Lite funderingar (och skvaller) om KK

Nu får jag ta mig samman och skriva lite här. Uppdraget som jag håller på med, det visade sig vara lite mer komplicerat än vad jag räknat med, så jag har fått jobba disciplinerat om jag skall ha en chans att vara klar till påsk, som jag hoppades. Vädret har varit gynnsamt för jobb med många regndagar och mellan dem har inte temperaturen nått några rekordnivåer.

I söndags var vi på mässan i Santi Pietro e Stefano i Bellinzona, det är Leos kyrka. Regula och jag satte oss långt ner i kyrkan, de andra följde med Leo, Stephan och Julia längre fram. Om jag nu skall vara helt ärlig, så begriper jag inte ett dugg av mässan. Leo har förklarat tidigare vad man gör och varför man gör det, men ändå så förstår jag inte. Kyrkan är i alla fall så stor att jag klarade mig från hostattacker, vilket kändes bra. Det hade ju varit oartigt att behöva gå ut. Efteråt så hade vi lunch i det gröna på Castelgrande, borgen där man har en fantastisk utsikt över dalen.

Det finns tre borgar i Bellinzona, Castelgrande ligger mitt i stan med den medeltida stadskärnarn vid foten av borgen och de andra, Montebello och Sasso Corbaro ligger i den östra utkanten av Bellinzona, alla tre ingår i Unescos Världsarv. Vi hade tänkt att köra upp till Montebello också, men det började regna och då körde vi hem till Leo och beundrade hans nya... ja vad var det för något? Leo har en reklamfirma tillsammans med Stephan och Julia och nu hade de införskaffat en maskin som kunde göra praktiskt taget allting, från en sån simpel syssla som att kopiera till att göra riktigt avancerade tryckalster. Nästa objekt på önskelistan var en 3D-skrivare, men först skulle Stephan åka på en kurs i hur man använder denna märkliga innovation. Det är Leo som har huvudansvaret för utformningen av tryckalstren och Stephan sköter tekniken. Julia gör både och, vilket bekräftar att tjejer kan allt. Hon har hållit reda på finanserna också, men nu när företaget växer så har de fått skaffa hjälp med det, och det är en avhoppad nunna som skött det administrativa i ett kloster i Abruzzo, där hon varit i drygt tjugo år. Det verkar intressant – varför hoppade hon av?

Leos, Julias och Stephans familj är en riktigt ärkekatolsk familj. Leo är en förhållandevis konservativ katolik, noga med att följa regelverket medan Julia och Stephan inte tar så allvarligt på det. De har flera släktingar som är präster och ett par av dem ingår i administrationen i Vatikanen och Leo får reda på en hel del intressanta saker via dem. Han läcker lite till oss ibland. Man skickar folk lite hit och dit, ibland för att man har skött sig och ibland för motsatsen. Inom sina ordnar så går prästerna “på order” - men jag vet inte om deras ursprungliga klosterlöften om kyskhet, fattigdom och lydnad har så stor relevans idag. Vatikanen har sin egen “bögmaffia” det är ju ingen hemlighet och nu har tydligen Francis gjort en del försök att flytta på några av medlemmarna i den. Om jag har förstått det rätt, så spelar det en viss roll vilken orden man tillhör, för hur man kan flyttas (eller deporteras). Pierre hävdar att det inte är så stor skillnad på Vatikanen och IHQ...

I Marlenes familj finns det både präster, munkar och nunnor. En av dem är abbedissa i ett kloster i Italien. Dessutom har de haft en numera avliden biskop i släkten. Pierre undrar ibland hur de här katolska familjerna kan vara så stora när det är så många medlemmar som har avlagt kyskhetslöfte.

Marlenes mamma är inte så glad över att Marlene finner sig så väl till rätta tillsammans med oss. Esercito della Salvezza är ju en villolära, men så visade Marlene henne en bild på Linda Bond i audiens hos Ratzinger och då blev hon lite fundersam. Sen har hon fått en CD från en av våra övningshelger och den var ok, hon har ett förflutet som körledare.

Det är så mycket som baseras på okunskap. Jag gjorde ett inlägg på Blod och Eld och fick ett svar av en som ansåg att hon var mer välinformerad om katolska kyrkan. Inte ett uns av försök till att försöka förstå. När jag drog paralleller med FA, så förklarade hon att hon inte var salvationist. Jag antar att det var en äldre dam, inskolad i läran att allt okänt är farligt.

Och Elvy håller på att packa. Jag avundas henne inte, men hon tycks ha en god förmåga att bestämma sig för vad som skall sparas och vad som skall slängas, skänkas eller säljas. Jag kan nog inte avhålla mig från att resa till Uppsala när flyttlasset kommer.