotta dit över påsk. Jag tänkte resa dit i början av mars när jag är klar med grovjobbet för mitt nya uppdrag. Vid den tiden är det som bäst - i många avseenden - att vara på fjället.

Annars har jag inget spännande att berätta. Jo, vi hade en trevlig söndag här hos mig, vi fortsätter att resa med Paulus. Vi har forcerat läsningen lite, vill gärna bli klara med Apg innan påsk. Och så har vi planeringen för vår kanalfärd som också tar en del söndagstid. David räknar slussar och akvedukter och tunnlar och kollar var det finns vattenposter och var det finns pump-outs. Andrew har försäkrat honom om att vår resplan håller, under förutsättning att vi inte skall gå på sightseeing i varenda by som vi passerar. Sen är det väl en fördel att det inte blir sena kvällar och ont i håret nästa morgon, ingen av de som är med den här gången har ambitionen att testa hela ölsortimentet på varje pub som vi besöker.

England runt på fyra veckor. Nästan.

Nu har David presenterat planerna för årets långa kanalfärd! Vi samlades hemma hos Regula i lördags kväll och David gick igenom två alternativa resplaner. Vi fastnade omedelbart för den nya varianten, som David hade gjort upp tillsammans med Andrew, båtägaren. Vi skall åka North Oxford, Coventry, Trent & Mersey (med Middlewich som nordligaste punkt), Shropshire Union - och nu kommer det revolutionerande tillägget, vi tar oss ända upp till Llangollen och tillbaka igen till Shropshire Union, Birmingham och sedan på Grand Union tillbaka till Braunston.

Andrew har gått igenom färdvägen och gjort upp tänkbara dagsetapper med hänsyn till hur många slussar vi skall avverka. Sen skall Marlene mönstra av ochYvette mönstra på i Llangollen där vi faktiskt kan stanna två nätter. Andrew har kollat allmänna kommunikationer till Birmingham - och det ser ut att fungera ok. Om vi känner för det kan vi bo på hotell där och verkligen slösa med varmvatten i duschen, det kan man inte göra på båten. Dwight blev eld och lågor när David berättade om viadukterna och vad man kunde göra i Llangollen. Rickard var inte med när vi var där, så han var också riktigt sugen på en utflykt till Wales.

Sen hade vi en riktigt bra söndag uppe i Orselina med "holiness meeting" som Lotta ansvarade för och efter lunchen tog vi en promenad upp till en utsiktspunkt på berget. Sen hade vi studiecirkel och nu är vi tillsammans med Paulus i Efesos.

Rickard har stannat kvar här och nu gör han iordning i Regulas garage, målade väggarna igår och skall sätta upp hyllor, om nu färgen har torkat tillräckligt. Det är minusgrader här och den kommande veckan ser det ut att bli riktigt kallt,  till och med -10 om det är klart väder. Jag tror att prognoserna utgår från förhållanden på en högre höjd än här hos mig, men även -5 kan vara mindre hälsosamt för en del palmer. Lotta och Dwight kommer tillbaka från Milano fredag förmiddag och "hämtar" Rickard. Vi skall nog hålla honom sysselsatt fram tills dess.

Och nu är det dags att börja jobba.