Snabbt inlägg måndag förmiddag..

Flygstrejk, kaos på Arlanda, inställda flygningar, stora  rubriker i de svenska  tidningarnas nätupplagor.  Jag har verkligen ansträngt mig för att bli klar med mitt uppdrag  så att jag kunde resa till  Sverige  den här veckan, hade planerat för  att bli klar idag, packa och städa  lite här i morgon och resa  på onsdag. Tänkte att det där  får jag nog ändra på och egentligen så går  det inte någon nöd på mig om jag får  stanna här  ett par  dagar till.

Jag hade inte tagit med Marlene i  planeringen. För henne, som jobbar på resebyrå fanns det inga problem. Det finns  ju fler  bolag än SAS. Nu reser jag med Swiss från Zürich onsdag 1215 och landar på Arlanda 1440. OM det skulle strula till sig, Swiss och SAS har ju ett omfattande samarbete, så har jag en ombokningsbar biljett. Nu blir  det kvällståg till flygplatsen i morgon och övernattning där och så hoppas jag  att jag kommer fram till Hälsingland halv sju onsdag kväll.

I går samlades vi uppe i Orselina. Vi blev ”bara” tio  den här gången. David ansvarade för samlingen, han hade valt Elia som samlingens huvudperson – lite  märkligt att tala om den långa torkan just nu, men han fokuserade förstås på  torka i  andlig  bemärkelse. Han avslutade med att läsa om Elia och Baalsprofeterna ”men det gör  jag  bara för  att vi skall få tillfälle att sjunga Send the fire”. Det är  stor skillnad  på när David och Pierre ansvarar för en samling.  Pierre är teologiskt hundra procent på arméspåret, det är han som inte säjer samling  eller något  liknande, han säjer  att det är  ett holiness  meeting. Det som är så fint med Pierre är att han lever som han lär. Han skulle blivit en uppskattad helgelseförkunnare inom armén- om det inte  varit för att han lever  i  en samkönad  relation. David är mer underhållande, finurlig i det han ger oss. Det blir många  skratt när han talar men han lyckas ändå ge oss så många saker att tänka på. De kompletterar varandra så väl och Regula  har sagt många gånger att de skulle blivit  ett perfekt evangelistpar.

Vi har ju fått signaler om att några samkönade par accepteras som fullgoda salvationister, både i USA och UK, men det går trögt. Om kyrkorna vågade gå före och acceptera att människor är  olika – på många olika  sätt – så hade  man ändå gjort något  för att minska hatet och förföljelsen. Det som hänt i  Orlando  hade inte påverkats av en mer generös inställning från kyrkfolket – galningar kan man sällan stoppa, vi  vet ju också att ”kristna” då och då löper amok och ger sig på HBTQ-personer. Men ändå, en universell attitydförändring inom den kristna kyrkan borde väl i  alla fall betyda en hel  del?

Vi har fått dagliga SMS från Jen och Nigel. Det var rätt oroligt på sjön, men de hade köpt sjösjukepiller i Tyskland så sjöresan hade gått bra. De  var framme i Helsingfors  sent på kvällen, för sent  för  att hitta  någon camping, så de fick stå i  hamnområdet över  natten. Sen har de turistat i Helsingfors, är mycket positivt överraskade av allt  vackert där och hade  gjort två besök i  Tempelplatsens kyrka.  Nu på förmiddagen kör de ”northeast” – det skall bli  spännande att se var de hamnar.

Nu är klockan snart elva – jag skall fika och sen göra en slutkoll av några detaljer i mitt  uppdrag och sen skickar jag iväg det. Då är det utan återvändo  - om inte redaktören har  synpunkter förstås. Det brukar i så fall handla om att  hen tycker att jag  använder  mig  av en del ålderstigna uttryck. Jag hävdar förstås  att det är ett målande  och vackert språk och sen brukar  jag få som jag  vill….

Det börjar bli tjatigt men nu blir det mera väder.

Fördelen med att regnet öser ner, det är att jag inte blir frestad till  andra aktiviteter än att jobba med mitt uppdrag. Jag har satt min egen deadline till i morgon, men den hinner jag inte. Men på måndag skall det bli klart. 

Jag hade tänkt ta en snabbtur upp till  Geilo för att se att allt  var ok där, men nu har Rickard inviterat ett par vänner  från Bergen som skall se på fritidsvåningar på Geilo. Det verkar vara ett gynnsamt prisläge, det är långt till nästa skidsäsong men framför allt så uppfattar norrmännen landets ekonomi som skakig och drar sig för att investera. Sett i ett internationellt perspektiv så är det förstås inte  så bekymmersamt men har man vant sig  vid att oljeinkomsterna skall  flöda  in och arbetslösheten vara näst intill obefintlig så finns det de som inte sover så gott om natten längre. 

Inte Geilo den här gången alltså utan nu blir det Hälsingland istället. Vädret är bättre där än här, även om det är lite kyligare. Här i Ticino är det utfärdat varning klass ett för kraftigt regn, i Valais kommer det att åska kraftigt och i ett område från Berner Oberland och åt nordost mot St Gallen är det orange varning för ännu kraftigare regn. Då skall man beakta att det här är riktigt bergiga områden där det alltid är risk för ras när regnet vräker ner. Nu börjar vinodlarna i centrala Frankrike att bekymra sig för skörden och någonstans i Rheinland hade en stor vinodling på en sluttning rasat ner.

Det finns  en långtidsprognos som heter  AccuWeather. Den är kritiserad, man anser att man inte  kan göra prognoser för så lång tid som de gör. Men om man vågar sätta tilltro till deras förutsägelser så skall det eländiga vädret här i Ticino fortsätta månaden ut och sedan kommer det att förbättras men ändå inte så mycket att man kan tala  om en normal  sommar. Jag kollade  Hälsingland och det verkade som om vädret där skulle  bli rätt okej, bättre än här  i alla fall. Om man nu  vågar tro på deras långtidsprognos. Alltså OM.

Jen och Nigel reste med färjan från Travemünde i natt klockan tre. Det har  nog  gungat en del på Östersjön, men vinden skulle  avta under dagen. De kör i land i Helsingfors sent i kväll.

Det blev mycket om vädret, men ni  får tänka på att jag växte upp i England. 

Solen lyser även på liten stuga - ibland.

Några solglimtar mellan regnskurarna, man får  vara tacksam för det som kommer. Till och med torsdag är det utlovat skapligt väder (inte bra väder men vi har inte så stora krav längre) - men sen blir det regn igen.  Så snart jag är klar med mitt uppdrag så reser jag norrut, antingen till  Geilo eller till Hälsingland – skall kolla prognoserna noga först.

Elvy och Maj har hela  dagen intecknad för nationaldagsfirande. Dagen avslutas med matjessill och potatis, det lär, förutom nationaldagen också vara färskpotatisens dag i Sverige. Jag har tagit fram min svenska  flagga och placerat den väl  synlig. Det får räcka.

Igår samlades  vi uppe hos Diana och Yves och det var fullt  hus, vi blev sexton stycken för Yvette kom på ett mycket oväntat besök. (Yvette har ingått i vår grupp i flera år, men har övergivit oss för studier i katastrofmedicin.) Det blev som jag trodde, vi hade knytkalas men Elena (Dianas mamma ) kom med två sagolikt goda pajer i kolossalformat. En var med svamp och bresaola, den andra med  fisk, spenat och hollandaise -alltså en klassisk florentine i pajform. Det blev både god andlig och lekamlig spis om man får uttrycka det så.

Jen och Nigel kör  norrut idag. De  väljer att köra via Basel och Frankfurt för  att undvika de mest regndrabbade områdena. De tar god tid på sig, skall inte köra ombord på färjan i Travemünde förrän sent onsdag kväll och ett drygt dygn senare är de i Helsingfors.

Rapporteringen kring resultaten av folkomröstningarna  blir  allt mer förvirrad. Nu har det ju  varit en omröstning på  tre  nivåer, nationellt, kantonalt och lokalt och att man börjar träta om lokala resultat av diverse rätt märkliga förslag det är väl  en sak, men när media inte kan komma överens  om en del  av resultaten i de nationella omröstningarna, då måste det vara något i hela systemet som har spårat ur. Man har också tagit upp att vissa valresultat från tidigare omröstningar har  man struntat i eller förhalar in absurdum.  

Nu är det så att alla kantoner har rätt att göra sin röst hörd i frågor  som gäller konstitutionen. Man har vid flera tillfällen försökt få igenom förändringar som skulle göra regerandet och styrandet av landet mer  ändamålsenligt, bland  annat att reglera rätten till medborgarinitiativ för folkomröstningar. Men de små kantonerna lyckas alltid bromsa förändringar, dels för att man gillar  att visa sin makt  men också för  att mycket i det nuvarande systemet gynnar dem.

Halv tolv – jag skall jag försöka hålla  hungern borta en timma till, sen skall jag kalasa på den bit paj med svamp som jag fick med mig  hem.

Referendum in absurdum...

Ytterligare en regnig dag. Det som är positivt med det, är att  jag har jobbat på hela  dagen och hunnit med en hel del. Nu börjar jag anstränga mig för  att bli klar under den kommande veckan.

I morgon samlas vi hos Diana och Yves. Vi blir troligen hela femton stycken för Julia, Stephan och Leo har meddelat att de kommer, och så även Luca. Nu har vi sagt att det får bli knytkalas. Yves får bara se till att det finns dricka hemma. Vi är inte benägna att rationalisera bort  måltiden efter  vår samling bara  för att vi blir många.  Diana misstänker att hennes mamma kommer att ha  med  sig mat så det räcker till alla  ändå. Hon lagar fantastiskt goda, jättestora  pajer.

Det här är så roligt, vi blir fem katoliker och tio stycken med hemvist i olika delar av den icke katolska  traditionen som kan mötas tillsammans inför  Guds ord och i bön. Papa Francesco skulle definitivt gilla  det!

I morgon är det folkomröstningar här. Nedskärning av landets försvar, reformer i sjukvårdssystemet, utökade rättigheter för handikappade, stängning av kärnkraftverken och medborgarlön är det som jag kommer ihåg just nu. Jag tror att det var nio olika saker som man skulle ta ställning till.  Det har aldrig varit  så många tidigare, sägs det. Folk här är så trötta på alla dessa  folkomröstningar som hålls fyra gånger om året. Det är oftast trettio procent  som röstar och eftersom folkomröstningarna inte är rådgivande, utan beslutande så blir  det ingen verklig demokrati när sjuttio  procent låter bli  att rösta. Det har varit några ”stora” ämnen som har fått fler att gå till valurnorna. Den här skenbara demokratin kostar stora  pengar. Men referendum finns inskrivet i grundlagarna men då trodde man väl inte att vissa intressegrupper skulle utnyttja rätten till  referendum på det här viset.

Regnet fortsätter i Tyskland. Nu är det Bayern och norra Tyskland som är värst utsatta  för våldsamma  åskväder. Här hos oss har kanton Lucern lokalt fått enorma regnmängder.  I Paris har Seine sjunkit  något under eftermiddagen men faran är inte över än. Här verkar det faktiskt som om regnet har upphört nu och man kan ana solen. I morgon blir det fint  väder. Hoppas jag.

Lite om universum och vädret på jorden

Vid halvfemtiden vaknade  jag av att det åskade. Riktigt rejäla smällar – som det alltid är här – men blixtarna  såg jag lite av. Jag kunde inte somna om och satte mig för att läsa igenom det som jag skall jobba med  idag. Då försvann elektriciteten och den kom inte tillbaka förrän en timma senare, just i soluppgången. Jag satt och såg ut över sjön och funderade lite över det jag läste igår kväll.

Kvantfysik förstår jag mig inte på, men när jag läser om det i boken (The Universe in your hand) så gör författaren det ändå begripligare och jag blir nyfiken. De här teoretiska resonemangen och vad forskaren si och så har kommit fram till  och att Einstein förmodligen inte hade alla rätt gör att jag läser med stort intresse. Det finns ett antal reservationer och antydningar som gör att jag förstår att nu, när man har nått fram till den vägg, 13,8 miljarder ljusår bort, bakom vilken man tror (?) att det inte finns något, eller i alla fall inte något som kan uppfattas som ljus, så står man inför den verkligt stora utmaningen.

Jag tänker på sången Beyond the blue horizon som vi sjöng i songsters och som Dwight nu har införlivat med vår repertoar. Man kanske  skulle  sjunga  Beyond the dark wall – men det är inte lika  poetiskt förstås. Sången heter väl egentligen By the grace of God  och det är av Guds nåd som vi kommer att få färdas bortom den blå horisonten – eller kanske den mörka väggen.

Vetenskapen kanske skulle ägna  lite mer tid åt  vädret. Vi ser hur den här  intensiva regnperioden börjar gå mot sitt slut men den har ställt till mycket elände på kontinenten. Regulas grannar, som varit på besök i  Frankrike fick ta sig hem utan bil. Lyckligtvis stod den så att den inte drogs med i vattenmassorna men deras hemresa gick först till fots längs en bortspolad väg, sedan på ett lastbilsflak, därefter till fots några  kilometer innan de kunde ta först buss och sedan tåg för  att ta sig hem. De har fått besked om att det kan  ta 3-4 veckor  innan vägen är återställd så de kan  hämta bilen – förutsatt att det inte  kommer mera regn.

I Hälsingland  har det varit  värmerekord och på Öland och Gotland börjar vattenbristen bli katastrofal. Här ser det ut att bli några dagar med uppehåll innan regnet kommer igen. Jag hörde att meteorologerna vill ha ett namn på de regnperioder som drabbar Europa nästan varje år numera. De har en alldeles speciell uppkomsthistoria som sannolikt har sin grund i den globala uppvärmningen och de lär förmodligen inte bli mindre dramatiska framöver. Det skulle bli lite bättre om man hade naturliga våtmarker invid  de  större floderna, istället för  vägar och bebyggelse.

Nu var lunchrasten slut och jag återgår till jobbet. Har satt ett inofficiellt slutdatum för  mitt uppdrag till den  tionde juni, alltså nästa fredag. Vi får se om jag lyckas hålla det.

10%

Just nu är det uppehållsväder och delvis  blå himmel. Tack för det – även om det  är mer, men måttligt regn i  sikte de närmaste dagarna.

Av någon oförklarlig  anledning vaknade jag  halv  sex och kände  mig  hur  pigg som helst. Efter en balja kaffe och smörgås och en snabb dusch så satte jag igång att jobba redan kvart över sex, känner mig oerhört duktig. Men nu  blir  det lite paus för  bloggning.

Igår fick de besök på  svenskkursen av två landstingspolitiker från olika län i södra Sverige. En av dem hade träffat den syriska läkare som tidigare varit med på kursen  och nu får vara med och följa arbetet på en vårdcentral. Varken Torsten eller Elvy har ju några medicinska kunskaper att förmedla, men besökarna var imponerade av hur snabbt och målmedvetet gruppen hade arbetat för att tillägna  sig vardagssvenska och att de nått resultat på så kort  tid.  Det är roligt när ett litet privat initiativ får sådan uppmärksamhet - och som dessutom är  helt  gratis  för  samhället.  En av de ursprungliga deltagarna  är nu  alltså med på en vårdcentral, hennes man skall efter sommaren börja följa arbetet  på  ett sjukhus i  närheten. De besökande  var positiva  till att  försöka  placera ut  fler på vårdcentraler och sjukhus efter sommaren.

I dag klockan elva invigs Gotthardtunneln. Festligheterna övervakas av ett antal  prominenta personer som sedan får premiäråka tåg genom den 54 km länga tunneln. Angela Merkel,  Francois Hollande och Matteo Renzi kommer att vara med. Det kommer  att gå ett tåg söderut och ett norrut och i dem får ettusen schweizare, utvalda genom lottning åka  med.

Jag blir ledsen när jag ser hur församlingar inom Svenska kyrkan använder sina pengar till lyxresor för anställda och förtroendevalda. Samtidigt läste  jag i någon av nättidningarna att människor går ur kyrkan därför att medlemsavgiften är alltför hög. Det kan jag hålla med om, de som inte använder sig av kyrkans tjänster annat än möjligtvis för dop, bröllop och begravning tycker inte att det är rimligt att betala ett par hundra kronor till kyrkan varje månad. Vi  pratade om det här på  förlaget  i höstas, man skulle anmäla  utträde före ett visst datum för  medlemskapet skulle upphöra nästa år. Det var någon som redan hade anmält utträde och samtidigt hade börjat betala motsvarande summa till någon organisation som arbetar bland flyktingar. ”Var och en skall ge  som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.”

Tionde  är  en bra princip, men den kan man tolka på olika  sätt. Mormor  gav tionde av sin pension, troget varje månad. När hon sålde huset  och flyttade in till  en lägenhet  så gick tio procent av vinsten till ett missionsprojekt. Jag har så oregelbundna inkomster och skattar både i  Sverige och här, så  det där med att ge tionde rakt över, det blir  faktiskt lite  knepigt. Jo, jag skulle nog kunna  räkna ut tiondet exakt om jag ansträngde mig lite  men mitt givande blir  lite mer  ”ad hoc”. Men jag är övertygad  om att devisen  som mormor hyllade ”när  jag skyfflar ut, skyfflar Herren in och Herrens skyffel  är  större än min”,  den stämmer.  Om man inte har  med det i kalkylen förstås och förväntar sig kontant utbetalning...  ”Inskyfflingen” kan bli något helt annat  än man förväntar sig, något som inte handlar om pengar utan blir i himmelsk valuta.

Regnig måndag

Här har det regnat och här regnar det.  Nu i helgen har det varit kaos på många platser uppe i bergen, vägar har  rasat och hela samhällen är isolerade. Man får vara tacksam för  att vi slapp de stormbyar som i lördags kväll vräkte ner stora mängder hagel  över delar av kanton Bern. Storleken på dem var allt  från hasselnötter  till pingisbollar. Det årliga kulturevenemanget  Notte Bianca i Locarno  genomfördes ändå trots hällande regn.

Hela nordöstra Italien har ”röd” vädervarning. Här i Ticino tror  man att regnandet skall upphöra onsdag kväll och just nu är det faktiskt uppehåll men jag ser blygråa låga moln både i söder och väster.

Helgtrafiken norrut i går eftermiddag genom Gotthardtunneln hade väntetider på tre timmar.

Kollade SMHI som talar om fint sommarväder i hela Sverige…. Ur led är tiden och vädret är inte vad det varit. Igår sjöng vi i  kyrkan i Lugano. Nej vi sjöng inte skurar från höjden. Då hade vi nog blivit utkastade. Det är glädjande att vår lilla grupp växer. Dianas föräldrar, som är medlemmar i kyrkan, frågade om de  fick  komma till  våra samlingar  de söndagar när  det inte är gudstjänst. De är så välkomna och igår kom Luca, Marlenes katolske släkting  till gudstjänsten. Dessutom funderar Regulas ex-svägerska på att flytta till Ascona. Hon har problem med reumatisk värk och hoppas att klimatet här passar henne bättre. Hon har inte någon i familjen kvar i nordvästra Schweiz.

Jag nämnde en sång här från en barnskiva med bl  a pingstberättelsen. ”Vi  blir fler och fler, ja vi som tror på Jesus vi  blir bara fler och fler. Det gäller för  vår lilla grupp. Jag kallar den för husförsamling, Pierre talar om den som ” utpost”.

När jag hade nämnt den här sången, så letade Jenny fram den skivan och två andra LP på vinden och spelade av dem till mig; Festen, Skeppsbrottet och Är det farligt. Mormor hade skaffat alla tre till mig och när jag lyssnade så kom jag ihåg dem alla. Nu minns jag hur jag satt i ”salen” och spelade dem gång på gång och sjöng med. Och texterna sitter fortfarande, det är märkligt. Mer märkligt är att jag inte kan komma ihåg vad det var jag skulle  köpa när jag kommer till butiken. Men texterna sitter. ”Adam gav namn åt alla djuren i jordens  barndom, i jordens barndom…”

Vilket för mig in på nästa ämne, boken ”The universe in your hand”. Cilla, som just nu sitter hemma med en nyopererad fot, blev nyfiken och skickade Håkan att handla och sträckläste boken. Hon är helt fascinerad och vill diskutera kvantfysik med Håkan som säjer att han inte begriper ett dugg. Jag har tagit  mig  igenom kapitlen om kvantfysik, begrep väl inte så mycket heller men det var ändå lättläst och jag har fått en viss uppfattning om saker och ting som jag  inte haft en aning om tidigare. Nu har jag just varit med om Big Bang. Fortsättning följer.

Cilla fick en sångvers på hjärnan när hon läste. ”Det var ett underverk att skapa stjärnorna, ett under att av intet forma världarna, men när  han frälste mig, tog min synd på sig, det var ett under utav gränslös nåd.” Inte heller Cilla tycker att det finns någon motsättning mellan hennes kristna övertygelse och det hon läst. Författaren utesluter ju heller  inte att det finns något stort bakom allt som skett. Inte så att han talar om Gud, men han har respekt för  att det kan finnas en skaparkraft bakom universums  tillblivelse.

Attackerna  från högerextrema fortsätter här i Schweiz och nu är det inte enbart boenden och asylsökande som man ger sig på utan även dem som arbetar med dem, både organisationer och enskilda medarbetare. Frälsningsarmén driver ett par asylboenden här. Man delar ut broschyrer där man uppmanar alla ”hedervärda schweiziska medborgare” att fysiskt ge sig på dem som arbetar med flyktingarna, ta reda på var de bor, hota familjemedlemmar och attackera deras bostäder med färg.

Man har gjort en överenskommelse att Schweiz skall ta emot 50 000 flyktingar, proportionellt fördelade över hela landet. De flesta av dem finns  redan här, de har tagit  sig in i Schweiz på olika vägar, många via Italien. Byn Oberwil-Lieli strax utanför Zürich, en rik by med 2200 innevånare av vilka är drygt 300 är miljonärer (i CHF förstås) har gjort en omröstning och vägrar nu att ta  emot de tio  asylsökande  som byn skulle  tilldelas. Då betalar man istället de böter som staten utfärdar, jag har sett lite olika uppgifter men det talas om 300 000 CHF, vilket väl bör bli ca 2,5 miljoner omräknat  till svenska kronor. Det är säkert kaffepengar för  de rikaste.

Hade man fått garantier för att det var välutbildade flyktingar från Syrien  ”som skulle kunna passa  in i  byn ”, inte flyktingar från andra länder så hade man kunnat överväga att ta emot  dem. SKÄMS!

Nu börjar det regna igen, en riktigt kraftig skur och jag gör  nog  bäst i att återgå till arbetet.

Lunchpaus.

Jag har två mackor, en med brie och den andra med kalkon och currysallad och en mugg kaffe  på bordet. Strålande sol, +23 och praktiskt taget vindstilla. Jag sitter ute på terrassen och jobbar, har riggat upp ett utrangerat påslakan till skydd för solen. När jag har laptopen så är det hart när omöjligt att se vad som händer på  skärmen annars. Funderar på att köpa ett solparasoll. Det har jag tänkt göra i flera år nu.

Jen och Nigel kom hem från England i tisdags kväll. De var verkligen nöjda  med sin tur på Llangollen Canal. De var ute i elva dagar varav tre i Llangollen. När vi var där  så fick  man bara stanna två nätter i gästhamnen så de hade förstås hunnit med mer, promenad till Horseshoe Falls, varit uppe på Dinas Bran och Elwyseg Rocks (men  när vi var där kallades bergsmassivet för Trevor Rocks)., besökt Plas Newydd och en hel del till. Sen hade de kört på Montgomery Canal, så långt det gick och jo… jag är avundsjuk. Lika bra att erkänna det. Vädret hade skött sig, en riktigt gråmulen dag med skurar av och till och en förmiddag med ösregn, det var allt.

I Basel-land, kantonen som omfattar området runt staden Basel skämmer man ut sig rejält. Där tvingar man de muslimska eleverna att skaka hand med sina lärare före och efter lektionen, allt för  att bryta traditionen att en del muslimer inte tar personer  av det motsatta könet i hand. Det är sant att handskakning är en del  av den schweiziska och europeiska traditionen, men är man så naiv att man tror att man skapar en bättre integration genom att införa denna regel?  Man har framfört det som hände i Sverige som ”normgivande” för vad man skall kräva när man lever i Europa, men i några tidningsartiklar har man kraftigt överdrivit vad som hänt – t o m påstått att en minister som är  muslim vägrade skaka hand  med drottningen… Men det var en viss tidning som brukar ha mycket ”hittepå” i sina spalter.

Vår lokaltidning Corriere del Ticino har däremot en seriös artikel från Norge. Om man skulle  läsa villkoren för de vanligaste apparna som laddas ner till  en smartphone; Netflix, You Tube, Facebook, Instagram och Angry Birds, så tar det längre tid att läsa villkoren för dessa än det tar att läsa hela  Nya Testamentet. Jag snabbkollade de norska tidningarna som  finns på internet men hittade inget. Är det sant – jo,  det tror  jag faktiskt –  eller är det en gammal  nyhet som man fiskat upp?

På söndag blir det sång i kyrkan i Lugano. I morgon kväll övar vi uppe i Orselina. Och grillar.

På söndag är det Mors Dag i Sverige. Nog skulle jag vilja vara där, men jag får fira Elvy ordentligt när jag är klar med mitt uppdrag. Jag har deadline 17 juni, men hoppas att vara klar några dagar tidigare. Sen tänker jag fira midsommar i Hälsingland.

Nu var lunchrasten slut. Jag skall först justera påslakanet lite, nu börjar solen titta in på skärmen. 

Solsken

Solen skiner och det är redan +22. Regnet igår upphörde vid 18-tiden, nu väntar jag bara på att det skall torka upp lite ute, sen skall  jag städa upp runt huset, det var en del hårda vindbyar som tog med sig löv och grenar. Regulas grannes terassmarkis blåste sönder, de har rest bort och lämnat den nedfälld och hela styrningen sker inifrån huset. Den var stor så det blev ett rejält vindfång. Det blir ingen rolig överraskning för dem när de kommer hem.

Vi är ganska utsatta för väder och vind här. Klimatet är inget att klaga  på, men när det blir ”väder” så blir det rejält. Vi har inte varit utsatta för något riktigt kraftigt åskväder ännu, men det kommer, var så säker! Ett märkligt  fenomen är den kraftiga åskknall som ibland hörs nattetid på sommaren. En enda knall som man garanterat vaknar av och sen är det bra med det. Inget efterföljande åskväder, bara en enda urladdning. Man får försöka somna om.

En annan ”solskenshistoria” är väl att det åtminstone för tillfället lugnat ner sig i den österrikiska politiken. Den högerextreme Norbert Hofer fick stryka på foten med minsta möjliga marginal 49,7 % mot de grönas  Alexander van den Bellen som följdriktigt fick 50,3%  i valet till förbundspresident. Ingen stor seger och tyvärr är just nu de ultranationalistiska och främlingsfientliga  stämningarna sådana att man redan börjar oroa sig inför nästa allmänna val. En del konservativa tidningar kallar Hofer för högerpopulist andra använder den mer korrekta benämningen högerextremist Vi ser ju tydligt hur den bruna vågen fortplantat sig från Ungern till Österrike och även hit.

I ett tidigare inlägg citerade jag en kör från en sång: Så stor  är  Gud han råder över världar mång’. Jag har letat på nätet, jag  har gått igenom de LP-skivor  som jag  sparade efter mormor, jag vet ju att hon hade den på en skiva, en man med vacker röst sjöng den – kanske var det Göran Stenlund. Nu  skall en av mina vänner efterlysa den på ett arméforum på Facebook. Han har läst The Universe in your hand och när han läste här att jag har med mig kören hela tiden när jag läser boken, så fastnade den i hans huvud också -  men han tror att  sången kommer från Frälsningsarmén. Man hittar inte allt  genom att  googla, bara nästan allt.

Sen kan man undra hur det kommer  sig att en bok om universum, skriven av en astrofysiker som samarbetat  med och även skrivit barnböcker tillsamman med Stephen Hawking, kan skriva en bok som så tydligt visar att inget i universum hänt och händer av en slump. Men vi får lyfta blicken lite och inse att den gudsbild som presenteras i klassisk kristendom och inte minst i den frikyrkliga tolkningen av den, inte är hela sanningen, Gud är så mycket större.

”Så stor  är Gud, han råder över världar mång', åt honom kan jag tryggt mig anförtro. Jag vet  att han, vars ord bestämmer solars gång, han också kan uti mitt hjärta bo.”

        

Nederbörd!!!

Idag vräker regnet ner. Solveig och Hans hade egentligen tänkt stanna här tills nu på morgonen, men det var utfärdat varningar för mycket kraftigt regn i ett stort område, här och i hela  södra Tyskland idag, så de körde tidigt igår. Nästa anhalt på deras resa är Dresden, enligt ett kartprogram en resa på drygt åtta timmar, men en söndag tar det längre  tid. Dagsetappen fick avslutas i Bayreuth, dit de kom vid sjutiden på kvällen.  Idag har de ett par timmars körning till Dresden, där de skall hälsa på en skolkamrat till  Hans som trots att han överskridit pensionsåldern med god  marginal fortfarande jobbar på  ett Max Planck-institut där.

Igår hade vi riktigt  fint väder här, lugnet före stormen och efter vår samling hos Regula så hade vi picknick uppe på Monte Verita. Bröd, ost, kallskuret, kyckling, sallad, vin och bordsvatten. Sen var jag hemma och jobbade ett par  timmar, jag har en del  att ta igen nu. Bröt alltså mot en av mina principer, att inte jobba  på söndag. På kvällen läste  jag ett par kapitel i The universe in your hand.  Helt fantastisk läsning men skall man verkligen sätta sig in i vad allt  handlar om, trots att den är lättsamt och mycket pedagogiskt skriven, så får man nog ta ett kapitel i taget.

Här talar man om två saker:

Järnvägstunneln under St Gotthard skall invigas den första juni Den är 54 km lång, går 600 m under nivån på den nuvarande järnvägstunneln och kommer att förkorta restiden till Zürich betydligt. Men – nu oroas man för att Ticino inte alls får den nytta av tunneln som man räknat med. En del tåg kommer,  för att spara tid att inte alls stanna här. Det är tidsbesparingen  Zürich -Milano  som man talar om. Dessutom kommer  antalet stora godståg som passerar  Ticino  att öka  betydligt vilket  medför  störningsmoment  för många mindre  platser.

För dem som inte  har så bråttom så öppnade passvägen över St  Gotthard nu i helgen. Ett vårtecken så gott  som något.

Och så var det valet i Österrike. En riktig rysare på alla sätt. Nu klockan nio  hade man inget besked att ge, vågade inte ens  ge  en prognos. Nu räknas förtidsröster och poströster och blir det exceptionellt jämnt  kommer det att begäras en extra omräkning.

Om FPÖ:s kandidat Norbert Höfer blir  president så har han redan oblygt förklarat att han tänker  utnyttja sin makt att upplösa parlamentet, avsätta regeringen och utlysa  nyval om inte den nuvarande regeringen helt enkelt  gör som han vill. Det gäller i  första hand flykting- och integrationspolitiken men också skatter, skolan och kulturpolitik . När det handlar om skolan så skall den vara rent nationalistisk i sin undervisning, barnen skall  drillas att lära sig österrikiska sånger, skall kunna recitera österrikiska och tyska  dikter, han kommer  att  ställa krav på att eleverna har läst klassisk tyskspråkig litteratur. Sådant som man höll på med i Tyskland på 30-talet.

Har folk inte lärt sig något  av historien?