Dagen efter.

Det blev som man befarat, parlamentarisk oreda efter att det preliminära valresultatet blev klart i natt. Jag har tillbringat ett par timmar på förmiddagen med att läsa om grundlagarna och särskilt då om regeringsformen, vilken bl a styr regeringens arbete och i den här speciella situationen, vem som skall styra Sverige. Enligt vad jag kan förstå, så gjorde statsministern alldeles rätt som sade att han inte kan avgå innan det slutgiltiga valresultatet är klart, och det blir antagligen på onsdag.

Ulf Kristersson, som gärna vill tala om sig själv som ”den vuxne i rummet” gav ett närmast hysteriskt intryck i sina enträgna och aggressiva uttalanden om att statsministern omedelbart skulle kasta in handduken. Har han läst regeringsformen? Det finns en del oklarheter och några i mitt tycke svävande formuleringar i den – men jag är förstås inte jurist.

Nu på förmiddagen har jag alltså ägnat mig åt regeringsformen och läst vad de olika tidningarna skriver om valet, jag har varit inne på partiernas hemsidor och jag har förstås också kollat på experterna i tv samtidigt som jag åt frukost.

Tänk er att ni har åtta legobitar (partier) i olika färger och storlekar. Några av dem skall nu placeras tillsammans så att Sverige får en fungerande regering. Det finns ett otal alternativ, skall man bilda regering och ”bestämma själv”, skall man ta stöd av andra som man inte har så mycket gemensamt med, skall Sverigedemokraterna tvinga sig in i ett samarbete med Moderaterna, kommer Centern och Liberalerna att kunna ingå i en alliansregering där M och KD inte kommer att kunna hålla sig från att flirta med SD?

Jag har skickat iväg en notis till nättidningen, kommer att skicka en ny så fort valresultatet är klart. Sen får jag skriva en mer utförlig artikel när vi vet vilka som kommer att ingå i regeringen.

Nu skall vi dricka eftermiddagskaffe och sedan måste jag förbereda morgondagens lektioner.

Dagen V

Nu är Elvy folkbokförd här och det hade en stor betydelse för henne, hon kunde alltså rösta här på valdagen. Jag fick förstås förtidsrösta...

Hur var det när Elvy växte upp? Jo, frukost, husandakten, vallokalen och sedan gudstjänsten i kapellet. Därefter söndagsmiddag med lite extra god mat och vi har gjort precis på samma sätt idag.  Menyn? Slottsstek med sås, vinbärsgelé och haricots verts. Fruktsallad till dessert.

Man kan hålla på traditionerna utan att sympatisera med sverigedemokraterna. Efter middagen tog vi en promenad i det fina vädret och vi hittade tillräckligt med kantareller för att äta gratinerad kantarellsmörgås i kväll.

Fredagens partiledardebatt var en surrealistisk upplevelse. En av deltagarna hade ingen disciplin alls, käbblade emot under andras inlägg och tog ordet när det passade henne. Jag avser alltså Ebba Busch Thor, kristdemokraternas partiledare. Maken till dålig debattdisciplin får man leta efter. Jag anar hur hon är som privatperson, tar gärna för sig på andras bekostnad och pratar oavbrutet.

En sak, i en debatt som denna, är att man under ett inlägg kan säja t ex ”nej, det är fel” eller något liknande, men det är något helt annat när man bildlikt talat armbågar sig in i diskussionen och sedan inte släpper ordet. Vi konstaterade också att Jimmie Åkesson klämde till med att Annie Lööf ”var arg” – men inte hade några synpunkter på den lilla KD-damens utbrott. Goda sängkamrater i framtiden? Jag befarar det.

Åkesson stod där sedan med byxorna nere, efter ett av sina uttalanden om invandrarna. "Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb.” Annie Lööf slog då näven i bordet och utbrast ”Hur uttrycker du dig!” Och efter programmet satte cirkusen igång...

Det Åkesson sade var en oförskämdhet mot alla invandrare – även de som kommer från lite mer avlägsna länder. De gör storartade insatser inom sjukvård, äldreomsorg, skola, alla serviceyrken och många av dem har mycket kvalificerade jobb och bidrar till samhällsutvecklingen för att inte tala om inom forskning. Och mycket mera.

År det så konstigt att den som kommer från ett land som har ett annat språk och alfabet, bara har några års skolgång och kanske dessutom är kvinna med flera små barn, är det så konstigt att man inte blixtsnabbt kan anpassa sig till det som SD kallar för svenska normer?

Igår blev det ingen partiledardebatt, vi såg Last night of the proms på tv. Jag har faktiskt varit på ”last night” en gång. Nu fick jag sagt det! Det är roligt att minnas, men det var faktiskt en rätt tröttsam upplevelse, trots att vi fick använda den ”box” (alltså en loge) som Robbies pappa köpte en gång i tiden –  och som Robbie fortfarande har kvar. Jag vet att Robbie och Lisa med familj fanns där igår och jag kunde faktiskt ha funnits där också.  Men så var det detta med valdagen och att jag skall skriva minst en artikel om valet. Nästa år kanske?

Robbies pappa hade ursprungligen en byggnadsfirma i Exeter. Han insåg snabbt att det skulle vara mer lönsamt att förlägga verksamheten till London när andra världskriget var slut. Han var arbetsam och smart och byggde upp ett stort företag och kunde därmed skaffa sig både en rymlig bostad i Kensington och en loge i den närbelägna Royal Albert Hall.

En loge, i närheten av den kungliga logen, var till salu i början av förra året. Utgångspriset var £ 2 500 000. Nu är inte Robbies box ens i närheten av den. Men såldes den så skulle den säkert inbringa en vacker slant.

Nu blir det kaffe och toscakaka. Elvy kör ”minnenas meny” idag.

Hemma igen.

Inte riktigt förstås, jag är i Uppsala och tar tåget norrut i morgon. Det var intressant att få följa produktionen av nättidningen, det är mycket mer jobb med layout och bilder än vad jag kunde föreställa mig. Min artikel om skogsbränderna ligger nu ute på nätet, tillgänglig för prenumeranterna vid midnatt. De köpte tre bilder från ett svenskt bildbolag, den som jag tyckte var allra bäst, den hade jag inte sett tidigare. Den var tagen i en vinkel så att det ser ut som om elden är på väg att ta sig in i Kårböle – vilket som tur var inte lyckades.

Jag tog ett tidigare plan, landade här 1730. Insåg att det inte var så kul att dra omkring med en resväska på Oxford Street.

 Det blev alltså ingen shopping, men i Watford köpte jag en skotskrutig bandana till Fille. Jag var frestad att köpa en bandana med texten Jesus loves me men insåg att församlingen kanske inte riktigt är mogen för ett sådant statement från Fille.  

Nu har det varit partiledardebatt i TV4. Jag har huvudet så fullt av annat att jag hade svårt att koncentrera mig. Det blir nog bättre i morgon kväll, då är jag lite piggare (förhoppningsvis) och dessutom så känns det mer seriöst med debatt i Sveriges Television.

Tisdag kväll i Watford

Helgen tillbringade jag tillsammans med Lisa och Robbie i deras trevliga penthouse uppe i Hampstead. De har en spektakulär utsikt över Londons skyline och man blir fullt sysselsatt med att identifiera alla landmärken. Dessutom har de en stor kikare ute på terrassen där man bland annat kan konstatera att det sitter massor av duvor på taken i de centrala delarna av London...

I Sverige talar man om förtätning av städerna, man vill bygga på snart sagt varenda grön fläck i de centrala delarna. I London bygger man på höjden. Ruffiga vindar blir till ytterligare en våning på husen – man bevarar takets utseende på husets framsida men bygger till en stor låda på baksidan. Robbie har byggt deras penthouse ovanpå två fyravåningshus, det syns knappt från gatan. Man tar sig dit via en privat hiss som finns på gaveln. Nu äger han de båda husen, och har förstås en god försänkning i byggbranschen i London så detta fick han bygglov för. Jag undrar om det hade gått att göra så i Sverige? 

Det har blivit tisdag kväll och nu sitter jag på mitt hotellrum i Watford och har just avslutat en liten ”notis” om det svenska valet. Den kommer att publiceras i nättidningen i morgon. Det hade förmodligen blivit enklare att skriva den om jag varit i Sverige och kunnat följa rapporteringen i tv och radio, nu får jag förlita mig på det som går att läsa på nätet. Men å andra sidan så skulle det bara vara en notis.

Jag hade med mig två artiklar, en positiv artikel om hur hela Sverige och även Europa ställde upp när skogsbränderna härjade som värst och en mindre positiv om turismen i Norge. Allt fler hamnar och intressanta områden vill begränsa turismen och börja ta betalt för sådant som hittills varit gratis. Ett exempel:  I Geiranger vill man ta ut bompengar för dem som bara åker tvärs igenom orten på sin väg nedför Ørneveien upp mot Dalsnibba. Uppe i Lofoten slits naturen ner av turismen och dessutom så skräpar inte bara turisterna ner utan man använder också naturen som toalett... Oerfarna turister tar sig upp på fjälltopparna för att få den mest spektakulära bilden och får hjälpas ner av lokala fjällräddare.

Båda artiklarna fick ett positivt mottagande och kommer att publiceras i nättidningen. Och jag får betalt.

I morgon skall jag följa arbetet på redaktionen och även få en inblick i hur IT-avdelningen arbetar. Torsdag förmiddag skall jag vara med på ett redaktionsmöte och sedan åker jag in till London f v b till Sverige på kvällen. Några butiker skall jag väl hinna med innan jag måste åka ut till Heathrow.

Valfeber - redan!

Nu har jag en arbetsdag kvar den här veckan och det känns som om jag har kommit in skapligt i rutinerna. Det som är irriterande, det är att ett föräldrapar har sagt till rektorn att de inte accepterar att eleven undervisas av en icke behörig lärare. Några exempel på min bristande kompetens har de inte lämnat ännu, men det kommer väl. Det drabbar inte bara mig utan även en kollega, välmeriterad inom sitt undervisningsområde men i likhet med mig, inte utbildad lärare. Jag befarar att detta kommer att bli en följetong..

.

Fredag eftermiddag tar jag tåget till Uppsala och fortsätter sedan till London lördag morgon. Jag skall hälsa på Lisa och Robbie nu i helgen, måndag-torsdag skall jag träffa mina nya uppdragsgivare och sedan tar jag sista planet tillbaka till Sverige torsdag kväll. Jag vill förstås vara här och lyssna till slutdebatten inför valet fredag kväll.

Och så var det valet... det blir bara värre och värre. Jimmie Åkesson visar prov på ambitionen att bli en diktator över många samhällsområden, inte minst kulturen, han har sina bästa förebilder i Polen och Ungern.

En snabbt växande ”bootarmé” d v s robotiserade inläggsmaskiner på Twitter, försöker styra det svenska valet, de attackerar etablerad media, invandrare, islam och partierna men höjer Sverigedemokraternas politik till skyarna. Sedan finns det också ett högerextremistiskt parti som heter Alternativ för Sverige, som inte har något väljarstöd i de opinionsundersökningar som görs, men som hyllas i en fjärdedel av de bootar som finns på twitter. SD:s politiker förklarar energiskt att de inte har och inte vill ha något att göra med Alternativ för Sverige, men det finns naturligtvis en koppling. Gick det så lätt att manipulera presidentvalet i USA, så går det naturligtvis att påverka valet i Sverige, men jag tror och hoppas att svenskarna är smartare än amerikanerna. Det har talats mycket om källkritik här det sista året och nu går Totalförsvarets forskningsinstitut ut och informerar om bootarna och varnar för att tro på det som skrivs av dem. Tyvärr är det väl så att hittar man något på nätet som stämmer med ens egna idéer, så väljer man att tro på det. Och vidarebefordrar det gärna till andra.

MSB har kollat upp vad som är känt av påverkansförsök och det är stulna loggor, kapade och hackade hemsidor, falska flygblad och t o m en stulen postsäck med röstkort. Lyckligtvis återfanns den senare.

Man skulle kunna tro att Sverige är ett land i upplösning, i största armod, där sjukvården inte fungerar, där skolorna inte kan förmedla kunskap till eleverna och där gamla människor inte får den omsorg som de behöver. Jag tycker att mycket fungerar bättre än i Schweiz, undantaget polisen. Sen skall man komma ihåg att Sverige är ett stort land, att stora delar av landet är glest befolkat och där kan man inte förvänta sig samhällsservice på samma sätt som i städerna.

Läser jag nyheterna hemifrån Ticino, så är de lugnare, men en hel del av dem handlar om olyckor i bergen eller vandrare som har gått vilse. Här i trakten har man fått gå skallgång efter några bär- och svampplockare men såvitt jag kan förstå, så har de återfunnit ganska snabbt. Skogarna är stora och bitvis oländiga, men lyckligtvis finns det inte så många branter att trilla nedför som i Schweiz.

Jag ”missar” den stora surströmmingsfesten på lördag. Det finns ingen festlighet som jag är så glad och tacksam över att slippa vara med på. Nu har jag bara dåligt samvete för Fille, han avskyr lukten av surströmming och förra året hade vi två en alternativ fest tillsammans med var sin ost- och skinkpaj. Vem skall ta hand om honom??? 

Var bor Han - var finns Han?

Nog märks det att hösten är på gång, dagarna blir kortare och temperaturen betydligt lägre. Jag vill helst inte justera min vardagsgarderob ännu. Det fick bli jeans när jag började jobba i tisdags, annars har det varit shorts hela sommaren. Utom vid vissa lite mer formella tillfällen förstås, då har jag växlat mellan mina två sommarklänningar, en blommig och en blå med vita prickar. Men nu får de vila tills nästa sommar. Jag hoppas att jag har tillräckligt med kläder för höstens och vinterns behov.

Jag tycker egentligen att det är skönt med årstidsväxlingen, man byter kläder, gör andra saker än under sommaren och när mörkret kommer så förändrar man dygnsrytmen lite. Jag har inga problem med att stiga upp på morgonen. På kvällen, när det har varit mörkt ute några timmar, då börjar jag bli sömnig. Jag tycker att det vintertid är helt okej att gå till sängs vid tiotiden. Elvy däremot, hon är en riktig nattuggla året om. Hon hävdar att dygnsrytmen i Toronto var en annan och får medhåll av Alice.

Igår kväll satt vi i vårt uterum/växthus tillsammans med några av vännerna och samtalet flöt från det kommande riksdagsvalet till Trump till klimatförändringarna och hur det nu var så hamnade vi till slut i ett samtal om vilken gudsbild vi har. Benny, som inte är så präglad av bibeltolkningar och teologiska diskussioner han hade sin gudsbild helt klar. ”Det är en gammal man som bor på Ullevi för där håller änglarna till, det vet jag.” Ullevi är den stora stadion i Göteborg och änglarna är smeknamnet på fotbollslaget IFK Göteborg, även kallade blå-vitt. Samtalet tog inte slut efter detta tvärsäkra påstående  – Inger uppmuntrade Benny med att säja ”Din barnatro var rädd om den, den är och blir din bästa vän”.

Varför skall man göra något komplicerat av något som ingen vet något om? Var och en får ha sin uppfattning. Någon tyckte att skildringen i Jesaja 6 var det som man kunde hålla sig till, andra citerade från Uppenbarelseboken. Efter att ha läst The Universe in your hand, så har jag svårare att förhålla mig till Bibelns bokstavliga skildringar av Gud. 

För mig är han universums härskare och samtidigt den som gjorde vår jord till den besökta planeten, dit han sände sin son till vår räddning. Bor han bortom det som kallas för den sista spridningsytan, bakom vilken inget ljus når? Enligt boken skall den finnas 13 500 miljoner ljusår bort, men i realiteten är den ännu längre från oss, då universum ständigt utvidgas. Varför valde han oss? Vem är jag i detta enorma universum och hur kommer det sig att han bryr sig om just mig?

Det kan bli rätt hetsiga diskussioner kring tolkningen av det som står i Bibeln. När jag läste i Stockholm på 90-talet så tog en av mina studiekamrater med mig till sin kyrka, som tillhörde trosrörelsen. Jag hade varit med några gånger och kände att det här var inget för mig, men följde ändå med till en cafékväll när utvecklingsläran skulle diskuteras, eller rättar sagt förkastas. Det blev en diskussion, nej diskussion var det inte för alla tyckte att den som hade ”informerat” oss hade alldeles rätt och man ville bara ha hjälp med att få argument för eventuella diskussioner med mindre välinformerade och tvivlare. Till slut kunde jag inte hålla tyst och frågade ”är det ingen här som tycker att man kan ifrågasätta något av det vi har fått höra”. Jag blev förstås tillfrågad om det var något som jag inte hade förstått eller hade svårt att ta till mig. Jag sade som det var, att jag uppfattade det som sagts som vetenskapsfientlig rappakalja och för min del var skapelseberättelsen en förenklad beskrivning, som i grova drag stämmer med Darwins teorier.

Jag blev inte ombedd att följa med till den kyrkan någon mer gång och väl var väl det.

Däremot har jag varit med Elvy i kyrkan idag. Jag känner mig inte riktigt hemma där, uppfattar allt som ”försiktigt”. Eller som Dorothy Savyers skrev i boken Tro eller kaos; "Vi har mycket försiktigt klippt klorna på Lejonet av Juda och gjort honom till ett passande sällskapsdjur för blekfeta pastorsadjunkter och fromma gamla damer.” Det kanske var orättvist, så illa är det nog inte. 

Svampår och valår.

Det finns oväntat gott om kantareller i år. Det verkar som om de bara legat stilla i marken och väntat på regn. I måndags blev det tre liter – drygt. Gratinerad kantarellsmörgås till kvällsmat och några burkar smörstekta kantareller i frysen. Elvy har hört på lokalradion att det skulle vara ett dåligt svampår på grund av torkan, men det stämmer inte här.

I tisdags mötte jag mina elever, det var roligt att åter träffa de som nu är åttor och nior och intressant att träffa sjuorna. De var betydligt mer okoncentrerade än de äldre eleverna. Det är nog spännande att plötsligt vara elev på högstadiet med de förpliktelser och faktiskt också fördelar som det innebär.

Jag försöker följa med vad som händer hemma i Ticino och om det händer något viktigt i Schweiz, ja sådant som kan angå mig. Mycket handlar om vädret, både på lokal och nationell nivå. I Tenero, som ligger vid Locarno har det landat flera dussin storkar, ovanlig plats och ovanligt tidigt. En och annan stork brukar vi se i september, men det här är något exceptionellt och nu försöker man förstå varför de kommit. Torkan får mycket plats i tidningarna och likaså att glaciärerna smälter. Områden som normalt har snö året om är nu snöfria, en kombination av värme och regn.

Idag har det åskat rejält hemma i Ticino, jag talade nyss med Regula. När jag skriver åskat rejält, så är det inte att jämföra med ett rejält svenskt åskväder. Blixtarna kommer tätt och mullret fortplantas och ekar mellan bergen. Som tur var, så kom det måttligt med regn och måttligt är ändå i det här fallet inte att jämföra med ett svenskt ”måttligt”.

Nu när det är semestertider, så händer det ständigt olyckor uppe i bergen. I går var det en kvinna som föll nedför ett stup om åttio meter och dog. Det skedde i Onsernone som ligger strax ovanför Ascona.

Det är inte bara i Sverige det är val i september, Den 23 är det folkomröstning och den här gången gäller det bl a ekologisk och rättvisemärkt mat samt cykelvägar. Få se om det kan få schweizarna att gå till valurnorna. Man är rätt trött på folkomröstningar - faktiskt.

Dat som händer inför det svenska valet är rätt anmärkningsvärt. Nu väljer en moderat och två kristdemokrater som båda fifflat med reseräkningar att avgå och centern sparkar en toppkandidat som har haft samröre med Grå Vargarna. Men varför kommer detta upp till ytan just nu? Moderaten har medvetet blåst skattebetalarna på riktigt stora belopp, ogenerat tagit ut fejkade resor i Sverige medan han varit på utlandssemestrar o s v. KD-damerna är lite mer försiktiga, men de har ändå gjort sig skyldiga till bedrägeri. ”Glömska” och ”misstag” – nej det håller inte. Ni har velat sko er på skattebetalarnas bekostnad, stackars underbetalda riksdagsledamöter. Nu vill partiledningen ”rädda” en av dem. Nu är det ju så att partiledaren har sagt att Kristdemokraterna inte är ett kristet parti, så då behöver man inte bry sig om budet ”du skall inte stjäla”.

Och alla dessa opinionsmätningar... tiondels procent hit och halva procent dit...

Dessutom har vi alla härvor kring Trump, jag förstår inte hur jag skall hinna hålla mig informerad. Jag har ju ett antal artiklar att skriva nu under hösten så jag kan inte strunta i världshändelserna. 

Men först skall jag fokusera på valet i Sverige och dess efterdyningar. Dyningar? Det kan bli full storm misstänker jag...

Mer kantareller - förhoppningsvis.

I morgon börjar skolan och jobbet på allvar. Idag tänker jag vara ”ledig”, jag har förberett mig så långt det går för den kommande veckans lektioner. I eftermiddag skall vi gå ut och se om kantarellerna har växt till sig – och om de finns kvar. Risken finns ju alltid att någon annan har försett sig med det som enligt allemansrätten tillhör oss alla. Först till kvarn...

I lördags var det invigningsfest hemma hos Alice och Villy. Deras nybyggda uterum är stort, tre och en halv meter brett, har glastak och löper längs hela baksidan av huset och kommer att bli en imponerande vinterträdgård så småningom. Alice är intresserad av växter och har redan nu gjort upp en lista på sådant som kan överleva en svensk vinter inomhus.

Det är intressant att lyssna till de program som går på radio och tv nu inför valet. Igår var det Isabella Lövin som grillades. Hon gjorde ett sympatiskt intryck, lugn och sansad. Hon är säkert mediatränad också, men gör ett intryck av att vara sig själv till skillnad från några av de andra partiledarna som är mediatränade så till den grad att de verkar inslagna i plast. Den lilla hoppan som skall företräda KD är nog värst... Och KD är inte ett kristet parti. Vad säjer Alf Svensson om det?

Elvy berättar att hon minns tv-debatterna inför valet på 60-talet. Svartvit tv och partiledarna tilltalade varandra med herr och man pratade inte i munnen på varandra. Det skulle vara roligt att se och höra en sådan debatt. Jag tror att det då kom ut mer för lyssnarna/väljarna än vad det gör idag. Politiken var förstås inte lika komplicerad på den tiden.

Nu signalerar Elvy att det är dags att gå ut i skogen. Då får det bli så. Ibland är jag väldigt lydig.

Blandad konfekt.

Mörkret var tydligen tillräckligt så Janne har bestämt sig för att köpa huset ute i skogen. I morgon kör han tillbaka till Stockholm för att ordna med försäljningen av sin lägenhet. Janne har haft ett ingående samtal med Benny om hur man bäst organiserar en flytt av bohaget.

Nu har Sven-Erik m fl bestämt sig för att köra ner till Ascona och det kommer att bli i slutet av september och de räknar med att vara borta tre veckor, inklusive resdagarna.

Igår såg jag på tv hur Tim West och Prunella Scales körde på Grand Union från Birmingham till Braunston. Jag kände igen allt, det är en del av kanalnätet som jag färdats på fem gånger. Eller är det sex? Jag har massor av minnen, känner igen varenda sluss, minns att där gjorde vi det och det, den slussen fylldes långsamt, eller det var där som Rickard fick tillrättavisa ett tyskt sällskap som inte visste hur man betedde sig i slussarna. Då hängde smockan i luften, en hetlevrad tysk trodde att han skulle komma undan med att han inte förstod engelska – och blev tilltalad av Rickard på en oklanderlig och mycket kylig tyska. Det hade han inte väntat sig. 

Braunston är den marina där de flesta av våra resor börjat och slutat, allt var väl bekant. Men vi har missat kanalbåtsfestivalen och det kanske är tur, för dit kommer massor av båtar och det såg faktiskt ut som en gigantisk trafikstockning  -  men en gemytlig sådan. Och jag längtade till det rofyllda livet på kanalerna, man lever i en helt annan dimension.

Sedan gick jag in på Braunston Marinas hemsida och kollade på de båtar som var till salu. Ingen av dem föll mig i smaken och väl var väl det, sade Elvy.

Nu har vi förberett terminsstarten i tre dagar och jag tycker att jag har lärt mig mycket. I morgon förmiddag fortsätter vi och avslutar sedan med gemensam lunch. Många av mina elever känner jag sedan vårterminen, men det kommer nya sjundeklassare. Två av dem kom springande över parkeringsplatsen och frågade om det var jag som var Maria (inget efternamn) och om det var sant att jag hade bott i England ”på riktigt”. Det kunde jag förstås inte neka till och då frågade de om jag hade sett drottning Elizabeth. Nej, det hade jag inte, men jag hade sett prins Charles och Diana en gång. ”Den riktiga Diana?” Jo, det hade jag faktiskt gjort. Och så ville de veta när var hur...

Lördag blir det inte någon ”sammankomst” i uthuset. Då skall det bli invigningsfest i Alice och Villys stora uterum. Menyn skall bli renodlat kanadensisk, Alice och Elvy har redan börjat förbereda den och jag är inte välkommen in i köket för maten skall bli en överraskning. Så jag håller mig här i undantagsstugan och tar det lugnt.

Bara elände.

Idag var det den första dagen på höstterminen för skolans personal. Vi fortsätter hela veckan och skall sedan vara väl förberedda för att möta eleverna på måndag. Jag ser fram emot det, men med reservationen att jag möter mina elever först på tisdag. Måndag är ledig dag för mig men jag tror att den, åtminstone till att börja med kommer att bli en dag när jag förbereder veckans arbete.

Jag hörde om det på morgonen och naturligtvis talade vi sedan en hel del om de organiserade bilbränderna i Göteborg. Skulle något sådant kunna hända här? Jo, det skulle det nog men inte i den skalan, här finns inga jättestora parkeringsplatser och man är mindre anonym. Det finns några små grupper som gärna tar efter sådant som händer på andra håll. När man brände bilar i Uppsala för ett par år sedan så brann två bilar som stod på en undanskymd plats. Förövarna identifierades snabbt, de var båda över femton år. Ingen här vet vilken påföljd det blev, båda två har flyttat härifrån.

Men – det finns en sak som man kan se på filmerna som publicerats på nätet. Det finns en god ordning bland en del av dem som snabbt springer från parkeringsplatsen med de brinnande bilarna, de springer faktiskt i takt. Så skulle tränade soldater göra. Vi såg på filmerna nu på förmiddagen och en av lärarna som har ett förflutet inom det militära är säker på att det är NMR eller dem närstående organisationer som är ute för att ställa till oreda inför det kommande valet. Det finns aktioner som utförts i andra länder där man ser samma beteende. Men man kan ju alltid lämna kvar några förvirrade lokala ungdomar som lockats att vara med och som polisen nu får ägna sig åt.

En hög motorvägsbro i Genua har rasat. Man befarar att det kan handlar om minst hundra döda. Jag är säker på att jag har kört över den men det var för rätt många år sedan.  Förra veckan var det en motorvägsbro vid Bologna som rasade efter en kollision mellan två lastbilar, vilken ledde till brand och explosion. För ett par år sedan rasade en motorvägsbro i närheten av Milano.

Trafiken är intensiv, någon trafikkultur finns inte (= jag först!) och mycket av den befintliga infrastrukturen är fuskbyggen. Jag har naturligtvis kört en hel del i Italien men jag undviker stora städer och om möjligt, motorvägarna. Man är väl lite mer laglydig i Schweiz men trafikintensiteten är densamma. 

Det krävs en mental omställning när jag kommer hit och skall anpassa mig efter den lugna trafikrytmen. Halka och vilt är de största farorna här. Jo, visst finns det en och annan stolle som sitter och drömmer och tror att han kör på Monzabanan. Jag blev omkörd av en sådan häromdagen. Det var på en 70-väg och han höll betydligt över 100 km/t med sin Audi. BG säjer att den heter R8 Spyder och att killen redan har blivit taget två gånger för fortkörning inne i tätbebyggt område. En gång till och han blir nog av med körkortet – men kommer han verkligen att låta bli att köra bil sedan? Vi har inte så många poliser som bevakar vägarna. Det har varit två MC-olyckor med dödlig utgång här i trakten, den ena föraren hade vanligt bilkörkort, den andre inget körkort alls.

Det kanske kan uppfattas som att jag raljerar, men det är ärligt menat – det är spännande och skrämmande att vara i Sverige just nu. Tiden fram till valen lär bli allt annat än lugn – för att inte tala om den röra som vi kanske kan få uppleva efter valet.