Loggbok tisdag

Efter frukost lämnade vi Bosworth och fortsatte norrut, vi passerade förbi den långa uppförsbacken till Market Bosworth, körde förbi både Congerstone och Shackerstone och siktade in oss på Snarestone där kanalen f n tar slut en bit norr om byn.

Det fanns två anledningar till att kanalen förföll. Den skulle egentligen har fortsatt upp till Ashby de la Zouch, därav namnet och eventuellt vidare till någon annan kanal. Men det blev en ”blindtarm” i kanalsystemet, men den fungerade ändå en bit in på 1940-talet innan stora sättningar, förorsakade av gruvdriften, gjorde att man fick stänga den nordligaste delen av kanalen. Sen förföll den under ett antal år men röjdes upp på 1960-talet. Till skillnad från andra kanaler som förfallit, så fanns det ju inga slussar som behövde restaureras och Ashby canal blev populär för både båtfolk och kanotister.

Vi körde alltså så långt vi kunde, vände båten för hand, det var rätt trångt där, och sen gick vi en liten tur längs det som en gång var Ashby Canal och som nu såg ut som en primitiv väg. Vi hade kunnat vandra ända till Moira, där man har restaurerat ett långt stycke – en mile, alltså 1,6 km av den ursprungliga kanalen. Det pågår arbete med att göra likadant från Snarestone, om man bara får pengar till det. Kanalbolaget äger faktiskt fortfarande marken även på de kortare sträckor där någon bonde annekterat marken så den juridiska biten är inte så svår att lösa. På ett ställe har man byggt på f d kanalen, så där får man ändra den ursprungliga sträckningen lite, det finns en nedlagd järnväg som troligen kommer att bli kanal. Men det kostar förstås massor med pengar att restaurera den återstående biten. Fågelvägen är sträckan inte så lång, men kanalen slingrar sig exceptionellt mycket, det är därför man har klarat av att bygga den utan slussar. Men vi såg att de hade börjat staka ut och rensa upp i Snarestone så det kanske händer något inom en tioårsperiod.

Jag hade gärna velat gå hela den ursprungliga sträckningen upp till Moira, men det hade vi inte tid med och de andra tyckte definitivt att det räckte med den turen som vi gick. Det var något fascinerande med gångvägen som en gång hade varit kanal. Dessutom var det mycket vackert i omgivningarna.

När vi körde tillbaka, lagade Rickard och Marlene lunch vilken avåts under färd. På tillbakavägen stannade vi till i Shackerstone och tittade på den märkliga högen ”motte” där det en gång funnits en borg och intill den något slags ”slott” skyddat av palisader. Var det så märkvärdigt – egentligen?

Sen stannade vi till vid Market Bosworth, diskuterade lite om det var någon idé att gå den långa backen upp till stan, men till sist så traskade vi iväg. Vilket vi inte ångrade. Det var en trevlig liten stad, inte något museum, utan en liten stad där tiden verkade ha stått stilla sedan 70-80 år tillbaka. Vi fikade på Café Torte vid torget och eftersom det hördes en svag men omisskännlig tysk brytning från damen bakom disken, så tilltalade Rickard henne på tyska. Hon kom från Linz i Österrike och hade bott i England i snart 40 år. Vi åt choklad- och körsbärstårta. Kaffet var starkt och gott.

Sen fortsatte vi söderut, moorade upp i kringelkrokarna vid Burton Hastings, sen middag, kort kvällspromenad (det var ganska mörkt ute nu) och övernattning. David har fått besked om att båtägarna kommer till Braunston lördag morgon, och nu diskuterar vi hur vi skall lägga upp de återstående dagarna. Vi bör ju vara tillbaka senast vid lunchtid på fredag så att vi hinner städa. David och Pierre stannar tills på lördag morgon, Rickard, Marlene och jag kör till London redan på fredag.

Vädret? Riktigt varmt, säkert +20 och mest höga lätta moln under dagen. Men nu är det kyligt och stjärnklart.