Åska, pandemi och politik.

 

Dagarna går och jag har kommit in i en jobbperiod. Det är mycket som funnits i mitt huvud angående det jag har skrivit, men jag har inte haft tid (eller lust) att ta itu med det. Just nu är jag riktigt produktiv, vädret har varit ”både och” den senaste tiden. Men vi har inte drabbats vare sig av åska, stormar eller ösregn, så som det har varit i den norra och västra delen av Schweiz. Nu varnar de för att det skall bli ett häftigt åskväder över Jura under tidig kväll, men det ser ut som hela norra halvan av Schweiz – från nordöst till sydväst kan få uppleva nya åskväder.

Lotta och Dwight planerar för resa till Sverige nästa vecka. Det går att köra genom Tyskland men sedan ställer Stena Line till det. De tar bara ombord svenska medborgare både från Kiel och Rostock.  Ett plus är att de inte behöver tänka på att boka färja, det är ju hela tiden dagsnoteringar på vad som är tillåtet. Men som det är nu, så får de köra genom Tyskland, övernatta på lämpligt ställe och sedan köra genom Danmark via Jylland, Fyn, Själland och Öresundsbron. De kallar det för transit så det gäller väl att ha bilen fulltankad och ha med något att äta i bilen. Det är 35 mil Flensburg-Malmö.

De frågade Rickard om han ville följa med men han är så nöjd med att vara hemma i Ascona. När det går att resa till Norge igen, det vet ingen.

Pierres hemresa från Chile blev några dagar försenad och sen blev han rekommenderad att vara i karantän och ta inte mindre än två nya test under en vecka, innan man kunde blåsa faran över. Det var säkert förståndigt då det far omkring flera av de nyare virusvarianterna på den sydamerikanska kontinenten. David laddade huset med mat och hämtade Pierre i Geneve.  Han fick sitta i baksätet och David hade munskydd... Sen levererade David honom i deras gemensamma bostad, körde bort till institutionen där han jobbar, duschade och tvättade kläderna och sov på en turistsäng i sitt arbetsrum tills veckan hade gått. Det kan verka överdrivet, men en av Pierres kolleger, som reste hem till England några dagar innan hade insjuknat, trots att han var vaccinerad, och det var en av de ”ovanliga” virustyperna visade det sig. Men numera umgås vi nästan som vanligt och lyssnar till Pierres berättelser från Anderna.

Tänk, när jag skriver här så handlar det hela tiden om pandemin, Det känns som om världen till viss del står stilla. Men nu får vi se vad som händer i Sverige. Statsministern har avgått och nu gäller det för riksdagens trevlige talman att sy ihop en regering igen. Mitt tips: Stefan Löfven klarar sig den här gången också. Det borgerliga blocket är nog tacksamma för det, för hade det blivit nyval så hade förmodligen Liberalerna åkt ur riksdagen. Deras partiledare Nyamko Sabuni är rent ut sagt otrevlig. Sedan blev det lite dumt när man började tala om att liberalerna spelade Svarte Petter med regeringsmakten.

Nu när jag sitter här långt ifrån Sverige, så skall jag säja vad jag tycker om partiledarna. Vänsterns partiledare verkad vara helt enkelt korkad. Miljöpartiets två språkrör är trevliga och kunniga. Stefan Löfven är har en räv bakom vart öra, en slug förhandlare men också en jordnära politiker. Annie Lööv är så principfast att man måste beundra henne men samtidigt, hur spelar hon spelet?  Liberalernas ledare har jag redan sågat jäms med fotknölarna. Moderatledaren litar jag inte alls på. Han gick till val 2018 på att han skulle vara den vuxne i rummet men det löftet har han inte uppfyllt, han uppträder snarare tvärtom. Kristdemokraternas lilla nippertippa retar gallfeber på många, även de i Elvys bekantskapskrets som tidigare röstat med KD. Hon har inte deras, och inte heller mitt förtroende. Sist då Sverigedemokraterna. Finns det ingen av de som röstat på SD som genomskådar honom?  

Detta var alltså dagens analys av den politiska situationen i konungariket Sverige. Nu skall jag ta fram något kallt att dricka.

Hälsning från åsklandet.

 

Nu skall jag inte lura er. Vi i Ticino har varit förskonade från de värsta åskvädren, de som i flera omgångar härjat vilt i atmosfären över centrala och östra Schweiz. Det har varit många bränder, både i hus och ute i naturen, det rikliga regnet (understatement) har gjort att vägar rasat, vandringsleder underminerats och inne i tätorterna har brunnslock tryckts upp underifrån och farit i väg. Träd har fallit över både mindre och större vägar och många trafikolyckor har förorsakats av detta eller helt enkelt av att man inte respekterat den akuta risken för vattenplaning. Kaos alltså. Men inte här.

Här får vi räkna med en hel del regn den kommande veckan och termometern kommer att visa på +25-30 grader dagtid.  

Jag har kommit igång med att jobba, en fördel av dåligt väder. Jag försöker att vara disciplinerad, vaknar klockan sju, börjar jobba klockan åtta. Jobbar fram till tolv och sedan blir det siesta fram till dess att temperaturen sjunker lite. Då jobbar jag ett par timmar till. OM nu inte någon av mina vänner pockar på uppmärksamhet förstås.

I kväll har jag faktiskt jobbat från halv sju till halv nio. Plus fyra timmar på förmiddagen. Då kan det väl vara ok med något kallt att dricka och slötitta på TV en stund. Det händer faktiskt inte så mycket här... livet har definitivt inte återgått till det normala. De som går ut och äter på kvällen, de går hem tidigare och nere på piazzan är det ganska lugnt efter tio på kvällen.

Så det blir en rätt avslaget inlägg på bloggen.

En vecka då det hänt en hel del.

 

Tisdag var jag på vårdcentralen och blev testad.

Onsdag skolavslutning ute på skolgården. Det kom lite lätt regn, men programmet kunde ändå genomföras. Idas sommarvisa, tal av rektor, avtackningar och till slut en vers av Den blomstertid nu kommer. Eleverna fick glasspinnar och sedan var det sommarlov.

Ordinarie lärare har studiedagar några dagar framåt men jag slipper förstås.

Vi körde ner till Uppsala torsdag förmiddag, hade med oss mat så att vi slapp att gå i butiker där, smittoläget i   Uppsala är bättre nu  men fortfarande inte bra. På kvällen fick jag testsvar, negativt förstås.

 Fredag morgon körde Elvy mig ut till Arlanda. Jag fick betala för övervikt på mitt bagage men det hade jag räknat med. Annars var det inga problem vare sig där eller vid ankomsten till Zürich. Jag hade vaccinationsintyg på engelska. testsvaret i telefonen och kunde dessutom styrka att jag är bosatt i Schweiz. Däremot så skulle jag ta ett nytt test max 48 timmar efter inresan. Men det var ingen som nämnde något om hur jag skulle rapportera resultatet...

Nu är jag hemma och det är inte så enkelt att ”landa” efter att ha tillbringat drygt ett halvår i Sverige. Dwight hämtade mig på stationen i Locarno, det fanns mat i kylskåpet och huset kändes fräscht och nystädat. Jag har inget att klaga över. Bara att det mesta känns ovant.

Det fanns en del mat i kylskåpet när jag kom hem, men jag fick ändå handla igår. Jag kom in på Coop och kände mig bortkommen. Tänk så lätt man vänjer sig av med vardagliga ting. Till slut fick jag med mig det jag skulle ha.

Här är det fortfarande ”husförsamling” som gäller. Kyrkan i Lugano kommer troligen inte att ha öppet förrän till hösten. Men det finns en utmärkt plats för friluftsgudstjänster, medlemmar som bor i Pregassona, strax utanför Lugano. har något som kan  liknas vid  en amfiteater i sin terrasserade trädgård. Vi var där förra sommaren och nu skall de samlas där framöver. Jag vet inte vilka restriktioner det finns för sådana arrangemang, kanske maxtal deltagare? Idag har vi varit uppe hos David. Det var skönt att vara tillsammans med de andra, den gemenskapen har jag saknat.

Pierre kommer hem från Chile på onsdag. Teamet skall inte resa tillbaka dit förrän i början av september, men han har ändå en hel del jobb att göra under tiden. Det finns mätningar och resultat som skall bearbetas. 

Här talar man fortfarande om linbaneolyckan vid  Mottarone, Den enda överlevande, en femårig pojke har fått lämna sjukhuset i Turin för vård på en ort i Italien där han har släktingar. Det pågår fortfarande undersökningar om varför olyckan skedde, men svaret är enkelt. Ekonomisk vinning får styra över säkerheten. Det är flera olika saker som man medvetet har slarvat med och besiktningsresultat som förfalskats. Jag hoppas att de ansvariga får ett rejält straff, inte minst för att andra ägare av linbanor skall avhålla sig från att spela med människors liv för ekonomisk vinning. Och tills vidare får INGEN upp mig i en linbana, inte ens i Schweiz.

I morgon skall jag ta itu med boken igen. Men först av allt så måste jag gå igenom vad som är gjort och göra en plan för fortsättningen. Jag är faktiskt riktigt sugen på att sätta i gång nu. Det enda som kan bromsa mig lite är vädret. Idag har det varit +32 och de kommande dagarna ser det ut att vara nästan lika varmt. Jag är inte van vid sån tropisk hetta – ännu.

Grillkväll.

Rickard kom lyckligt och väl fram till Zürich i torsdags, hans vaccinationsintyg kontrollerades av tre personer – de hade inte sett något sådant tidigare. Men han blev insläppt och kom hem till Ascona på kvällen. Dwight hämtade honom i Bellinzona. Där får man oftast byta om man skall resa till Locarno.

Mina elevers matteprov blev godkänt och så fick de också visa vad de lärt på våra lektioner i engelska. Uttalet imponerade och talet, även om det var enkla frågor som de skulle svara på, det flöt på riktigt bra. Så jag får väl anta att jag har gjort skäl för min lön.

I morgon blir det gudstjänst i kyrkan. De första femtio släpps in och anvisas platser minst en meter från varandra, in- och utpassering får ske successivt. Man får inte stanna och samtala på p-platsen, varken före eller efter gudstjänsten.

Som en liten protest kommer de som brukar samlas i vårt uterum inte att gå dit. Det blir nog lite av en ”avskedsföreställning” för mig också. Sen vill några av dem träffa pastorn och ta reda på varför man agerat som man gjort under den här långa tiden då det inte varit någon verksamhet och ingen möjlighet att ha telefonkontakt.

Nu grillas det här. Janne, Maj, Benny, Alice, Villy och Anne är här.  Det blir något kanadainspirerat och det luktar enris. Det var inga små köttbitar som de laddade upp med. Plus sallad och kall öl.

Nu kan jag inte klaga på vädret.

 

Ja, då var det ordnat med min hemresa. Det blir fredagen den 11 juni och vi kör ner till Uppsala torsdag. Elvy har inte varit i sin lägenhet på länge så det blir inget extra besvär att köra mig dit ner. Planet lyfter klockan åtta och om allt går enligt planerna skall jag vara i Locarno kvart över tre på eftermiddagen.

Nu börjar jag räkna dagarna. Först skolavslutningen på onsdag och sedan till Uppsala torsdag och så hemma i Ascona på fredag.

Nu på förmiddagen har jag ”ledigt” – mina elever ”examineras” i matte av sin ordinarie lärare. Igår var det svenska och jag vet att det gick bra. Jag är väl lite mer osäker på matten, det är inte mitt favoritämne. Det är ju egentligen inte eleverna som examineras utan det är om jag lyckats ge dem förväntade kunskaper, trots att vi hållit på med distansundervisning sedan mitten av januari.

Rickard reser idag. Det var tydligen riktigt pyssligt att få ihop det med resan från Gardermoen, han får använda nästan hela dagen för att ta sig till Zürich. Han har ett vaccinationsintyg och har tagit ett test som han fick svar på sent igår kväll. Det är lite knepigt med vaccinationsintyg men det är avfattat på engelska och underskrivet av en doktor och en vaccinationsansvarig i kommunen. Det är bara att hoppas att det fungerar. Jag har redan fått mitt intyg, det är också på engelska och så får jag ta en test onsdag morgon innan jag går till skolavslutningen. Så det löser sig nog. Hoppas jag.

Ute är det +22, lätta moln och så ser det ut att bli de närmaste tio dagarna. Nu är det sommar, åtminstone enligt SMHI:s årstidskarta.

Fredag kväll.

 

Nu väntar jag bara på att det skall bli tisdag och spruta nummer två. Det är så märkligt hur detta vaccin dominerar våra tankar, våra samtal och vår planering. Sen blir det allt mer troligt att det så småningom kommer en spruta nummer tre som är laddad med motgift mot de mer exotiska varianterna av covid 19.

Skolterminen lider mot sitt slut och den kommande veckan skall mina elever göra informella kunskapstester, det är matte och svenska som står på programmet men de vill också göra ett kunskapstest i engelska för de är övertygade om att de kan betydligt mer än sina klasskamrater. Det har hänt att jag har undervisat på engelska och deras vilja att ”prata engelska” har varit stor. Sen skall de själva skriva vad som varit bra, mindre bra och svårt under den här terminen. Det skall bli spännande att läsa.

Rickard reser hem till Ascona torsdag nästa vecka. Han måste ha med sig vaccinationsintyg och ett max 48 timmar gammalt negativt test för att bli insläppt utan karantänskrav. Då räknar jag med att samma bestämmelser gäller för mig. Ingen av oss är turister, vi bor ju i Schweiz.

Nu har våren, eller kanske försommaren kommit. Jag räknar med att det kommer att bli en hel del utejobb i morgon.

 

 

 

Send the fire!

 

Idag är det pingstdagen. För tolv år sedan ville David och Pierre att Marlene och jag skulle följa med till pingstgudstjänsten i den ekumeniska, engelsktalande församlingen i Lugano. Läs inlägget från den 1 juni 2009 så förstår ni.

Den dagen blev startpunkten för något nytt, vår husförsamling började sedan så sakteliga växa och det växte fram en andlig gemenskap mellan oss. Nu är vi nitton, även om Pierre, Rickard och jag har inte varit – kunnat vara – med i gemenskapen på ett tag. Jag hade gärna varit med dem idag, men man kan inte få allt man vill.

Vi hade också en ”husförsamling” här idag. Så länge som kyrkan de flesta av dem tillhör, inte har någon verksamhet så är det rimligt att vi kallar oss för husförsamling. Eller uterumsförsamling. Idag var vi femton. Jag vet inte om det är tillåtet men nu efter att vaccinationerna kommit igång så vill man vara tillsammans. Med munskydd och respektfullt avstånd, men tillsammans. Jag hade ställt ett krav, vi skulle börja med att sjunga ”Sänd din eld” och det gjorde vi. Bättre pingstsång existerar inte! Den skrevs av William Booth 1894 och den håller fortfarande. Men den skall sjungas på melodin Tucker, inte på den där klämkäcka marschvisemelodin som någon klåfingrig person försökt modernisera den med.

https://www.youtube.com/watch?v=O-ynpLrEV-U

Och nu till något helt annat. Det finns en lång linbana mellan Stresa som ligger nere vid Lago Maggiore och  Mottarone som gissningsvis ligger på 1500 m ö h. Turen skall ta tjugo minuter skriver Corriere del Ticino. Gondolen var nästan framme vid Mottarone när den störtade ner i ett oländigt bergparti, ett stort fall. Orsaken skall ha varit ett kabelbrott. Det har varit lite olika uppgifter om döda och skadade, just nu skall det vara 13 döda samt två barn som flugits till sjukhus i Turin.

Stresa ligger inte så långt från Ascona, det kan väl vara fem mil och vägen dit följer Lago Maggiores strand. Jag har inte åkt med den aktuella linbanan och även om jag inte har höjdskräck så tycker jag att det är lite läskigt med linbanorna, kanske speciellt i Italien.

Sen var det ju detta med Eurovisionen. Det var en märklig final och jag har läst i ett par schweiziska tidningar att det var orättvist, kanske t o m fusk att inte Djon´s Tears vann. Var det inte orättvist att inte den lilla fransyskan som var mer fransk än självaste Edit Piaf, att inte hon vann? Jag hade förstås hoppats på Island. Tusse får ursäkta.

Nu var det ett italienskt band med det märkliga namnet Måneskin som vann och då får vi väl nöja oss med det. Till nästa år. Och Storbritannien fick noll plus noll poäng. Dom bryr sig inte. Är med bara för att dom måste.

 

 

Våren sviker oss.

 

Det är kyligt, regnigt och blåsigt men det är i alla fall grönt ute. Idag har det varit uppehåll och solen har tittat fram vid några tillfällen, men stämmer prognosen så skall det regna mer eller mindre varje dag en vecka framåt. Det är en liten tröst att hemma i Ascona är det inte så varmt som det brukar vara i maj.

I kväll är det den andra omgången av semifinalen till Eurovision. Nej, det heter väl inte så men ni vet vad jag menar. I tisdags var det den första omgången och plötsligt kändes det som om allt var som vanligt igen. Jag är egentligen inte intresserad, tycker att de flesta bidragen är ganska kass, men det kändes som ett hopp om att nu är det nog snart slut med eländet. Vem som vinner? Ingen aning men Tusse är väl bra?

Den första juni får jag min andra spruta och när skolavslutningen har varit, så reser jag hem. Det är fortfarande ganska osäkert vad som krävs för att bli insläppt i Schweiz. Rickard har både ringt och skickat SMS och han får olika besked. Kollar man på nätet så blir man inte så mycket klokare heller.

Elvy tycker att jag kan stanna här och på sätt och vis vill jag det också men nu har jag varit hemifrån ett halvår och jag saknar mina vänner. Dessutom saknar jag  bland annat mina kläder och utsikten över Lago Maggiore. Pierre hoppas att han kan komma hem i sommar, Då är vädret för kallt för deras arbete. Han är medlem i ett forskningsteam som håller till i Anderna i södra Chile. Hela teamet är vaccinerade, det blev de redan i slutet av februari och sedan i påskveckan. Pfizer.

Det är märkligt hur vi har fått helt nya saker att tala om och meddela varandra. Vaccinet knyter samman människor numera.” Jaså, du har fått Moderna... jag fick Pfizer och min mamma som är 80+ hon fick Astra Seneca.” Detta var delar av en konversation häromdagen.

Nu är det klockan strax nio så jag får gå över till Elvy och se på semin tillsammans med henne. Hon har en del roliga och träffsäkra kommentarer till det vi ser.

Lite allmänna funderingar söndag kväll.

 

Nu har det blivit söndag igen. Våren kommer smygande. I morgon skall det komma rejält med regn men sedan blir det uppehållsväder och minst femton plusgrader.

I morgon börjar jobbet igen efter fyra dagars ledighet. Nu börjar vi räkna ner, 24 kalenderdagar till skolavslutningen eller 18 skoldagar om man så vill. ”Mina elever” skall få vara med på skolavslutningen som kommer att ske utomhus. Deras föräldrar fick båda sin första spruta den fjärde maj, så nu skall det väl snart bli ett någorlunda normalt liv för familjen. Jag talade med deras pappa och han menade att till midsommar så skall de få träffa släkt och vänner utomhus. Efter en så lång isolering har man inte några stora krav. Då får vi bara hoppas att det blir fint väder till midsommar!

Idag har det varit samling i uterummet. I dag var vi elva. Maj och Benny ansvarade för ”programmet” och Inger och Göran för kyrkkaffet. Vi har vår lilla husförsamling, men alla de som är medlemmar i samma kyrka väntar förstås på att få mötas där. Man träffas ibland så där spontant ute på samhället, men ingen vet något om framtiden. Göran hade talat med någon i styrelsen som hänvisade till pastorn. Göran ville veta om de hade börjat med någon planering för sommaren. Svaret var nej. Det är ju inte tillåtet med samlingar just nu, men så kommer det inte att förbli i all evighet och några planer för hur man skall starta upp igen, det måste man ju ha. Det kanske inte är min sak, men jag förstår inte hur pastorn och styrelsen bara kan stänga ner allt och bli onåbara.

Här måste jag berömma Frälsningsarmén, både här i Sverige och internationellt, där många kårer sänder via nätet eller You Tube. Elvy och jag har varit med på många olika platser och fått uppleva olika gudstjänsttraditioner. Det tackar vi för.

Det är konstigt, trots att jag har fullt upp på dagarna så har jag inte så mycket att skriva om här. Vår tillvaro blir begränsad av pandemin och jag måste ju vara tacksam för att jag under de senaste månaderna har haft en intressant arbetsuppgift. 

Nu har min bok kommit i skymundan, men det skall det bli ändring på. Jag har hur mycket material som helst, men måste ändå begränsa mig till det som var min ursprungliga idé, vad som hänt i min släkt och även sådant som berört dem, personligt eller mer allmänt. Sen har jag material till att komplettera med annat, t ex samhällsförändringar eller hur det var att klara av livet under första och andra världskriget.

Det var allt för idag.

 

V som i Vaccin, Väder och Växter.

 

Igår ringde Rickard och frågade om vi hade några planer för sommaren. Nej, det var inget skämt. Rickard är optimist.

Rickard var hemma i Ascona några veckor i höst och sedan reste han via Sverige till Geilo i slutet av oktober. Det har inte gått någon nöd på honom där, han har läst många böcker, promenerat och åkt skidor och umgåtts med Rasmussens och några andra. Men nu börjar han längta bort.

Mina närmaste planer är, att när jag har fått två doser vaccin och vi har haft skolavslutning, så reser jag hem till Ascona. Jag förstår hur Rickard känner det. Även om man har allt man kan begära och är omgiven av trevliga människor så har det här blivit en påtvingad ”exil”.  Jag vill gärna ta en tur till Geilo, men det får nog bli någon gång på sensommaren. OM... det finns en massa OM just nu.

I Ascona och Locarno vaccineras det för fullt, men det är tydligen ingen ordning på hur det sker. En granne till Lotta och Dwight hade varit på två ställen med ett par dagars mellanrum och fått vaccin av två olika fabrikat. Han ville vara säker på att inte bli smittad och hade tydligen planerat att göra samma manöver när det var dags för spruta två. Sen skiljer sig uppgifterna kraftigt om hur många som vaccinerats i Ticino. Då är det bättre ordning i Sverige trots att man gnäller över både brist på vaccin och ”patienter”.

Det är roligt att se när det är fler människor som kommer till matbutikerna. Jag träffade Ture, han hade inte varit och handlat själv på länge. Ture klagade över att han inte hittade i butiken och det stämmer, man har flyttat om en hel del och även fått mer energisparande kyl- och frysförvaring. Ture köpte färdigrätter från frysskåpen och han valde enbart förpackningar med bild på Leif Mannerström. (Kaka söker maka.) Hoppas han inte blir besviken.

Vi har köpt färdiga pajer från Dafgård. Dom har bild på Mannerström och vi har inte blivit besvikna. De kostar några få kronor mer än pajer från andra producenter men skillnaden är stor. Både formatet och smaken.

Vädret har varit riktigt eländigt, minusgrader på nätterna, regn och blåst och några få plusgrader på dagarna. Idag har det varit uppehåll och solen har visat sig ibland. Det skall bli varmare nästa vecka men också en hel del regn. Man kan inte få allt som man vill.

Maritha har fört väderdagbok i många år och enligt henne har det hittills varit sämre väder än normalt under senare delen av april och fram till nu. Men vi har växthuset/uterummet. Där drivs det upp plantor och förra årets uteväxter har fått rejäl fart. Dessutom, jag tror jag nämnt det tidigare, så har vi två tomatplantor som överlevt vintern. Den ena började blomma för ett par veckor sedan och Elvy har varit bi och nu börjar det komma små kart. Säjer man kart om tomater? Den andra har inte börjat blomma, men ser fräsch och pigg ut. Det är visst olika sorter.

Nu väntar vi bara på att restriktionerna skall lättas så att fler kan komma till söndagarnas samlingar. BG och Irene säjer att reglerna om utearrangemang då borde tolkas så, att man vid tjänligt väder kan sitta ute på deras stora gräsmatta och ha friluftsgudstjänst. Medtag egen bekväm stol och tumstock!