När jag hade
skrivit gårdagens blogginlägg, så började jag fundera på en sak – böcker. Nu,
när jag är i Sverige så läser jag enbart böcker på svenska, även om det kan
vara böcker som är översatta till svenska förstås.. När jag är i Norge så läser
jag enbart böcker på norska. Hemma i
Ascona blir det mest böcker på engelska, även om jag brukar
ha med mig en del böcker från Sverige
och Norge. (Nej, jag klarar inte av att läsa böcker på italienska.)
Jag har
prövat att läsa böcker på läsplatta, det går inte så bra. Böcker skall vara av papper, jag skall kunna bläddra i dem och visuellt se hur långt
i boken jag har kommit. Elvy skaffade en läsplatta för några år sedan, men är
irriterad över att man inte kan ladda ner vilka
titlar som helst till den och
dessutom är prisskillnaden mellan nedladdning och en riktig bok försumbar. En
bok kan man dessutom enkelt lämna vidare när man läst den. I Elvys kyrka finns
det en hylla där man kan ställa böcker
som man läst och antingen så lånar någon boken eller behåller den. Där finns
alla slags böcker, från hårdkokta thrillers till andaktsböcker. En bra idé. Sen
hörde jag berättas om någon som brukade
städa ur sin bokhylla och lägga böckerna som hon då kunde vara utan, på något tåg med
en liten hälsning i. ”Den här boken har jag läst, tycker du om den så behåll
den, annars kan du låta den ligga kvar här. Hälsningar NN” – eller något sådant
stod det. Tänk att förgylla en tråkig tågresa med en bok som jag dessutom får
behålla.
Periodvis,
när jag har mycket jobb, så läser jag inte alls någon skönlitteratur. Jag får nog av bokstäver och ord ändå. Jag har
blivit mer kritisk när jag läser, lägger
inte tid på något som inte fångar mitt
intresse efter 20-30 sidor. De böcker – facklitteratur - som jag blir
ombedd att avge ett omdöme om; är det
något för en svensk läsekrets och kanske något
som t o m skall översättas, då
läser jag plikttroget minst hundra sidor och om jag står i begrepp att säga
nej, så ströläser jag sedan i resten av
boken. Som tur är, så brukar vi
vara två lektörer och för det allra mesta är vi eniga.
En sak som
irriterar mig mycket, är de katastrofalt dåliga översättningar som en del
engelskspråkiga tv-serier har. Jag vet att de översättarna har skandalöst
dåliga villkor och att det ibland är bråttom, men jag förstår inte hur man kan
lämna ifrån sig ett så dåligt resultat. Då är jag faktiskt mer nöjd med översättningarna av nyhetsinslag, men
det är ju oftast ett betydligt mer begränsat ämnesområde som man behandlar och
inte så många talesätt som skall infogas
och kännas naturliga i översättningen.
Om jag nu
får fortsätta att gnälla, så finns det en sak i de annars intressanta inslagen
från demokraternas konvent som stör mig. Jag läste (om det nu var sanning) att
Hillary Clinton hade lagt en mindre förmögenhet på sina kläder, hon hade anklagats
för att inte klä sig tillräckligt
snyggt. Men var finns de kläderna? När hon har framträtt under konventet så har
hon haft urtråkiga kläder som för det
mesta inte alls ser ut att höra hemma i
juli månad och som jag nog tycker gör henne äldre. (Måste kolla med Regula vad hon anser.)
Idag har jag
läst ut Min fantastiska väninna. Den får fem hälsingebockar av fem möjliga.
Lila och Elena, bokens två huvudpersoner
räknar jag nu in bland de litterära gestalter som jag hade velat träffa IRL.
Blir man
extra positiv till en bok när omständigheterna kring läsandet är goda? Bekväm
solstol, fint väder, elvakaffet serverades mig på en liten pall så jag inte
behövde resa på mig, det blev en välkommen lunchpaus (ostpaj med sallad) och
lagom till trefikat hade jag läst klart boken. Bättre kan det väl inte bli.
Måndag kör
vi ner till Uppsala och tisdag reser jag till
Geilo. Jo, det kommer att bli trevligt, Jen och Nigel är kvar i
Norge men jag får alltid en släng av separationsångest när jag skall resa från Hälsingland och Elvy. Samtidigt
som jag längtar hem till Ascona och mina vänner. Och gärna vill tillbringa ett par veckor på Geilo. Jag är en komplicerad natur - eller är jag bara velig som inte kan
bestämma mig?
