Att spara är inte alltid en dygd

Det har varit glest med livstecken från Elvy den sista tiden, men jag vet varför. Hon håller på med sin flytt – och det är säkert ett både psykiskt och fysiskt påfrestande jobb. Jag tänkte mig in i om jag skulle flytta härifrån, kanske så långt bort att jag inte kan ta med mig så mycket. Vad skulle jag välja och vad skulle jag slänga, skänka bort eller försöka sälja? Jag blir riktigt stressad bara av att fundera på det. Mitt hus är inte så stort, jag hade inte med mig så mycket när jag flyttade hit från Sverige, men plötsligt så finns det hur mycket grejor som helst. Det skulle nog vara nyttigt att göra en upp- och utrensning.

Men Elvy är en organiserad och realistisk person, så flytten går nog bra. Speditionsfirman kommer den tionde april och transporten till Sverige och Uppsala kommer att ta 20 till 24 dagar. Hon har ett visst antal kubikmeter, en inkapslad del i en ISO-container som hon kan fylla. Men samtidigt så måste det vara skönt att kunna börja på nytt, utan alltför mycket ballast. Men nog kommer det att bli tillfällen när hon undrar varför hon tog med det och varför hon inte tog med det...

I mitt förråd står det en säck och två kartonger som jag borde göra mig av med, men det blir inte av. Säcken innehåller mest kläder och det händer att jag häller ut innehållet på golvet för att se om det möjligtvis finns något som hamnat där av misstag. Och så tänker jag ”den där tröjan kan jag ha när jag städar” och så tvättar jag den och den får ligga i garderoben ett tag, tills jag tänker ”den använder jag aldrig” och så hamnar den i säcken igen.

Feng Shui har sina rötter i orientaliska föreställningar. Jag tror inte på det där med att ”chi” skall kunna flyta genom bostaden. Men att man skall ha ordning och reda för att få sinnesfrid, att allt för mycket i skåp och lådor stressar, det ställer jag upp på. Nu har jag ingen vind, men visst förstår jag att man kan förstå att en överfull vind kan kännas som om den tynger ner dem som bor under den.

Håkan berättade att han var med och städade ur sina farföräldrars stora hus. Allt hade sparats, det fanns decenniers prydligt hopbuntade räkningar, försedda med postens gula postgirokvittens, det fanns ransoneringskort från 40-talet och skokartonger med brev och vykort. Hans farfar hade de sista åren som han bodde där fått färdiglagad mat från hemtjänsten och alla de där vita plasttallrikarna hade sparats, väl diskade och buntade tolv och tolv. Håkan menade att av hänsyn till de efterlevande så borde man slänga allt som man inte behöver. Nu lämnar man över den själsliga våndan om vad som skall, kan och får slängas till nästa generation.

Men samtidigt så tänker jag mig att så mycket går förlorat numera. Jag får mail och sparar dem kanske några dagar, är det något viktigt hamnar de i en mapp som rensas med jämna mellanrum. Vem skulle kunna göra djupdykningar i Strindbergs och Selma Lagerlöfs inre liv om de hade haft tillgång till mail? ”Jaha, ” tänkte Sophie Elkan och deletade ett kärleksfullt mail från Selma...

Jag gör ett undantag, jag skriver ut och sparar Elvys mail. Det är väl så att efter så många års tystnad, så är också ett mail betydelsefullt. Samtalen via Skype däremot, de kan man (väl?) inte spara.