Kall och blåsig onsdag kväll.

Idag har jag varit i Gol. Det är sex mil dit, enkel väg. Egentligen skulle jag bara ner till Geilo för att köpa vax att behandla vårt stora matbord med, men de hade inte ofärgat vax, bara brunt så jag ilsknade till och körde till Gol i förhoppning om att de hade vax.

Det fanns där, och dessutom fick jag höra en intressant diskussion mellan en säljare och ett par som var helt inställda på att måla sina köksskåp blankt svarta. Säljaren sade lite försiktigt att den helsvarta trenden var på väg ut, nu är det toner i grönt, beige och blått som gäller och att det gott kan vara mustiga och relativt mörka nyanser. Han ställde vänligt frågor om de hade furu eller släta väggar, det var det senare och han visade fram några förslag på hur man kunde tänka sig färgsättningen och på ett enkelt sätt få ett helt ”nytt” kök.

Han talade för döva öron och de skulle ha ett stort antal liter högblank svart färg. Nåja, de får väl det kök de önskar. Den svartvita trenden med några upplivande inslag av grått verkar inte vilja ge med sig. Kanske är det därför att det är så enkelt. Svarta skåp och vita väggar. Det verkar ta tid att vänja sig vid något nytt.

Alla väggar i vår hytta är i furu. Den har passerat den tiden som furu är gul och håller nu på att mogna och få en betydligt varmare men också mörkare ton. Ytterväggarna, som är timrade, de har mognat först. Brädväggarna inne (som försöker imitera timrade väggar) ligger lite efter i utvecklingen. Någon gång har jag varit frestad att köpa färg och måla väggarna i mitt sovrum – det finns en rad traditionella nyanser, godkända av byggnadsantikvarier, som använts sedan lång tid tillbaka. Men så har jag backat, målar man så är det en oåterkallelig förändring. Man får fixa till det med textilier istället.

I helgen fick jag mail från min syssling Mats, som lovat att hjälpa till med att leta information om min morfars släkt och förfäder. Nu hade han snavat över en riktigt ryslig historia som slutade med att en piga och hennes ofödda barn drunknade, med benägen ”hjälp” av husbondens son. Först hade pigan blivit inlåst i en jordkällare och när hon inte strök med av hunger och törst där så blev det älven.

Frågan är bara hur mycket skall jag utvidga berättelsen? Sonen som verkställde mordet var släkt till morfars farfars far. Visserligen var de grannar, hade var sin gård intill varandra. Men har händelsen relevans för berättelsen? Jo, om det skulle dyka upp fler liknande händelser förstås. Då är det ett tydligt tecken på att det var något galet i släkten – eller dåtidens samhälle. En gravid flicka som blivit med barn med husbondens son, hon hade inget värde alls. Sonen, han friades i rätten, pigan hade förmodligen varit så försvagad att hon ramlat i vattnet Men var det inte åtalbart att låsa in henne utan varken vatten eller  mat?

Inger och Göran kommer att åka ner till Ascona nästa vecka -  om det inte kommer några alarmrapporter om coronaviruset. Det hoppas jag att det inte gör, det känns bra att huset inte står tomt. För min del så inser jag att jag behöver resa till Hälsingland för att samla mer fakta. Men jag stannar nog här månaden ut. Och hoppas på några dagar i skidbacken.

Nu handlar det mest om vädret.

Jag kom in i ett verkligt flow för några dagar sedan och har skrivit och skrivit. Nu har jag satt ord på många av de små berättelser som jag har fått med mig. Det jag skrivit nu, måste sedan naturligtvis redigeras eller skrivas om när det skall infogas i sitt större sammanhang.

Sen var det vädret... Lavinfara, fara för jordskred, tätt snöfall med snörök men också med inslag av regn och kraftiga vindkast i utsatta områden – som t ex på Hardangervidda. Just nu står termometern på +1 och den värsta stormen härjar betydligt längre söderut. Färjetrafiken till Danmark är inställd, så även Bastöfärjorna mellan Moss och Horten, alltså över yttersta Oslofjorden och ett otal av de mindre färjorna längs kusten.

Jag har alltså inga som helst planer på att gå ut. I går var jag ute med snöslungan och gjorde rent längs infartsvägen och framför garaget och nu hoppas jag bara att snöslasket inte fryser fast i natt, då blir det besvärligt.

Jag tror att jag nämnt det tidigare att Rickard jobbar på Haukeland  i Bergen vecka 6-8 och  han ringde för en stund sedan och  berättade att regnet bara vräker ner. Det är extremt. Däremot blåser det inte så kraftigt som man hade förutspått. I morgon skall det bli extremt högt vattenstånd längs hela kusten, från Agder ända upp till Kristiansund.

Sen diskuterar man om det är en höst-, vinter- eller vårstorm. Spelar det så stor roll egentligen? 

I stora delar av södra Sverige, längs kusterna och vid de två stora sjöarna Vättern och Vänern kan det kanske bli så att det inte blir någon vinter i meteorologisk mening, man kommer kanske att gå från höst till vår. Tillfällighet eller ett resultat av den globala uppvärmningen?

Bara elände...

Här är det vinter, ganska gott om snö och kalla nätter. Jag har jobbat flitigt, läst mycket om spanska sjukan. Mormors mor insjuknade och dog efter bara tre dagars sjukdom. Det kan ha varit sonen Nils som smittade ner henne, men han blev inte så sjuk utan var på benen igen efter cirka tio dagar. De två var de enda i familjen som insjuknade.

Det är lite märkligt att läsa om denna hemska pandemi och hur illa rustad världen var vid den tiden och sedan jämföra med den detaljerade och snabba information som vi får om coronaviruset. Det förvånar mig att man fortfarande kallar det för bara coronaviruset, andra pandemier har snabbt fått något geografiskt namn. Men det har förmodligen inte alltid varit en korrekt lokalisering. Elvy har berättat om ”asiaten” som härjade 1957. Hon var jättesjuk och morfar var också rätt illa däran. Mormor blev inte sjuk och det kan ha varit så att hon kan ha blivit immun när hennes mamma och bror var sjuka. Det var samma virustyp som orsakade både spanska sjukan och asiaten.

Ett annat elände är det kaotiska primärvalet i Iowa. I skrivande stund finns inget resultat men det spelar väl inte så stor roll, den store segraren är tyvärr Donald Trump. I natt skall han hålla sitt stora tal ”State of the Union” och det skall bli intressant att höra vilka elakheter, felaktigheter och rena lögner som han kommer att presentera där.

Trump sätter vid en del väl valda tillfällen upp en from min, blundar och knäpper händerna. Beklagligtvis har han inte tagit till sig det som står i de tio budorden, i all synnerhet inte det åttonde budet; Du skall inte vittna falskt mot din nästa. Det tolkas; Visa dig pålitlig i tanke, ord och gärning.

No more comments.

Snörapport.

Tisdag var det kallt men nästan vindstilla, vid tretiden på eftermiddagen började det snöa.  Sedan fortsatte snöfallet fram till nu på eftermiddagen. Det var ganska mysigt, men det är en hel del snö att ”ta hand om ” och samtidigt blir det betydligt kallare. Tur att vi har snöslunga!

Det är en viss skillnad från våren i Ascona, men ombyte förnöjer.

Surprise, surprise!!!

Nu sitter jag i hytta på Geilo, mycket oväntat egentligen. När Rickard läste mitt inlägg i lördags, så ringde han och föreslog att jag istället för att sitta i Ascona och vänta på att man skulle blåsa faran över , så kunde jag lika gärna ta mig hit så snabbt som möjligt. Varken Rickard eller jag har gripits av panik, men OM det dyker upp smittade lite här och var, så kanske det stökar till sig på flygplatserna. Jag kollade vilka flighter som fungerade söndag eftermiddag och kväll. Det slutade med att jag fick resa Zürich-Arlanda-Gardermoen och övernatta i Oslo innan jag tog morgontåget hit upp, var framme klockan tolv.

Det var faktiskt rätt många som hade utrustat sig med munskydd på Kloten, alltså Zürich flygplats. Jag såg två på Arlanda och betydligt fler på Gardermoen.

Nu är jag alltså på Geilo och det verkar som om vädret kommer att vara rätt skapligt – om man får tro 10-dygnsprognosen.

Det blir skrivarstuga här och nog kommer det att bli en del skidåkning också.  

Kort uppdatering

Rickard har varit i Bergen och bland annat träffat släktingar till dem som sålde tillbaka hytta till oss i höstas. Jag visste att de skulle flytta till Australien, där de bott tidigare och naturligtvis har jag tänkt på dem när man rapporterat om skogsbränderna där Det är i och för sig korrekt att de flyttat till Australien, men då till Tasmanien, den stora ön som ligger strax söder om Melbourne. Det har varit några skogsbränder där också men inte alls i sådan katastrofal utsträckning som i Victoria och New South Wales.

Och så var det coronaviruset. Jag hade tänkt att resa till Geilo i slutet av nästa vecka, men får väl avvakta utvecklingen, Jag är inte orolig för egen del, men skall det bli en massa hej och hå med kontroller och febertester om man skall flyga, så avvaktar jag kanske lite. Rickard menar att det troligen blåser över rätt snabbt men eftersom det är ett nytt virus kan det bli global spridning. Men klarade man av att hantera ebolaepidemin, så bör man klara av detta också. Det som är lite läskigt, det är att sitta i ett flygplan och ha en massa hostande och nysande medpassagerare. Med helt vanliga förkylningar...

Vårvädret här fortsätter och mot slutet av den kommande veckan kan det blir det uppåt femton grader på eftermiddagarna, Så det är väl rätt okej att stanna här också.

Ensam i stugan

I dag reste Elvy hem till Hälsingland. Hon bör vara hemma nu vid 19-tiden. Nu får jag sköta hushållsarbetet själv och har ingen att diskutera med. Det har varit bra att ha henne som bollplank, jag har passat på att skriva om sådant som hon känner till. Nu får jag ta itu med mer arbetskrävande avsnitt som där det behövs mer faktakontroll, även om jag skriver fritt om människor och händelser. Men stommen i min berättelse skall vara korrekt, det ger jag inte avkall på.

Det verkar som om vädret på Geilo stabiliseras något, så jag kanske reser dit nästa vecka. Rickard skall vikariera i Bergen vecka 6- 8, så jag kan jobba ostört i den mån jag har tillräcklig självdisciplin. Infinner sig skidvädret kan det vara si och så med den saken.

Sedan måste jag till Hälsingland för att träffa min kontakt i Järvsö och bedriva lite mer ”hembygdsforskning.” Just nu verkar det lite rörigt, men jag tror att jag behöver sitta där och skriva periodvis. Elvy skall informera om att det går utmärkt att ”möta våren” i Ascona – om någon av hennes vänner känner för det.

Trump är i Davos och kallar miljöaktivister för domedagsprofeter. I USA går allt lysande under hans ledning och det är bara att köra på. ”Vi är utan tvivel nummer ett i universum.” Forskarna som har överblick blir allt mer pessimistiska. ”Nu är det troende mot ateister i miljöfrågor” konstaterade en tv-kommentator här igår kväll.

Här är det vårväder, omkring +10 på dagarna och sedan blir det nollgradigt under någon timma strax innan soluppgången, som inträffar klockan åtta. Men det är här nere i närheten av sjön, uppe i Orselina är det flera minusgrader nattetid.  Vi får se hur kallt det blir i natt, det är stjärnklart.

Kan man undvika att skriva om vädret?

Här i Ascona är det vår och de prognoser som sträcker sig fram till slutet av januari ser inte ut att bjuda på någon förändring, mer än att det kan bli någon enstaka tidig morgon med en eller två minusgrader. Dagtid strävar temperaturen upp mot tio grader och något regn är inte i sikte.

Elvy anfäktas av dåligt samvete för att hon är här och kan avnjuta den tidiga våren medan hennes kompisar hemma i Hälsingland tampas med ett trist väder som är mer höst än vinter. Men nu börjar hon tala om att resa hem i början av nästa vecka.

Tills vidare stannar jag här och avvaktar vädrets utveckling i Norge. Där är det riktigt busväder. Snöskredfara, snöfokk och slask. När jag gick in på Yr för att kolla de senaste prognoserna, så upptäckte jag att gamla invanda Geilo Hol Buskerud hade bytts ut mot Geilo Hol Viken.

Om ni inte har hört om det, så har man gjort en stor reform med sammanslagningar och förändringar av Norges fylken. Arton fylken har nu blivit elva. Man har förstås haft synpunkter på sammanslagningarna, en del kan verka rätt logiska, men Viken... Fylket sträcker sig från Hemsedal och Geilo till Halden och Svinesund. En liten nätt sträcka på 330 km som dessutom går kring det tätt trafikerade Osloområdet. Man frågar sig vad Hemsedal och Geilo har gemensamt med Halden. Vi har inte ens någon gränshandel på Geilo!

Gränshandeln är ett problem som tydligen diskuteras högt och lågt i Norge. Det är orättvist att det är relativt små områden i Norge som enkelt kan nå dessa köpenskapens katedraler. Man jämför priset på en matkasse i inlandskommunerna och vad motsvarande kostar på Nordby vid Strömstad eller i gränsbutikerna i Värmland. Sen har inte svenskarna infört sockerskatt, vilket betyder att läsk och smågodis har rena realisationspriser jämfört med i Norge, Och så mycket som man säljer av dessa varor, kan man pressa priset rejält. Och sedan var det ju detta med alkohol och tobak...

Har ni hört uttrycket ”min tante i Strömstad”? Det är så att norrmän som reser hem från kontinenten och passerar de tyska köpladorna för sprit, vin och öl, tar med sig så mycket de kan och sedan hyr man in de billiga tyska varorna hos en ”tante” som inte alls är någon snäll tant utan någon som har en riktigt säker förvaringsplats för dryckerna. Man betalar när man hämtar och det gör man förstås när man ändå handlar på Nordby. Då åker den lagliga ransonen med hem till Norge. Det lär vara ett mycket lönsamt skattefritt extraknäck att vara ”min tante i Strömstad”.

Min slutsats av detta är att överdrivna restriktioner och skattepålägg skapar bara en längtan efter att lura systemet och medför inte alls de folkhälsovinster som man avsett. Dessutom är folk i inlandet griniga för att de inte kan få del av dessa ”förmåner”.

När Rickard läser detta så kommer han att säja att sådär hade Maria inte skrivit  om hon inte längtade till Norge.  Det gör jag väl, på sätt och vis, men tro mig, med det busväder som det är där, så kan jag snabbt kväva den längtan med högst rationella argument. Jag fortsätter att njuta av sol och värme här, ta en promenad och se på vårblommorna och  buskar som börjar skifta i grönt.

Sol och nästan vår.

Det fina vädret håller i sig, det känns nästan som vår men det är högst troligt att det kommer ett bakslag. På Geilo är det trist väder, det är lågtrycken från Atlanten som ställer till det på hela Vestlandet och en bit in i landet. Rickard bryr sig inte om det, utan reser till Norge i morgon.

Elvy och jag stannar här ett tag till. Jag skriver och hon sköter hushållet! Det är riktigt bra att ha henne att rådgöra med, nu passar jag på att skriva om sådant som hon varit med om eller hört sina föräldrar tala om. Även om hon bara var sju år när hennes farfar dog, så minns hon diskussionerna hemma i köket och har hört en hel del om de efterföljande turerna kring arvet.

Det var så att morfar hade känt sig tvingad att lämna familjen när han blev döpt och medlem i församlingen. Han blev betraktad som en skam för den högkyrkliga familjen och dessutom sinnesförvirrad. Morfars far hade talat med en jurist om att skriva sitt testamente, förmodligen för att reducera morfars arv så långt det var möjligt, men de blev inte gjort och han avled hastigt. Den äldste i syskonskaran hade flyttat till USA på 30-talet och levde ogift där. Han kom hem till begravningen, lämnade en fullmakt till sin syster Magda att företräda honom vid bouppteckningen. Sen reste han tillbaka till USA och efter en utekväll så körde han, kraftigt berusad, av vägen och dog. Sen skulle man, innan bodelningsproceduren kunde fortsätta, kolla upp om han hade några barn. Det var inte enkelt, han hade bott på tre olika platser och folkbokföringen i USA var restriktiv med att lämna ut uppgifter. Syster Magda var inte alls intresserad av att man skulle undersöka om han hade några arvingar i USA, det skulle ju reducera hennes andel av arvet. Man kunde till slut inte finna att han hade några barn i USA. Dessutom ville Magda starta en process för att bevisa att hennes fars önskan var att så långt möjligt inte låta morfar få del av arvet.  Nu ville tingsrätten inte ta upp ett sådant ärende, utan morfar fick sin tredjedel, samma som systrarna Magda och Renate fick.

Sen har Elvy en del roliga minnen från kapellet, eller rättare sagt ”kring kapellet”. Det fanns några skvallertanter som visste allt och kritiserade alla som inte betedde sig exakt som de tyckte att en pingstvän skulle bete sig. För att nu inte tala om deras åsikter om frisyr och klädsel.

Mormor var den första i församlingen som klippte av knuten och permanentade sig. Naturligtvis löpte tungorna amok efter denna händelse, men troligen var det ingen, utom pastorn som sade något till mormor. Han tyckte det var hemskt och nu skulle hon bli orsak till förfall och avfall inom församlingen. Elvy säjer att hennes svar till pastorn skall ha varit att han fick väl återkomma om han såg några tecken på förfallet.

Jo, det finns en hel del att bearbeta och skriva om i boken, men jag har för avsikt att börja berättelsen under den första delen av 1800-talet.

Det har varit halvmulet hittills under dagen, men nu ser det ut att klarna. På husets nordsida är det +10 och Elvy vill att vi skall ta en promenad. Det tycker jag är ett bra förslag.

Väder finns det överallt.

I Australien brinner det och i Norge kommer det massor av nederbörd, både i form av snö och regn och i Hälsingland pendlar temperaturen kring nollan. Här ser vi fram emot minst en vecka med riktigt fint väder, faktiskt nästan vårväder.  Hemma hos Regula har både snödroppar och krokus kommit fram, men det är i ett skyddat läge.

Elvy hade tänkt resa hem den 9 januari men nu funderar hon på att stanna lite längre, förutsatt att vårvädret håller i sig.  Jag hade tänkt mig till Geilo veckan därpå men jag vill kolla prognoserna innan jag ger mig iväg.

Nyårsaftonen firade vi uppe i Orselina. Vi hade knytkalas, D&P kan ju inte bjuda jämt, även om de själva tycker det är ok. Anledningen till att vi vill vara där uppe är att man har koll på alla fyrverkerier, både på den här och den andra sidan av sjön. Först så skulle det bli halvmulet men under kvällen så klarnade det upp och det bjöds stundtals på fantastiska skådespel under kvällen men de kulminerade förstås vid tolvslaget.  

Och som alltid var det berusade bilister som antingen blev tagna av polisen eller körde av vägen. Trots att det finns en fungerade eskorttjänst Nez Rouge här, dit den som har druckit för mycket och inte kan köra hem själv ringer och ett frivilligteam hjälper till att få hem bil och förare, så chansar många. Nez Rouge har inga fasta avgifter utan förlitar sig på en frivillig donation.  Finns det något liknande i Sverige?

Idag har vi varit i kyrkan i Lugano. Det var en trio från Como som stod för både sång och musik, tre mycket begåvade tonåringar.  

Nu är det alltså 2020. I morgon är det vardag. Nej, jag tycker faktiskt inte att det är något särskilt upphetsande med att vi passerar in i ett nytt år. Det är kul att fira på nyårsafton men kalendern är ju bara en mänsklig konstruktion som hjälper oss att hålla reda på saker och ting – kanske. Varje ny dag är lika viktig som nyårsdagen.